Likheten mellan vargar och offentlig bantning

För några dagar sen var jag ute och gick på kvällen. Och jag kom på mig själv med att än en gång vara rädd för vargen. Vargen, som inte ens finns här!? Vi bor liksom 1,5 km från torget. Det finns inte i vargar att de skulle röra sig här i vårt tätbebyggda område. Men ändå är jag rädd. Trots att alla säger åt mig att du behöver inte vara rädd, inte finns det någon varg här. Ändå är jag rädd varje gång mörkret lagt sig och jag är utomhus på vägarna. Vad gör jag om det kommer en varg utsmygandes ur skogen?

På jobbet pratade jag och kollegan om ätstörningar och problematiken med offentligt bantning. Jag kan tycka att offentlig bantning och vargen är lite lika. Låt mig försöka förklara.

Överallt nu just skriver medierna om vargen, om hur rädda folk är för den, om hur den rört sig runt husknutarna. Barnen får åka ”vargskjuts” till skolan, för föräldrarna inte vågar låta dem gå ensamma ända till busshållplatsen. Inte i Jakobstad, här har det inte påträffats nån varg, men på andra ställen, långt bort härifrån. Trots att jag vet att det inte finns varg nära vårt, så är jag ändå rädd. Jag behöver inte vara rädd, jag vet det. Men deras rädsla har smittat av sig. Bara för att jag har läst om vargen varje dag de senaste veckorna ser jag nu i mitt inre hur den smyger runt vår husknut. Jag vet att jag inte har någon orsak att vara orolig, men eftersom att många andra oroar sig och är rädda, varför skulle inte jag göra det då också? Man vet ju aldrig.. Vargar rör ju sig flera hundra kilometer per dag..

Att varje dag se bilder och texter om hur kvinnor bantar och försöker gå ner i vikt kan ha samma inverkan. Du vet att du duger precis som du är, du trivs och är tillfreds (eller så mår du redan dåligt eftersom du anser att du inte ser ut så som samhället tycker att du ska se ut, då är detta ännu värre). Att då varje dag scrolla förbi före- och efterbilder på kroppar som förändrats för att ”bli bättre” (= smalare), diet-tips på hur du går ner i vikt, fatgirlslim produkter för att få bort cellisar, ”yes snart når jag min målvikt, bara 7 kilo kvar” jag gick ner 10 kg på två dagar tjohoo – allt sådant påverkar en. Fast du inte ens tänkte tanken på att banta, så är det inte så konstigt att du börjar tvivla på dig själv (bli rädd för vargen trots att den inte ens rört sig i ditt område) när en kvinna som du tycker är fin, öppet i stort sätt säger ”jag duger inte som jag ser ut.” Om inte hon duger. Hur kan jag duga då? Borde kanske jag också gå ner i vikt?

Kan inte vargsnacket hållas till de ställen där vargen faktiskt rör sig? Kan de inte ha sin rädsla för vargen för sig själva i den lokala tidningen? För det känns så himla onödigt att jag, som inte ens i min vildaste fantasi nånsin förut skulle ha varit rädd för en varg, nu är rädd när jag går de 200 metrarna mellan mina föräldrars och vårt. Bara för att alla andras rädsla har smittat av sig.

Kan inte de där tjejerna som bantar, göra det hemma, i sin stillhet? Varför måste det visas upp och hetsas på sociala medier? För det känns så himla onödigt att jag, som trivs bra i min kropp nu, uppskattar den och är tillfreds, ska börja fundera på om min egen kropp duger, bara för att en annan kvinna anser att hennes kropp inte gör det.

Vill du läsa mer om problematiken kring offentlig bantning så kan du göra det här hos Hej Hej vardag eller här hos Peppe Öhman eller varför inte här hos Kitty Juthbring.

Om du inte orkade gå in på någon av länkarna så kan du iaf läsa hur Kitty avslutar sitt inlägg:

”Hur som helst: om jag nån gång vill bli mindre i kroppsvolym av en eller annan anledning så skulle jag aldrig göra det offentligt. Varken här, på sociala medier eller ens hemma. (Iaf inte så länge några barn var vakna.) Vi alla har viss makt, någon eller några som beundrar och följer oss. En liten unge eller miljontals följare, det spelar ingen roll. Det vi måste fråga oss är vad vi vill göra med den makten och det inflytandet. Hur vill du påverka? Godnatt igen.”

Foton Rebecka Hägert 

11 reaktioner till “Likheten mellan vargar och offentlig bantning”

  1. Håller med dig till viss del. Men jag är glad att man tar alla vargobservationer på allvar, om alla är försiktiga kanske ingen behöver bli vargens första människooffer. För jag vill inte bli vargmat. Dock är det en hemsk känsla att vara livrädd på sin egen gård i mörkret då djuren ska bli omskötta till natten, pulsen i 500 och blicken vandrar runt, hela tiden, för att hinna se vargen innan den ser mig(haha). Har aldrig ens tänkt på vargen innan denna uppståndelse, men den har inte heller funnits här i samma utsträckning som nu tidigare. Och tack vare alla observationer kanske jägarna snart får skjuta bort några fler. Vi behöver dem inte här. Tycker jag.

    1. Jo alltså jag tycker nog också det är bra att de rapporterar om vargen och var den befinner sig, jag tycker inte heller den ska vara här, för min del får de nog skjuta dom. Det var inte alls min point med inlägget. 🙂

  2. Hittade den här kommentaren på hejhejvardags blogg och tyckte den var riktigt klok.

    ”Nu är det väl som så att jag knappt vågar skriva min kommentar, men jag gör det ändå. Jag förstår faktiskt inte att det blivit en sådan aktivitet kring just bantning. Hatkommentarer mm. Men inte alls samma saker om smink, kläder och allt annat som påverkar barn precis lika mycket. Jag har inga barn så jag ska väl egentligen inte säga något, men jag har varit ett barn själv och jag hör hur tonårsföräldrarna på jobbet pratar om sådant som deras barn säger att ”måste” ha därför att det finns på den och den bloggen. Om hur de kan få fula kommentarer i skolan därför att de har ”fel” kläder. Och både maken och jag har syskonbarn som vi ser växa upp just nu.

    För min del har jag svårt för att det ska vara så svart och vitt. Det är sällan det. Jag förstår precis problemet med den perfekta kroppen, reklamen har inte förändrats sedan jag växte upp själv. Men det handlar precis lika mycket om vad som krävs till den perfekta kroppen. Du ska ha märkeskläder, du ska ha den dyraste väskan, du ska börja sminka dig innan du ens har blivit tonåring och du ska göra det med rätt märken etc. etc. Jag tycker bilden är mer komplex än att fokusera sig på bantning. Det är alldeles för enkelt. Och jag har verkligen svårt för att den digitala världen har gjort det så enkelt att attackera andra människor. Och att vi verkar göra det i flock. Det är så enkelt att attackera den enskilda individen.

    Det är ju också som så att bantningen ibland är en direkt hälsofråga och att den som bantar faktiskt behöver ett moraliskt stöd för att klara av det. Ungefär som att bli av med alkoholism. Kan den då inte få prata om det ens? För att få det stöd den behöver? Är de fråntagna det stöd som det sociala mediat faktiskt kan ge dem?”

    1. ”Men inte alls samma saker om smink, kläder och allt annat som påverkar barn precis lika mycket.”
      Kläder är ju ändå int en del av ens kropp?
      Att ta på sig en annan tröja är ju lite annat än att känna press att behöva gå ner i vikt, människor med t.ex problem i bukspottkörteln eller problem med ämnesomsättningen överlag kan int hur dom än vill gå ner i vikt och stanna där trots att det blir ett hälsoproblem, men nog kan dom ändå panta flaskor i två år för att ha råd med en viss tröja om dom nu känner att dom behöver ha den. Så nej, där håller jag int med.

      1. Kläder, det yttre, påverkar ju verkligen hur vi bemöts. Modebloggare som visar bilder på nya trender och tonåringar o unga som vill hänga med, oberoende plånbokens tjocklek. Barn som har bara det senaste i klädväg. Så kan jag å tycka att dessa jämförelser är så totalt onödiga. Var grej har sina undantag. Och i Jeppo, där vargar synts, läser dom väl också ÖT…

  3. Vargen var ju i centrum av Vasa igår, så ingens rädsla för vargar är väl helt orealistisk just nu

  4. Nykarleby och pedersöres tidningar är också ÖT (eller vasabladet) så var ska man skriva om det då?

    1. Vargen är ju en metafor i sammanhanget vilket många verkar ha svårt att förstå, för min del får de nog skriva om den var som helst. Offentlig bantning däremot behöver man inte skriva om.

  5. Jag fattar dig Carro ❤ till 100 %

    Visst påverkar smink och och kläder också säkert till en viss del.

    MEN det är helt två skilda sker. Materiella ting och en kropp som du ska hänga och leva i. Att ha ätstörningar i flera år är ett rent ••••••• varit där som ung alltför många år. Jag kan lungt säga att det förstör livet flera år efter också. Inte bara för dig själv för du är ju ”frisk” Men de runt om dig.

    Jag blir också jätte upprörd av ordet bantning. Ännu mera upprörd blir jag när jag får ta disskusion med de som är över 40 och är friska, mår bra!! Och allmänt lyckliga. Jag jobbar med hälsa och ibland tar man ner av hälsoskäl. När blodtrycket ligger högt och man får svårt med att röra sig. mm. Men det är helt andra saker.

    Detta är en av orsakerna för att jag jobbar kvar i denna bransch, för att få stå för vad som fungerar. Vanlig mat och rörelseglädje. Jag vet helt klart vad som fungerar för att du ska bli lycklig du som funderar över kroppen. Detta är jag helt 100% säker på i mitt jobb.

    Tack för en fint inlägg!
    Och förlåt för en lång kommentar

  6. Vargar har ju setts både i Vasa ich Seinäjoki centrum, och nu också i Öja, så man vet aldrig var man kan stöta på dem. De kan som sagt röra sig väldigt långa sträckor per dag. Här där vi bor har det också rört sig ett par vargar (och för ett år sen rörde sig en varg i grannbyarna), trodde inte heller att den dagen skulle komma när jag skulle behöva vara rädd för varg här hemma. Eftersom vi ofta rört oss utomhus kvällstid, med dottern, hunden eller för oss själva, så tänker man nog till en extra gång vart man går och att alltid ha telefonen med sig nuförtiden. Men konstaterade senast igår kväll när jag var ute med hunden och dottern i pulka att man kan ju inte stänga in och isolera sig heller. Slutar man röra sig ute och i skog och mark gör det ju att vargarna inte längre har respekt för människan och därmed kommer allt närnare begyggelse. Tycker det är bra att det skrivs om vargobservationerna så folk vet var vargarna rör sig och vet att ta det i beaktande när de rör sig i de områdena. Att helt tysta ner alla vargobservationer skulle ju vara en risk för allmänhetens säkerhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *