View Post

Mammalivet och de stora känslorna

Robert fotade oss igårkväll när jag hade nattat. Att se detta på bild, jag och mina tjejer sovandes tillsammans. Stunden när man är helt tillräcklig bara genom att vara där. Sen kan man ju undra hur Gry får luft, men hon levde nog ännu imorse så att, haha. Gry har börjat krama mig så hårt om kvällen och natten, och jag tycker det är så mysigt. Hennes små armar om min hals eller arm, hennes lilla röst i nattmössan som viskar ”mamma tota me gykki”.

Precis som Lo var vid 2 år, så har Gry nu också blivit avundsjuk då jag och Robert kramas. Hon kommer springandes och viftar med armarna och ropar: ”Pappa nee-e! Ne mamma kaami pappa! Mamma kaami Gykki!” Hon tycker nog att jag bara är hennes, och det anser jag är en okej känsla. Vi brukar ta med henne i kramen och säga att vi alla tycker om varandra så mycket. Och sen ibland så tar bara jag henne i famnen.. Fint är det hursomhelst. Vi kramas mycket hemma hos oss, och varje barn måste ju ibland få ha famnen för sig själv, däremot tycker jag inte att jag och Robert måste vara egennyttiga då vi kramas och barnen är med, då är det nog alltid självklart att de får joina.

En annan sak hon börjat med är att hon kan gå omkring och tala med sig själv och säga ”Gykki tycka om Lo, mamma å pappa” sen om man ser på henne skiner hon upp som en sol och ropar ”Gykki tycka om mamma!” Oj så stora fina känslor i den lilla damen.

/ Carro
View Post

En fråga kring förlossningsrädsla och att förbereda sig inför en förlossning

Cessan skrev..

Jag väntar mitt första barn, hade egentligen inte velat ha barn pga. förlossningsrädsla men nu blev det som det blev. Pga. det så ska jag på ett enskilt besök till BB och träffa barnmorska och gynekolog. Min rådgivningstant föreslog att jag ska skriva ner frågor som jag vill ha svar på på förhand. Några enstaka har jag tänkt ut, men som förstagångsföderska så känns det lite som att man vet inte ens vad man ska fråga..

Kanske du kan göra ett inlägg där du skriver vad du hade velat veta innan förlossning, och kanske andra läsar också kan svara. Så får jag ju lite riktlinjer på vad man ens kan fråga och tänka på innan 😀


Hej och grattis! Jag kan tänka mig att det är svårt att ens tänka på att det kommer komma ett barn ut av det hela, när man är väldigt förlossningsrädd. Men det kommer det att göra, så stort grattis åt er! ♥

Jag tänker spontant att du också, förutom träff med barnmorska och gynekolog, borde träffa Susanne på familjerådgivningen här i Jakobstad, din rdgtant vet nog säkert vem jag menar. Så att du kan tala med henne och reda ut vad din rädsla grundar sig i om du inte vet det redan. Ett besök till henne är som att träffa sig själv i sitt inre, haha. Sen så kan jag ju aldrig säga det nog, men en doula när man har förlossningsrädsla är verkligen G-U-L-D. Sen finns ju pelkopoli i Kokkola, dit borde du också försöka få en tid. I vår podd så spelade vi just in ett avsnitt om just förlossningsrädsla och där tog vi upp en del om att ha doula också, så se till att lyssna på det när det kommer ut! Det är avsnitt 5. Så om två veckor kommer det. Superbra avsnitt.

Jag hade ju en viss förlossningsrädsla inför min andra förlossning, men den grundade ju sig mer i att jag inte ville gå över tiden, och jag inte ville förlora kontrollen under förlossningen. Jag ville känna att det var min egen kropp som jobbade och inte att den jobbade p.g.a. konstgjorda värkar orsakade av medicin. Så mycket av min rädsla var just att förlora kontrollen över kroppen, eller ha så mycket smärta att jag måste ta smärtstillande som skulle göra att jag inte kände vad som hände inom mig.

Det är så svårt att säga på rak arm vad du borde fråga på dina besök, då jag inte alls vet hurudan rädsla du har.. Och det är ju väldigt mycket man skulle ha velat veta innan ens förlossning. Men eftersom ingen förlossning är den andra lik skulle det ju ta en evighet att gå igenom varje tänkbara senarium med banrmorskan/gynekologen. Jag har tidigare faktiskt gjort precis ett sånt inlägg du efterfrågar, där jag frågade er läsare vad ni önskar att ni skulle ha vetat innan era förlossningar. Här hittar du det fina inlägget:

Det önskar vi att någon skulle ha berättat för oss.

Men, saker som jag ville fråga på mitt besök för att lätta på min rädsla/oro var bland annat: 
– Kan man bli tvingad att ta cytotec eller kan man vägra? Vad händer isf?
– Hur länge får man gå över tiden sålänge barnet mår bra i magen?
– Är risken stor att vi lämnas ensam i rummet eller finns det oftast personal så någon kan komma direkt man ringer på?
– Får jag själv bestämma i hurudan ställning jag föder?
– Kan jag bli lovad att igen trygar epidural på mig, även i min svagaste stund av smärta?
– Etc.

Så raka, ärliga frågor som sätter huvudet på spiken just kring de känslorna som orsakar din oro och rädsla. Diskutera diskutera, få lite mer kunskap och info. Det brukar ju lätta på rädslan. När det kommer till att föda så anser jag personligen att man inte kan läsa på för mycket (och då menar jag inte att man ska läsa hemska förlossningsberättelser utan faktisk info.)

Så jag säger det igen: Läs på om förlossningar! Hur de oftast går till, de olika faserna i en förlossning, vad som händer i livmodern och underlivet. Hur babyn roterar och sjunker. Osv. Prata ihop dig med din partner/den som ska vara med under förlossningen så hen vet hur du tänker, vad du är orolig för, rädd för, ser framemot.. Och öva på avslappning och andningen tillsammans, så hen också vet hur hen kan lyfta upp dig och ta tillbaka dig i andningsbanan om du börjar tappa det. Det är ju egentligen det enda du kan ha kontroll över under din förlossning. Allt annat händer ju bara, men om man har tur, så kan man ta kontroll över sin andning och avslappning. Avslappning och andningen tror jag verkligen är A och O under en förlossning. De två tillsammans minskar smärtan så otroligt mycket.

Jag rekommenderar dig att läsa på och använda dig av dykmetoden (♥) och att läsa boken ”Föda utan rädsla”. Stort stort lycka till, hoppas du övervinner din rädsla och får en fantastisk förlossning!

”Jag önskar att någon skulle ha berättat för mig att förlossningen pågår i några timmar, det du får ut av den förändrar ditt liv förevigt.”

/ Carro

VLOGG: Min fruhippa!

I helgen blev jag totalt överraskad med en fruhippa! Så otroligt roligt och jag är så tacksam över alla min fina vänner (också de som inte kunde närvara!) och systrar som ordnat detta för mig ♥ Det märks verkligen att de känner mig, för det var precis så som jag skulle ha föreställt mig min hippa. Inte för mycket program, utan mest avkoppling och umgänge. ♥ Cindy gjorde en video under helgen, så kolla in den om ni vill se en glimt av det vi gjorde!

Hur fint är det inte att ha en video från både bröllopet och fruhippan? Ååååh dessa kommer jag se på ännu på ålderdomshemmet. Så så så fint att ha som minne!! Om du missat vår bröllopsvideo så kan du se den här. 

/ Carro

En saknad och en lättnad att slippa

Ännu är ju faktiskt inte sommaren helt slut, vi drar nog ännu några sista suckar av den. Men redan nu börjar jag känna en saknad av vissa saker man bara kan få under sommaren.. 

  • Att kunna stiga ut på terrassen med en kaffekopp i handen, sätta sig ner och känna solens värme mot ansiktet
  • Doften av nyklippt gräs (vilket har varit ungefär varannan dag här i sommar då min make är en älskare av nyklippt gräs)
  • Att barnen bara kan stiga ut genom dörren utan att behöva klä på sig massa ytterkläder, det måste väl ändå vara det bästa
  • Att cykla till en brygga med bästa vännerna, med en flaska vin i korgen
  • Barnen som plaskar med vatten i trädgården
  • Jordgubbstårtorna med färska bär
  • Alla stunder på mamma och pappas terrass i gamla hamn viken. När en segelbåt kommer glidandes förbi, helt tyst, det är inte mycket som slår det. Så vackert!
  • När vi varit ute i plus 30 grader, och kommer in i vårt nedkylda hem. Åh!! Bästa köpet ever var nog vår luftvärmepump
  • Sena kvällar med hela familjen på ett kvällsdopp till någon strand

