Jag älskar dig.

De tre orden, de tre orden som har mest innebörd av alla ord? Jag har funderat på det här,  hur svårt dessa tre ord kan vara. Jag är en väldigt känslosam person, eller hur jag nu ska förklara. Nå jag har inte så jättesvårt att visa mina känslor och berätta åt vänner och familj att jag tycker om dem.

Nu när jag har barn så har jag tänkt ganska mycket på detta med att verkligen berätta och visa* åt dem att jag älskar dem villkorslöst. (När vi älskar barnet för att det finns till, inte på grund av vad det gör eller hur det är eller uppför sig, älskar vi med en villkorslös kärlek.) I början, när Lo var baby var det där steget att börja säga åt henne ”jag älskar dig” ganska stort faktiskt, konstigt nog. Men sen när jag hade sagt det några gånger så kom det ju tillslut automatiskt..

Jag vill att det ska vara en självklarhet i vår familj att kärlek och öppenhet finns i överflöd. Hellre för mycket än för lite. Ser allt för ofta relationer som saknar det helt trots att personerna i fråga egentligen är väldigt nära. Hade en gång en pojkvän, han och hans föräldrar sa varje dag åt varandra att de älskar varandra, och han var över 20 år. Tyckte detta var så himla fint! Har själv inte fått de orden under min uppväxt (vad jag minns iaf), ändå har det dock aldrig varit någon tvekan om att mina föräldrar älskat mig. De har visat det på många andra sätt. Så egentligen har dessa tre ord nog inte saknats mig på det sättet. Men ändå tycker jag idag att det är viktigt för mig att säga det åt mina barn. Det tar ju några hundradels sekunder men betyder ändå så mycket, både för barnet men också för mig att få säga. Oftast i samband med nattning och mys eller när jag ska bort en liten stund och kramar hejdå. Jag och Robert slänger ur oss orden åt varandra och barnen nu som då i vanliga vardagssituationer också som t.e.x. vid ”krampauser”. Så det är nog verkligen ingen hög tröskel för orden i vår familj, och oj vad jag hoppas att det ska hålla i sig tills barnen blir större.

Ibland, tänker jag mig, att det blir svårt att visa kärlek och känslor åt sina barn/föräldrar när man kommer upp i ung tonår och därefter.. Eller vad säger ni? Ofta kanske det blir så att papporna inte pratar så mycket känslor och mammorna bara ”känns jobbiga med sitt snack”. Jag kan nog gärna vara den där jobbiga mamman som vill prata om sånt, för sen när de verkligen behöver det och har något djupt och känsligt de vill prata om, så ska tröskeln vara jättelåg för att ta snacket med mig. Jag och Robert pratar ofta om det här, hur vi ska få det till en självklarhet att barnen ska komma till oss när det är något jobbigt/känsligt de vill prata om eller då de bara behöver oss. Vi har en grund vi bygger på och vi hoppas det ger resultat sen när de är i tonåren. Att de kan komma till oss båda, vad det än handlar om.

Jag älskar dig. Hur ofta säger du det till dina barn? Och säger dina föräldrar det till dig/gjorde de det när du var mindre? Tycker du orden är viktiga?

* Genom beröring, komplimanger, tid tillsammans med mera.

Om du vill läsa mer om ämnet rekommenderar jag artikeln ”Barnets fem kärleksspråk” Kärlekens fem språk handlar framför allt om hur vi bör kommunicera med barn på ett sådant sätt att de känner sig älskade.

Bästa känslorna en fredag

– När jag vaknar av att Lo hotar mig. ”Ja trycker! Ja trycker mamma!Si fast!” Och sitter med en speldosa i högsta hugg. Vad när hur?
– När jag bäddat ner mig och Lo i soffan och slagit på barnkanalen, Lo är arg för att morgonshowen inte börjat ännu. Svårt att förklara att det börjar först om en timme.. Och ni som brukar kolla morgonshowen har nu räknat ut att vi var uppe allt för tidigt imorse.
– När en lillasyster vaknar en timme senare och är sådär gosigt varm och glad
– När barnen leker för sig själva  en stund och jag hinner slå upp en kopp kaffe. Att den aldrig blev uppdrucken är oviktigt. Det är ju tankern som räknas

– När en drös med vänner rinner in i huset ytterligare en timme senare
-När Gry har fått in en bra rutin och somnar första gången 10 och sover där till 12
– När det är fullt av livkring köksbordet och jag kan dricka min första kopp kaffe för dagen i bästa sällskapet
– När det är så mycket ljud i huset att jag utbrister ”det är FuCkInG KAOS här!” och alla nickar medhållande men vi är lika glada för det
– När de 4 barnen sen lugnat sig lite lite och vi faktiskt kan få en syl i vädret och diskutera något


– När vännerna sen packat ihop och gått hem och lugnet lägger sig över huset och magen är varm av kärlek och tacksamhet
– När vi målar lite och min juniflicka utbrister ”ja ska mål av dig mamma för du e så fin idag”

– När glädjen är obeskrivlig då hon hör mommos röst i dörren
– När jag packar ihop mina grejer och kör till systerns, ställer mig i köket och gör en bulladeg
– När jag får goosa med min systerdotter som är så himla go
– När jag och systern får tumistid på stan
– När shoppingturen avslutas med en bra feeling och kvällssol
– När jag fått ha kvällen för mig själv med barn som sover och mannen som jobbar
– När jag sitter här halv 1 på natten och är helt fine med det
– När jag nu ska krypa ner mellan mina två älskade barn

Då vet man att man haft en bra fredag!

7 tankar

1. Okej vad tänker jag på. Jo! Jag har tänkt på att jag skulle älska att föreläsa. Jag är bekväm framför människor. Kan prata hur länge som helst. Brinner för många ämnen. Hur svårt kan det vara?

2. Har haft en person här på bloggen som i många månader kommenterar elakt, spydigt och onödigt. Igår fick jag nog och tog reda på hennes namn, telefonnummer och adress. Skickade sedan ett mejl åt henne och nu har vi mejlat fram och tillbaka. Hon är ångerfull och har bett om ursäkt. Känns så skönt. För även fast jag inte tar åt mig av elaka kommentarer så lämnar det ju ändå en besk smak i munnen efter att man läst en. Stort av henne att erkänna och be om ursäkt. Mera sånt.

3. Har börjat träna på allvar nu. Så tråkigt att vara svag när Lo vill klättra på mig! Känns dock som att jag har krapula efter varje träning. Är i uruselt skick, men förhoppningsvis är jag starkare snart.

4. Idag vid villan hade Lo två sugrör. Med det rosa sugröret i ena handen och det gröna på bordet säger hon ”det här är ett flicksugrör och dedär e ett pojksugrör” Luften slogs ur mig och jag ville bara riva håret av mig. Jag som verkligen försökt att aldrig tala om flick- eller pojkfärger/kläder/saker. Och när släkt och vänner gör det så är jag också snabb med att inflika ”ja men nog kan flickor också tycka om spiderman” t.ex. Vet inte varifrån hon fått det?! Nåja det var väl en naiv fråga. Det är väl bara att inse att det finns överallt. Youtube, spel, kläder, pussel, böcker, filmer.. Huhu. Nåja jag kämpar vidare.

5. Vår vägg i vardagsrummet är så full med minnen. Kalklitiren har massa fläckar på sig. Bland annat en stor kaskadspya av Gry 2 månader. Idag adderades också ”Lo 2 år och 8 månader nyser ut hela näsans innehåll” på den. Kiva! Ska tapetsera den har jag tänkt. Kan man månne tapetsera direkt på kalklitir? Måste kolla upp. Det är väggen som tvn är på. Vilket betyder att tapeten inte kommer synas från köket, men samtidigt kommer både tapeten och köksön synas från vardagsrummet. Och köksön är ju blå så det kan ju inte vara en tapet som skär sig helt med den. Tänker mig denhär tapeten, eller denhär (om jag vågar vara lite crazzzeyyy) – Ej adlinks.

6. Påtal om snor. Lo är sjuk. Är det inte Gry så är det Lo. Oftast är det ju dock Gry. Nå nu är Lo sjuk. Imorgon blir det att boka tid till HVC. Tror hon har ögoninflammation.

7. För några dagar sa en kvinna bredvid mig ”Jag är nog lite lite feminist. Men jag är nog så emot de här radikalfeministerna! Feminismen har gått för långt.” …. Suck. Självklart finns det extremister inom feminism, det finns extremister överallt. Men den dagen feminismen gått för långt, är det inte då när kvinnor har mer lön, mer makt och mer rättigheter i världen? DÅ kanske feminismen gått för långt. Men så länge vi ännu strävar till att det ska vara jämställt, då har det fan inte gått för långt.

 

Bästa känslorna en fredag

.. Att vakna av en varm 2,5 åring på ena sidan och en nyammad 6 månaders på andra sidan
.. Att känna doften av nybryggt kaffe
.. Att krypa ner under täcket i soffan med Lo och slå på Morgonshowen
.. Att höra hur ett litet liv gnyr till i sovrummet
.. Att se storasystern krypa upp i sängen och med sin mildaste röst säga ‘Nämen heeeej lilla vääään har du vaknaaaa?’
.. Att sitta och amma i soffan med Lo lutandes mot min arm
.. Att ta första klunken kaffe medans barnen leker med tågbanan

.. Att höra Robert komma hem från gymmet och se att han fredagshandlat redan innan klockan 9
.. Att se hans ögon när han drar fram en Marabou chokladplatta ur påsen och inväntar min reaktion
.. Att sitta i fåtöljen och amma medans lilla livet ligger och ser ut på de stora snöflingorna som faller ner på marken utanför
.. Att veta att en päroncider, en chokladplatta och mannens stora famn väntar ikväll
.. Att få klä på en förväntansfull 2 åring ytterkläderna för att hon ska ut och hoppa i mannens nyskottade snöhögar
.. Att ha ett sovande litet liv i min famn medan jag bloggar

Önskar er en skön fredag!

Saker som funkar bra hemma hos oss just nu

Ofta i mammabloggar får man ju höra om sånt som inte är en dans på röda rosor hemma, sånt man har problem med (t.ex. barn som inte vill äta, barn som int vill sova, skorv och brist på egen tid för att nämna något) sånt som inte fungerar i hemmet.. Osv. Det är så bra att som bloggare har en plats att ventilera och skriva ut sina tankar för att få pepp och tips, men sällan hör man om allt som faktiskt går bra och funkar när det kommer till vardagen och småbarnslivet. Så därför tänkte jag skriva en ”Saker som funkar bra hemma hos oss just nu” lista denna måndag till ära. Hoppas bara att jag inte jinxar nått nu.. 

  1. Nattningarna. Dom går så smidigt nu! Lo är medgörlig och somnar efter kvällis, tvätt och borst och sen under andra boken slocknar hon. Tar ca 15 minuter, aah.
  2. Tvätten. Det går så bra med tvättandet av kläder här hemma. det är nästan trolleri! Ena dagen lägger jag mina kläder i smutskorgen, andra dagen är det rent och invikt i garderoben!?
  3. Rutiner. vi har fasta rutiner som fungerar. Har ett bra flow under vardagarna och det känner jag verkligen är a och o för att orka vara en så bra mamma jag bara kan.
  4. Syskon-samspelet. Los goda inställning mot Gry håller i sig och ännu har vi inte märkt av varken avundsjuka eller försök till att göra elaka uppror.
  5. Förhållandet. Vi är säkra på var vi har varandra, har bra stämning, kramas och pussas varje dag. En viktig grej för mig verkligen. Att allt känns bra och vi inte är varken irriterade eller trötta på varandra.
  6. Roberts gymtider. Många gånger har jag rivit mig i håret när jag tyckt att mannen spenderat allt för mycket tid vid boxen (för att dra pass och/eller träna själv) men nu sen han börjat vara vid gymmet tidiga mornar före jobbet (då vi sover) och är hemma efter jobbet så är jag en mycket behagligare sambo.
  7. Amningen. Gry blir snart 6 månader och amningen fungerar felfritt. Jag är så himla stolt och nöjd över mig själv!
  8. Framtidsplanering. Mer och mer börjar det klarna för mig vad det är jag vill göra i framtiden och det känns riktigt bra.
  9. Uppfostran. Känner verkligen att vi är inne på helt rätt spår i vår uppfostran, det börjar visa sig mer och mer att alla timmars fundering och tankekraft sen Lo var liten ”ger frukt” när vi ser hur Lo växer upp och utvecklas.
  10. Lek och pyssel. Barnen kan både leka själva men vi tar oss också mycket tid till att vara med och uppmuntra deras lek. Lo hittar på nya lekar varje dag och det är fint att se hur bra fantasi hon har.

Att berömma sitt barn på rätt sätt

Har länge tänkt skriva ett inlägg om hur jag ser på att berömma barn. Men tycker det är ganska svårt att få ner i skift hur jag tänker. Så hittade jag den här artikeln av Jesper Juul och det är precis som om jag skulle ha skrivit det själv, fast lite bättre såklart. Jag tänker dagligen på att inte använda ordet duktig för mycket här hemma, istället bekräftar jag Lo och det hon gör på andra sätt. T.ex. med att säga ”Vad jag blir varm i hjärtat när du är så snäll mot din lillasyster, det märks verkligen att du tycker om henne.” istället för ”Vad duktig du är som gav en leksak åt Gry”.

Tänker ni mycket på hur ni berömmer era barn? Kanske ni börjar tänka på det mera efter att ha läst denna artikeln.. Försök gå en dag utan att använda ordet duktig, är det månne svårt för dig? Dela gärna med er tankar!


Beröm ditt barn på rätt sätt!
Av Jesper Juul KÄLLA

Det är med beröm som så mycket annat, inte alltid det som föräldrarna gör, som bestämmer effekten, men hur och varför de gör det. Här kommer lite beskrivningar och saker att tänka på:

-Beröm inte för att kompensera ditt eget dåliga samvete
– Beröm inte för att stötta ditt barns självkänsla
– Beröm inte för att kompensera för tidigare kritik eller straff. Positivt upphäver inte negativt
– Beröm inte som ett försök att utöva indirekt makt – dvs. för att få sakerna på ditt sätt eller för att forma ditt barn efter din bild.
– Beröm aldrig som ett försök att trösta ett barn som inte känner sig tillräcklig
– Beröm inte barn på samma sätt som man gör i dressyr av djur – dvs med överdriven mimik och tonfall
– Beröm inte för att framhäva dig själv

Det är inget fel med att berömma barn, när man tex uppriktigt anser att deras prestation är bra eller extraordinär, eller den 13-årige sonen som har lagt ner tre timmar på att hitta den riktiga out-fiten för ett speciellt tillfälle. När människor oavsett ålder har låg självtillit på ett eller flera områden har de användning för stöttande feedback i form av sakligt beröm och kritik – också från föräldrarna.

Ofta så är det så i förhållandet mellan föräldrar och barn, att beröm blir föräldrarnas lite stereotypiska uttryck för kärlek, men beröm är inte kärlek.

Det är bara bra betyg som i slutändan gör barn beroende av goda betyg.
Många vuxna njuter av glädjen hos små barn när de får beröm eller när de kommer med en teckning, en kaka de har bakat eller ett askfat som de har gjort på dagis och frågar: ”Är den inte fin?” eller ”Är den tillräckligt bra?” Samma vuxna blir irriterade och fördömande fem, tio eller tjugo år senare, när samma barn använder all sin livsenergi på att söka bekräftelse i kamratgruppen eller hos det motsatta könet. De glömmer helt, att det är de själva som har gjort barnet beroende och osjälvständigt eftersom det var ”verksamt” på kort sikt.
Har du en förnimmelse av, att du själv som förälder håller på att glida på detta lutande plan så vill jag be dig att du gör följande; lyssna till dig själv när du ger beröm och skriv ner dina formuleringar på papper. Lägg så ett par timmar, efter att ungarna kommit i säng på att läsa igenom dina formuleringar och se om du inte kan ersätta dem med mer personliga och likvärdiga uttalanden, som det är mycket mer näring i tex:

”Så duktig du är på att ta på dig dina kläder själv!” Kan kanske uttryckas på detta sätt: ”Jag är så glad för att du nu kan klä på dig själv. Det är en stor hjälp för mig.”

Du var så duktig på fotbollsplanen idag! Du var den bäste! Betyder kanske i verkligheten
”Jag blir så glad över att se hur mycket du njuter av att spela fotboll. Jag blir alldeles stolt inuti.”

Så snyggt du har städat upp på ditt rum! Betyder kanske, ”Jag älskar när ditt rum ser ut som det gör nu. Då ser jag verkligen att vår familj fungerar och har det bra. Tack för hjälpen!”

Det är stor skillnad på vad som fungerar i nära personliga relationer och i sociala relationer. Om jag tex berömmer min fru genom att säga, ”Vad duktig du är på att stryka” så tillför det inte vår relation något väsentligt. Om jag däremot säger; ”Tack för att du strök mina kläder också. Det är en jätte hjälp för mig, som jag verkligen värdesätter” så är det något helt annat.

I sociala relationer, som tex på arbetsplatsen, kan det vara meningsfullt att en chef eller en kollega berömmer ens insats eller prestation, på samma sätt som det är gott att få feedback i form av betyg i skolan eller på universitetet

I nära relationer och speciellt i förhållandet mellan föräldrar och barn så finns det ett alternativ till beröm och kritik, som är maximalt stöttande för barns möjligheter för att utveckla en sund självkänsla och utvecklingen av en sund, likvärdig relation mellan vuxna och barn. Vi kallar det för erkännande.

När ett litet barn slutar upp med att äta efter en halv tallrik, så kan den vuxne säga, ”Är du alla redan mätt nu? Denna kommentar är ett uttryck för en vilja att lära barnet att känna sin inre verklighet och att få känna den vuxnes empati – dvs. den vuxnes förmåga till att sätta sig in i barnets ställe. Den ger inte uttryck för värdering och är varken positiv eller negativ. Barnet får ett tydligt och kärleksfullt budskap om att den vuxne intresserar sig för det och att det är helt i sin ordning att vara mätt om det är det hon är. Skulle den vuxne vara bekymrad över om barnet nu fått tillräckligt med att äta, så kan hon tillägga, ”Jag tycker att du ska äta lite mer om du kan.”

Det traditionella alternativet är antingen:

Nej. Kom igen nu. Du ska äta upp. nu. (självupptaget)
Nej, nu skall du vara så söt och duktig och äta upp, när mor nu har lagat den här goda maten till dig. (indirekt kritisk och förebrående)

Självkänsla handlar om två saker. Det handlar om att barn lär känna sig själva och därför är det hjälpsamt när de vuxna erbjuder empatiska ord och begrepp, som kan hjälpa barnen att uttrycka sig själva. Det handlar också om, hur barnet förhåller sig till det hon vet om sig själv. I förhållande till det första – att utvidga kännedomen om sig själv – är det självklart inte hjälpsamt om de vuxna definierar barnet på de vuxnas premisser. I förhållande till det andra – hur barnet förhåller sig till sig själv – så är barn extremt sårbara, eftersom de nästan utan kamp övertar de vuxnas värderingar.

Därför ligger det självklart nära att tro att positiva (beröm) värderingar är bättre än negativa (kritiska) men så är det bara i stunden – inte på längre sikt. Barn, som växer upp med beröm och/eller kritik som dominerande element i uppfostran, blir osäkra på sig själva och beroende av andras acceptans och bekräftelse. Det förföriska i systemet är, att det ofta får de vuxna till att känna sig framgångsrika, för det skapar ett beroende som lätt kan förvecklas med närhet.

Jag vet att ovanstående kan upplevas som provocerande av många vuxna, antingen för att de själva lever på beröm eller för att de har en grundläggande annan syn på barn ön det som jag ger uttryck för. Låt dig inspireras, om det kan upplevas som meningsfullt och kasta bort det om det känns tokigt för dig.”