View Post

Kan man vända sin förlossningsrädsla?

Allt vi måste tala om görs i samarbete med Muumi baby diapers

Denna vecka kommer en av våra lyssnare att vinna en månadsförbrukning av Muminblöjor i valfri storlek!
Gå in på vår Instagram här för att vara med och tävla ♥

För några veckor sedan åkte vi hem till Sara Jungersten som är utvecklingspsykolog och doula för att spela in ett avsnitt om förlossningsrädsla. Sara var med i vårt avsnitt om amning (avsnitt 8, del 1 & 2). I veckans avsnitt tar vi upp vad förlossningsrädsla är och hur man kan få verktyg till att vända på rädslan. Vi ventilerar mycket egna tankar och erfarenheter och det blir en hel del snack om min förlossning med Gry där Sara var med som doula. Vi kommer också in på vad en doula är hur en doula kan vara som extra stöd vid förberedelsen inför en förlossning, under förlossningen och även efter. Ett ärligt och väldigt positivt avsnitt om förlossningsrädsla.

Om du är gravid, planerar att bli gravid eller har nån i din närhet som är gravid – lyssna på detta avsnitt! Det är så bra ♥

/ Carro

Vecka 40 idag!

v40

Idag gick vi in i vecka 40 (39+0 idag)! 1 vecka kvar till beräknat datum. Den lilla i magen har ju en tid redan varit färdigt utvecklad, men samlar på sig underhudsfett nu den sista tiden. Jag mår bra, har inte speciellt ont, sover oförskämt bra. Eller ja, på riktigt så sover jag vääääldigt bra för tillfället. *knack knack i trä* Foglossningen gör sig bara påmind då jag har gått längre sträckor, kan stiga upp ur sängen och soffan utan problem och känner mig relativt pigg. Sammandragningar kommer och går, magen blir stenhård och det ilar till med jämna mellanrum. I morse har jag en ca. 1 minuter lång värk och jag hann nog tänka att NÅ NU! Men nej, det kom inga flera.

Babyn har varit jättelugn idag, har t.o.m. fått bli orolig mellan varven, men sen har hon buffat till igen så jag har lugnat mig.. Antar att det är för att det börjar bli väldigt trångt i magen nu. Eller kanske lugnet före stormen?

v402

Känns så konstigt att det kan komma igång närsomhelst. På ett sätt känns det så overkligt. Eftersom den här graviditeten varit så lätt så är det som att hon kan ju inte vara färdig ännu?! Jag måste ju må dåligt först, ha sjukt och lida före hon kan bli en riktig baby, haha. Svårt det där att först ha en mardrömsgraviditet och sen en drömgraviditet, så svårt att förhålla sig. Nå, tacksam är jag ju förstås!

vecka40

Mentalt känner jag mig riktigt redo. Känns också i kroppen som att det snart är dags.. En känsla som jag aldrig hade när jag väntade Lo. Så hoppet om att inte behöva gå över så jättemycket brinner starkt! Och även om jag går över nån dag så betyder det ju verkligen inte att det behöver bli tal om igångsättning. Bf datumet är ju bara en riktlinje, jag är mycket inställd på att det är +-14 dagar. Så kanske går jag över 5 dagar, kanske 10. Den som lever får se! Vi är iaf redo!

v403

Just bakade jag och Lo morotskaka och ikväll ska vi en sväng till Crossfit boxen där det nalkas talko. Får städa igång det hehe nånääää. Men det är iaf skönt för mig, och kul för Lo att hon får springa på där och göra sig av med all extra energi som jag kanske inte helt fullt orkar hjälpa henne att bli av med för tillfället. Blir mer bokläsning, pussel och lego nu dessa dagar. Mindre av fotboll och springtävlingar 😉

/ Carro

Något på gång?

Gomorroooon!

Igår vid kl 13 började något annorlunda hända i magen. Det stack till som om någon skulle stoppat in en kniv i höger sida av napan och sen dragit den neråt med en snabb rörelse. Dessa smärtor kom och gick enda tills läggdags, och iofs fortsatte dom efter det också men jag somnade ifrån det. Smärtorna var helt överkomliga och jag kunde nog måra på som vanligt.. Så om det var nå sorts förvärkar eller bara nå andra oregelbundna smärtor vet jag inte.

Somnade sen snabbt till natten och vaknade 3 gånger av att jag hade jättesjuka förvärkar. Senast nu vid klockan 4 och sen halv 6 och sen 06.40.. Då var det riktigt sjukt och höll i sig i ca 1 minut. Kändes riktigt som molande mensvärk. Någon som känner igen det jag beskriver kanske?

Nåja, nu förbereder kroppen sig nog ordentligt för något hursomhelst. Får se om det bara är nå förspel (heheh) eller om det är något på gång på riktigt. Jag vet ju inte riktigt hur det ska kännas. Lär ju märkas under dagen om det är falskt alarm eller vad det är. Jag vågar ju dock inte gissa på att det är förlossning som stundar, utan tror mer det är livmodern som lagt i en högre förberedande växel. H// Hon som ännu tror hon kommer gå över. Haha! Idag är jag i vecka 38+6.
lissimomm

Synd med regnigt väder idag. Robert fick färdigmålat huset igår, så äntligen är det gjort! Jag har målat staketet på trappan, och pyntade den igår med lite ljung och en nymålad vit bänk. Ska fota den under dagen om jag hinner! Blev så fint med vitt staket. Annat vi gjorde igår var cafébesök med moffan, promenad med mommon, bullabak och massa mys i soffan.

bakin

Nu ska jag passa på att äta frukost innan lillbruden vaknar. Vi får höras under dagen, annars minns ni väl att följa mig på instagram – CarolaEkman. Ha en fin, men regnig torsdag!

hoo

 

/ Carro

Två HELT olika graviditeter

v40+3

Kan du föra en lista över på vilka sätt dina graviditeter skiljer sig från varandra symptommässigt? Tycker det är så häftigt att du får må så bra denna gång! Läste din blogg då du väntade Lo och var många gånger förvånad över hur usligt du hade det 🙁


VECKA 7-10 MED LO: Illamåendet börjar, första rådgivningsbesöket i vecka 7, illamåendet ökar, jag börjar gå ner i vikt. Blir sjukskriven.
VECKA 7-10 MED LILLASYSTER: Illamåendet börjar i v. 6. Jag går inte ner i vikt men mår illa konstant. Är säker på att jag fått HG igen. Från och med vecka 10 kom illamåendet endast kvällstid. Jag återfår hoppet om att börja må bra igen.

VECKA 10-15 MED LO: Mår jättedåligt och går ner i vikt. I vecka 12 hade jag gått ner 7 kg. Nätterna från vecka 13 är väldigt jobbiga. Börjar med senapsfrön i vecka 14, de hjälper lite och vikten stabiliseras. Börjar även med akupunktur i vecka 15.
VECKA 10-15 MED LILLASYSTER: Första rådgivningsbesöket i vecka 11. I vecka 13 går illamåendet helt om och jag mår varken illa dag- eller kvällstid. Inga graviditets symptom från 14 framåt.

babygym

VECKA 15-20 MED LO: Mår fortfarande illa, det kulminerar mot kvällarna. Spyr fortfarande dagligen men inte så mycket nattetid längre. I vecka 18 blir jag på väldigt dåligt humör. Regelbunden akupunktur. Vecka 20 och jag mår fortfarande dåligt. Ruttnar inifrån.
VECKA 15-20 MED LILLASYSTER: Veckorna glider förbi obemärkt. Inga symptom på graviditet.

VECKA 20-25 MED LO: Sover dåligt, drömmer tydliga drömmar. I vecka 23 blev jag sjuk med öronvärk och feber. Babyn är aktiv. I vecka 25 vänder illamåendet äntligen och jag börjar må bättre! Kan leva igen och börjar så smått njuta av graviditeten.
VECKA 20-25 MED LILLASYSTER: Vi hade första träffen med vår doula, jag börjar läsa mer och mer om förlossning och tiden efter. Veckorna glider förbi och jag njuter till 100 % av att vara gravid. (Vilket jag gjort sen vecka 13.)

VECKA 25-30 MED LO: Kan inte gå längre sträckor utan att behöva pausa pga sammandragningar. Högst 20 meter. Har väldigt ont, kan inte sova bekvämt.
VECKA 25-30 MED LILLASYSTER: Märker inte ens av att dessa veckor gått.

VECKA 30-35 MED LO: Har väldigt hög puls konstant från vecka 31. Den ligger hela tiden runt 90-100 slag i minuten. I vecka 35 fick jag en babyshower! Kan inte gå många meter utan att behöva pausa pga smärta.
VECKA 30-35 MED LILLASYSTER: Allt går bra, jag är pigg och orkar fortfarande motionera varje dag.

babysho1

VECKA 35-40 MED LO: Blir inlagd på Jakobstads BB pga högt blodtryck. 164/99 puls 110. Börjar pratas om eventuell igångsättning om 2 veckor. I vecka 36 på inre undersökning konstateras att jag är stängd som en mussla. Tappen är ännu fullt lång och jag är inte öppen alls. I vecka 37 får jag hemskt foglossning som håller i sig till graviditetens slut. I vecka 38 hade jag magafari, gick ner 2 kg. Gick slutligen över tiden och Lo föddes i vecka 42+0 genom igångsättning.
VECKA 35-40 MED LILLASYSTER: Börjar med hallonbladste + dadlar i vecka 35. I vecka 36 på inre undersökning konstateras att tappen är förkortad till 2 cm, och jag är öppen 1 cm! I samma vecka ordnar mina vänner babyshower! Jag är pigg och mår bra. Kan gå bra, har börjat få lite sammandragningar men inga som gör ont. I vecka 37 smyger tröttheten sig på, jag är allmänt deppig, har dålig mage och magen sjunker! Deppigheten varade dock bara två dagar och sen är jag good to go igen. Orkar gå men helst inte så snabbt. I vecka 38 börjar en foglossning smyga sig på, dock bara när jag står och sitter på ett speciellt sätt.. Inte hela tiden alltså = Skönt. Mitt HB  är lågt så jag äter järn som för sista dagen. Har förvärkar som tar sjukt från och med v. 37. Får se hur de sista veckorna ter sig nu då 🙂

loveit


Egentligen ska jag väl inte vara förvånad över att graviditeterna har varit så olika, det är ju ändå två helt olika barn där inne. Men samtidigt tycker jag att min kropp är ju den samma, den borde ju reagera på en ny graviditet på samma sätt som den förra? Men tydligen inte! Jag är så glad över att vi vågade ta chansen att bli gravida igen, trots mitt trauma från förra graviditeten och förlossningen. Traumat från graviditeten fanns starkt kvar i början, men gick ju sen om efter att jag märkte att jag kommer må bra nu. Det är så kul att kunna vara en av dedär gravida som kan svara helt ärligt när någon frågar ‘Hur mår du nudå?’ att Jo nämen jag mår så jättebra! Märker knappt att jag är gravid. Ni vet inte hur tacksam jag är över att vara en av ‘dom’ nu. Gissa om jag var avundsjuk på dom under förra graviditeten 😉

Sen ang. traumat från förra förlossningen. Det har jag kommit över nu genom att förbereda mig så mycket mera. Läsa på mer, lära mig och läsa in mig på alla möjliga scenarier som kan komma. Jag har även lagt upp fler målbilder denna gång, vilket jag tror kommer hjälpa mig enormt mycket till att få en fin förlossningsupplevelse. Nu har jag nämligen inte bara 1 målbild, utan 3! Så om inte den första ‘lyckas’ så har jag ju ännu två chanser kvar att få uppleva min målbild.. 🙂

377

/ Carro

Rdg-besök och grönt ljus för att föda i Vasa

Igår var det dags för rådgivningsbesök, både för mig och Lo. Allt var bra förutom att mitt blodtryck är förhöjt, och det var det ju även i fredags när det kollades upp. Så det har alltså varit det under hela helgen. Lite protein hade jag i urinen också så nu har jag hämtat mammas blodtrycksmätare så jag kan hålla koll. Lo gick igenom besiktningen med väl godkänt. ”Duktig flicka, utvecklas fint, pratar mycket.”

Vi fick också grönt ljus för att få fara och föda till Vasa Centralsjukhus! Det är ju valfritt vilket bb man väljer att föda på, så såklart visste jag att vi skulle få tillåtelse till det. Vi fick även med papper hem och lite att fylla i.. Skulle också kolla upp filmerna de har på sin hemsida så att jag kunde bekanta mig bb:t på det sättet eftersom vi nog inte kommer åka dit nu före. Känns väldigt bra att vi kommer fara till Vasa och föda. Vasa är ju ett ‘Baby vänligt sjukhus’ så jag fick ta bort många punkter från förlossningsbrevet som är självklart för dom.

Det här ändrar ju lite min tanke om att stanna hemma så länge det känns ok. Nu får vi nog istället hoppa i bilen mycket tidigare, dels för att ens hinna fram (heheh) och dels för att jag inte ska behöva sitta i bilen med dom värsta värkarna. Hur som helst så känns det värt det med bilresorna. Är det så att det verkar som om det är någon komplikation så far vi förstås till det närmsta bb:t.

Hursom, detta alternativ känns så mycket bättre. Ska bli spännande att åka till Vasa! Ni är säkert många som har erfarenhet av Vasa BB? Jag vet inte ens var man går in. Tur att vi har Sara med oss så hon får guida oss till rätt avdelning.

vaasha

Ps. Nej jag kommer inte kommentera artikeln som var med i Öt igår. Skulle bli allt för övermäktigt eftersom det är så mycket jag skulle vilja ta upp. Men om ni vill läsa lite om hur jag tänker så tycker jag att Bloggkoll hade sammanfattat sina tankar väldigt bra, och jag tänker väldigt lika. Sen kan jag ju säga att jag tycker det är lustigt att folk som inte ens vet hur min förra förlossning slutade och hur jag egentligen skrivit här i bloggen (dvs såna som inte ens läser/läst min blogg), skriver kommentarer om att jag sprider propaganda och hetsar mina läsare till att kräva det ena och det andra, är väldigt skrattretande. Det här är min blogg, jag skriver mina tankar kring min kommande förlossning där jag ska förlösa min dotter. Jag skriver inget om hur jag anser att andra borde förlösa sina barn.


Kan ju lägga in här i slutet ännu att ifall du känner att du inte kan ta egna beslut, läsa på själv och känner dig tvingad/hetsad till att göra såsom bloggare gör, då kanske du borde ta en paus från allt som heter bloggläsning. Sen när du känner dig redo att tänka själv igen är du välkommen tillbaka in hit i min helt vanliga blogg <3

(OBS. Sista stycket var ironi till alla som kommenterat på artikeln om att det skulle vara mitt ”fel” att fler och fler kvinnor vågar ta mer plats under sin egen förlossning.) 

Slutdiskuterat om artikeln.

/ Carro

Jag är så nere

Känner mig riktigt nere måste jag säga. Är inte sur på någon eller så, men känner mig allmänt lågmäld. Jag orkar ha jättebra tålamod med Lo, bättre än vanligt helt klart, och gosar väääldigt mycket med henne. Men med Robert däremot – inget tålamod och noll gos. Orkar inte vara värst social med någon förutom Lo, och vilar helst med henne när hon vilar.. Är avslappnad och i ”zen mode” (kom inte på nå mer passande ord) trygg i mig själv och min kropp, men skulle ändå bara vilja stänga in mig + Lo i ett hus och aldrig mer komma ut? Is this normal? Att jag inombords är nöjd och lugn men ändå bubblar en känsla av rastlöshet och irritation på ytan?

Kanske är det mitt undermedvetna som vet att jag snart kommer behöva ge väldigt mycket närhet till babyn, så nu försöker jag samla in och ge så mycket närhet och kärlek till Lo som möjligt och skita i allt annat och alla andra. Kroppen förbereder sig helt klart för förlossningen, jag har förvärkar som har börjat ta sjukt. Slemproppen har börjat lossna i små bitar i tagen, jag är konstant kissnödig och min mage är i obalans. Och det är just de senaste dagarna som dessa känslor har börjat komma ordentligt. Så kanske ju mer förlossningen närmar sig – desto mer inser jag att tiden med Lo kommer reduceras – desto mer skuldkänslor och känslor av ledsamhet blandat med glädje uppstår.

Men, jag känner ändå på mig att det kommer gå jättebra sen när babyn väl är här så jag vill väl innerst inne bara fylla på mina Lissi-depåer sålänge jag kan nu.


Det är så bra att blogga. Bara för att jag skrev ner mina känslor och tankar kring det här nu så blev jag direkt mer förstående gentemot mig själv nu när jag ser det i svart och vitt.

tösabit3,5

Vår tösabit 3,5 månader gammal. Snart får jag och Lo gosa med en sånhär tillsammans. Tur att man kan vara många när man myser <3

 

/ Carro