    Men, trots att sommaren är en underbar årstid så finns det faktiskt en del grejer jag inte kommer sakna också… 

  • Hur det alltid blir så jäkla råddigt direkt man varit ute några dagar i streck!? Eftersom man bara är ute, kanske kommer in och gör lunch, och sedan far och sova, så finns det ju inte så mycket tid och lust över till städning, och då ser ju hemmet ut efter det också..
  • Sand i sängen, hua!
  • Den där 5e dagen med +30 grader då man bara vill plocka ut Elsa från tvn så hon får komma och kyla ner hela staden
  • Kokheta bilar man ska tynga in sig i när man ska nånstans. Som tur så kyls de ju ner ganska snabbt nuförtiden, men den där första känslan när man sätter sig i en varm bil alltså…
  • Ångesten över att gå med shorts trots bleka ben. Alltså!! Ja jag har ännu problem med det, så löjligt men lite sorgligt också att man liksom ska behöva ha bruna ben för att få gå med shorts (OBS man behöver ju inte ha det egentligen men ibland kommer såna tankar över mig)
  • Nätterna som aldrig blir mörka. (Ja jag älskar mörka nätter ♥)

    Nej men några veckor sommar ännu, sen välkomnar jag nog hösten! Förutom roliga projekt så kommer jag ju också bli moster för 3e gången. Att vara moster och faster, finns ju inget bättre än det! ♥

/ Carro

En spontan men ack så viktig kaffe

Något jag verkligen försökt bli bättre på, och prioritera denna sommar, är att umgås med vänner utan att barnen med. Det är ju något helt annat än när de små liven är med, då ska det roddas, serveras, förklaras, uppmärksammas osv osv.. Man hinner knappt börja prata om något innan nått barn har avbrutit en och man sen i nästa stund glömt bort vad det var man började tala om..

I nästan 4 veckor i rad nu har vi fått till en måndagskväll utan barn med mina mamas. Och det bästa är att det varit spontant! ”Hello, jag har en vinflaska hemma, kommer någon på ett glas när barnen somnat?” Och tänk att det råkat sig att redan 4 gånger har alla haft passligt samma kväll.. Så tacksamt ♥

Flera gånger har jag också frågat enskilda vänner om de hinner träffas, och ja, det krävs ju verkligen inte mycket för att tynga in en kaffe under dagen eller en promenad på kvällen. Det behöver ju liksom inte röra sig om 2 timmar när man träffas.. Här om kvällen var jag på en kaffe till Fäboda med Jessie, och för nån vecka sen hann jag och Betti träffas utan barnen för en spontanare på Robert’s. Och för en kväll eller två sen var jag och Fia ute på kvällspromenad. Så otroligt roligt att faktiskt hinna höra varandra ochfå mer energi av träffen, istället för när man ibland träffas med barnen och det tar mer energi än vad det ger att umgås. Obs. För barnen ger det ju förstås, och det är ju guld värt att de får umgås och såklart uppskattar jag de träffarna också ♥

Haha ohoj. Precis när jag ska publicera detta skickar Fia att vi måste få till en träff snart, och imorgon it is! Blir direkt helt upprymd när jag har en barnfri träff med mina mamas att se framemot!

Ses du ofta ensam med dina vänner? ♥

/ Carro

Long time no see

Igår var Janina och Milou hit! Varken jag eller J hade haft förhoppningar om att barnen skulle börja leka direkt, men vet ni vad. Milou gick fram till Lo, sa hej och sen fråga Lo om hon vill se hennes rum. Sen lekte dom i 5 timmar (!) utan paus! Helt underbart. Jag och Janina har inte setts sen förra året, så det våra munnar gick i ett och ibland fick man helt stanna upp och dra efter andan för att sen fortsätta prata. Det blir ju sådär när man inte ses så ofta, allt ska gås igenom och timmarna bara rinner iväg.

/ Carro