Varifrån dök denhär aggressiviteten upp??

Inatt behövd jag som tur var inte ha sjukt igen som jag hade härom natten. Låg nog och nojjade och kände efter (vilket man ju inte ska göra jag vet.. Men lite svårt.) Däremot mådd jag som vanligt sjukt dåligt och sprang och spydd om vartannat. Haha det börjar ju bli riktit jävla skrattretande dethär! Orkar int ens fråg ”när ska det gå om” nåmer..

Då jag satt och kolla på då Robert och alla värmd upp idag, så var det en massa barn som lekt där i salen eftersom dom hadd haft nått för barn där före. Så kommer två pojkar springandes framför mig. Och mittiallt tappar dom nerverna på varandra, så den ena kille sparkar den andra mellan benen varpå killen i röd tjuter till och sen sparkar till killen i blå, så han faller till marken. När han ligger på marken sparkar han till killen i rött i magen!! Och allt det här gick så himla snabbt! En kille som var brevid mig hann rop till att ”hej pojkar!!! Nu lugnar ni ner er!” typ, jag satt bara med hakan i marken. Vi snackar alltså småkillar på 5-6 år! Sen när slåss såhär små barn på dethär sättet? Jag minns ju int att jag sku ha sett denhär typen av aggressivitet bland barn förr? Iaf int när jag var liten? kanske det int är lika vanligt att tjejer slåss men alltså whaaaaat Och int är det ju som att jag är helt supervan med barn, och vet hur det har utvecklats de senaste åren. Kanske dethär är helt vanligt på dagisar? Värsta småninjorna som vissta exakt var dom sku slå och spark?
Var har dom lärt sig det undrar jag???
Skrämmande.

/ Carro

Lämna en kommentar

avatar
  Följ  
Meddela om
Annika

När jag var liten var jag nog en liten fighter jag också, men inte på det där sättet. Jag och brorsan erövrade stora sängen och lekte mortal combat (låter ju helt hemskt,) men vi hade tjuvkollat då andra brorsan spelade det så vi hade ju favoritkaraktärer och visste exakt vilka trick just de kunde. Men då vi lekte så härmade vi ju bara dem utan att ens stöta i varandra. De gångerna vi skadade oss när vi lekte var nog när vi busade genom att hoppa i sängen eller så. Jag och lillasyrran hamnade nog i fighter där vi rev varandra i håret men där gick gränsen. <br />Att brottas som barn anses ju inte som något skadligt, utan att man lär sig var gränsen går. När det börjar göra ont, så då slutar man. Det finns väl studier som visar att om barn inte får brottas så har de… Läs mer »

Anonymous
Anonymous

Våra två pojkar "slåss" nog för jämnan. Inga riktigt hårda slah eller sparkar men en och annan buck förekommer nog.. Den äldre märker man förstår nog ändå bra var gränsen går, och vet att han inte får ge sig på den mindre. Som Annika skriver, så tror jag också det är hälsoaamt för barn att få bråka lite bara det ändå är inom rimliga gränser! Men tycker ändå det var bra att mannen ryckte in i situationen du beskrev, och vi kan ju hoppas pojkarna var bröder så dom inte ger sig på sina kompisar på det där sättet. För på dagis/skolan kanske juat en kompis är lite mer van (kanske om den då har syskon) och kan ta att slåss lite, medans en annan än helt ovan med det och inte förstår alls varför kompisen mittiallt börjar slå och sparka.

K
K

Jag tycker så synd om dej! När ska ditt illamående ge med sig!! De tar ju så otroligt på humöret också. Hoppas verkligen att det vänder snart o du får börja njuta av din graviditet.

carola ekman

Jaa det gör de verkligen! Man är så lätt sur hela tiden. Jag hoppas verkligen det också, sku vara underbart!