Amningsavslut

Igår bestämde jag mig att nu är det dags att sluta amma. Jag och Gry satte oss ner på golvet, lade plåster på nipplorna och sa hejdå åt ”nanna”. Under dagen var det nog två gånger som hon grät efter det men jag förklara då att dom ska vila nu och att vi har ju lagt plåster på, att nu är det slut på nanna. Ganska snabbt fattade hon nog, och pekade på mina bröst och sa ”nanna tota” (”Brösten sover”). Inför kvällen var jag ju nog nervös måste jag säga. Men det gick nog över all förväntan! Jag kände mig hela tiden väldigt säker beslutet och inte en enda gång tänkte jag att ”nej men jag fortsätter nog ändå” som jag ju tänkt varje gång jag hittills ens funderat på att sluta.

Jag läste två böcker, hon lyssnade och vi talade om vad det var på bilderna, sen frågade jag om jag ska sjunga och klia på ryggen, men det ville hon inte. Så jag låg bara bredvid och fanns där. Dock var det som att hon inte kom till ro, och hon ville gå ut ur rummet. Hon fick gå ut och kolla läget två gånger men sen sa jag att nu ska vi sova och inte gå ut nå fler gånger.

Då blev hon arg! Hon visste ju inte hur hon skulle somna utan bröstet, så därför ville hon säkert istället rymma från situationen och gå ut ur rummet. Men jag lyfte henne bredvid mig varje gång hon försökte gå ner från sängen, och bekräftade att det inte är så kul att sova men att det nog blir bäst om vi börjar sova nu.. Jag försökte börja sjunga, men hon skrek bara nej mamma nej! Jag fick inte röra henne eller nånting. Så jag låg bara bredvid. Hon for upp och ner ur sin säng, kom i min säng, slängde sig i sin och kröp runt i min igen.

Hon grät och var frustrerad och rev mig i tröjan. Jag bekräftade hennes känslor ”det är tråkigt när nanna är slut men vi kan kramas istället” NEJ MAMMA! Det ville hon inte. En timme höll vi på, jag var tyst, lade ibland en hand på henne men hon tog avstånd från mig. Jag sa ”mamma är här med dig, vi kan gråta tillsammans och säga hejdå till nanna om du vill” Nej nej.

Efter en stund blev hon tyst i sin säng, satte sig upp och kröp sedan upp i min säng, lade sig tillrätta bredvid mig, och somnade på min arm. ♥ Där låg jag länge och blev så sentimental. Tårarna rann när hon väl hade somnat, både av lättnad men också av sorg. Att amningen är avslutad nu. En amning som har betydd så otroligt mycket för oss båda. Men nu är vi redo. Och vi kommer såklart vara nära varandra ändå.

När hon hade sovit en timme smög jag ut och gick i soffan med Robert. Han frågade hur det känns och det brast för mig totalt! Tårarna bara rann och rann och vi pratade om alla fina amningsminnen vi har skapat tillsammans. Hur fint stöd han har varit under hela min och Grys amningsperiod och hur det alltid har känts så bra med amningen. Det blev ett så himla fint avslut för mig. Så otroligt fint. Nu är amningen avslutad, jag vet det. 

Nyss hemkommen från BB ♥

Idag är mina bröst som två skarpa silikonbröst, och en huvudvärk smyger sig på. Jag hoppas att jag inte får mjölkstockning nu, för jag ska i jobb ikväll. Jag har duschat varmt och masserat brösten, vad mer kan man göra? Handmjölka lite förstås. Men vill ju inte pumpa eller så, för då förstår ju inte brösten att det är slut nu.

Nåväl, amningen har känts bra ända in till den sista amningen och den känns nog ännu bra, jag skulle nog ha kunnat fortsätta, men jag känner att vi var båda redo för ett avslut nu, och nångång ska man väl sluta, haha. Så skönt ♥

/ Carro

Att få en helt annan syn på amning

Gry blev 1,5 år här om dagen, och vi ammar vidare vi bara! Någon annan som tycker att det är så att fram tills dess att babyn är 6 månader så tycker alla att det är såå viktigt med amningen ”Du ammar väl?” men sen direkt när babyn blir över halvåret så smyger sig de nya frågorna på ”Ammar du ännu? Aijaa..” ”Jahapp när tänkt du sluta amma då?” ”Du ammar väl inte ännu, du skämmer nog bort henne med detdär..” ”Hon kommer ju ammas ännu när hon är 7 år om du fortsätter nå länge till..”

