Ett inlägg till dig med hyperemesis gravidarum

 

Fick en kommentar..

Är sängliggande med hyperemesis och hatar livet just nu. Allt är så mörkt. Sku du kunna skriva ett peppinlägg om att man faktiskt kommer sig igenom det och hur du psykiskt tagit igen dig efteråt?


För det första. Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. HG är något som ingen, alltså INGEN kvinna ska behöva gå igenom. Men ändå finns vi, vi som är den där lilla drabbade procenten. Vi som har mer jävlaranamma i oss än någon annan. För att vi måste. För åt oss finns inga botemedel. Inget pepp. Inget ”det går över vid vecka 12”. För oss finns bara en sak; Och det är ljuset i tunneln. Målbilden. 

Och det kära du. Det är det jag vill att du ska fokusera på nu. Om du inte redan har en målbild så är det hög tid att fundera ut en. Min målbild var det som tog mig igenom mitt mörka helvete med HG. Varje gång jag grät och ville ta en kökskniv och skära ut moderkakan, fostret och allt fan jag hade i magen som orsakade mitt konstanta illamående, så fokuserade jag på min målbild. Bilden där jag lade ner min nyfödda på sängen för första gången. Då, då hade jag klarat mig och kommit ut på andra sidan. Och varje timme, varje dag, så tänkte jag på att jag tar mig närmare den bilden. En spya i taget.

När det är första barnet, då är det svårt att föreställa sig att det ens kan vara värt det. Såhär skrev jag i min dagbok:

”Idag har jag spytt ca 30 gånger. Och klockan är bara 2 på eftermiddagen. Varför fan utsätter jag mig själv för dethär? Det finns ännu tid för abort. DET KAN INTE VARA VÄRT DET!! Att må såhär ännu i 20 veckor!? Hur ska jag klara mig ur detta med förståndet i behåll? CARRO, kom ihåg en sak jävligt noga. Du ska aldrig mera bli gravid. ADOPTERA OM DU BLIR BABYSJUK! DU UTSÄTTER INT MIG FÖR DET HÄR EN GÅNG TILL DET SKA DU HA KLART FÖR DIG!”

Men se bara. 1 år och 5 månader senare var jag gravid igen. Planerat dessutom. För den här gången visste jag att det är värt det. 100 gånger om. För Lo skulle jag ha gjort om min HG graviditet 100 gånger. Hon var värt det. Och vetdu, det kommer ditt barn också vara. Det är så jävla svårt att tro det nu, jag vet, men jag lovar dig. När babyn är ute och du hittat tillbaka till dig själv kommer du inte ångra något. Du skulle göra det igen.

Du kommer att klara det här. Och du kommer vara så otroligt lycklig när babyn är på utsidan, inte bara för det självklara, babyn alltså, men också för att du varje dag får känna matlust och livsglädje igen.

Skit i alla råd om knäckibröd på sängkanten, papayakapslar och åksjukearmband. Fokusera på målbilden (och googla söta bilder på babysar på pinterest.) Lev i framtiden, skit i nuet. Fokusera framåt framåt framåt. Skriv dagbok.

Och om mitt psykiska mående efter graviditeten. Jag hade aldrig varit lyckligare, helt på riktigt. Att få må bra igen, njuta av bebisgos dagarna i ända. Veta att jag inte kommer behöva spy inom de närmaste minuterna.. Kunna få gäster utan att behöva säga att de måste gå hem pga att de luktar så jag börjar spy. Små små saker i vardagen som man inte tänker på annars, men som är så jävla stora när man lider av HG, att slippa sånt. Att bara få njuta av sin baby och må bra. Det blev inte bättre än så.

En stor kämparkram till dig. Du är en superwoman, du KOMMER att klara dig igenom dethär, och du kommer kanske att komma ut på andra sidan med dåligt hår och fula naglar (p.g.a. näringsbristen) men du kommer att överleva. Och det kommer vara värt det.


Gå med i facebookgruppen Hyperemesis gravidarum – Svenskfinland om du inte redan är det ♥

Under kategorin Downsides här på min blogg, samlade jag alla inlägg som jag skrev när jag mådde som sämst under tiden med Lo i magen. (Bilderna har fallit bort i bloggflytten men texten är ju det viktiga.) Så kika in där om du vill. Kanske skönt att läsa och känna igen sig. ♥

Här besannades min målbild. Just hemkomna från BB, och jag la varsamt ner henne på sängen och fällde tårar. Jag klarade det. Jag kom ut på andra sidan ♥

6 reaktioner till “Ett inlägg till dig med hyperemesis gravidarum”

  1. Kämpa på alla som lider av detta just nu. Förra graviditeten led jag också av det från v 5 och trodde jag skulle gå under. Nu är jag gravid andra gången och har spytt 1 gång och det var igår (7+1), helst otroligt att kunna ta sig upp varje dag ur sängen utan att allt snurrar av näringsbrist och illamående. Det jag upplevde och fortfarande upplever hemskt är att ingen ”nära” kan förstå hur dåligt man mår då man lider av det.

  2. Här är en till som ligger hemma i hg. Trots att det är andra gången för mig har jag så svårt att fokusera på målet och framtiden. Tankarna är mer på hur jag skall klara dagen, en dag i taget och hur vår ettårings vardag ska fixas.

  3. Led av samma när jag fick mitt första barn för 9,5 år sedan men ingen sade att det fanns nått som hette så! Inte ens från barn rådgivningen och kag bodde på wc i 9 månader och trodde jag skulle dö! Men andra graviditeten 2 år senare så var det nått helt annat. Kätte jobbigt och tror ingen ka förstå om man sj inte varit med om det. Men önslar att alla som är gravida nån gång inte ska behöva uppleva samma för det är så förbannat hemskt.

  4. TACK Carro för att du tog dig tid att skriva dehär inlägget. <3 Kommer läsa igenom det många gånger ännu.

  5. Led också av hg båda mina graviditeter. Men ingen sa att det fanns något som heter hg utan att jag bara led av illamående, oturligt för mig Det som jag upplevde som jobbigast utöver illamåendet och dödstankar var att ingen tog mig på allvar, ingen förstod eller ville förstå hur jobbigt det var. Blev till och med utskälld för hur jag betedde mig ursäkta liksom att jag inte orkar förgylla din dag men jag orkar knappt stå upp liksom.
    Du som lider av hg. Kämpa på! Det är värt det i slutet men det är ingen rolig resa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *