Första arbetsdagen

Gomorron på er alla! Värst va mörkt det var imorse. Eller ja, kanske för att vi steg upp klockan 7. Då får det väl vara lite mörkt, det är ju ändå oktober. Jisses vad detta år går snabbt, allt för snabbt. Minns när jag satt och deklarerade förra året och tänkte ”nästa år ska jag nog bokföra ordentligare under året så jag inte behöver sitta så länge med det här nästa gång det är dags för deklaration!!” och nu är det bara 3 månader kvar av året, uuups.

Idag är min första arbetsdag! (Börjar 13.30) Känner mig inte alls nervös eller så, känner bara att det är lite jobbigt då barnen måste bli skötta ca. 3 timmar ikväll när Robert ska till gymmet (Det blir ju så mycket hejdån för dem, först åt mig, sen Robert och sen fammo) speciellt Gry som är så mamis och känslig.. Äh, nu när Robert redan hade lagt in sina gymturer så krockar det såklart lite här i början, men bra att barnen får egentid med mommo och fammo ibland också.

Robert och moffan håller på att bygga ett biltak här hemma. Tacksamt för Gry att ha nått att se på då hon sitter och äter, och kul för Lo att få vara med och bygga och måla. Och ja, bra sen i vinter då snön öser ner.

Denna vecka har jag inte så värst mycket inplanerat förutom jobb. Gissar att jag kommer vara ganska trött då jag ska ta in allt nytt och lära mig massa grejer, men det ska ändå bli kul! Fast en annan sak har jag inplanerat dock, nämligen headerfotografering med Alice. Jag är supernöjd med den jag har nu, men vill ha en lite höstigare nu. Så det blir roligt!

Ps. Grys härliga set kommer såklart från bästa Maxomorra!

6 reaktioner till “Första arbetsdagen”

  1. Det är en gåva till barnen att få utveckla flera trygga vuxenrelationer under sin barndom. För att inte tala om hur bra det ofta känns för far- eller morföräldrarna! Trevlig arbetsdag!

  2. Förlåt nu men du får faktist mig att känna mig som någon dålig person med detta inlägg.

    Jag jobbar, har min dotter på dagis och med min mormor varvat under veckan.
    Vissgt skulle jag också gärna vara hemma med henne om dagarna, men behöver också pengar för att kunna överleva vardagen och så att hon ska ha det bra.

    Jag tycker själv inte det är något fel med varken dagis eller att ha någon annan som sköter. Jag tycker det är superbra, men när du skriver såhär så känns det som att jag är sämre på något vis pga. att jag måste föra mitt barn till dagis eller ha någon som sköter medan jag jobbar så att vi kan leva och få mat på bordet.

    Kanske jag reagerade för starkt? Jag vet inte men jag fick en känsla medesamma om att man skulle behöva vara hemma med barnen, annars är man en dålig mamma.

    Eftersom att det var endast 3 timmar och det ändå var så otroligt jobbigt och hemskt.

    Tänk jag då, varje vardag lämnar jag min dotter på 1,5 år i 8 timmar för jag måste jobba.

    1. Ja, nu när jag läser inlägget me andra ögon så förstår jag dig verkligen, ber så hemskt mycket om ursäkt att det fick dig att känna dig dålig, det var absolut inte min mening! 🙁 Det jag mer menar är att dehär första gångerna som jag måste lämna barnen å skötas pga jobb, det är nog dom som är jobbigast. Säkert känner alla mammor så, att de första gångerna är en pina. Sen vart efter tiden går så går det säkert bättre och bättre! Jag tycker inte heller det är något fel med dagis eller nån som sköter, det är bara det att jag har bara varit ifrån Gry 2 gånger innan längre än 8 timmar, så det är något helt nytt för oss båda, därav mitt dåliga samvete, då hon säkert inte förstod var jag var och hon är en så känslig person. Sen när jag är borta mer och mer och hon blir större så kommer hon ju bli van, och veta att jag kommer tillbaka. Men jo, otroligt okänsligt skrivet av mig. Ska tänka på hur jag skriver framöver, och du är ingen dålig mamma för att du jobbar, herregud nej! Kram

  3. Är sängliggande med hyperemesis och hatar livet just nu. Allt är så mörkt. Sku du kunna skriva ett peppinlägg om att man faktiskt kommer sig igenom det och hur du psykiskt tagit igen dig efteråt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *