Hjärtat i halsgropen

Gry har aldrig varit nån baby som klättrat överallt, hon har varit mer under allt. Helst har hon velat ligga och ruva under bord och stolar, ligga där och kolla läget. Hon var ju som vissa av er kanske minns att jag nämnt förut, väldigt blyg och egen fram tills ungefär julen 2017. Efter jul och nyår blev hon som förbytt och hon har verkligen blommat ut! Hon dansar, skrattar högt, är i andras famnar än min och Roberts. Hon busar väldigt mycket, hon kittlar Lo och leker kurragömma.. Ja det är otroligt hur förändrad hon blivit. Vi skulle ju aldrig haft något emot om hon skulle förblivit blyg och introvert, absolut inte! Men roligt att se hur hon utvecklas och mer och mer hittar sin egen, nya personlighet.

En annan sak som kommit nu iom hennes nya utåtriktade personlighet, är klättrandet. Hon klättrar överallt. När jag kommer in i ett rum så är hon med största sannolikhet på den högsta punkten där. I köket på bordet, i hallen på bänken i vardagsrummet på soffbordet.. Och jaaaaaa. Det är ju kul att hon gillar att utmana sig själv och ta sig till nya höjder, men nog fan är det lite jobbigt också. Att hela tiden ha hjärtat i halsgropen.

Jag försöker att inte hela tiden gnälla om att hon ska vara fööörsiiiktiiiig. Använder hellre ord som ”hur ska du göra för att komma ner?” ”koncentrera dig nu” ”du kan klara det” Dock när hon är på köksbordet och såna ställen där hon inte får vara, så lyfter jag ju förstås ner henne och förklarar varför hon inte får vara där.

I ungefär samma veva som hon började klättra överallt så fick vi ju hem ribbstolen. Först stod hon såklart bara där nere och höll i sig med fötterna på mattan. Men det tog inte länge innan hon tog första steget och sen började klättra högre och högre. Och jag tycker det är så häftigt! Från att bara för ca 4 månader sen ha varit världens blygaste, mest famniga lilltjej till att med säkra steg klättra upp i en ribbstol och inte se bakåt!?

Nå, än så länge så måste vi stå bakom henne då hon klättrar, för det här med att komma ner, det är inte lika lätt som att komma upp. Istället tycker hon om att ta snabbaste vägen ner och hoppa bakåt, haha! Som tur är så ropar hon oftast på mig när hon vill klättra, så fort hon ser mig så börjar hon klättra upp. Och om hon inte har ropat på mig, så kan jag vara säker på att Lo ropar på mig. ”Mamma Gyssi klättrar upp i ribbstolen!” 


Foton Rebecka Hägert

/ Carro

2
Lämna en kommentar

avatar
2 Diskussionstrådar
0 Trådsvar
0 Följare
 
Mest gillade kommentar
Hetaste diskussionstråden
2 Kommentatorer
MlAmanda Senaste kommentatorerna
  Följ  
nyast äldst mest gillade
Meddela om
Amanda
Amanda

Måste bara säga att det är så roligt med mer bilder på dig här i bloggen! 🙂 Rebeckas bilder är jättefina och fast ni inte samarbetat sålänge så känns din blogg redan mer personlig då det är fler bilder på dig! Det var allt. Ha en fin dag. 🙂 ps. Är en av de där läsarna som läst din blogg sen urminnes tider men knappt kommenterat.

Ml
Ml

Lägg en madrass under ribbstolen några veckor och låt henne själv ta sig ner när hon tar sig upp. Det är säkraste sättet. Mitt motto på jobbet: kan man ta sig upp lan man ta sug ner och hjälp aldrig ett barn s inte kan fara upp själv. Ett barn som får klättra är oftast betydligt starkare motoriskt och ju.mera de klättra desto färre olyckor. Se gärna den här videon på youtube, där klättrar barn: https://youtu.be/ZGhMSqft5pc