Allt vi måste tala om – Poddinspelning och innehåll

Igår var det äntligen dags för poddinspelning. Rebecka kom hit på eftermiddagen, och vi dukade upp med massa gott. Vi satt och drack kaffe en stund och gick igenom dagens ämnen lite smått och satte sedan på micken. Det första avsnittet vi spelade in igår handlade om graviditet och förlossning. Vi kom snabbt in på Rebeckas missfallsrädsla och hon berättar öppenhjärtligt om varifrån den fick sitt början.. Nämligen när hon var 8 år och äntligen skulle få bli storasyster, hade köpt kläder åt sitt syskon i smyg från loppis och satt lådan under sängen, men så en dag fick hennes mamma ett dramatiskt missfall och åkte in till sjukhuset, och Rebecka satt kvar i sitt rum, ensam med kläderna och grät.. Det var verkligen svårt att hålla tårarna tillbaka när hon berättade..

Jag berättar om hur mina förberedelser inför Grys förlossning blev snäppet överdrivna, allt eftersom att jag var så otroligt rädd för att behöva bli igångsatt och få en konstgjord förlossning igen.. Det och mycket mycket mer hann vi gå igenom i avsnittet om graviditet och förlossning ♥

Avsnittet vi spelade in efter det handlade om första tiden med baby. Från det att förlossningen tagit slut och livet som en familj börjat. Jag berättar om traumat av att inte få ha Lo med mig direkt, och känslorna det medfört att det tog 7 timmar innan jag fick upp henne på mitt bröst trots att hon mådde bra och låg utan nån sorts uppkoppling på barnavdelningen, där de matade henne med ersättning. Rebecka berättar om hur det har varit och är, att inte få sova ordentligt på ett år, och ensamheten som kommit med det..

När jag berättar om första tiden som tvåbarnsmamma öppnar jag för första gången upp om min förlossningsdepression, hur den tog sig i uttryck och hur jag gjorde för att komma ur den.. Det och så mycket mer, i ett av våra mest känsloladdade avsnitt hittills. Ni får höra det i juni ♥

Följ oss på instagram @alltvimastetalaom för uppdateringar och pepp inför att säsongen drar igång, vilket den gör första onsdagen i juni! 

Så gick natten

Så var Grys första natt i eget rum avklarat! Det var ett bra beslut att vänta tills hon kändes redo. Med Lo så kände vi att hon var redo redan runt 1-års dagen, och det var hon ju också, för där somnade hon lugnt och skönt i sitt eget rum. Med Gry har det varit annorlunda, och det är ju så fint att man kan anpassa sig efter barnens mognad och utveckling. Gry har varit så långt ifrån redo ett barn kan vara, men nu på senare tid har det börjat vända. Och jo, jag hade nog rätt i mina aningar, för hon sov i eget rum hela natten!

När vi sover tillsammans så rör det sig om närmare 4-7 amningstillfällen per natt, ofta bara för att jag vänder mig. Jag har inte haft problem med det, det går ju så behändigt att bara ta fram och amma då hon ligger bredvid. Men, på nått sätt börjar det kännas som att det är dags för eget rum för henne. Hon sov bra hela natten, me? Not so much. Låg och lyssnade efter ljud, drömde mardrömmar, gick dit och kollade stup i kvarten.. Huhu! 2 gånger ville hon amma på natten. TVÅ GÅNGER! Klockan 02 och 04, sen sov hon till 07.30. Jag är i chock. Men så otroligt skönt att det gick så bra!

Jag tänker fortsätta natta henne i hennes rum nu framöver, och försöka få in en bra rutin med amning i soffan, flytt till sängen, bok + sång. Sen om hon nån gång vill komma i min säng under natten så får hon förstås göra det, precis som Lo alltid fått. Amningen fortsätter vi med, räknar med att den faller bort av sig själv sen efter några veckor då hon känner sig 100% trygg i sitt rum och vet att jag nog kommer om hon vill det.

Ni skulle ha sett henne imorse när R frågade vem som hade sovit i sin nya, egna säng på natten? Så stolt lilltjej ♥

Grys första natt i eget rum

Sitter och håller andan här. Okej inte riktigt, men nästan. För vet ni vad? Jag fick städat Grys rum före jobbet idag, och jag lyfte in hennes säng. Och nu sover hon där. Nattningen tog såklart längre än vanligt, men förvånansvärt lite gråt faktiskt. (Jag ammade henne som vanligt, bara att i hennes rum sittandes bredvid sängen.) Jag kan inte fatta att detta händer?! Robert sover i vår säng för första gången på 1,5 år nu, haha.

Om det är så att hon vaknar och gråter på natten så kommer jag såklart gå dit, vill hon bara amma och somna om så gör jag det, vill hon komma med till min säng så får hon göra det.. Spännande. Hoppas det lyckas med att hon somnar om i eget rum!


Foton Rebecka Hägert

Tankar kring hobbyn åt barnen

”Har du/ni börjat fundera på någon hobby åt Lo? I vilken ålder tycker du att det är lämpligt att sätta barnen i föreningsidrott? Ska barnen få bestämma själv vilken hobby de ska börja med? Övriga tankar kring föreningsidrott.”

Hej och tack för en intressant fråga! Lo har en ”hobby” redan, eller hon ser det iaf som en hobby tror jag. Nämligen att vi far på förälder-barn gympa en gång i veckan. (JKG) Om nån vecka ska vi t.o.m. uppträda på JKGs vårfest med ett program, haha! Lo ser så mycket framemot det. Me? Not so much, men vad gör man inte för de små. Programmet tar 2 minuter, föräldrarna är hästar och barnen cowboys. Hehehe.

Jag är en sån som aldrig ha velat ha nån hobby. Eller kanske jag har velat, men det har aldrig blivit till något. Kanske vi mer ska säga då att jag är en sån som inte har kunnat ha en hobby. Vet inte helt varför.. Har testat på en rad olika, bland annat: Segling med optimistjolle. Alltså aldrig mera. Fick sån trauma för segling efter det. Grät när det var dags för kursen och grät X antal gånger i båten också. Grät också på land sen när jag hade sluppit vara med men såg min lillasyster ute till havs. Grät för att jag var orolig för henne och led med henne för att hon var tvungen att sitta i det där åbäket. Grät ännu på vägen hem.

Minns speciellt en gång då det var ”tävling”. Jag satt och pyla i min båt och vägrade göra nått så seglet flög ju hit och dit, så de hämtade upp mig med gummibåten. Nå min lillsyrra var ju ännu med, men så började hennes segel och den där pinnen man ska ducka för, åka av och ann. Ledarna ropade åt henne att hon skulle dra i de där banden (har uppenbarligen inte lärt mig namnen på de olika delarna i optimistjollen pga ointresse.), men hon fick panik och började gråta. Jag satt och grät och Cindy grät. Jag var jättearg på ledarna för att de inte hämtade henne. Hade helst kastat styrmannen till sjöss och tagit över rodret och hämtat upp min syster som var i sjönöd.

Nå, hon ordnade upp det och fick stående ovationer från publiken (läs: från vår mor). Hon drog upp snorrn så att säg. Nå, vi återvände inte nå flera gånger efter det. Kanske mamma också tyckte att det fick vara bra efter den sessionen med två gråtande döttrar till sjöss. Kanske hon insåg att det inte var något för oss.

Jag har testat på piano också! Och ridning, och karate, dans och breakdance. Hahah alla har slutat i ungefär liknande katastrofer som med seglingen.

Robert däremot. Oj huhu! Vad har han INTE gjort? Han har ju bland annat tagit FM-guld i höjdhopp när han var typ 15. Det har varit friidrott, skidning, fotboll, innebandy – okej nu var det allt jag kom på, men i stort sätt allt förutom ishockey för det fick han inte testa på för sin mamma.

Så hur ser jag på hobbyn åt mina barn då? Jag tror att det är viktigt att ha en hobby, nått som motiverar en och som man längtar efter att få fara på. Jag vet själv att jag saknade det, speciellt i tonåren. Var alltid avundsjuk på de som hade nått fritidsintresse. När jag skrev i andras ”Mina vänner bok” så skämdes jag alltid då jag skulle fylla i ”Hobby:” Och skrev typ ”rita och vara med kompisar……” Vad är det för hobby?!

Nå, jag är däremot också tydlig med att det inte får bli för mycket. Visst, jag tycker de ska få testa på allt de vill, men sen kanske man nog ändå kan hålla det på en normal nivå och kanske välja två hobbyn man kan göra i veckan. Robert hade nått varje dag efter skolan när han var liten, och så vill jag inte att dom ska ha det, även fast Robert trivdes med det. Nej, nån måtta får det ju vara. Sen om de hittar nått som de vill satsa jätte mycket på så kommer vi stöda dom i det, även fast det tar mycket tid. Och jag tror att jag kommer tycka det är viktigt att de inte gör mitt misstag; ger upp efter några gånger. Om det är något de vill testa på, då får de nog ändå ge det 2-4 gånger innan de kan säga att det inte var något för dem..

Robert vill att Lo börjar i redskapsgymnastik sen om ungefär 2 år när hon blir för stor för familjegympan, och ja det får han ju sätta henne på om han vill det, och om HON vill förstås. Aldrig att vi skulle tvinga iväg barnen på nått bara för att vi föräldrar vill att de ska syssla med det, mot deras vilja. Vill de däremot så är det ju en annan femma.

Hur ser ni andra på hobbyn? I vilken ålder kan barnen börja vara själv och hur många hobbyn känns lagom?

Jag på karate:

Bra lösning

Onsdag med solsken och utevistelse hela dagen! Lo har varit på dagis, och jag och Robert har hunnit hämta ut Grys nya säng, montera den och dessutom fälla ett träd på gården. En stor ful gran som växt helt konstigt pga en närliggande rönn.. Nu borde jag ju städa i Grys rum och lyfta in sängen också, men orken till det har inte riktigt infunnit sig ännu.. Får se om jag får det gjort innan jobbet ikväll.

För tillfället sover Grynisen ute i vagnen och Lo drar ris med R. Jag skulle egentligen bara in och koka kaffe och hämta ut bullar till eftermiddagskaffet, men tänkte att jag kan passa på att slänga in ett inlägg! Igår blev det nämligen dåligt på bloggfronten då jag var själv med barnen i stort sätt hela dagen. På kvällen var vi på gympa, och Gry fick vara hos fammo sålänge. På vägen hem tog Los sista krafter slut, så jag slängde upp pukyn på cykelvagnen, gick ju riktigt bra det också! Nej nu ska jag ta kaffet och bullarna och gå ut innan de får långväntan på mig!

Har ni förresten något speciellt ni skulle
vilja att jag skriver om, önskeinlägg alltså? ♥

Morsvila på Carros terrass med fokus på vin

Förra våren blev ju vår terrass färdig. Så mycket roligt vi hade på den under sommaren och hösten sen! Gillar att vi vågade göra den så stor, och det jag tycker om mest är att vi har kvällssol på den! Solen går ner riktigt till höger nedanom oss på sommarkvällarna och det är så mysigt. Det blev många kvällar under filten med en bra podd i öronen där förra sommaren, och kommande sommar lär det väl inte bli mindre av den sorten heller!

Var med mina mamas idag, och de flesta av oss tycker att vi ska kicka igång ”morsvila på Carros terrass med fokus på vin” så snabbt som möjligt för att säkert få ihop det några gånger i sommar. Vips så är det mörkt klockan 17 och frost i gräset igen.. Så här såg det ut under terrassbyggets gång..

Nå hur som helst! Det som kommer göra denna terrass-sommar om möjligt ännu bättre, är det faktum att jag köpte en ny utomhussoffa igår! Alltså jag är så nöjd så jag tror jag ska gå av. Fatta hur skönt det blir att ligga i denhär och sippa vin och umgås med vänner i sommar? Och att sitta här med barnen och mysa, kanske ta en gubbviilo. ♥