View Post

Dagens mycket tvivelaktiga fråga

Amanda sa.. Personlig fråga kanske men jag hade funderat om ni inte ska få tredje snart med tanke på att ni gifte er för snart 4 månader sen? Eller har ni svårt att bli gravida nu? Eller kanske är du gravid redan utan att ha berättat ännu. Förstår om det är för personlig fråga och om du inte vill svara! Eller kanske bara jag som tar förgivet att man vill skaffa barn efter att man gift sig.

Oj hjälp! Måste nog säga att detta var en av de konstigare frågorna jag fått på min blogg genom tiderna. Tänkte egentligen inte alls svara på den i ett helt eget inlägg, vill inte ge sånt här utrymme (tycker det nästan känns som en trollfråga.) Men jag kan ju säga som så.. Vi gifte oss inte alls med tanke på flera barn. Skulle vi ha velat försöka få ett barn till så skulle vi gjort som vi gjorde före vi blev gravida med Gry; skitit i bröllopsplanerna och försökt bli gravida istället. Det var ju därför vi sköt upp bröllopsplanerna förra gången vi planerade bröllopet!

Giftemål och barn hänger inte alls ihop för mig. Jag vet ju att det finns människor som tycker det är viktigt att vara gifta före de försöker sig på att göra ett barn. Men alla är olika och själv ser jag inte alls den kopplingen. Tycker det är konstigt att folk ännu 2018 tror att bara för att två personer gifter sig ska det automatiskt komma ett barn 9 månader senare.

Och ja, jag tyckte nog mycket i din fråga var för personligt. MEN jag lyfter den ändå i ett inlägg såhär för att fler ska läsa detta:

Snälla sluta säg att man ”skaffar” barn. Jag säger som Anki, ”kan vi för alla medmänniskors skull enas om att inte använda verbet skaffa då det gäller en önskan om att få ett barn. Verbet är väldigt inrotat och uråldrigt i diskussionen, men det är på tiden att vi avstår från det och försöker hitta på ett nytt istället. Mitt förslag är att önska barn. För i slutändan är det för det mesta en fråga om att man önskar att man får ett barn, önskar att bli förälder, önskar att bli fler i familjen. Slutresultatet vet man dock aldrig då man ger sig in på den resan.” Så det så.

/ Carro
View Post

Men barnen i skilsmässan då?

Allt vi måste tala om görs i samarbete med Mumin baby blöjor och denna veckan även med Leikkikauppa.fi

Veckans poddavsnitt handlar om skilsmässobarn. Något jag har absolut ingen erfarenhet av, och knappt ens tänkt på. Det blev så tydligt för mig vilket otrolig ynnest det är för barn som har föräldrar som håller ihop. Vi satte oss ner och talade om skilsmässa ur barnets perspektiv, med två skilsmässobarn närvarande. Rebecka och Hannah var båda små när deras föräldrar skilde sig. Trots att de är vuxna idag märks det tydligt hur de ännu idag påverkas av deras föräldrars skilsmässa som hände när de var små.

Vi talar om alla de känslor som kom med skilsmässan, hur många av de känslorna var allt för stora för ett litet barn att bära. Om hur de aldrig känt att de vågat eller fått uttala sig om hur jobbigt det varit med skilsmässan, för det var mamma och pappas sak, inte deras. Och det är ju något många föräldrar glömmer bort – barnet sitter ju där mittemellan utan möjlighet att påverka trots att de så gärna skulle vilja.

Vi talar om om skuldkänslorna de kände mot sina föräldrar, att inte göra någon ledsen och besviken. Förtvivlan inför varje söndag när de skulle byta vecka och hur de alltid känt att de behövt parera mellan mamma och pappa och hålla alla så nöjda som möjligt och med det tynga undan sina egna känslor.

Vi talar också om rädslan både Rebecka och Hanna känner kring skilsmässa nu i vuxen ålder, hur rädslan av att bli lämnad påverkar dem i alla deras relationer ännu idag. Ett djupt och väldigt ärligt avsnitt, där barnen i skilsmässor får sina små röster hörda, genom Rebecka och Hannah.

