Ett tredje barn

Med 1 barn: ”Är det inte dags för syskon snart? Hen behöver ju en lillasyster att leka med”

2 barn: ”Ska ni få ett tredje? Ojoj fabriken går nog på högvarv hos ert.”

Kom in i en diskussion med vänner här i helgen. Den ena som har ett barn och ständigt får frågan om det inte är dags för ett syskon snart, och den andra som har två barn men knappt får ett grattis när de avslöjar nyheten om att de väntar tredje barnet.

Har man inga barn, ja då får man höra ”vänta bara.. Nog vill ni snart ha.” Har man ett barn ja då räcker inte det enligt samhället utan då ska man absolut skaffa ett syskon för att det första barnet inte ska bli bortskämt. 1 barn får man ju _absolut inte_ lämna med, det kommer ju bli så ensamt! Nej två ska det vara. Men vill man ha ett tredje sen jaa dåååå möts man av förvånade miner ”oj ett tredje, jaa nämen grattis då.” Jahapp då var det inte lika kul att gratulera längre. Aldrig kan man göra rätt.

Om man har möjligheten att välja så är valet mellan ett barn eller flera ett val som är upp till varje förälder. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt för mig i bildandet av en familj? Det är inget enkelt val, men det är upp till varje individ att ­bestämma utifrån sina egna övertygelser och värderingar, oberoende av vad omgivningen tycker. Själv skulle jag aldrig bry mig i om folk skulle vara kritiska till att vi vill ha flera barn (vilket vi inte vet ännu.) Det känns som en så personlig fråga som ingen annan har att göra med.

Vilka erfarenheter av detta har ni?

33 reaktioner till “Ett tredje barn”

  1. Säg int annat!! Huvudet på spiken. Här har vi nu 4 barn. Jag var 29 när vi fick första barnet. Vi var 22 när vi första gången uppmanades att skaffa barn. Tjugotvå! Så höll det på då tills vi var redo vid 29. När vår son var 10 månader tyckte nog farföräldrarna att det skulle vara dags med syskon, han är ju sååå ensam 🙁 Alltså!? Sen när första var 3 år fick han ett syskon. En kort tid efter det blev jag i misstag gravid igen och nämen då tyckte farföräldrarna att vi skulle göra abort, huuhu!!

    1. Men usch va hemskt 🙁 Först trygar de helt att ni ska skaffa fler barn och sen när det väl ska komma ett tredje också så säger det att ni ska göra abort? Nej helt oacceptabelt i mina öron! Hoppas ni sa till ordentligt åt dom..

    2. Blir ledsen av att läsa detta eftersom jag vet hur det känns. Har två barn, och fick mitt tredje för två år sen. Flickan vi fick nu har en allvarlig sjukdom, och när en vän fick reda på det sa hon ”jag sa ju att ni skulle göra abort”. Inget grattis eller nått utan hon fokuserade bara på att vi istället borde ha gjort abort. Kan säga att vi INTE är vänner längre. Kram

      1. Nämen hur kan man säga så?! Det var ju riktigt hemskt sagt, kan verkligen förstå att du sagt upp bekantskapen! En stor kram till dig! ❤

  2. Att barn utan syskon skulle bli ensamma och bortskämda är i mångt och mycket familje- och individbaserat. Jag har inga syskon, men har aldrig känt mig ensam på grund av det. Som barn hade jag många vänner att leka med, även om de med åren minskat en del. Ibland kan jag dock sakna ett syskon att dela tankar och erfarenheter med om den egna familjen/släkten, för på den punkten kommer vännerna aldrig att förstå en själv helt. Å andra sidan har jag försonats med den tanken också. Jag har heller aldrig blivit bortskämd, utan haft ungefär samma krav och möjligheter under min uppväxt som barn med syskon.

  3. Alltså ja hinda jo knappt föd fösta innan speciellt myki äldre kommentera at he bara ti fortsäta me nästa notå. Jå ”bara”, he tog 1 år å 3 månader at bli gravid me fösta så int ere så bara heldär. Nu blev vi gravida på första försöket med andra, men ha int hunni berätt åt så många ännu, men sambons familj va bara som jaha å i min familj blev e gråtfest som vanlit. Sko int bry mig alls om nan sku kommenter t.ex at jamen no ska ni vel int ha na fleir fö he har ju int nan adä na me ti göra.

    1. Ojoj ett grattis kan man väl få? Speciellt om man berättar det på ett glatt sätt. Oj nu kom jag på att när jag berättade glatt åt en vän att jag var gravid (med Lo) så svara hon: ”Är du säker på att du int ska göra abort då?” Man ba: Eh? Här är jag helt glad och tårarna sprutar, jånä kanske jag sku göra abort ändå! -__-

      Men hursomhaver! Grattis till graviditeten <3

      1. Tack! 🙂 Ja man berättar ju säkert glatt om en graviditet om man ens funderat på abort . . . Ja då vi berätta om första graviditeten sa svärföräldrarna absolut ingenting (först senare sa svärmor at no ska de bli kul) å sen samma kväll vann sambons systerson 200€ på en skraplott å så sa svärmor at he jo så e sko kona ta ein ti tårar. Tänkt no at jaa pengar e tydligen viktigare än ett till barnbarn.

  4. Javisst, hur mycket erfarenhet som helst av allt folk lägger sig i och har sina åsikter. Vi har knappt två år mellan de två första barnen så hann inte få så många kommentarer där emellan men då tvåan visade sig också vara en pojke fick vi kommentarer om hur vi ännu kan försöka på en tredje så kanske det är en flicka sen. Då jag sen talade om att jag eventuellt önskar mig ett tredje barn tyckte många att men räcker det inte med två, dom är ju så tätt och tänk så jobbigt osv. Då vi sen blev gravida med trean och det blev en tredje pojke så tycker folk att vi är smått knäppa som har tre pojkar där den äldsta är fem, främst tycker tror jag folk att det är smått synd om oss som fått tre pojkar och ingen flicka. Herregud, vi har tre friska barn, det är väl det som är det viktigaste. Många kommentarer, också helt främmande människor, att oj oj oj nu har ni det så jobbigt, är ni riktigt kloka osv. Ja, och någon enstaka kommentar med ja men ska ni inte försöka ännu på en flicka också har jag fått. Och helt klart märker man skillnaden också på antalet besökare vi hade efter att första föddes och nu med trean, inte så många som köper presenter eller kommer och hälsar på då man får tredje barnet.

    1. Som att det var ni som bestämde könet på barnen.. Suck! Och vem bryr sig om vilket kön babyn har, man får exakt det barnet man ska få! Usch vad folk kan komma med dumma åsikter.

  5. Ja OM folk har åsikter i detta ämne! Jag och min man hade knappt hunnit träffas innan vi började få insinuerande kommentarer och frågor om vi inte skulle skaffa barn. Jisses! Det tog många år innan vi ens visste om vi överhuvudtaget ville ha barn eller var redo för det, och sen var det inte något vi bara kunde ”skaffa” heller utan vägen till vår dotter var både lång och krokig. Har nog fått kommentarer om att ”ta nu och skaffa en till medan du är hemma så får du fortsätta vara hemma”… Det är ju faktiskt upp till var och en att själv bestämma OM och NÄR man vill ha barn och HUR många. Folk borde ha vett att sluta lägga sig i.

    1. Glömde tillägga att jag själv är enda barnet och kan inte säga att jag lidit någon nöd för det. Saknade aldrig syskon när jag växte upp, var väl mer glad att slippa syskonbråk och sånt som andra berättade om/man såg hemma hos dem. Det är först i vuxen ålder som jag någon gång kan sakna syskon, den där fina gemenskapen som man kan uppleva att vissa har med sina syskon, och t ex när min pappa dog så hade det varit skönt att ha någon att sörja tillsammans med, som hade vetat exakt hur det kändes. Men att ensambarn skulle lida, det tror jag är en myt, man kan ha en minst lika bra uppväxt utan syskon också!

  6. Vi har också fått tre söner och folk tjatar om att ”ska int ni försöka få en flicka ännu, ni har ju ingen flicka”. Har fått höra det så många ggr så till och med mina söner har nångång frågat ”mamma ville du ha tre pojkar?” Som om jag inte skulle det utan som om dom tror att jag skulle velat ha nån annan. Man vill ju såklart ha SINA barn, oavsett vad.

  7. Stämmer absolut, speciellt könet på barnen tycker folk är viktig också! Man MÅSTE ju ha en flicka och en pojke… Har en dotter på 6 månader, men har redan fått höra att ja men sen får ni ju skaffa en liten lillebror så ni får en pojke också! Ja men visst, ska lägga in en beställning på det eller vad??! Och antalet, ja, jag är äldst i en syskonskara på 6 barn, ni kan ju själv tänka er vilka kommentarer man fått där, främst om att mina föräldrar ju är som kaniner…

    1. Ja just det! Det är ju det där med könen också. En släkting brukar säga till min bror att ska dom inte skaffa ett tredje, nog sku dom måst få en flicka också. Huhu. Jag ryter alltid ifrån då det kommer på tal!

  8. Håller med,, och sen finns det ju de som inte har en man ännu, då får man höra att man måste nog skynda på att hitta en Karl åt sej så man hinner få barn innan man blir för gammal. Jag är 25 -_-

  9. Ja mår illa!!!
    Personer har flera gånger sagt till mig att dom skulle nog aldrig bara skaffa ett barn,skaffar man ett,ser man till att dom får ett syskon för ingen vill vara ensam.

    Jahaa,säger jag då,men munnen som lämnar öppen! Här står jag med ett ETT barn och vågar inte bli gravid igen pga svår HG. Och det är personer som VET om min svåra HG som säger såhär. Man känner ju sig onekligen helt värdelös mellan varven. Fy,ja vill bara spy på såna personer!

