Längtan efter att vara någon annan än ”bara mamma”

En dam på jobbet frågade hur länge jag hade jobbat där nu, 5 månader kom vi fram till?! VA? Snart ett halvt år redan!

När jag gick på mammaledigt då jag väntade Lo, så tänkte jag att jag nog aldrig kommer längta tillbaka till ett jobb igen. Och ja, jag trivs nog otroligt bra med att vara hemma med barnen, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra, men.. Minns att jag innan Gry fyllde 1 år, hade tänkt att det skulle vara skönt att börja jobba nått smått igen t-v-å gånger. TVÅ gånger hade jag tänkt så sen jag blev hemma pga pregofiering 2013!?

Och gissa om jag och Robert har haft våra dispypter om just detta! Främst pågrund av min frustration om att han är brandman Robert i sitt jobb, coach Robert på sitt gym och pappa här hemma. Han ÄR 3 olika roller som han får växla mellan. Och vad var jag? En mamma*. Rätt och slätt. Aldrig Carro. Jag hade inte ens tid att vara annat! Och det gjorde att jag började tappa bort mig själv. Det var där runt Grys ettårsdag som jag verkligen kände att jag MÅSTE få vara nått annat än bara en mamma nu. Trodde verkligen aldrig att jag skulle längta efter att jobba igen, men ser ni, den som väntar på nått gott..

Så jag ringde mitt gamla jobb, som jag hade innan jag blev sjukskriven med HG, och sa att nej nu skulle jag vilja börja jobba! Finns det något ledigt, vadsomhelst, så tar jag det.

Och på den vägen är det. Sen dess har vi pusslat, funderat och mårat på. Och fått ihop det på ett så bra sätt som vi inte ens trodde var möjligt! Jag jobbar nu cirka 3-4 kvällar i veckan och jag trivs så otroligt bra. Det är skönt att åka hemifrån, och det är såå skönt att komma hem sen igen ♥

* Observera att jag absolut inte förminskar det att man ”bara” är hemma med barnen, absolut inte. Det vet ni att jag inte gör. Kolla in denhär videon, tycker den är så himla fin på ämnet om att ”bara vara en mamma” ♥

 

2 reaktioner till “Längtan efter att vara någon annan än ”bara mamma””

  1. Och jag som alltid varit lite avundsjuk på dej som har bloggen och är Carro med hande bloggen vid sidan av mammalivet 🙂 jag har bara typ dammsugaren jag 😀 själv börjar jag jobba till hösten som jag längtar efter att ha varit hemma i 6(!) år !

  2. Oj vad jag känner igen mig. Att ”bara” vara mamma medan min man får vara sin egen på jobbet, pappa hemma och sen igen sig själv ifall vi åker iväg nånstans. Nu låter det som om han inte tog ngt ansvar ifall vi besöker någon och det e ju inte sant men han blir liksom bemött helt annorlunda än jag! Jag e mamma överallt och förväntas (!) ansvara över barnet heeeela tiden. Usch! Farföräldrarna likaså, hur ofta frågar de av pappan hur barnet mår/sover/osv – typ aldrig! Alltid av mig, har faktiskt slutat svara och brukar säga till min man att det e hans tur att berätta för han har också sovit och levt i samma hus 😉 inte så populärt att bete sig så skit men jag orkar faktiskt inte med att alltid vara den primära föräldern, som om pappan inte hade någon koll alls.
    Saknar den person jag var innan jag blev mamma men jag vet ju att allt har sin tid och om cirkus fem år så får jag nog mera tid att bara vara mig själv igen. Eller kanske fel att säga att jag sknar att vara den person jag var innan, för jag ÄR ju samma jag men jag blir inte bemött som nåt annat än mamma. Allt handlar om föräldraskap och barn och det suger att folk inte diskuterar annat än det med mig, för vem orkar traggla samma skit hela tiden. :’D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *