View Post

Vemodet om kvällen

Är inne i en period nu när jag har mycket jag skulle vilja hinna med, men knappt någon tid alls. Eller tid finns det ju alltid, men när man har barn så är ju ens egen tid på nått sätt någon annans. Ibland kan jag känna lite vemod om kvällarna när det kittlar i hela kroppen och jag bara vill sätta igång med allt jag har på min to-do list efter en lång dag, men så drar nattningen ut på tiden, och jag ligger och kan på ett sätt känna en stress av att barnen inte somnar, men på ett annat sätt känna en lättnad av att jag för första gången den dagen räcker till bara genom att vara jag. 

Det är ju de gångerna jag inser att allt annat måste få vänta nu. För tillfället är det inte mina projekts tid att ta massa plats, utan det är barnens tid. Min tid är barnens just nu, och jag måste nog stanna upp och påminna mig själv om det ibland. Med det sagt betyder det inte att jag inte tar mig tiden för dedär projekten ändå, men det blir sen, sent sent om kvällarna, när huset äntligen är tyst..

/ Carro

Tar till kosttillskott för mina PMS besvär

Menolistica

Igår var en såndär riktigt typisk PMS dag för mig. Mitt humör har varit mycket stabilare nu sen jag slutade äta socker (har varit utan ca 2 veckor och märker redan stor skillnad!) men PMS är det ju väldigt lite som råder bot på.  Det enda som hjälper riktigt bra när jag har det är att gå ut och leka med barnen. Koka soppa, plocka gräs och blommor, cykla och bara andas frisk luft..

I säsong 2 av Allt vi måste tala om så kommer vi ha med Dermosil som sponsor igen, och igår valde vi ut våra 10 favoritprodukter till ett av avsnitten de är sponsorer för. I det avsnittet ska vi alltså presentera våra Dermosilfavoriter! Jag valde 9 säkra kort, som jag vet att fungerar, men jag kunde inte hålla mig från att beställa detta kosttillskott också; Menolistica Naturligt stöd vid klimakteriebesvär och vid PMS besvär. Jag vet ju inte ännu om denna är en favorit, men jag hoppas verkligen att det blir en! Enligt kommentarer jag läst om denna så ska den nog fungera.. Så håller tummarna. Hatar verkligen mina PMS besvär, vilka är att jag blir otroligt lättirriterad, och det värsta: Jag blir så kritisk till min kropp!? Känner mig ful och svullen och får löjliga tankar om att jag borde det ena och det andra.. Som tur är så varar min PMS oftast i bara 2 dagar, men ändå – det är 2 dagar för mycket.

Nån som testat detta kosttillskott?

Nu ska Robert iväg och skriva på ett spännande kontrakt, och jag tror bestämt jag ska klä på oss ytterkläderna och gå ut och göra en ny soppa! På eftermiddagen blir det nog att fira lite med anledning av kontraktet!

/ Carro

Framtidsdrömmar och paret som..

De senaste dagarna – wow. Så mycket power och energi! Känns så otroligt bra att ha hittat en man som i stort sätt aldrig säger nej till mina idér. Ok jag måste väl erkänna att jag har fått ”ge förslag” på vad han kan säga istället för nej, tex. ”Jaa jånä men det låter nog bra, vi ska si” eller ”Mmm de är ju int omöjligt”. För om det är något jag hatar så är det när man slänger fram en idé och den möts av ett rätt och slätt nej, eller endast negativitet och gnäll om att man inte borde börja med det, det tar för mycket tid, det är för dyrt osv. I början av vår tid tillsammans så hade vi väldigt olika förväntningar på varandra, i samtal och diskussioner speciellt. Jag förväntade mig långa svar och utläggningar när jag frågade något, eller ville tala om något, medan Robert tänkte att det räcker med ett kort svar på frågan och inget mer med det. Där har vi verkligen jobbat på att faktiskt tala om våra förväntningar – kanske man inte alltid tyckte det var så bekvämt i början att ”ändra sitt sätt” (båda två) men vi har kommit fram till att det enda rätta är att mötas halvvägs, och det har vi ju kommit fram till genom kommunikation.

Men, negativitet överlag när man pratar om visioner och framtidsdrömmar. Det är så onödigt! När blev det förbjudet att drömma? Jag försöker att alltid vara peppande och pusha på när någon presenterar en idé eller projekt för mig. Skulle aldrig falla mig in att börja ifrågasätta och rata ner en människas vision när den personen kommit så långt att hon faktiskt vågar säga det högt åt mig. Det är klart, sen om hon vill ha mina tankar och inputs längre fram så bollar jag gärna dem med henne, men vid första presentationen – aldrig.

Jag tror stenhårt på att de flesta människor har ett mål i bakhuvudet, något man hela tiden strävar efter, ibland vet man inte riktigt hur, men man vet att jag ska ta mig dit. Jag och Robert har ett gemensamt mål för framtiden, säg 5 år framåt. Och det ger en sån kick! Att tillsammans sikta framåt, sätta upp mål, bolla idéer och peppa varandra. Det. 

Jag såg ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet för några veckor sen, där psykologen sa att det som är viktigaste för att man ska få en relation att hålla, är att man ser sig själv som ”vi är ett par SOM _____”. Att man kan sätta ord på att vi är DET paret. Paret som gillar att vandra i skogen. Paret som älskar att fredagsstäda tillsammans. Paret som ser 3 serier i året tillsammans. Paret som renoverar tillsammans.  Ni fattar!

Jag tror att jag och Robert är paret som…
– .. Älskar nya renoverings- trädgårds- husprojekt att göra tillsammans, jag har idéerna – vi hjälps åt, han slutför.
– .. Pratar mycket om uppfostran och har samma tankar kring det
– Och snart har vi en ny punkt här, men den avslöjar jag inte ännu.

Det behöver inte vara några stora grejer, men bara det att man sätter ord på det och vet att det är något man gör tillsammans. Minns inte exakt vad psykologen menade att skulle vara så bra med det, men logiskt sätt så tänker jag att det ger en känsla av samhörighet, att man hör ihop och är ett team.

Hur ser ni på detta? Försök hitta något ni som par är.. Kan ni hitta nått? Oftast kommer man ju på det direkt!

Foton: Rebecka Hägert ♥

/ Carro

8 random tankar

Här kommer 8 tankar jag har just nu: 

– Jag ska ha ett superroligt samarbete med Jollyroom om nån vecka. Får massa produkter till trädgården, leksaker förstås. Jag har försökt börja förklara åt Lo hur det ligger till, att jag liksom har två jobb. Mitt ena jobb där jag sköter äldre tanter som inte klarar sig ensamma hemma längre och istället har flyttat till huset där jag jobbar, och att jag får lön för att sköta dem. Och ett annat jobb där jag skriver om saker på datorn, och att det är därför vi så ofta får paket och jag fotograferar grejerna som kommer i paketen, för att jag ska marknadsföra sakerna och i utbyte mot det får jag lön så att vi kan köpa allt vi behöver, som mat, vatten osv.

Men samtidigt blir det nog lite skevt för henne att vi hela tiden får roliga grejer på posten, helt utan vidare och att jag dessutom får betalt för det. Som att det inte är något konstigt att få hem massa kläder, böcker och sånt i postlådan utan att betala för dom. Nåväl, kanske jag överanalyserar, kanske förstår hon/de sen då de blir äldre och då de ser hur mycket tid jag sätter ner på samarbeten och bloggen (ni ba: Ja senaste dagarna har du ju verkligen satt ner väääldigt mycket tid på bloggen, NOT!!! Hehe sant, nä men ni förstår snart varför). Då igen är det ju många vuxna som inte heller förstår detta men mina förhoppningar är att mina barn som ändå sen är uppvuxna med det kanske har lättare att förstå att det ligger mycket jobb bakom varje samarbete och att jag inte bara får någon grej ”för assit”. 

– De senaste dagarna har jag känt mig så nere pga PMS(dock också pga serien jag kollar på, satt och grät ögonen ur mig häromkvällen haha) men då igen har det hänt en rolig grej så jag hålls ändå på bra humör, vilket har krockat totalt!?! Som att min kropp stretar emot och inte tycker vi ska vara på bra humör pga alla fittiga hormoner som flyger omkring.. Som tur är så borde PMSen släppa snart, iaf enligt min app. Hur klarade jag mig utan menscykel app förut? Den har gjort mitt liv så mycket enklare nu när jag vet varför jag mår som jag mår vissa dagar. Huhu.

– Idag är det bara 2 veckor tills första avsnittet av vår podd släpps! Alla avsnitt är inspelade och alla bilder är good to go sen när avsnitten ska släppas. Känns så sjukt hur smidigt och roligt det har varit att spela in första säsongen av vår podd. Känns också så kul att allt är klart – bara att släppa avsnitten sen i sommar ett efter ett. När jag tidigare hade en podd med Janina så spelade vi ju in ett avsnitt i veckan/varannan vecka, och då skulle vi stämma träff, planera, klippa och publicera – allt på en vecka. Det var en sån stress, samtidigt som det ju ändå var väldigt roligt! Nej men detta sätt som vi kört på nu är nog mycket mer passande för småbarnsmorsor som vi ju är.

– Grys rum är SÅ tråkigt just nu. Efter att vi lyfte ut den stora sängen och tänkte att hon skulle få börja sova i eget rum i den nya, lilla sängen, men sen ångrade oss och lyfte in den i vårt sovrum så känns rummet så tomt och råddigt. Hon skulle verkligen behöva ordentlig förvaring och något roligt krypin där. Vad har ni för smart förvaring i barnens rum?

– Det är ju otroligt härlig väder vi har fått! Vet inte om samma sak stämmer för Finland, men i nyhetsmorgon imorse sa de att det är rekordvärme för maj iår, senast vi hade så här varmt var 1993. Tänkte kolla med mamma om hon har några bilder från -93 så man får se vad vi gjorde i maj då. Jag borde väl ha varit 1,5 år då. Samtidigt kan det inte vara roligt för de som har odlingar och åkrar, denna värme gör ju allt krut torrt.

– Det är så skönt att varken vara gravid eller ha ett spädbarn denna sommar! Det är ju min första sommar sen jag blev mamma som jag kommer kunna måra på utan att ha ett barn eller en stor mage på släp 24/7. Gry trivs så bra där ute och sysselsätter sig själv så bra, så jag får till och med gjort saker där ute! Vi har haft en väldigt bra start på sommaren, jag hoppas det fortsätter såhär!

– Min vän Rebecka, som ju har fotat alla bilder i detta inlägg också, hon gav mig en insikt här om dagen. Det här med att man inte är nöjd med hur man ser ut på bilder, så då sätter man bara inte upp den bilden. NEJ! Vi borde bli bättre på att sätta upp bilder vi inte är nöjda med. Som t.ex. denhär bilden ovan, den satt jag just upp och såg på den, och tog bort den. För att jag tycker att jag inte ser tillräckligt.. ja, vad? Jag är liksom missnöjd med bilden. Men det är ju så löjligt, för det är ju sådär jag ser ut. Jag får nog skärpa mig.

– Lo kommer vara ledig från dagis 2,5 månader i sommar. Och ni kan ju gissa om hon är glad över detta? Svar nej. Hon är sur över att behöva vara hemma varje dag medan alla andra får ha roligt i dagis! Men samtidigt så känns det så självklart att hon ska vara ledig och ha sommarlov. Hur gör ni andra som är i vår situation (att ett äldre barn är i dagis trots att möjligheten att ha barnet hemma finns) nog har ni väl också barnen hemma under sommaren? Eller?

/ Carro

Ny vecka, och jag ska göra ingenting

Måndag igen, äntligen. Förhoppningsvis är vi alla friska och krya nu och får njuta av det otroliga vårvädret vi har fått! Jag kan ännu inte tro att det faktiskt håller på att bli sommar, det är för bra för att vara sant. Denna vecka ska jag göra absolut ingenting mer än nödvändigt. D.v.s. jobba och träffa Rebecka för poddinspelning (vilket kommer bli superkul). Inga andra planer eller måsten. Och vetni, det är skönt det. Jag tror vi borde göra mer listor över vad vi inte ska göra, än listor med saker vi ska göra.

Kläderna barnen har på sig är från Maxomorras sommarkollektion! Hoppas ni har en skön start på veckan ♥

/ Carro

Längtan efter att vara någon annan än ”bara mamma”

En dam på jobbet frågade hur länge jag hade jobbat där nu, 5 månader kom vi fram till?! VA? Snart ett halvt år redan!

När jag gick på mammaledigt då jag väntade Lo, så tänkte jag att jag nog aldrig kommer längta tillbaka till ett jobb igen. Och ja, jag trivs nog otroligt bra med att vara hemma med barnen, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra, men.. Minns att jag innan Gry fyllde 1 år, hade tänkt att det skulle vara skönt att börja jobba nått smått igen t-v-å gånger. TVÅ gånger hade jag tänkt så sen jag blev hemma pga pregofiering 2013!?

Och gissa om jag och Robert har haft våra dispypter om just detta! Främst pågrund av min frustration om att han är brandman Robert i sitt jobb, coach Robert på sitt gym och pappa här hemma. Han ÄR 3 olika roller som han får växla mellan. Och vad var jag? En mamma*. Rätt och slätt. Aldrig Carro. Jag hade inte ens tid att vara annat! Och det gjorde att jag började tappa bort mig själv. Det var där runt Grys ettårsdag som jag verkligen kände att jag MÅSTE få vara nått annat än bara en mamma nu. Trodde verkligen aldrig att jag skulle längta efter att jobba igen, men ser ni, den som väntar på nått gott..

Så jag ringde mitt gamla jobb, som jag hade innan jag blev sjukskriven med HG, och sa att nej nu skulle jag vilja börja jobba! Finns det något ledigt, vadsomhelst, så tar jag det.

Och på den vägen är det. Sen dess har vi pusslat, funderat och mårat på. Och fått ihop det på ett så bra sätt som vi inte ens trodde var möjligt! Jag jobbar nu cirka 3-4 kvällar i veckan och jag trivs så otroligt bra. Det är skönt att åka hemifrån, och det är såå skönt att komma hem sen igen ♥

* Observera att jag absolut inte förminskar det att man ”bara” är hemma med barnen, absolut inte. Det vet ni att jag inte gör. Kolla in denhär videon, tycker den är så himla fin på ämnet om att ”bara vara en mamma” ♥

 

/ Carro