Hjärnskakning och dåligt samvete

Det har varit bra men lite kämpigare dagar den senaste veckan. Gry har sen i fredags inte varit sig själv, alls. Hon har varit gnällig, gråtit mycket och velat vara mest i selen. Dessutom har hon inte velat äta mat, bara ammat.   Och som om det inte vore nog så föll hon ur sängen för första gången i söndags och fick hjärnskakning! Efter det blev allt dubbelt värre och hon har spytt och bara lutat mot axeln. Vi gar visat upp henne och senast igår var vi till jouren. Där konstaterades övre luftvägsinflamation och dessutom irriterade ögon.

Så, hon har det inte lätt nu. Jag sover inte mycket och får verkligen inget gjort här hemma. När hon sover (vilket hon gör typ 4 ggr per dag nu) så vill jag ju såklart ge all uppmärksamhet åt Lo. Bara Gry är i famnen eller jag eller Robert är i närheten så hålls hon nöjd då hon är vaken, men direkt vi inte syns så börjar hon gråta vilket såklart påverkar hur mycket jag kan leka/läsa/se Lo. Vi som knappt hört henne gråta förut blir ju lika oroliga varje gång hon börjar.. Lo mårar på själv och är så förstående men samtidigt tar det ju på mitt samvete att hon lämnar lite på sidan.. 

Så att sådant i vårt hem för tillfället! Men, vi misströstar inte. Vi tröstar (hehe) och gör så gott vi kan. Robert är ledig idag så han och Lo åkte just till apotektet och de skulle även handla på samma gång.

Midsommar imorgon, det är tänkt att vi ska till villan och fira med familjen. Men vi måste såklart se hur Grys form är. Hoppas ni får en riktigt skön och fin midsommar! Vi hörs snart igen.

Det doftar sommar!

Hej kära läsare, tänk att det blir juni imorgon!? Snart fyller Lo 3 år och om  3 månader fyller Gry 1. Härligt med kalas.

Jag tänkte att jag kommer ta sommarpaus från bloggen nu en stund, samla motivation och finna glädjen i bloggandet igen.  Ni hittar mig under tiden på instagram Carolaekman

Ha det gott så hörs vi, kanske jag kikar in snabbt nångång men annars så är bloggen på viloläge åtminstone under junimånad ♥

Back on track

Sådärja! God eftermiddag på er mina kära läsare. Vet ju att bloggen har lämnat efter nu i några dagar, men det var ju som sagt p.g.a. datorn som fick nå fel och telefonen som var totalt överfull och kastade in handduken. Men nuså! Nu har jag fixat det så nu ska vi dra bloggen back on track igen.

Det känns ju som om våren nu äntligen är påväg. Solen skiner mer än det är mulet, den sista snön har förhoppningsvis fallit och det börjar sakta men säkert bli grönt. Här nedanför vår lilla plätt på jorden har vi ju åkrar. När vi köpte huset var det bara åkrar till höger och vänster nedanför, men nu är det bostadsområde till vänster. Hm, inte helt lika trevligt men men, förstås ju nog att folk vill flytta hit till den här delen av stan, det är så himla mysigt och idylliskt här. Nå, på de åkrarna som är kvar kör det traktorer ibland och Lo tittar med stora ögon på dom då de kör av och ann.

Efter dagklubben idag gick vi en extra vända sålänge Gry sov. Lo älskar att stanna och titta på alla blommor och blad som ploppar upp längs vägarna nu. Det här är ju egentligen första våren hon är riktigt medveten om vad det är som händer; Sommaren kommer. Förresten, påtal om Lo. Hon fyller ju 3 om 3 veckor nu, och vi funderar på att köpa en studsmatta åt henne. Men jag undrar hur lämpligt det är ändå, är hon månne för liten ännu? Hon älskar studsmattan vid Maxifun och hoppar nog sen länge jämnfota.. Men ja, nån av er som har erfarenhet? 3 åring + studsmatta?

Nu ska vi ut igen, jag ska in till stan och handla blommor och så ska vi köpa nått litet till kaffepausen på samma gång.. Vi hörs mer ikväll! Då kommer också jag att avslöja vem som blev vinnaren av klädpaketet.

Idag är det..

Idag är det Hyperemesis awareness day. Och för såna som haft sån tur att de inte behövt gå igenom det helvetet som HG verkligen är, kanske den här dagen går obemärkt förbi. Tyvärr är det lika inom forskningen – HG är inte någon prestigefylld sjukdom att forska i.. Kvinnosjukdom, ”bara en graviditetskrämpa” osv. Önskar 10 manliga forskare skulle gå gå igenom en period av HG illamående, då skulle nog forskningsresultatet ligga på bordet inom några månader. Men, än sålänge är det som det är. Det enda man kan göra är att skicka styrka och kraft till de som går igenom det. Idag är jag extra stolt över mig själv, stolt över att jag tog mig igenom min HG graviditet med förståndet i behåll. Stolt över alla medsystrar som går igenom det just nu. Skulle göra om det alla dagar i veckan för vår älskade Lo dock. Alla dagar. På bilden var jag gravid med Lo i vecka 40.