View Post

Att uppfostra sitt barn – Om förberedelse och eftersnack

Idag hände det som aldrig har hänt tidigare i min karriär som mamma. Det var nämligen första gången som ett av mina barn ritade på väggen. Gry hade nappat en krita och stod och ritade på kalklitirväggen i vardagsrummet. *Dansande salsakvinna emoji* Jag var i köket och Lo ropade ”Mamma! Gry ritar på väggen!” Gry vände snabbt huvudet mot mig, och sen snabbt mot väggen och började rita ännu snabbare. Oj huhu. Länge har väggarna i vardagsrummet varit skonade, men not any more.

Där i den stunden så kom jag direkt att tänka på en grej jag såg en video om här om veckan. Om hur man inte ska uppfostra sina barn när man är arg och barnen är ledsna eller skriker. För i den stunden skulle jag ju lätt ha kunnat bli arg och försöka förklara åt Gry, med min arga röst, om hur fel det är att rita på väggen osv. Klart jag lyfte bort henne, och sa att man inte får rita på väggen. Men istället för att försöka ta mig ann att lära henne nått där, då hon var ledsen över det hon hade gjort, och skrek för att Lo tog kritan av henne, och jag då som var irriterad och arg, så tog jag snacket en timme senare istället, och det gick så mycket bättre och jag är helt säker på att hon tog emot det jag sa mycket bättre än vad hon skulle ha gjort där i stunden när hon var skamsen och jag var arg.

Vi tror att vi måste utbilda barnen i stunden, att det är där de ska få uppfostran – när barnet skriker, har gjort nått dumt eller inte kan behärska sig. Annars missar man liksom chansen. Men enligt Petra Lindgren-Krantz så stämmer det inte. Man lär sig innan och efter ett utbrott, genom förberedelse och eftersnack. Där i det snacket har vi och barnet tillgång till vår föreställningsförmåga. Vi kan leva oss in i, och prata om vad som hände och varför. Barnet kan berätta hur det upplevde det som hände osv. när allt är lugnt, mamma är lugn och inga tårar faller. Så när barnet skriker och ropar så kan man vara lite cool, man behöver inte ta i med hårdhandskarna där direkt, utan vänta en stund. Om vi ger det budskapet med stor kraft och styrka, då riskerar själva budskapet bli styrkan, och det man ville lära ut går förlorat.

Måla gärna kära barn, men helst bara på papper.. 

Bilder Rebecka Hägert 

/ Carro
View Post

När vände ni era barn?

Imorse styrde vi kosan mot Esse och Jessica, Wilda och Elwiras. Barnen är alltid lika glada när vi ska dit, och som vanligt hade vi en roligt för- och eftermiddag med tjejerna. När vi skulle åka imorse, så hade jag knäppt fast Lo, och hon sa – ”Mamma, snart måst jag nog sitta andra vägen tror jag, mina ben ryms ju int riktigt nåmer..” Och jag kan förstå att hon tycker det börjar bli trångt nu med hennes 112 cm och speciellt med vinterskor på fötterna. Men för mig känns det ändå vemodigt att tänka tanken att vi skulle svänga henne redan. Vi har ju en Multi tech, och sen vår bästa Axkid minikid som ju Gry isf skulle få ta över. Så gott som alla barn sitter ju med böjda ben – mer eller mindre, förr eller senare. Detta påverkar inte säkerheten och är inte alls farligt, bara obekvämt..

4 år verkar ju ändå vara en minimigräns. När jag läste en artikel om just bakåtåkande står det såhär om 4 års åldern:

”Läkare, forskare, NTF, Vägverket, Folksam m.fl. rekommenderar starkt att barn åker bakåtvänt till minst 4 års ålder, gärna längre. Anledningen till detta är att nacken och musklerna runt, samt skelettet, ännu inte är så stabila och utvecklade att de klarar en kollision eller ens en häftig inbromsning. Det räcker med 40km/h för att ett barn ska få allvarliga skador. ”Läkare, forskare, NTF, Vägverket, Folksam m.fl. rekommenderar starkt att barn åker bakåtvänt till minst 4 års ålder, gärna längre. Anledningen till detta är att nacken och musklerna runt, samt skelettet, ännu inte är så stabila och utvecklade att de klarar en kollision eller ens en häftig inbromsning. Det räcker med 40km/h för att ett barn ska få allvarliga skador.

I stort sett inga barn omkommer i bakåtvända bilbarnstolar eftersom de har en skyddseffekt på 90-95%. De sista 5-10%, där det bakåtvända bilbarnskyddet inte hjälper, är olyckor i mycket hög hastighet, krock med tåg, brand – väldigt svåra olyckor som inte heller är särskilt vanliga.

Självklart händer ingenting magiskt då barnet fyller 4år, men eftersom alla (oavsett ålder) utvecklas i olika takt så är 4-5års åldern satt som en ”minimigräns”. Att barnet är stor för sin ålder betyder inte att man kan vända framåt i en lägre ålder!”

Men säg mig, när har ni svängt era barn framåt? Så svårt tycker jag, då jag själv ändå tycker det funkar bra att ha dem så som dom är nu. Men då hon själv börjar klaga så blir det ju direkt en annan femma.. Hmm..

Gammal bild från då stolarna var monterade i vår förra bil,
Gry sitter i Multi tech och Lo i Axkid Minikid

/ Carro
View Post

Kroppsregler

Kom över denna bild i en mammagrupp på Facebook och tycker detta ämne är så otroligt, otroligt viktigt så jag vill dela bilden med er här på bloggen också. Bilden är från sidan Tre ska bli noll, vars slogan är ”Alla barn har rätt till en barndom. Där barn finns, finns förövare. Vår vision är att finnas där barn finns med brottsförebyggande och utbildande åtgärder för att de tre barn i varje klass (lågt räknat) ska bli noll. Vi släcker inte bränder, vi förebygger dem.”

För mig känns det bra att läsa denhär regellistan, för jag inser att vi redan gått igenom varenda punkt på den i någon mån med Lo. Med Gry kommer det ju automatiskt in mer och mer i vardagens också, precis som det gjorde med Lo. De vet att man alltid får berätta hemligheter åt oss föräldrar fast man lovat någon att inte berätta, de vet att deras kropp är deras egen och Gry som just fyllde 2 använder redan ”Stop min kropp” precis som Lo gjort sedan hon var 2. Det är ju synd att man ska behöva ta upp sånthär med sina barn, för dessa regler känns ju självklara, men tyvärr finns det förövare det inte är lika självklart för.

”Gå igenom reglerna med ditt barn och förklara vad som är privat på kroppen. Varför inte börja redan idag?”

Bilden är från sidan Tre ska bli noll 


 

Här nedan är ett inlägg jag skrivit om att tvinga barn att kramas, fast de inte vill. Även det så otroligt viktigt!

”Vi måste alltså prata med våra barn och benämna deras kön, vi måste prata om att dessa är privata och att ingen annan än de själva får röra dessa och vi måste tydligt visa dem att de har rätt att säga nej när människor vill röra vid dem överhuvudtaget. Det kan vara sött och oskyldigt att se små barn pussa varandra för att få en mums mums och jag förstår att det skär i hjärtat på farmor som inte får en kram. Men precis som all annan berörig måste den vara frivillig. Och frivillig handlar inte bara om avsaknaden av tvång, det omfattar även att inte fresta barnen eller lura dem till att acceptera fysisk kontakt genom gåvor. Vi vill att barnen, samma sekund som någon erbjuder sig att ”köpa” dem, protesterar.”

Läs:

En oskyldig puss

Till fredagsdansen:

/ Carro
View Post

Saker man hinner tänka under tiden man nattar en 2-åring

Vi har borstat tänderna, berättat en saga eller två. Nu ligger barnet och nynnar för sig själv medan man försöker sjunga en lugn sång.. Några tankar som ofta hinner åka genom mitt huvud under tiden från saga tills Gry somnat är bland annat dessa..

– Den där sagan jag berättade ikväll, alltså den skulle ju så kunna bli en barnboksberättelse?! Herregud vad bra den var.. 
– Vilken sång nynnar hon på riktigt? Är det Frozen? Bä bä vita lamm? Jaha okej det var en mashup.. 
– Nu blev det tyst? Har hon somnat? *kikar försiktigt* Nehepp hon koncentrerade sig på en nagel därav tystnaden..
– Kanske jag försöker vara tyst en stund om hon skulle somna lättare då.. ”MAMMA SJUNGA! SJUNGA MAMMA!” Nehepp
– Har hon nog ätit tillräckligt med kvällsmat så hon sover hela natten utan att vakna hungrig..?
– Har hon månne kalla fötter?

– Jag har så mycket jag skulle måst hinna med ännu ikväll.. Kan hon int bara somna nu
– Men hej nu har det ju faktiskt varit tyst ganska länge… Kanske hon har somnat..? 
– Jag ska försöka kika, är hennes ögon stängda? *Sätter sig försiktigt upp* – Barnet rör sig och ögonen öppnas lite – Jag spärrar upp ögonen NEJ NEJ NEJ, sååå såååå. Lägger mig snabbt ner igen.
– Ok nytt försök, jag måste faktiskt hinna blogga ännu ikväll. Smyger upp med ninjamoves. Står bredvid sängen och pustar ut och ska ta första steget ut från sovrummet. NäääääÄÄÄÄää MaaaaMmmmAaaaaaaa!!! Buuaaaaääääää

Jahapp kanske lika bra att bara somna för natten själv.
Härifrån lär jag ju int slippa bort.

Illustration från Hej Hej vardag

/ Carro

Det var uppenbarligen inte atopisk hy

Fick en fråga häromdagen om jag kan ge en update om hur det går med Grys hud. Har så många gånger tänkt att jag skulle göra det, men alltid glömt bort det eftersom det inte finns något som påminner mig om att skriva om det. För hon har nämligen inga eksem kvar. Noll, nada INGET!

Under hela hennes lilla liv dittills (från 2-3 månader då det började) så hade jag blivit tillsagd från rådgivningen och hvc att hon har atopisk hy. Att vi ska smörja med bassalva och kortison. Men, jag ville inte riktigt godta den ”ursäkten”. Att bara smörja, smörja och smörja. In med eksemen i kroppen bara, smäta över dem med diverse salvor. Kortison lade vi aldrig på henne.

Sen blev jag tipsad om homeopati. Och ja, precis som jag skrev i detta inlägg, så är jag ju en sån som är ganska skeptisk till allt sånt, men har ändå ett öppet sinne och ratar inget och ingen bara för det.

Det var den 1 februari nu i år (Gry var 1 år & 6 månader) som vi var till homeopaten, och efter ett långt samtal kom hon fram till att det troligtvis är p.g.a. antibiotika som Gry har sina eksem, läs mitt inlägg om allt hon sa och hur Grys antibiotikahistoria ser ut här. Vi fick en kur med homeopatpiller + probiotika som vi skulle ge Gry morgon och kväll under, ja hur länge var det nu, 2 månader kanske. Grynen skulle rensa ut antibiotikan ur hennes kropp.

Och vad ska jag ens säga? Under kurens gång slog eksemen revolt och det var mer än nånsin, men efter avslutad kur var allt eksem borta. Och vet ni vad det bästa är? Att Gry varit helt fri från eksem sen dess ♥ Helt otroligt och för bra för att vara sant! Så homeopati, belive it or not – för Gry fungerade det och jag är så glad och lättad. Jag kunde inte bry mig mindre i vad folk tror eller inte tror om homeopati, det enda som betyder något för mig är att det hjälpte min dotter att bli kvitt hennes hemska eksem.. Jag minns att hela hennes lilla kropp hade en skarp, skröplig hinna (och jag undrade varför hon inte hade babylen hud som alla andra babysar..) + att hon var full med orangea fläckar som ibland varade, över hela kroppen..

Minns hur uppgiven jag var när läkare och sköterska efter sköterska sa att hon har atopisk hy och att vi kommer behöva smörja henne många år ännu innan vi ser om det ”växer bort”och jag frågade om det verkligen inte kan vara något annat!? – Nej det är nog atopisk hy.

Nu har hon varit fri från eksemen sen dess, och jag är glad att vi for till homeopaten så snabbt som vi gjorde, så hon inte behövde lida av sina eksem så länge.

Är det nå andra här som har positiva erfarenheter av eksem + homeopati?
Berätta gärna, tycker det är så häftigt och hoppingivande! ♥

Foton Rebecka Hägert

 

/ Carro

Hur sparar ni barnens teckningar och andra alster?

Något säkert alla föräldrar känner igen är hur otroligt mycket teckningar och pyssel ett barn över 2 år producerar. Jag undrar hur ni andra löst detta med att spara barnens teckningar? Jag förstår förstås att man inte kan spara allt (det gör inte vi iaf) men de teckningar barnen sätter ner mycket tid på, eller är väldigt stolta över, eller vi bara tycker mycket om, de skulle jag inte kunna slänga bort.

Jag kan inte minnas att jag har en enda teckning från då jag själv var liten, och det stör mig inte alls. Knappast kommer barnen tycka det är så kul sen när vi på ålderns höst ska sälja huset och jag kommer med 10 mappar fulla av deras gamla teckningar och säger ”dessa vill ni säkert ha!” då deras egna barn producerar mer teckningar än vad de hinner köpa papper, haha. Nå det är ju en annan femma. För tillfället känns dom viktiga, sen får man ju se vad man gör med dem.

Nå, för att det inte ska bli allt för övermäktigt så sparar jag deras teckningar i varsin mapp som de fått pyssla ihop tillsammans med mig. Då kommer teckningarna i rätt ordning enligt deras ålder, och jag tycker redan nu det är så kul att bläddra i mappen och se hur Lo utvecklar sitt ritande vartefter hon blir äldre. Pyssel brukar jag fota, och sen framkalla och sätta in i mappen.

/ Carro