För många tar det flera månader att få till en fungerande smärtfri amning, kan tänka mig att det inte är så kul för dem då att börja höra de frågorna då när det äntligen börjat kännas bra att amma. Så orättvist! Jag kommer aldrig förstå vad andra har med en mamma och hennes babys amningslängd att göra. Oberoende om en mamma vill amma endast några veckor, till att hon vill amma flera månader så har ingen rätt att kommentera hur, var eller när hon ska amma sitt barn.

Jag ammade Lo bara några veckor. När hon var runt 2,5 månader så slutade jag och vi övergick till flaska på heltid. Minns hur nervös jag var inför rådgivningsbesöket.. ”Helammar du ännu?”
– Njää alltså.. Nee nu har jag nog helt slutat.
– Ja, nämen du ska ju göra så som det känns bäst för er!
Den lättnaden.

Och det kändes bäst då. Även nu i efterhand känns det som om det var det bästa beslutet, för skulle det inte ha varit det så skulle vi ju antagligen ha fortsatt amma. Och då skulle väl det ha varit det bästa. Jag hade varken såriga bröstvårtor eller problem med amningen när jag slutade amma Lo, det var nu bara så att vi började ge flaska på natten och amningen betydde inte så mycket för mig då. Den var nu nått som man ska göra men inte mer än så.

Och det är ju så skönt att det var så lätt. Ingen stor prestige eller någon press som jag tog åt mig av från nått håll. Jag följde helt min egen magkänsla och gjorde så som jag själv ville. Jag kan vara lite stolt över mig själv ändå såhär i efterhand, att jag vågade sluta utan orsak, som nybliven mamma och allt. Jag skulle ju också kunna se tillbaka och ångra mig och ha skuldkänslor över att Gry fått amma så länge och Lo bara fick det nån vecka, men jag väljer att inte ha det. Jag vet ju själv att det var mitt eget beslut och det kändes inte som en förlust då, så det är ju onödigt att börja se det som en förlust och älta det nu heller.

Inför att Gry skulle anlända så hade jag dock en helt annan syn på amning. Jag hade läst och pratat om det så mycket mera, och det var verkligen en viktig sak för mig redan under graviditeten. Jag hade amningsförebilder och jag var redo att kämpa för att få till en stabil och trygg amning. Jag var beredd på att sitta och amma dygnet runt de första månaderna och jag hade förberett Lo på det genom att prata och läsa om amning.. Så hon skulle veta varför jag sitter fast där i soffhörnet dag ut och dag in.

Sen när hon väl kom, så blev det ju precis så. Jag körde på friamning och jag ammade henne på minsta lilla signal. (Och dessa signaler är många! Googla!) Och det var verkligen amning dag och natt, ofta med endast några minuters mellanrum. Jag skulle ha kunnat se detta som något jobbigt och tidskrävande. Men min inställning var den att jag valde det själv, och att all tid där i soffan skulle ge utdelning senare under vår amningstid. Där i soffhörnet (och i sängen, på wc, i parken, på torget, i bilen…) byggde vi upp grunden till vår idag otroligt stabila och trygga amning. Amningen som idag betyder världen för oss båda. Amningen som är bara vår, den stunden då vi båda känner oss avslappnade och trygga. Där vi bara är varandras. Där vi ser varandra i ögonen, skrattar och myser.

Jag visste inte med Lo att amningen kunde vara så mycket mer än bara mat, men jag vägrar ha dåligt samvete för det heller. Jag och Lo har också haft våra trygga, mysiga stunder trots att vi inte haft amningen. Jag visste inte då vad amningen kan vara, men jag vet ju nu. Och bättre sent än aldrig kan jag tycka.


Foto: @Rebeckahagertphotography

Läs denna artikel om när babyn vill amma hela tiden om du snart ska börja amma! Jag tänker att det är lite lättare att ta sig ann alla dedär amningsstunderna (som ju aaaaldrig verkar ta slut) om man är lite förberedd. Min bebis vill amma hela tiden.

Denna lista med vanliga amningsproblem hittade jag på Viföräldrar.  

Såriga bröstvårtor

Att få såriga bröstvårtor efter amningen är ett vanligt problem. Det beror ofta på att barnet kanske suger på fel sätt eller ligger för långt bort ifrån bröstet. Studera hur bröstvårtan ser ut efter att du ammat. Suger barnet rätt, ska den vara rak och se ut som vanligt. Är bröstvårtan däremot sned eller platt kan barnet ha sugit fel.

Lösning: Genom att låta barnet ligga mage mot mage med dig och ha hela bröstvårtan och undre delen av vårtgården i munnen kan detta undvikas. Det är också att föredra att lufttorka bröstet efter amningen för att minska risken för sår.

Mjölkstockning

Även mjölkstockning är ett vanligt amningsproblem. Det kan bero på att inte alla mjölkgångar töms vid amningen. Om brösten blir ömma, varma och du kan känna förhårdnader i dem, är risken stor att du har fått just mjölkstockning.

Lösning: Oftast försvinner det av sig själv om du fortsätter att amma normalt. Men skulle problemen kvarstå kan du bland annat försöka massera förhårdnaderna under tiden du ammar för att få stockningen att släppa. Du kan också testa att ta en varm dusch innan amning eller värma brösten med en vetekudde.

Bröst som läcker

Fulla bröst som inte ammas läcker ofta. Det är helt naturligt, men något man bör vara medveten om. Problemet med bröst som läcker är speciellt vanligt under de första månaderna.

Lösning: Lösningen stavas amningsinlägg! Kom också ihåg att alltid ha med dig något att torka med.

Barnet avvisar bröstet

Det kan finnas många olika skäl till att ditt barn inte vill ta bröstet. Det kan bero på att barnet har ont i öronen, täppt näsa eller har blivit skrämt under amningen. Kanske smakar mjölken smakar annorlunda på grund av förändring i kosten?

Lösning: Försök att gå till botten med problemet och hitta orsaken. Ett tips kan vara att prova att amma barnet när det är sömnigt. Du kan även försöka med olika ställningar. Det kommer inte gå att tvinga bebisen att ta bröstet, men amningsvägran går nästan alltid över.

 

/ Carro

Och hur går det med kvälls- och nattamningen då?

Man vet att jag har ett projekt på gång när bloggen står tom i flera dagar. Och så är även fallet nu! Jag har såklart påbörjat målandet av sovrummet! Och det blir verkligen så mycket bättre än jag ens hade föreställt mig. Men, med två små, jobb och en man med endast en arm till förfogande tar allt såklart lite längre än vanligt. Men men, ingen brådska. Ett varv har jag kvar och sen börjar det vara på raden.

Lagom tills jag nu håller på att ställa i ordning sovrummet så har Gry börjat sova halva nätter i sitt eget rum! Ok, vill ju inte jinxa något nu, men två nätter har hon varit nöjd i eget rum och jag hoppas förstås att det fortsätter. Jag skrev ju om att vi tänkte försöka sluta nattamma då Robert började på ambulansen, men vi hade ju inte tagit hans tävling i beaktande, så att han skulle börja sova knyckiga, havdana nätter innan en stor tävling var ju inget alternativ. Så vi sköt upp det tills efter tävlingen.. Tänkte vi. Det gick ju inte heller enligt planen eftersom han nu har sin arm i ett paket. Att vagga och trösta med en gipsarm på magen är ju inte att rekommendera. Så jag har helt enkelt tänkt att jag sköter det på egen hand. 

Jag har börjat med att göra så att jag nog ammar henne på kvällen, men att jag tar bort bröstet innan hon somnar. Så hon somnar inte med det i munnen. Sen har jag försökt flytta henne i eget rum, och när hon sen ska äta första gången (efter typ endast en timme) så har jag tagit henne i min säng och gått och sova själv på samma gång (= tidiga kvällar för mig). Sen har det nu blivit så då att jag inte tar henne i min säng alls, utan jag ammar henne första och andra gången i hennes egen säng. Och sen tredje gången tar jag henne med mig..

Igår hände det dock ett stort framsteg!

Jag var ijobb och fammo och faffa var här och skötte (eftersom Robert var och hämtade min syster och hennes man från flygplatsen.) När jag kommer hem från jobbet så ligger Gry och sover i sitt eget rum! Då hade hon och fammo legat och läst i vardagsrummet, och när Gry börjat se lite trött ut så frågade fammo om de ska gå i sängen och läsa istället? Så tog vår lilla dam kudden under armen och fammos finger i sin hand och gick till sin egen säng!! *Imponerad moder här hej* Sen hade de läst boken 10 minuter och sen föll ögonlocken på den lilla damen fast.

Så, ljuset i tunneln känns nära nu! Och känns bra ändå att vi gör detta på ett sätt som inte innefattar gråt. Det jag alltså försöker uppnå, för de som inte hängt med, är att få henne att kunna somna lika lätt utan amning som med amning. Och att få bort nattamningen. Att helt sluta amma har jag inte brått med.

 

/ Carro

Vår känsliga själ

Godmorgon på er! Bloggen har stått ouppdaterad under några dagar, det till stor del pågrund av min känsliga lilla själ till dotter. Gry är så, jaa det går inte ens att förklara. Hon är så egen på alla sätt och vis. Så full av känslor redan, och hon visar dem så tydligt. Blygsamhet, viljan att bara gömma sig djupt ner i min famn. Men också hennes lustiga sida, alla hennes blickar som får vilken stor karl som helst att smälta, blicken som rätt som det är förändras till en stor putmun och nedfällda ögonbryn med ett tydligt kroppsspråk som säger ”våg int koma nå närmare!” Så kryper hon lite högre upp i min famn och sitter där tills hon är säker på att ingen kommer att försöka ta upp henne i famnen igen..

Och ja, det är alltså mest i famnen hon är, nog är hon mycket på golvet också men med jämna mellanrum ska hon upp i famnen och kontrollera att jag ännu är i närheten. Vilket jag ju varit varje dag sen hon föddes, men tåls ju att kontrolleras ändå. Och i famnen är hon alltid välkommen så därför blir det lite svårt att hålla jämn uppdatering här, då jag ju aldrig vet när nästa kontroll äger rum. Men men, jag får passa på de stunder hon är nöjd på golvet eller de stunder, som nu, när hon ligger och ammas utan att bli störd av mitt knappande på datorn.

Denna måndag fortsätter nu med lekträff och i eftermiddag ska jag äntligen tvätta mattorna. Åh, doften av tallsåpa en solig dag. Inte mycket som slår det (ja, förutom den känsliga själens regelbundna famnkontroller då..)

/ Carro

”Mamma, det är så festligt!”

** Inlägget innehåller två bloggåvor ** 

Hej på er! Tänkte att jag måste
titta in och höra hur ni har det!? Sommaren är ju verkligen i full blomm nu, är så härligt. Vi njuter till max varje dag även fast jag vissa dagar bara vill ligga och sova till klockan 2 på eftermiddagen.. Gry har tänder på gång och det medför lite extra mycket famntid och enarmade försök till att få vardagen att fungera för tillfället. Att jag sover med de båda och oftast vaknar med huvet hängandes över sängkanten gör ju inte saken bättre, haha. Nåväl, det är så kort tid i livet som de båda vill sova med mig så vad gör man inte..

Vi tar verkligen dagarna som de kommer nu. Vi leker, fikar, är på villan, vattnar våra blommor, kollar läget i växthuset, hoppar på studsmattan. Sånt, livet utan stress och press ni vet. Lo hade ju kalas senaste helgen, så nu är hon 3 år vår lilla sprätta. Älskade, envisa, omtänksamma, högljudda Lo. Bäst och så unik.

Moster Cissi ordnade kalas åt Lo på mommo och moffas terrass med ananas, jordgubbar, melon och massa annat gott! Lo och Gry fick vara de som inveg det nya picnikbordet från Woodlii från Jollyroom som mommon och moffan har åt barnbarnen.

Idag har vi varit på villan, men med Grys tandsprickning (tips på hur jag kan underlätta för henne?!) och den gassande solen så blev det inte så idylliskt som jag hade tänkt mig.. Hade också tänkt hinna städa och fixa lite inför midsommar men, ja, man kanske inte ska ha så stora planer då man är ensam med två barn 😉 Sand fick jag iallafall hem, en av de största orsakerna till att jag körde iväg dit själv. Måste säga att jag är ganska stolt faktiskt! Körde dit släpan, backade in den längs en liten skogsväg, skyfflade på sand (huh!) och körde den snåriga vägen därifrån. Och barnen hölls relativt nöjda i bilen. Så, nu har vi sand till sandlådan vid mammas också! Sandlådan är så fin, och Lo tycker den är så rolig att leka i med de två blåa infällda lådorna. Sandlådan är också av märket Woodlii och du hittar den också på Jollyroom bland deras sommarnyheter.

Gry, vår lilla minsting då. Hon som kryper fram i racerfart men som helst är i famnen. ”Mamma uppa! Mamma mamma! Uppa!” ropar hon vid mina fötter, och när jag tar upp henne så skrattar hon högt och burrar sig in sig djupt djupt i min nacke, där hon trivs som allra bäst.. Hon är så annorlunda mot hur Lo var i samma ålder. Det är så härligt att få uppleva varendaste dag, varendaste utvecklingssteg av mina döttrars liv. Att få gå bredvid dem varje dag är en sån ära.

Jag ska titta in oftare här på bloggen från och med nu, men daglig uppdatering är att vänta först i slutet av juni igen ♥

/ Carro

Kvällssol och tacksamhet

Triggervarning! Dethär är ett såntdär inlägg som man kan bli lätt provocerad av om man är allergisk för andras lycka.

En underbar dag lider mot sitt slut.. Och vi fick ett ovanligt slut på dagen idag måste jag säga. Båda barnen somnade innan kl. 20.00! Robert kunde vara ute och bygga staket och jag kunde svara på mejl och förbereda en tävling inför imorgon. När jag var där ute och höll honom sällskap en stund, flög några spontana tankar över mig. Jag började tänka på sånt som jag är tacksam över. Både stora grejer och små yttepytte grejer som ändå gör mig så otroligt tacksam i vardagen. Några av dessa grejer är..

Att jag har möjlighet, viljan och orken att vara hemma med mina barn om dagarna. Ett sånt privilegium och en sån ära. Att de får se varandra utvecklas dag för dag, ha sällskap av varandra, lära sig av varandra.. Att jag får vara med om detta! Att Robert dessutom är så mycket ledig som han är i sitt jobb så att vi många gånger faktiskt spenderar dagarna hemma, alla tillsammans, det är ju bara för bra för att vara sant. Är så säker på att detta är den bästa tiden i mitt liv. ♥

Det faktum att Betti och Olli var hit idag. Att bara få se henne – att hon ännu är med, kämpar och har hopp, det gör mig så tacksam! Att hon är så stark och står med fötterna stadigt på jorden hur jobbigt läge det än är. Tacksam över att få vara hennes vän. Tacksam över att Oliver och Lo är bästa vänner. Tacksam över den lille nya killen i mitt liv. Längtar otroligt efter att få träffa honom. Den som väntar på nått gott..

De faktum att vi har kvällssol på vår terrass. En liten yttepytte grej, men så stor de gånger barnen somnar tidigt och vi kan sitta i varandras armar där, och njuta av solnedgången över trädtopparna.. Och ja, de gånger barnen inte somnar tidigt och de är med oss där på terrassen är det minst lika underbart.

Att han, dendär nykabiboon som Janina och Daniel kalla till ”hande som allti gymmar” är han som numer alltid är världens finaste, tryggaste och stabilaste pappa. Pappan till våra barn. Det är jag så otroligt tacksam över.

/ Carro