/ Carro
View Post

Vi står riktigt på gränsen

I flera kvällar har jag endera 1. Somnat vid nattningen eller 2. Suttit med Lissu-programmet. Vi bestämde oss ganska snabbt för att jag ska börja jobba heltid med vårt företag från och med januari. Heltidsarbete är en förutsättning för att man ska få ansöka om startpeng. När man ska göra det får man ett Lissu-signum för att kunna fylla i den elektroniska affärsverksamhetsplanen som ger dig en uppfattning om lönsamheten för affärsverksamheten. Den är en förutsättning för att du ska kunna söka finnveralån och startpeng.

För några dagar sen var vi och öppnade konto och skaffade företagskort och idag var vi till banken och öppnade faktureringsavtal och hörde om försäkringar och pensionssparande. Nästa vecka ska jag till Optima för att göra läroavtalet.  Så det händer verkligen en massa nu. Jag talade med dem igår och det verkar som om det inte finns några hinder för mig att få påbörja mitt läroavtal för yrkesexamen för företagare i januari så jag behöver nog inte vara orolig över det. För att få göra läsoravtalet måste vi ha en en affärsverksamhetsplan. Så fast det mellan varven kan kännas motigt att sitta med den flera timmar, så känns det ju ändå super när jag vet att jag får två flugor i en smäll, eftersom jag behöver lämna in den både för strtpengen och för läroavtalet.

Det är ett roligt skede vi är i just nu tycker jag. Vi står riktigt på gränsen till att köra igång på riktigt, och förbereder allt för att få en så bra start som möjligt när vi i januari  ska börja bygga upp vår verksamhet för att förhoppningsvis kunna lansera sommaren 2019. Väldigt spännande och utvecklande.

/ Carro
View Post

Missfall

Imorgon bär det av mot Petsmo. Men inte för att hälsa på min bror och hans familj som ju bor där, nej utan vi ska dit på poddinspelning. Vi kommer ta upp ett ämne som vi vet att det behöver talas mera om. Nämligen missfall. Det är något som så många går igenom, och oftast i det tysta. Vem har inte hört ”man ska inte berätta om graviditeten före efter vecka 12, så minskar risken för missfall”. Nehepp men om man vill berätta före vecka 12 då, och sen faktiskt får ett missfall? Vad är så fel med det att man redan berättat då? Då har man ju en större skara människor som vet vad man går igenom, och kan stödja en. Så tänker iaf jag, hur tänker ni kring detta?

Jag har själv aldrig fått ett missfall, vad jag vet av, men kan bara tänka mig hur otroligt hemskt det måste vara. Speciellt om man får flera missfall efter varandra. Den rädslan man måste gå med sen när man blir gravid igen. Rädslan för att det ska hända igen. Nej så hjärtskärande! Jag har följt en tjej som kallar sig Liz Marie i USA lite sparodiskt under några år. Hon bloggar mest om inredning och renovering, men ibland så skriver hon om deras resa mot att bli föräldrar. När jag senast var in på hennes blogg hade de mist sitt 8e barn. I detta inlägg skriver hon så vackert men ledsamt om deras 8e missfall.

”We had that conversation most married people have… kids. We both were certain we wanted to wait a very long time to start trying because we wanted to soak in all this married life just the two of us, but one thing was for certain… we wanted three. Two biologically and we wanted to adopt one sweet baby to complete our little family. Funny huh? How we think we are in control?”

Nu när jag skulle gå in och kopiera hennes bloggadress, så ser jag att hon skrivit ett nytt inlägg. Nämligen ett inlägg där hon avslöjar att efter 11 år av försök till ett biologiskt barn, så ska de ska de nu adoptera. Hon skriver det så himla fint också, om hur det har varit Guds plan för dem hela tiden. Att det ska föras ihop med det lilla barnet som kommer bli deras. ”It all came full circle to me that I figured it all out.. I saw God’s plan. I know I don’t see His entire plan yet of us  When I was pregnant this past summer Jose and I both looked at each other and it’s like a wave of wisdom fell on us & we both were so comfortable saying that if we lost this baby to heaven that we knew God is pushing us to adopt our sweet miracle baby. Well, God answered a few weeks later when I miscarried that sweet precious soul.” Blir så glad för deras skull ♥

