7 tankar

1. Okej vad tänker jag på. Jo! Jag har tänkt på att jag skulle älska att föreläsa. Jag är bekväm framför människor. Kan prata hur länge som helst. Brinner för många ämnen. Hur svårt kan det vara?

2. Har haft en person här på bloggen som i många månader kommenterar elakt, spydigt och onödigt. Igår fick jag nog och tog reda på hennes namn, telefonnummer och adress. Skickade sedan ett mejl åt henne och nu har vi mejlat fram och tillbaka. Hon är ångerfull och har bett om ursäkt. Känns så skönt. För även fast jag inte tar åt mig av elaka kommentarer så lämnar det ju ändå en besk smak i munnen efter att man läst en. Stort av henne att erkänna och be om ursäkt. Mera sånt.

3. Har börjat träna på allvar nu. Så tråkigt att vara svag när Lo vill klättra på mig! Känns dock som att jag har krapula efter varje träning. Är i uruselt skick, men förhoppningsvis är jag starkare snart.

4. Idag vid villan hade Lo två sugrör. Med det rosa sugröret i ena handen och det gröna på bordet säger hon ”det här är ett flicksugrör och dedär e ett pojksugrör” Luften slogs ur mig och jag ville bara riva håret av mig. Jag som verkligen försökt att aldrig tala om flick- eller pojkfärger/kläder/saker. Och när släkt och vänner gör det så är jag också snabb med att inflika ”ja men nog kan flickor också tycka om spiderman” t.ex. Vet inte varifrån hon fått det?! Nåja det var väl en naiv fråga. Det är väl bara att inse att det finns överallt. Youtube, spel, kläder, pussel, böcker, filmer.. Huhu. Nåja jag kämpar vidare.

5. Vår vägg i vardagsrummet är så full med minnen. Kalklitiren har massa fläckar på sig. Bland annat en stor kaskadspya av Gry 2 månader. Idag adderades också ”Lo 2 år och 8 månader nyser ut hela näsans innehåll” på den. Kiva! Ska tapetsera den har jag tänkt. Kan man månne tapetsera direkt på kalklitir? Måste kolla upp. Det är väggen som tvn är på. Vilket betyder att tapeten inte kommer synas från köket, men samtidigt kommer både tapeten och köksön synas från vardagsrummet. Och köksön är ju blå så det kan ju inte vara en tapet som skär sig helt med den. Tänker mig denhär tapeten, eller denhär (om jag vågar vara lite crazzzeyyy) – Ej adlinks.

6. Påtal om snor. Lo är sjuk. Är det inte Gry så är det Lo. Oftast är det ju dock Gry. Nå nu är Lo sjuk. Imorgon blir det att boka tid till HVC. Tror hon har ögoninflammation.

7. För några dagar sa en kvinna bredvid mig ”Jag är nog lite lite feminist. Men jag är nog så emot de här radikalfeministerna! Feminismen har gått för långt.” …. Suck. Självklart finns det extremister inom feminism, det finns extremister överallt. Men den dagen feminismen gått för långt, är det inte då när kvinnor har mer lön, mer makt och mer rättigheter i världen? DÅ kanske feminismen gått för långt. Men så länge vi ännu strävar till att det ska vara jämställt, då har det fan inte gått för långt.

 

/ Carro

Bästa känslorna en fredag

.. Att vakna av en varm 2,5 åring på ena sidan och en nyammad 6 månaders på andra sidan
.. Att känna doften av nybryggt kaffe
.. Att krypa ner under täcket i soffan med Lo och slå på Morgonshowen
.. Att höra hur ett litet liv gnyr till i sovrummet
.. Att se storasystern krypa upp i sängen och med sin mildaste röst säga ‘Nämen heeeej lilla vääään har du vaknaaaa?’
.. Att sitta och amma i soffan med Lo lutandes mot min arm
.. Att ta första klunken kaffe medans barnen leker med tågbanan

.. Att höra Robert komma hem från gymmet och se att han fredagshandlat redan innan klockan 9
.. Att se hans ögon när han drar fram en Marabou chokladplatta ur påsen och inväntar min reaktion
.. Att sitta i fåtöljen och amma medans lilla livet ligger och ser ut på de stora snöflingorna som faller ner på marken utanför
.. Att veta att en päroncider, en chokladplatta och mannens stora famn väntar ikväll
.. Att få klä på en förväntansfull 2 åring ytterkläderna för att hon ska ut och hoppa i mannens nyskottade snöhögar
.. Att ha ett sovande litet liv i min famn medan jag bloggar

Önskar er en skön fredag!

/ Carro

Saker som funkar bra hemma hos oss just nu

Ofta i mammabloggar får man ju höra om sånt som inte är en dans på röda rosor hemma, sånt man har problem med (t.ex. barn som inte vill äta, barn som int vill sova, skorv och brist på egen tid för att nämna något) sånt som inte fungerar i hemmet.. Osv. Det är så bra att som bloggare har en plats att ventilera och skriva ut sina tankar för att få pepp och tips, men sällan hör man om allt som faktiskt går bra och funkar när det kommer till vardagen och småbarnslivet. Så därför tänkte jag skriva en ”Saker som funkar bra hemma hos oss just nu” lista denna måndag till ära. Hoppas bara att jag inte jinxar nått nu.. 

  1. Nattningarna. Dom går så smidigt nu! Lo är medgörlig och somnar efter kvällis, tvätt och borst och sen under andra boken slocknar hon. Tar ca 15 minuter, aah.
  2. Tvätten. Det går så bra med tvättandet av kläder här hemma. det är nästan trolleri! Ena dagen lägger jag mina kläder i smutskorgen, andra dagen är det rent och invikt i garderoben!?
  3. Rutiner. vi har fasta rutiner som fungerar. Har ett bra flow under vardagarna och det känner jag verkligen är a och o för att orka vara en så bra mamma jag bara kan.
  4. Syskon-samspelet. Los goda inställning mot Gry håller i sig och ännu har vi inte märkt av varken avundsjuka eller försök till att göra elaka uppror.
  5. Förhållandet. Vi är säkra på var vi har varandra, har bra stämning, kramas och pussas varje dag. En viktig grej för mig verkligen. Att allt känns bra och vi inte är varken irriterade eller trötta på varandra.
  6. Roberts gymtider. Många gånger har jag rivit mig i håret när jag tyckt att mannen spenderat allt för mycket tid vid boxen (för att dra pass och/eller träna själv) men nu sen han börjat vara vid gymmet tidiga mornar före jobbet (då vi sover) och är hemma efter jobbet så är jag en mycket behagligare sambo.
  7. Amningen. Gry blir snart 6 månader och amningen fungerar felfritt. Jag är så himla stolt och nöjd över mig själv!
  8. Framtidsplanering. Mer och mer börjar det klarna för mig vad det är jag vill göra i framtiden och det känns riktigt bra.
  9. Uppfostran. Känner verkligen att vi är inne på helt rätt spår i vår uppfostran, det börjar visa sig mer och mer att alla timmars fundering och tankekraft sen Lo var liten ”ger frukt” när vi ser hur Lo växer upp och utvecklas.
  10. Lek och pyssel. Barnen kan både leka själva men vi tar oss också mycket tid till att vara med och uppmuntra deras lek. Lo hittar på nya lekar varje dag och det är fint att se hur bra fantasi hon har.

/ Carro

Att berömma sitt barn på rätt sätt

Har länge tänkt skriva ett inlägg om hur jag ser på att berömma barn. Men tycker det är ganska svårt att få ner i skift hur jag tänker. Så hittade jag den här artikeln av Jesper Juul och det är precis som om jag skulle ha skrivit det själv, fast lite bättre såklart. Jag tänker dagligen på att inte använda ordet duktig för mycket här hemma, istället bekräftar jag Lo och det hon gör på andra sätt. T.ex. med att säga ”Vad jag blir varm i hjärtat när du är så snäll mot din lillasyster, det märks verkligen att du tycker om henne.” istället för ”Vad duktig du är som gav en leksak åt Gry”.

Tänker ni mycket på hur ni berömmer era barn? Kanske ni börjar tänka på det mera efter att ha läst denna artikeln.. Försök gå en dag utan att använda ordet duktig, är det månne svårt för dig? Dela gärna med er tankar!


Beröm ditt barn på rätt sätt!
Av Jesper Juul KÄLLA

Det är med beröm som så mycket annat, inte alltid det som föräldrarna gör, som bestämmer effekten, men hur och varför de gör det. Här kommer lite beskrivningar och saker att tänka på:

-Beröm inte för att kompensera ditt eget dåliga samvete
– Beröm inte för att stötta ditt barns självkänsla
– Beröm inte för att kompensera för tidigare kritik eller straff. Positivt upphäver inte negativt
– Beröm inte som ett försök att utöva indirekt makt – dvs. för att få sakerna på ditt sätt eller för att forma ditt barn efter din bild.
– Beröm aldrig som ett försök att trösta ett barn som inte känner sig tillräcklig
– Beröm inte barn på samma sätt som man gör i dressyr av djur – dvs med överdriven mimik och tonfall
– Beröm inte för att framhäva dig själv

Det är inget fel med att berömma barn, när man tex uppriktigt anser att deras prestation är bra eller extraordinär, eller den 13-årige sonen som har lagt ner tre timmar på att hitta den riktiga out-fiten för ett speciellt tillfälle. När människor oavsett ålder har låg självtillit på ett eller flera områden har de användning för stöttande feedback i form av sakligt beröm och kritik – också från föräldrarna.

Ofta så är det så i förhållandet mellan föräldrar och barn, att beröm blir föräldrarnas lite stereotypiska uttryck för kärlek, men beröm är inte kärlek.

Det är bara bra betyg som i slutändan gör barn beroende av goda betyg.
Många vuxna njuter av glädjen hos små barn när de får beröm eller när de kommer med en teckning, en kaka de har bakat eller ett askfat som de har gjort på dagis och frågar: ”Är den inte fin?” eller ”Är den tillräckligt bra?” Samma vuxna blir irriterade och fördömande fem, tio eller tjugo år senare, när samma barn använder all sin livsenergi på att söka bekräftelse i kamratgruppen eller hos det motsatta könet. De glömmer helt, att det är de själva som har gjort barnet beroende och osjälvständigt eftersom det var ”verksamt” på kort sikt.
Har du en förnimmelse av, att du själv som förälder håller på att glida på detta lutande plan så vill jag be dig att du gör följande; lyssna till dig själv när du ger beröm och skriv ner dina formuleringar på papper. Lägg så ett par timmar, efter att ungarna kommit i säng på att läsa igenom dina formuleringar och se om du inte kan ersätta dem med mer personliga och likvärdiga uttalanden, som det är mycket mer näring i tex:

”Så duktig du är på att ta på dig dina kläder själv!” Kan kanske uttryckas på detta sätt: ”Jag är så glad för att du nu kan klä på dig själv. Det är en stor hjälp för mig.”

Du var så duktig på fotbollsplanen idag! Du var den bäste! Betyder kanske i verkligheten
”Jag blir så glad över att se hur mycket du njuter av att spela fotboll. Jag blir alldeles stolt inuti.”

Så snyggt du har städat upp på ditt rum! Betyder kanske, ”Jag älskar när ditt rum ser ut som det gör nu. Då ser jag verkligen att vår familj fungerar och har det bra. Tack för hjälpen!”

Det är stor skillnad på vad som fungerar i nära personliga relationer och i sociala relationer. Om jag tex berömmer min fru genom att säga, ”Vad duktig du är på att stryka” så tillför det inte vår relation något väsentligt. Om jag däremot säger; ”Tack för att du strök mina kläder också. Det är en jätte hjälp för mig, som jag verkligen värdesätter” så är det något helt annat.

I sociala relationer, som tex på arbetsplatsen, kan det vara meningsfullt att en chef eller en kollega berömmer ens insats eller prestation, på samma sätt som det är gott att få feedback i form av betyg i skolan eller på universitetet

I nära relationer och speciellt i förhållandet mellan föräldrar och barn så finns det ett alternativ till beröm och kritik, som är maximalt stöttande för barns möjligheter för att utveckla en sund självkänsla och utvecklingen av en sund, likvärdig relation mellan vuxna och barn. Vi kallar det för erkännande.

När ett litet barn slutar upp med att äta efter en halv tallrik, så kan den vuxne säga, ”Är du alla redan mätt nu? Denna kommentar är ett uttryck för en vilja att lära barnet att känna sin inre verklighet och att få känna den vuxnes empati – dvs. den vuxnes förmåga till att sätta sig in i barnets ställe. Den ger inte uttryck för värdering och är varken positiv eller negativ. Barnet får ett tydligt och kärleksfullt budskap om att den vuxne intresserar sig för det och att det är helt i sin ordning att vara mätt om det är det hon är. Skulle den vuxne vara bekymrad över om barnet nu fått tillräckligt med att äta, så kan hon tillägga, ”Jag tycker att du ska äta lite mer om du kan.”

Det traditionella alternativet är antingen:

Nej. Kom igen nu. Du ska äta upp. nu. (självupptaget)
Nej, nu skall du vara så söt och duktig och äta upp, när mor nu har lagat den här goda maten till dig. (indirekt kritisk och förebrående)

Självkänsla handlar om två saker. Det handlar om att barn lär känna sig själva och därför är det hjälpsamt när de vuxna erbjuder empatiska ord och begrepp, som kan hjälpa barnen att uttrycka sig själva. Det handlar också om, hur barnet förhåller sig till det hon vet om sig själv. I förhållande till det första – att utvidga kännedomen om sig själv – är det självklart inte hjälpsamt om de vuxna definierar barnet på de vuxnas premisser. I förhållande till det andra – hur barnet förhåller sig till sig själv – så är barn extremt sårbara, eftersom de nästan utan kamp övertar de vuxnas värderingar.

Därför ligger det självklart nära att tro att positiva (beröm) värderingar är bättre än negativa (kritiska) men så är det bara i stunden – inte på längre sikt. Barn, som växer upp med beröm och/eller kritik som dominerande element i uppfostran, blir osäkra på sig själva och beroende av andras acceptans och bekräftelse. Det förföriska i systemet är, att det ofta får de vuxna till att känna sig framgångsrika, för det skapar ett beroende som lätt kan förvecklas med närhet.

Jag vet att ovanstående kan upplevas som provocerande av många vuxna, antingen för att de själva lever på beröm eller för att de har en grundläggande annan syn på barn ön det som jag ger uttryck för. Låt dig inspireras, om det kan upplevas som meningsfullt och kasta bort det om det känns tokigt för dig.”

/ Carro

Potatis x2 och en tågkrock

Välkommen torsdag, och februari också för den delen! Tänk det. Några veckor kvar innan våren är här riktigt på riktigt. De som börjar snacka om våren redan i januari är nog lite lustiga tycker jag. Visst kan man ha vårkänslor men det är ju nog bara att inse att januari är en vintermånad, hehe. Här i huset sov vi gott inatt (förutom att Lo vakna kl 6..). Gry somnade redan vid 19.30 och sov i stort sätt hela natten (ammades såklart x antal gånger men somnade snabbt om.) Påtal om amning. Hon har börjat amma mer på nätterna nu, antar att det är en tillväxtfas på gång! Fast iofs så växer hon ju mycket mest varje dag.

På senaste rådgivningsbesöket var hälsovårdaren lite missnöjd med hennes viktuppgång, hon hade bara gått upp 100 gram per vecka. Helst ska dem väl gå upp minst 120 gram / vecka. ”Du ska nog börja ge potatis åt henne. Kanske blir aktuellt med tillägg också. Nå du ger mat tills hon säger stop bara, hon kan själv få bestämma mängden.” Mmmm sen dess har hon fått smaka potatis 2 gånger. Och nån ersättning har jag då inte gett åt henne. Nej nej, här börjar vi inte med nån tuttförvirring. Så mycket vet jag nog att börjar man en gång med tuttflaska så är nog chansen att bröstet ratas vääldigt överhängande, och det riskerar jag icke. Nåväl, snart dags för besök igen, får se om hon gått upp ”bättre” nu. Tror det. Amningen flyter på sååå bra. Vi vet nog bäst själva när det blir dags, och behövligt för dagligt intag av ”vanlig” mat.

Här bygger vi tågbana och övar på att svänga oss. En kaffekopp eller två har åkt ner också. Nu inväntar vi sällskap i form av Olli och Betti. Hoppas ni har en trevlig torsdag!

/ Carro

Så känslig

Hej på er! Hoppas ni har det bra såhär några dagar före jul och inte stressar ihjäl er helt. Jag vägrar stressa iår så vi tar det lilla lugna nu och sparar på energin. Mörkret tar mig mycket hårdare detta år än tidigare år, så jobbigt! Barnen är glada och vi har det varmt i stugan, mer än så behövs ju faktiskt inte. Eller ja, kanske en kaffekopp eller två.. Idag har vi varit uppe sen tuppen gol, jag skötte Melvin en stund och sen på eftermiddagen kom Jessie med barnen hit för lek. En rolig dag med andra ord!


Är så himla känslig nujust. Iförrgår såg jag en video på instagram som en leksakswebshop hade lagt upp för att det ”var gulligt”. Det var ungefär 6 spädbarn som låg i en rad på en säng. Två babysar låg väldigt nära varandra och den ena babyn var jättehungrig och sökte efter ett bröst. Det närmsta som fanns var den andra babyns kind, så den hungriga började sutta på kinden. Babyn som blev suttad på tyckte helt säkert det tog sjukt så hen vände bort huvudet, då började den hungriga babyn gråta och söka pånytt. Igen hittade hen kinden och började sutta intensivt. Den andra vände bort kinden, och den hungriga började gråta och söka igen.. Många hade kommenterat typ ”ohhh sooo cute!” ”This is love!” And i’m just like WHAT NOOOOOOOO stackars babysar!! Började gråta helt och tyckte så otroligt synd om babyn som var hungrig, men bara hade en kind att sutta på + en vuxen som stod och filmade fast den grät!! :'( Nej usch.. Så jag var ju tvungen att kommentera då att jag inte tycker det är ok att filma olyckliga babysar som är hungriga och söker mat, att jag hoppas babyn fick mat direkt efter att filmase var slut…. Lite överdrivet av mig kanske att ta det så hårt men jag kände verkligen smärtan. Då började jag tänka på alla barn i Afghanistan och Syrien som ligger sådär och inte ens hittar en kind att sutta på… Sen råkade det dyka upp en video i mitt flöde där en pappa grät och höll sina döda barn i famnen. Nej fy jag är så nere och olycklig pga allt som händer i världen och alla barn som lider..

Peppigt julinlägg detta blev då? – Nej. Men det är detta jag tänker mest på just nu..

/ Carro