Man ger sig aldrig lös på en annan människas kropp

3 år. Vilken härlig ålder det här är. Det är så mycket känslor och tankar. Lo är så verbal och ibland säger hon så djupa saker så jag borde stanna upp och skriva ner allt direkt. Hon är både en snäll vän och syster. Något jag är väldigt glad över är det faktum att hon aldrig skulle ge sig på någon annan fysiskt (bucka, riva eller slå osv) förutom sin lillasysters händer som hon ibland tycker är på lite fel ställen.. T.ex. på bordskanten där hon sitter och pysslar.

Jag har sedan Lo var baby alltid varit noga med att förklara att man måste ha respekt för andra människors kroppar, och lika mycket respekt ska andra ha för hennes kropp. ”Man ger sig aldrig lös på en annan människas kropp” är en mening jag växte upp med, och det har kommit automatiskt för mig att jag säger det åt mina barn också. För jag tycker det är kort och enkelt. Man har helt enkelt inte rätt att på ett elakt sätt gå lös på någon annans kropp.

Nu när Gry är med så är det förstås lika viktigt för mig att säga åt Gry som det är att säga åt Lo. Gry vet ju egentligen inte vad hon gör nu när hon är så liten och råkar riva Lo, men jag tror hårt på att få in det från början, hur lite över gränsen det än är det hon gör. Både för att jag ska få det att komma automatiskt med Gry också, men också, det som jag tycker är nästan viktigare, för att Lo ska höra att jag också säger det åt Gry för att jag tycker att det är en självklarhet att Los kropp också ska respekteras, på på samma vis som jag förväntar mig att hon ska respektera andras.

Småsaker nu när de är små, men detta är något som jag hoppas de båda kommer minnas och ha i ryggmärgen genom hela livet sen.. Respekten för andra människors kroppar, men också respekten för den egna kroppen. Att veta att ingen har rätt att göra något mot deras kroppar som de inte vill.

Los härliga kläder kommer från bästa Maxomorra ♥ (adlink)

3 reaktioner till “Man ger sig aldrig lös på en annan människas kropp”

  1. Ååh vad jag önskar he sku va lika enkelt här. Vår dam både slåss, sparkar, buffar och kastar saker när hon blir arg. Hon vet så väl att he int e ok men när hon blir arg tappar hon alla spärrar. Försöker bekräfta och förstå, vis att man får slå på kuddar och golv men såklart tänker hon int på he sen i stundens hetta. Tack och lov har hon aldrig gett sig på nån annans barn men he e illa nog med mig och lillasyster. Vet int vad jag ska gör antar att de e bara att håll uppsikt och lyft bort on från situationer som hon int kan hanter tills hon lär sig att kontroller sig. Men fyfan vad jobbigt he e mellan varven.

    1. Jaa jag kan bara tänk mig! Det med kuddar brukar jag säg också. Att om det känns som att hon är jättearg kan hon slå i en kudd, innan hon ens tänkt tanken på att slå nå annat. Men det är nog så jätteolika mellan barn det här har jag märkt. Vissa slår ju helt oprovocerat och vissa slår då de är arga och andra slår inte alls. Säkert kommer det att ändra här också men som du säger så gäller det ju att vara uppmärksam på situationerna och försök bekräfta känslan istället för att bara bli arg då om det händer att de blir våldsamma.. Men ja, jag har nog tänkt att det måst nog va jobbigt för _både_ barnet och mamman/pappan i de stunder då barne ger sig lös på andra, speciellt om det är andra barn som kompisar eller såna! Blir kul sen om sisådär 20 år då de utvecklat sin impulskontroll och man inte behöver hänga över dom som en hök längre för att förhindra olika sorts situationer där de inte kan behärsk sig 😉

  2. Om det vore så lätt att få en 3åring att förstå det. Här har jag en som är på sin lillasyster nästan helatiden(1,5års åldersskillnad)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *