Vemodet om kvällen

Är inne i en period nu när jag har mycket jag skulle vilja hinna med, men knappt någon tid alls. Eller tid finns det ju alltid, men när man har barn så är ju ens egen tid på nått sätt någon annans. Ibland kan jag känna lite vemod om kvällarna när det kittlar i hela kroppen och jag bara vill sätta igång med allt jag har på min to-do list efter en lång dag, men så drar nattningen ut på tiden, och jag ligger och kan på ett sätt känna en stress av att barnen inte somnar, men på ett annat sätt känna en lättnad av att jag för första gången den dagen räcker till bara genom att vara jag. 

Det är ju de gångerna jag inser att allt annat måste få vänta nu. För tillfället är det inte mina projekts tid att ta massa plats, utan det är barnens tid. Min tid är barnens just nu, och jag måste nog stanna upp och påminna mig själv om det ibland. Med det sagt betyder det inte att jag inte tar mig tiden för dedär projekten ändå, men det blir sen, sent sent om kvällarna, när huset äntligen är tyst..

/ Carro

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om