Har du erfarenhet av missfall, eller kanske en tanke du tycker att vi inte får glömma att lyfta i avsnittet?
Kommentera gärna ♥

/ Carro
View Post

Könsneutrala namn

När vi bestämde oss för att Lo skulle heta Lo, så visste vi inte att det var ett könsneutralt namn. Det var inte alls något vi tänkte på, utan när vi hörde namnet så visste vi bara att Lo, det är det hon ska heta. Sen när hon var några månader så kom jag in på en Instagram där en liten kille fått namnet Lo. Jag tänkte nu inte mer på det, men tyckte ändå det kändes lite roligt! För mig var ju Lo då ett tjejnamn, men idag känns det självklart att det också kan bäras av killar.

Jag tycker det är så kul att det ”kommer” fler och fler könsneutrala namn, och roligt att fler väljer könsneutrala namn till sina barn. Har jag nån läsare som döpt sitt barn till ett könsneutralt namn? Fick ett nyhetsbrev från Loppi idag, i vilket de listade de 21 finaste könsneutrala namnen. Här nedan kommer listan, och tänkte jag ska ge varje namn en liten kommentar..

1. Alexis – Ja, men det känns ju nog som ett tufft tjejnamn! En tjej skulle jag absolut kunna döpa till Alexis, men inte en kille. På en kille känns det finskt.
2. Billie – Nej inte alls i min smak! Känns så runt och dessutom blir det ju ”Billi” på dialekt. Hehe.
3. Blue – Oj engelska/amerikanska namn har alltid gått bort för mig! Så Blue är inget som faller mig i smaken.
4. Charlie – Va? Är Charlie ett könsneutralt namn. Eller ja men just det, var det inte en i Friends som var Ross flickvän som heter Charlie en gång? Superfint tjejnamn! Och killnamn också för den delen.
5. Eddy – Eddy på en tjej? Nja.
6. Eli – Men va! Har aldrig hört detta namn! ELI! Hur fint? Både på tjej och kille. Love it.
7. Elmi – Sååå fint på en tjej. Ser inte riktigt framför mig en kille som Elmi, men hej varför inte?
8. Ellis – Låter nog lite mer som ett smeknamn för mig.
9. Hero – Nej.
10. Henni – Låter finskt, men finskt kan ju också vara vackert! Dock tycker jag inte Henni låter som ett killnamn – alls.
11. Jamie – Nej.
12. Lo – Jooooo! Som alla förstår älskar jag detta namn, haha. Både som kill- och tjejnamn!
13. Mio – Så fint. Och passar verkligen åt både tjej och kille.
14. Noor – Ännu ett namn jag aldrig hört. Vackert ovanligt, precis i min stil.
15. Rio – Nja, mer som ett namn på en hamster.
16. River – Nej.
17. Sam – Jaaaa så tufft tjejnamn! Och bra killnamn!
18. Winter – Nej.
19. Elliot – Elliot på en tjej?!
20. Tiger – Inte för det att jag inte tycker man kan döpa sina barn efter djurnamn men att, Tiger?
21. Tintin – …. Nej

Vad tycker ni om könsneutrala namn? Kanske nån av er som läser har ett barn med något av namnen ovan?

Pssst. Nu är kommenteraknappen i slutet av inlägget! Tjohoo!

/ Carro
View Post

Nånstans var pappa int städar

Farsdag närmar sig och Lo har förstås gjort en present åt sin pappa i dagis. För några dagar sen skulle hon ta hem den..

Pedagogen – Nu får du gömma den nånstans där hemma så pappa inte hittar den före farsdag!
Lo – Jaa jag måst gömma den nånstans där pappa int städar.

5 minuter senare på väg ut från dagis. Lo ser fundersam ut..

Men VAR ska vi gömma presenten mamma? Pappa städar ju överallt, hela tiden..

/ Carro