Att få barnen att somna själva

Hej! Det är ju förstås besvärligt om man känner att man har mycket man vill hinna få gjort efter barnen somnat på kvällen, om nattningarna drar ut jättelänge på tiden. Helst skulle man ju nog kanske vissa kvällar bara bädda ner barnen, prata lite m dagen, sjunga en sång och sen säga gonatt, och låta barnen somna själva.

Men jag är säker på att det där är väldigt individuellt från barn till barn om det fungerar. Ta t.ex. Lo, om jag inte minns helt fel så nattade vi henne på så vis att vi läste, sjöng och pajade på ryggen men aty hon somnade själv mellan det att hon var 1 tills det att Gry kom till världen när Lo var 2 år och 2 månader. Hon kunde tillochmed säga åt oss att vi ska fara och sova! Dvs gå ut ur rummet. Ibland satt vi såklart med henne tills hon somnade ifall hon ville det, men i regel somnade hon efter att vi hade läst en bok, sjungit en sång och sedan sagt gonatt. Och ja, var ju nog ganksa skönt, speciellt eftersom att jag var gravid och väldigt trött.

Sen när Gry kom så ändrade ju allt och det var vi ju nog beredda på. Hon ville börja sova i vår säng med mig och Gry, och ville att vi skulle ligga bredvid henne tills hon somnade. Och sen dess är det på så vis vi har fått göra, ja, förutom att hon inte vill sova i vår säng längre. Men hon vill att vi sitter bredvid tills hon somnat. Och då gör vi nog det.

Nu när jag var i Stockholm så gick det bra att R nattade henne och sen sa gonatt och gick ut ur rummet och nattade Gry, men när vi båda är hemma så vill hon nog att R sitter med henne. Ja, vad ska jag säga om det då. Vi väljer nog att göra så som barnen egentligen vill (bara det är i deras rum/säng). Nattningsproceduren är ändå en så intim och viktig sak för oss så för oss är det viktigaste att barnen känner sig trygga och glada när de somnar. Med Gry har vi inte ännu ens försökt ha henne att somna själv så kring henne har jag ingen erfarenhet av att hon somnar själv.. Men när vi väl märker att hon blir redo för det så kör vi nog enligt mina tips nedan ⇓

Jag tror det är viktigt att barnen känner sig trygga, så om det är så att du vill att hon somnar själv skulle jag väl säga att: 
– Ha samma nattningsrutin samma kväll
– Säg på förhand vad som kommer att hända ”Nu läser mamma 2 böcker och sjunger natisången, sen säger vi gonatt”
– Efter att ni sagt gonatt och du gått ut, svara ändå alltid på barnets rop när hon ropar efter dig. Kukka in genom dörren och säg ”mamma är nog här och städar bort i köket” eller nått sånt
– Om barnet blir jätteledset så gå in och ta upp barnet och trösta och fråga vad det är som känns dåligt. Kanske vill inte barnet somna själv helt enkelt? Då är väl barnet inte redo för det och du kan ju ha henne i famnen en stund och bekräfta känslorna ”Känns det ensamt att somna själv?” ”Tycker du det känns mörkt här i rummet utan mig? Ska vi ha på en lampa?” 

Jag tror det viktigaste när barnet ska somna själv är att hon vet att du är där nära och kommer när hon ropar. Kanske testar hon det några (typ 1000 hehe) gånger, kollar så du verkligen är där. Då är det viktigt att hålla humöret uppe och visa att du inte tycker det är jobbigt när hon ropar, utan du kommer och bekräftar det hon känner och visar att allt är ok. Med tiden så behöver hon ju inte kolla din närvaro längre för hon litar på att du nog alltid kommer då hon är ledsen..

Hur tänker ni andra kring detta med att barnen somnar själva? Från vilken ålder har era barn blivit redo för det? Dvs att man såklart nattar och säger gonatt och allt vad det innebär för barnet men just att man inte sitter där tills de är i djupsömn ♥

Här har jag tidigare skrivit ett bra inlägg kring ämnet, när en av er hade frågat om vi låter våra barn gråta på kvällarna.

/ Carro

6
Lämna en kommentar

avatar
3 Diskussionstrådar
3 Trådsvar
0 Följare
 
Mest gillade kommentar
Hetaste diskussionstråden
5 Kommentatorer
SofiaSofiaCarola EkmanJuliaSofia Senaste kommentatorerna
  Följ  
nyast äldst mest gillade
Meddela om
Sofia
Sofia

Våra barn är snart 5, 2,5 och så en nyfödd och ingen av dem har någonsin somnat själv än. Stora barnen sover i högsäng i samma rum och vi sitter där med dem tills de somnat. För mig är det jätte viktigt att ge dem den stunden på kvällen. Dessutom turas vi om att natta så varannan kväll är man ”ledig”, eller ja så var det innan den yngsta föddes i alla fall!

Julia
Julia

3 åringen och blivande 2 åringen sover i högsäng i vårt rum. Vi sitter nog där tills de sover båda två, vi nattar alltså dem samtidigt. Känner som så att vi har nog ingenting annat som är så pass viktigt så att jag/mannen inte skulle kunna natta dem en halvtimme ca per kväll. Tiden kommer nog då vi inte ens får säga gonatt sen

Sofia
Sofia

Vår kille sov länge i vår säng, han flyttade sedan till spjälsäng bredvid vår säng och under den perioden kunde man sjunga, pajja godnatt och sedan gå ut ur rummet och han somnade själv. När han var lite över 1,5 flyttade han i juniorsäng i eget rum och sedan dess har han velat att man sitter i rummet (nu just på sängkanten och pajjar och sjunger) tills han somnar. Tar ca 15-30 min att somna från att lampan släcks. Sedan kommer han nog till vår säng mitt i natten/på morgonsidan, han ha nu just fyllt 2. Om två månader kommer ett lillasyskon så får se hur han vill sova då, eftersom vi också låter honom sova där han känner sig tryggast.