    1. Absolut inget fel med att ha bara ett barn! Är själv ensambarn och inte har det gått någon nöd på mig för det. Har själv också bara ett barn och det är vi nöjda med, vägen dit var inte lätt och vi är bara tacksamma att vi fick ett barn. Om då folk tycker att vi är konstiga för att vi inte har fler barn så får de väl tycka det då, det är inte deras sak hur många barn man har. Barn utan syskon kan absolut få en lika fin uppväxt trots att de är ensambarn! Kram till dig!

  10. Har aldrig hört nåt negativt om mina tre graviditeter, bara glada gratulationer! Alla tre har samma kön, och en ung tjej kommenterade ”oj nej, måste ni inte försöka på ett fjärde så ni kanske får det andra könet också”. Eh nej, jag är hur glad som helst över mina friska barn, vad de har för kön spelar ingen roll. Från makens sida kom syskonen bara och hälsade på med första, men från min sida har alla velat komma och hälsa på alla tre gånger 🙂

    1. Vilken tur! 🙂 Ja, så är det ju också. Med första blir babyn överöst med presenter och allt men sen med resten av barnen klingar det raskt av.. Tur att preseneter och sånt inte är så viktigt i det stora hela 🙂

  11. Ja, verkligen konstigt de här hur folk tar sig frihet att ge kommentarer angående ”barnskaffande”. Vi kommer ha över 3 år mellan våra barn. Inget som vi bestämt oss för, inget vi kunde påverka. De tog bara så länge. Å vilka kommentarer man fått.. har tyvärr blivit sårad många gånger av de som folk sagt till mig. Svårt att bara skaka av känslorna när man febrilt försöker bli gravid å kissar på stickor månad efter månad. Sen när vi väl blev gravida, äntligen, fick jag kommentarer som ”ja men de va ju bra, synd bara att e blir lite för länge mellan barnen” (vad????) Å ja, nu med en tjej å en kille så e vi ju naturligtvis färdiga enligt omvärlden. Vi har ju nu av båda könen å när vi ändå lät e gå så där länge mellan dem så ska vi ju såklart int försöka på ett tredje. Alltså folk. Vad dom snackar å lägger sig i. Barn är en gåva. Inget man beställer.

  12. När jag fick mitt första barn var jag för ung tyckte många. Sen när jag fick mitt andra barn efter studier,körkort,jobb,husbygge var jag för gammal plötsligt och för många år mellan barnen tyckte många.Och nu undrar många om vi inte vill ha en flicka när vi har 2 pojkar.ha ha ha vad ska man säga.Jag brukar svara har man pojkar kommer tjejerna också.

  13. Oj vad många intressanta kommentarer! Känner igen flera av dem.. jag eller vi, sambon och jag har fått höra i 10 år (ända sen hans syster fick första barnet) ni var noo buri skaff na barn nu, hen vill ju ha en kusin! Jaha, ska int ni skaff ett nu?? Jag var 17 år då detta började..hallå, 17!! (Hon som fick barn var 25..) vi fick höra och stå ut med detta i 10 år, ända tills vi fick vårt första barn. Sen tog det inte länge efter födseln som det kom nästa ”tjat” när ska ni gifta er? När får vi komma på bröllop? Suck kände jag, är ni inte nöjda nu då vi äntligen fått ert barn/kusin som ni ”önskade” ?! När bröllopsplanerna sakta började rinna ut i sanden och månaderna gick så blev det ihärdigt gnäll om att ”ska ni int skaff ett syskon nu?” Två år är bra ålder mellan barnen, tycker int du he? Hu länge vill du ha mellan barnen? Då jag blev gravid med andra barnet så berättade vi för hela släkten då alla var samlade, INGEN gratulerade, ingen sa nånting! Då känner man sig faktiskt ledsen, då man framför en glad nyhet och alla sitter tyst.. det kommer att bli ca 2,5 år mellan barnen och jag måste säga att jag själv tycker det är en riktit passlig ålder mellan, jag skulle inte orkat tidigare och ej heller min kropp. Det ska vara intressant att se när hen föds om det är samma glädje och välvilja som vid första eller om det blir som ni skriver, att ingen ”bryr” sig.. detta är ett intressant tema som faktiskt borde diskuteras och skrivas om mera, så att folk skulle börja fatta vad det säger åt andra inte är lämpligt!! Var och en med sin sak. Btw så vill jag ha ett stort bröllop och då vill jag kunna vara med och finansiera detta och det är inte så enkelt med den fjuttiga vårdledighetslönen man får, så låt oss själva bestämma när och om vi vill gifta oss! Tack för bra, tänkvärda inlägg! Kämpa på alla mammor där ute, oavsett hur många barn och vilka kön ni har. Vi måste sätta ner foten och avsluta denna skit ❤

  14. Ja att folk alltid måst lägga sig i…
    vi har försökt bli gravid nu i 6 månader, blivit en gång men fått missfall.. och jag kan säga att då känns det då folk tjatar om att ska ni int skaff na bån snart…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *