Lunchtips för barn?

Något jag sällan har motivation för, det är att göra lunch när jag är ensam hemma med barnen (jag gör såklart lunch, men ofta blir det ”nått av detdär vanliga”). Dels för att Lo i flera månader ätit som en myra och dels för att jag själv inte är så hungrig vid lunchtid längre. Kanske eftersom att jag inte ammar lika mycket som förut. När Robert är hemma är det ju roligt att fixa lunch för han uppskattar ju alltid maten och äter med god aptit (förutom då jag gör Janssons) men Lo däremot, jaaaa, jag förstår inte varifrån hon får sin näring om jag ska vara ärlig.

Hon äter ordentligt ungefär var tredje, fjärde dag. Äter hon bra med lunch vägrar hon middag, har hon ätit bra med middag dagen innan vägrar hon lunch. Inget jag tar desto mer stress över men det drar ju som ni förstår ner motivationen att göra nytänkande och rolig lunch när man ändå får sitta och äta ensam när hon tagit sina två tuggor och druckit upp sin mjölk och sagt ”mamma va jag e mätt i magen nu, tack tack” Hmmmm. Säkert mätt :)))

Jag kör ibland med att jag formar maten som t.ex. en traktor, Elsa eller nått annat hon gillar. Hon får plocka mat åt sig själv, hon får äta med händerna om hon så vill, vi har ingen frustrerad stämning kring bordet fast hon äter dåligt utan det är väldigt avslappnat. Okej, försöker jag bevisa för nån att jag gör mitt bästa här nu eller vad håller jag på med? Eh.

Hon äter inte såser, hon gillar inte kött förutom då det är i köttbullar eller korv, hon äter inte kyckling, ris, sallad, potatis ytterst sällan, lasange eller annat ”geggigt”, ägg.. Listan kan göras lång. Det är väl egentligen lättare att säga vad hon äter: Spagetti, nudlar, spenatplättar, köttbullar, lördagskorv, knackkorv, makaroner, plättar + lite till. Sen äter hon frukt och gurka också. Men japp that’s it.


Så, tro det eller ej men nu behöver jag faktiskt era bästa lunchtips för barn!

Släng ur er förslag på lunch som era barn gillar och inte kan få nog av? Sånt som ser trevligt ut och också smakar gott för de små munnarna. Behöver varken vara eko, vege, hemlagat, djupfryst.. Jag har inga krav, bara det är gott och bra för de små! I neeed heeelp. 

Äter era 2-3 åringar bra? Ibland känner jag mig hopplöst ensam med situationen kring Los lilla aptit. (Obs. är som sagt inte stressad eller orolig över att hon äter så lite, utan tycker väl bara det kunde vara bra och kul om hennes aptit skulle öka.)


Hittade denna lista för några månader sen, och den har hjälpt oss mycket med hur vi ska agera/tänka vid matsituationer. Vid måltider går jag mycket efter det här tänket att inte kommentera så mycket. Utan hon får ta det i sin takt och utforska maten på egen hand. Märker ofta att ju mer man kommenterar desto sämre äter hon..

Här är 11 saker du inte ska säga till ett barn som krånglar med maten:

1. ”Ät ordentligt nu, så att du orkar leka sen”

– De flesta försök att heja på barnet att äta mer är tveksamma, även om jag verkligen förstår varför det är frestande. Men kanske åt barnet mycket till mellis och orkar bara en tugga middag? Om portionen blev liten, fråga hellre: känn efter, är du verkligen mätt? Så att barnet får öva på att tolka sina hunger- och mättnadssignaler, säger Sara Ask.

2. ”Lek inte med maten”

Bordskicket kan vänta tills barnet blir äldre – ett litet barn behöver bekanta sig med maten och utforska den med alla sinnen. Låt hellre barnen äta med händerna istället för att tjata om kniv och gaffel.

3. ”Se så fint storebror äter”

Att äta är olika lätt för olika barn, så det kan vara stor skillnad mellan syskon – inte minst på grund av ålder och gener. Petighet går i arv, liksom känslighet mot vissa smaker och därför kan det vara stor skillnad mellan olika syskons förhållande till mat. Att jämföra barnen med varandra är därför orättvist och signalerar att det ena barnet är bättre än det andra.
– Storebror och andra vid bordet är förebilder ändå, utan att man behöver prata om det. I bästa fall smittar storebrors matglädje av sig, även om det kan ta lång tid, säger Sara Ask.

4. ”Vill du ha en macka istället?”

Många barn föredrar en välbekant macka framför en ny, obekant och lite läskig maträtt. Men börjar man erbjuda smörgåsar istället för mat finns det risk för att det blir många mackmiddagar.
– Ett annat trick jag gillar bättre är att försöka se till att det alltid finns åtminstone en eller ett par saker barnet brukar acceptera vid bordet. Serveras en gryta kanske det också finns ris, en skål finhackade nötter, ägghalvor eller något annat barnet kan äta sig mätt på om grytan var för skrämmande, säger hon.

5. ”Om du inte smakar blir det ingen TV ikväll”

Såväl hot som mutor signalerar att maten är så otäck att den kräver antingen belöningar eller bestraffningar för att kunna ätas upp. Det må vara effektivt i stunden, men tar kål på barnets matglädje i längden.

6. ”Ta några tuggor till nu – för mammas skull”

Barnet ska äta för sin egen skull, inte för att göra någon annan glad – inte ens sina föräldrar.
– Däremot är det toppen om mamma eller pappa äter sina egna tuggor. Som förälder är man en jätteviktig förebild, inte minst vid matbordet. Djurungar vill se sina föräldrar äta och sedan göra likadant – det är samma sak med människobarn, säger Sara Ask.

7. ”Grönsaker är ju jättenyttigt”

Att poängtera hur hälsosam maten är får små barn att äta mindre, inte mer. En amerikansk studie från 2014 visar att barn äter mer från en skål med morötter om den ställs fram utan några kommentarer, jämfört med om barnen först fått höra en saga som handlar om hur nyttigt det är med morötter och hur stark man blir av dem.

8. ”Du får inte gå ifrån bordet förrän tallriken är tom”

– Här är det jätteviktigt att låta barnet lyssna på sina mättnadssignaler, annars lär sig barnet att det viktiga är att tallriken är tom – inte att hen ska anpassa mängden mat efter vad som känns skönt i kroppen. Tids nog lär sig barnet ta lagom mycket mat, poängterar hon.

9. ”Tänk på alla svältande barn som inte får någon middag”

– Jag vet själv hur lockande det kan vara att upplysa våra privilegierade barn om hur bra de har det, men jag tror det finns bättre platser än matbordet. Risken är att det skapar mer skuldkänslor än matglädje.

10. ”Jag blir så orolig när du inte äter”

Det må vara kärleksfullt menat, men att uttrycka oro inför sitt barn kan skapa skuldkänslor som ett barn inte ska behöva bära. Diskutera hellre din oro med andra vuxna, när barnet inte lyssnar. Är du verkligt orolig, så ta upp problemet med barnets husläkare eller BVC-sköterska.

11. ”Nej, du får ingen mat nu – du skulle ha ätit bättre vid middagen”

Att skicka sin son eller dotter till sängs med kurrande mage för att bevisa en poäng är lite väl hårt mot ett litet barn, som inte har hunnit utveckla en vuxen människas konsekvenstänk.
– Hos oss blir det ingen macka en halvtimme efter maten, men däremot erbjuds det alltid något, till exempel en macka, frukt eller yoghurt innan läggdags för att ingen ska behöva lägga sig hungrig, säger Sara Ask.

Så länge ditt barn växer och utvecklas som det ska, orkar röra på sig och ser ut att må bra, så är risken liten att barnet skulle lida av näringsbrist. Men om barnet verkar må dåligt och du misstänker att en fysiska eller psykiska besvär kan ligga till grund för matproblemen, vänd dig till BVC eller barnets läkare – som då kan ta ställning till om ni bör träffa en logoped, dietist, barnläkare eller psykolog.

Källa. 

Stressad..

Gomorron! 
Alltså jaa, här har jag haft första jobbiga natten. Men mest för att min rumsgranne gör mig otroligt stressad. Jag tänkte att jag sku ha Lo hos mig hela natten, så jag hade gjort det bekvämt med babynestet i sängen osv. Nåväl så runt kl 20 kommer min sänggranne då tillbaka från barnavd (deras baby blev född på dagen) så far hon i sängen, helt sur som vanligt. Jag säger på finska ”grattis till babyn!” Men får bara nått tyst kiitos som svar. Nåväl så börjar Lo gny för första gången och vill ha mat, så matar jag. Och för att jag ska få bekväm amningsställning och allt så krävs lite stön och stunck, eftersom jag har ganska sjukt då jag flyttar på mig ännu.. Nå så jag matar den lilla. Och när jag är färdig så ska jag ju lägga mig i sovställning igen, så jag kämpar mig till det, så hör jag hur sänggrannen börjar sucka högt 🙁 Och då känner ju jag mig helt skit som väckt henne. Nå, int kan jag ju göra annat än att inta en bra position så snabbt som möjligt.. Nå, när jag fått en bra ställning som int tar för sjukt med såret och som Lo verkar nöjd med, så ligger jag och ser på henne och hör hur det brakar loss i blöjan, jahapp 4e lasset för idag! Oooch nu sku jag ju måst stiga upp och byta. Men tänkt att det får vänta en stund tills jag ammat nästa gång och sänggrannen somnat. Så jag int väcker henne två gånger.. Så tillslut somnar hon och snarkkalaset är igång.. Helt ok för mig, snarka på bara. Nåja så somnar nu Lo tillslut men vaknar sen för att hon vill ha mat, jag matar och råkar väl då väcka sänggrannen och det gör hon klart för mig genom suckningar och att hon stiger upp o far på wc men på vägen dit blänger på mig surt. Vad kan jag åt att min baby är hungrig?! Nå, då Lo ätit klart känner jag ju att jag vill byta blöjan, vill ju inte att min baby ska ligga med bajs i blöjan. så jag kravlar mig upp och hoppas på att Lo ska vara nöjd på skötbordet.. Sänggrannen börjar igen sucka och jag får såna skuldkänslor… FÖR ATT JAG SKA BYTA PÅ MIN BABY!!?? Jag minns snabbt att hallå, jag är på BB, jag FÅR byta blöja mitt i natten, de e därför jag är här typ. Nåmen de hjälper int att tänk så och jag börjar känn mig helt stressad och som om jag stör. Som tur var så var Lo nöjd och lät mig byta utan större protester. Nå, när jag äntligen är klar, så lyftar jag upp henne och vad gör int hon då, jo kissar ner hela sig och mig. Wohooo kiss!! Tänkte jag, meeeen glädjen vara int läng för då kom jag på att jag ju måst byta allt igen. Och den gängen var Lo int lika nöjd. 
Sänggrannen blänger surt igen och vänder ryggen snobbigt mot mig efter att hon gett mig en kall blick. Nå vad kan jag göra, jag byter på Lo igen, men hon har redan kännt av att jag är lite ledsen och stressad så hon blir också ledsen. Väl tillbaka i sängen så gnyr hon för fulla muggar och jag matar henne igen.. Då somnar sänggrannen tillslut igen och snarkningarna som är värre än min pappas, kommer igång igen. Efter nån timme vaknar Lo igen och vill ha mat, och iochmed det vaknar också sänggrannen och som vanligt gör hon de jääävligt klart för mig att hon gjort det. Nå jag tröstar min baby och ger henne sen mat. Nipplor a ömmar, jag har lite obekväm ställning och jag känner än en gång stressen komma smygandes pga sänggrannen. 
Det sku ju vara lätt att säga ”men skit i henne, du är på bb för att ta hand om och uppfylla Los krav, inte hennes” MEN då hon gör mig stressad och ledsen är det så svårt att int bli påverkad.. Jag fick int sovd nå pga detta förrens halv 3. Då var jag tvungen att fråga om kansliet kunde ta Lo en stund.. För att jag helt enkelt känd mig stressad av snark-tanten brevid och för att Lo också känd att hennes mamma int var avslappnad = Hon hadd svårt att slappna av och somna. Kändes skitdåligt att lämna bort henne, jag hade ju sett framemot en hel natt med henne.. 
Nå, de tog Lo och jag fick tillslut slumra till lite men vakna ganska snabbt av snarkningarna igen. Dä känd jag bara att neeee jag vill hem NU. Vill hem till mitt TRYGGA och BEKVÄMA hem!! Där lo kan gråta utan att jag ska känna en stress att få henne tyst så snabbt som Möjligt, där jag kan byta hennes blöja mitt i natten och göra det så bra som möjligt för henne, utan att behöva få kalla blickar.. Ne fy va otrevligt det hela var. Kanske ni är helt sådär: ööh förstår int problemet?? Men ja, svårt att förklara men det var/är helt enkelt en krystad, otrevlig stämning i det lilla rummet här.. :/
Nu har Lo kommit tillbaka och hon var så hungrig så hon åt jättelänge, och OJ vad sjuka nipplor jag har nu.. Tips?????
Jag sku vilja vara kanske ett dygn till på BB egentligen för att få stark smärtmedicin och ha nära till allt jag behöver, men jag står seriöst int ut med stressen som sänggrannen ger mig.
Nej, helst sku jag ligga hemma i vår säng, med Robert brevid mig hela natten, och uppfylla min babys alla behov, men kärlek och omsorg, inte med kärlek och stress.
+ att jag saknar Robert så det gör ONT!! 
Där blev det ett tråkigt inlägg kanske, men jag behövde få ut dessa tankar. Och om nån tycker jag int bord skriv om min otrevliga sänggranne, det skiter jag i. Hon är stenfinsk, lite äldre och ja, otrevlig så jag sku int kunna bry mig mindre ifall hon sku råka läsa dethär, vilket hon ändå knappast kommer göra.. Nu sover iaf min mätta söta baby på mitt bröst, och snart slutar R och börjar komma hitåt. Får se om vi far hem idag eller imoron.. Lutar mot idag… 

Igångsättningsmetoder

Nu vet vi ju int OM vi kommer bli igångsatta eller inte imoron. Det ser vi ju först då. Men såklart har jag läst in mig lite på de olika igångsättningsmetoderna som finns. Igångsättningsmetoden väljs utgående från graviditetsveckorna och den gynekologiska undersökning som läkaren gör, vid den gynekologiska undersökningen bedömer hen hur mogen livmodermunnen är.

Att få livmoderhalsen att mogna med prostaglandin

Man får livmoderhalsen att mogna på bäddavdelningen, där läkaren eller barnmorskan lägger en medicin som innehåller prostaglandin i moderns livmodermun. Prostaglandin är ett hormon som kroppen avsöndrar och som förutom att det mjukar upp livmoderhalsen också orsakar kontraktioner i livmodern. Om förlossningen inte satt i gång kan man förnya administrationen av medicinen efter 4 timmar. Man kan också ge prostaglandin via munnen.

Igångsättning med kateter/ballongmetoden

Läkaren för in en kateter till livmodermunnen, påsen som finns i ändan av den, fylls med 20-40 ml vätska. Katetern tejpas fast i låret och man låter den vara kvar i högst 1 dygn.

Katetern kommer vanligtvis ut inom ett dygn då förlossningen kommer igång.
Efter ett dygn bedömer man situationen i livmodermunnen, och överväger hur man fortsätter igångsättningen av förlossningen (oftast genom att man tar hål på fosterhinnorna eller oxytocindropp). Den här metoden (s.k. ballongmetod) lämpar sig särskilt för föderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt.

Igångsättning med oxytocin

För en igångsättning med oxytocin kommer modern till förlossningsavdelningen på morgonen. Man sätter in en intravenös kanyl, genom vilken man ger henne oxytocin i ökande doser. Oxytocinhormon avsöndras också normalt i samband med förlossningen. Man följer regelbundet med fostrets hjärtljud och kontraktionskänslorna. Under droppet kan modern röra sig på avdelningen. Trots droppet sätter förlossningen inte alltid i gång och barnet föds inte den planerade dagen. Då får modern antingen bege sig hem eller också överförs hon till bäddavdelningen, där man planerar uppföljningen av återstoden av graviditeten eller en ny tidpunkt för igångsättningen.

Sprängning av fosterhinnorna 

Man kan välja sprängning av fosterhinnorna som igångsättningsmetod när livmodermunnen har öppnat sig en aning. Åtgärden är smärtfri; det finns ingen känsla i fosterhinnorna. Efter det rinner fostervattnet ut, men en del av vattnet kommer först efter det att barnet fötts. Ofta räcker en sprängning av fosterhinnorna till för att kontraktionerna efter en stund skall sätta i gång. Läkaren överväger om det också behövs oxytocin. Man följer regelbundet med fostrets hjärtljud och kontraktionskänslorna. När fosterhinnorna sprängts föds barnet i allmänhet inom ett dygn.

Om nån av er blivit igångsatta, vilken metod har använts och hur länge tog förlossningen allt som allt från det att första igångsättnings försöket gjordes? (Hur många försök gjordes?)

Dagens fråga: Vaccin?

”Hur har ni tänkt kring vaccin till lilla L? :)”

Angående vaccin, visst är det så att det finns en riktlinje man går efter som ges åt barnet i vissa månader/åldrar, finns det nån orsak att lämna bort nå av dessa vaccin? Har du lämnat bort nått för ditt barn? Isf vad, och varför? 

Jag har int egentligen läst in mig på vaccin, eftersom jag trott att man nog ska följa rekomendationerna när det kmr till dehär vanliga vaccinerna som bvc rekomenderar att man ger barnet? Känner mig verkligen helt ute nu med denhär frågan.. Finns det andra vacciner som man kan välja att ge som int ens finns med i rekomendationerna? De ända som jag nu vet att vi väljer bort är dethär BCG-vaccinet. Annars har vi nog tänkt följa rekomendationerna.. Men nu känner jag mig osäker, och lite dum som int läst in mig mer på dethär!!