Detta eviga strejkande med ytterkläderna

Våra miner på första bilden säger verkligen allt om hur påklädningarna är hemma hos oss för tillfället! Lo som bara grymtar och strejkar, Gry som är så trött på att aldrig få gå ut utan tjafs från storsyrran, och jag som försöker hålla humöret medan jag räknar till 10… Haha.

Lo har varit så medgörlig och lätt med ytterkläderna i flera månader, men nu är det som att hon blivit förbytt. (Men ni ska tro att vi njöt så länge det varade..) När hon var 2 år så var det mer att hon i perioder sprang runt och skrek, och vägrade komma och klä på sig. Nu är det mer att hon sölar, ska göra annat, inte har tid ”mamma vääänt” det är fel kläder (så gott som alltid) hon ska inte ha på sig det där, de där skorna är för små, hon ska bara göra det här först.. Och det värsta är att det är samma sak när vi hämtar henne från dagis. Det tar ofta mellan 15-30 minuter innan vi kommer oss ut ur tamburen, och då ofta med endast hälften av ytterkläderna på..

Då vi dessutom vet att hon kan klä på sig själv i dagis så blir man ju bara så otroligt irriterad då vi ska behöva hålla på och klä på henne. Och detta eviga tjatande om att vi ska vänta..

När hon var 2 så körde vi mycket med lekar när hon började sätta sig på tvären, men nu är hon ju ändå strax 4 år så att behöva leka på kläderna dag ut och dag in känns så frustrerande. På morgonen när hon ska till dagis så går det som tur oftast smidigt (knack knack i trä) men alla andra gånger är det en daglig kamp. Trots att hon själv vill ut och leka och väl ute har hur kul som helst.Tror det enda som är kvar nu är att bara vänta ut det, nog går det väl om så småningom..

Hur gör ni med barn som tycker att de inte ska ha ytterkläder på sig? Och den viktigaste frågan; Hur gör ni för att behålla förståndet?

Vet inte hur många gånger jag helt enkelt blivit tvungen att strunta i att gå ut med dem nu i vintertid då nerverna bara runnit mig mellan fingrarna och jag kastat in handduken istället för att börja ropa och riva håret av mig. Nej jag säger bara ge mig sommar så vi slipper dessa fighter! Så håller vi tummarna att det inte kommer en ny påklädningsstrejk vid 4 år..

Foton: Rebecka Hägert

16 reaktioner till “Detta eviga strejkande med ytterkläderna”

  1. Hur känner du inför det att ni går ut – Lo med eller utan kläder. Ni har med kläderna, hon säger till när hon håxar att nej jäklar vad kallt, vill nog ändå klä på. Så gör vi. Låter barnet ta sitt egna beslut. Än så länge har det bara gällt handskar och halsduk hos oss, piece of cake. Mera bökigt om det börjar gälla halare och skor. Men vi kommer nog att köra på samma sätt då gissar jag. Nog kommer dom små kalla händerna och ber om handskarna rätt snabbt när det är runt -15 grader ute.
    Enligt mig är det väldigt mycket bättre att barnet fryser en stund (man går inte sönder av det), än att vi vrålar på kläderna de gånger vi ska iväg och har en tid att passa. Slutresultatet bättre för alla.
    Hur känner du? Och andra bloggläsare?

    1. Jo hon är nog nästan dagligen ut på trappan och känner efter hur kallt det är och konstaterar att hon behöver nog ytterkläder. Ibland fungerar det, ibland inte. Ofta slutar det med att hon har allt för lite kläder på sig, vi går ut, hon fryser och efter en stund ska hon in igen och absolut inte ut tillbaks..

  2. Vi har tre barn så ett barn kan inte bestämma över dom andra /låta dom andra vänta fullt påklädda och få hett. Åt treåringen (snart fyraåringen) och femåringen (snart sexåringen) sätter jag fram kläderna i varsin hög och så klär dom sig själva. Visst hjälper men handskar och buntar osv. Krånglar dom brukar jag säga till då det är femminuter tills jag är klar att gå ut att om fem minuter går vi andra ut och den som tänker sig med ska sätta fart på. Senast i den sekund jag börjar själv klä på mig det sista blir det bråttom. Mycket lite krångel med påklädande faktiskt i detta hushåll, skönt.

    1. Tycker inte heller du ska låta Lo bestämma, det vill säga har du bestämt att ni går ut så är du den vuxna som står för det. Det är ju fel mot lillasyster att storasyster är den som bestämmer och förstör för henne också. Lo märker ju att ju mera hon krånglar så finns det en chans att du ger upp eller ger efter med hur mycket kläder hon ska ha på sig. Du är den vuxna som styr familjen inte en treåring. Jag kan slå vad att då du går ut med lillasyster så tar det inte många minuter innan storasyster märker att shit dom gick, bäst jag klär på mig och hänger med.

  3. Ett tips om dagis: slutar hon tidigare än de andra barnen? När jag var hemma med vår yngre så sökte jag vår äldre tidigare och vi bråkade så om kläderna att jag till sist frågade personalen om de kunde be henne klä på sej till den tid jag skulle söka. Det gick bra och då klädde hon sej själv, allt det hon klarade av och vi var alla nöjda och glada 🙂

    I övrigt så har jag gjort så att jag och vår yngre helt kallt har klätt oss och gått ut och då har det blivit fart på den äldre. Ibland har det också varit gråt men då har vi sen diskuterat om varför det blev så och kommit fram till att det är bättre om hon klär sej genast. Hon har också nu kunnat börja berätta att hon också vill ha hjälp, att hon tycker det är orättvist att vi hjälper den yngre. Så gott det går förklarar vi att den yngre behöver mera hjälp ännu och att det blir bättre med tiden

  4. Tycker också du borde visa att när ni ska ut så ska hon ha kläder på om det är sånt väder. En fyra åring vet inte och behöver inte veta hur det känns bäst att vara ute i kallt väder (eller i vilket väder som), det ansvaret ligger hos dom vuxna. Jag skulle också rekomendera att är ni påväg ut, så går ni ut ni som är färdiga och har kläder på och de som inte vill komma ut så lämnar inne, punkt. Ge inte valmöjligheter i detta fall, sedan kan man låta henna välja andra saker, t.ex vad ni ska göra ute eller om ni redan varit ute den dagen ge henne möjlighet att välja om ni ska gå ut en gång till eller inte.

    Av egen erfarenhet av dagisjobb är det värsta när man ser föräldrar som resonerar i eevighet när de är påväg hem, gör bara klart att nu är dagisdagen slut och jag kommit för att hämta dig, imorgon (eller när som) är en ny dag nu hämtar vi kläderna och far. Inga mutor och lååånga resoneringsr etc. (för oss som hade farstun mitt i all annan verksamhet blev hela gruppen orolig av detta spring och ältande). Ibland bör man som mamma sätta ner foten och faktiskt visa vem som bestämmer och att det inte finns något val för tillfället.

  5. Låter exakt som hos oss, sonen 3,5 år 🙁 På mornarna när vi ska till dagis går det oftast snabbt och smidigt, sonen brukar dessutom tävla med sin pappa om ”vem som vinner” = är först påklädd och då blir jag också oftast involverad och hjälper honom så han ska vinna. Ingen tid/ork att vänta ut att han ska klä på sig helt själv på vardagsmornarna. På helgerna när jag oftast ska ut ensam med båda barnen så är det nog en kamp, men lite bättre går det om jag kommer ihåg att förbereda honom och också säga ”…och jag sku int orka bråka nå med ytterkläderna idag, mamma blir på så dåligt humör (ingen lögn) och jag hjälper nog med det som int du kan..”. För oss funkar det int att jag och lillasyster går ut och väntar och ser om han kommer efter då vi bor i lägenhet, men såfort vi får nycklarna till vårt hus i maj så ska jag prova den metoden 😀 Om ena föräldern stannar hemma så har det nog hänt att pojken har fått bli hemma om han absolut vägrat.. Tror dock inte han minns/förstår den handlingen-konsekvensen till nästa gång 😀 Har nog inga konkreta tips att ge, vi får ba vänt på varmare väder. Ofta slutar det tyvärr med bråk och tårar men jag är inte den som ger mig, tycker att huvudsaken är att vi kommer ut och visst blir man snabbt på bättre humör av den friska luften. Jobbar själv som barnträdgårdslärare och brukar avundsjukt tänka ”wow! hur har dom gjort?!” med barn som supersnabbt och smidigt klär sig själva vaaarje gång. Men kan samtidigt konstatera att alla barn nog krånglar med nåt, t.ex. äta själv, gå på vessa, städa upp efter sig.

  6. Vår äldsta är 4,5 och hela vintern har varit en lång kamp om påklädningen. Det som funkar bäst just nu är att räkna hur länge det tar, oftast hinner vi räkna till 100 och då är han påklädd. Men nog är det alltid ett evigt maskande före. ”Jag ska bara…” x 100. Om vi ska ut en ledig dag så går jag och lillasyster ut själva då vi är klara och då brukar det nog bli fart på, men dagismorgnar funkar det inte riktigt så vi kämpar på och längtar till vår och sommar! Vi har nog också lämnat bort utevistelsen flera gånger i vinter just för att jag inte orkar med kampen. Ett antal gånger har jag nog ropat åt honom och blivit arg och det känns alltid så hemskt. Men nu kan han säga till att han inte vill att jag ska bli arg på honom, så då blir det ju en liten diskussion kring det iaf. Jag hoppas innerligt att nästa vinter med tre barn går smidigare!
    Styrka åt dig! Snart är det vår!

  7. Här går det så i vågor, största problemet just nu är att blivande 4 åringen inte vill ha halare. Hon har kommit på att hon vill ha jacka och byxor istället, en ickefråga eftersom vi inte har några vinterutebyxor. Men tydligen kan man bli riktigt förbannar över det ändå, flera gånger per dag. Överlag är det ofta så att Adam snabbt klär på sig och är ute medans Saga maskar sig. Hon trivs inte lika bra ute heller som Adam gör. Sen igen klär hon av sig 1000 gånger snabbare då vi skall gå i duschen, för det gillar hon bättre än Adam. Största delen av tiden är det någon av dem som strejkar med nåt, man får va glad för de gånger som vi faktiskt kommer oss iväg utan att någon skriker. En trött, gravid mamma gör sällan situationen bättre heller. I väntan på sommaren, då man bara behöver strida om lippisen på huvudet. Kämpa på! Det blir iaf varmare snart <3

  8. Håller dom på så i dagis också? Skippar hela utevistelsen pga att Lo inte har lust att klä på sig? Knappast! Nu är det nog bara att sätta ner foten, ge inga valmöjligheter när sådana inte finns! Fråga inte ”ska vi börja klä på oss?” utan uppmana ”nu klär vi på oss och går ut!” Jag skulle också köra metoden att helt enkelt gå ut ned Gry. (fast bara stå utanför dörren om det känns jobbigt) Ställ fram alla Los kläder, och eftersom hon kan klä sig själv och faktiskt vill ut, borde det funka. Om hon sen på riktigt inte vill ut, kan det bli svårare…

  9. Senaste avsnittet av Life with kids-podden handlade om lågaffektivt bemötande och just påklädning kom upp flera gånger. Finns också ett avsnitt om konflikthantering och då pratade de också om stressiga morgnar. Ett tips bara åt alla som gillar poddar om föräldraskap 🙂

  10. Hos oss är det likadant som flera andra skrivit. Kläderna på annars går jag och lillebror ut själva..tar inte länge för storebror då heller atg ställa sig. Han får sen välja där valmöjligheter ges åt honom men i vårt hus är det mamma och pappa som bestämmer inte vår 3,5 åring.

  11. Liknande problematik har funnits hos oss i perioder. I höstas besökte vi en av våra vänmer och där hade de ett stort timglas som barnen fick tävla mot. Det funkade så bra när vi var där hos dem, så när jag såg ett billigt på Jysk slog jag till och det här räddat många påklädningskaos. Det behöver ju förstås inte funka med alla barn förstås, men ett tips.

  12. Känner igen det där med fel kläder och väljandet. Jag satte bort allt extra så det inte fanns att välja på nå annat så nörjade det gå smidigt. Kläderna i en hög och så klär ja på syskonen och går ut! Prata med henne och säg att du tycker att detta är jobbigt och fråga om hon har nån idé hur ni kan göra och säg att när mamma säger vi går ut så gör vi inget annat extra utan bara klär på oss. I dagis började de förbereda att ja kommer med att plocka fram kläderna och vips var kläderna på då jag kom.

    1. Kanske kunde funkka med en dagsordning även hemma, pyssla ihop en dagsordning som lätt går att byta ordning på så vet hon vad som händer näst och när det är dags att gå ut!? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *