Fredagen den 13e

Tror ni på skrock? Idag är det ju fredagen den 13e, vilket ju många har som en otursdag. Sålänge jag kan minnas så har jag alltid vetat att det är vida känt att denna dag är en olycksdag. Minns i skolan när vi hade prov och vissa tillochmed låg hemma ”sjuka” för att inte behöva skriva prov just denna fredag..

Jag är ju en person som inte tror på övernaturliga saker, som spöken, magi eller ja, skrock. Men en grej som ändå lämnat på är ”knack knack i trä” (då jag inte vill jinxa något) och att spotta över axeln om jag ser en svart katt som går över vägen. Det eftersom att jag har fått för mig att om jag inte spottar över axeln så kommer det hända något hemskt åt någon i min närhet. Så då vill jag ju inte utmana ödet, ifall det skulle vara sant, haha. Man kan ju inte riskera andras liv liksom.

Det finns ju massa skrock, är ni som mig att ni inte tror på det men att något ändå lämnat på? Eller struntar ni helt i allt sånt och hoppas på det bästa?


”Äh tjafs!! Skrock är bara påhitt!” säger Grynisen.

Första arbetsdagen

Gomorron på er alla! Värst va mörkt det var imorse. Eller ja, kanske för att vi steg upp klockan 7. Då får det väl vara lite mörkt, det är ju ändå oktober. Jisses vad detta år går snabbt, allt för snabbt. Minns när jag satt och deklarerade förra året och tänkte ”nästa år ska jag nog bokföra ordentligare under året så jag inte behöver sitta så länge med det här nästa gång det är dags för deklaration!!” och nu är det bara 3 månader kvar av året, uuups.

Idag är min första arbetsdag! (Börjar 13.30) Känner mig inte alls nervös eller så, känner bara att det är lite jobbigt då barnen måste bli skötta ca. 3 timmar ikväll när Robert ska till gymmet (Det blir ju så mycket hejdån för dem, först åt mig, sen Robert och sen fammo) speciellt Gry som är så mamis och känslig.. Äh, nu när Robert redan hade lagt in sina gymturer så krockar det såklart lite här i början, men bra att barnen får egentid med mommo och fammo ibland också.

Robert och moffan håller på att bygga ett biltak här hemma. Tacksamt för Gry att ha nått att se på då hon sitter och äter, och kul för Lo att få vara med och bygga och måla. Och ja, bra sen i vinter då snön öser ner.

Denna vecka har jag inte så värst mycket inplanerat förutom jobb. Gissar att jag kommer vara ganska trött då jag ska ta in allt nytt och lära mig massa grejer, men det ska ändå bli kul! Fast en annan sak har jag inplanerat dock, nämligen headerfotografering med Alice. Jag är supernöjd med den jag har nu, men vill ha en lite höstigare nu. Så det blir roligt!

Ps. Grys härliga set kommer såklart från bästa Maxomorra!

Jag älskar dig.

De tre orden, de tre orden som har mest innebörd av alla ord? Jag har funderat på det här,  hur svårt dessa tre ord kan vara. Jag är en väldigt känslosam person, eller hur jag nu ska förklara. Nå jag har inte så jättesvårt att visa mina känslor och berätta åt vänner och familj att jag tycker om dem.

Nu när jag har barn så har jag tänkt ganska mycket på detta med att verkligen berätta och visa* åt dem att jag älskar dem villkorslöst. (När vi älskar barnet för att det finns till, inte på grund av vad det gör eller hur det är eller uppför sig, älskar vi med en villkorslös kärlek.) I början, när Lo var baby var det där steget att börja säga åt henne ”jag älskar dig” ganska stort faktiskt, konstigt nog. Men sen när jag hade sagt det några gånger så kom det ju tillslut automatiskt..

Jag vill att det ska vara en självklarhet i vår familj att kärlek och öppenhet finns i överflöd. Hellre för mycket än för lite. Ser allt för ofta relationer som saknar det helt trots att personerna i fråga egentligen är väldigt nära. Hade en gång en pojkvän, han och hans föräldrar sa varje dag åt varandra att de älskar varandra, och han var över 20 år. Tyckte detta var så himla fint! Har själv inte fått de orden under min uppväxt (vad jag minns iaf), ändå har det dock aldrig varit någon tvekan om att mina föräldrar älskat mig. De har visat det på många andra sätt. Så egentligen har dessa tre ord nog inte saknats mig på det sättet. Men ändå tycker jag idag att det är viktigt för mig att säga det åt mina barn. Det tar ju några hundradels sekunder men betyder ändå så mycket, både för barnet men också för mig att få säga. Oftast i samband med nattning och mys eller när jag ska bort en liten stund och kramar hejdå. Jag och Robert slänger ur oss orden åt varandra och barnen nu som då i vanliga vardagssituationer också som t.e.x. vid ”krampauser”. Så det är nog verkligen ingen hög tröskel för orden i vår familj, och oj vad jag hoppas att det ska hålla i sig tills barnen blir större.

Ibland, tänker jag mig, att det blir svårt att visa kärlek och känslor åt sina barn/föräldrar när man kommer upp i ung tonår och därefter.. Eller vad säger ni? Ofta kanske det blir så att papporna inte pratar så mycket känslor och mammorna bara ”känns jobbiga med sitt snack”. Jag kan nog gärna vara den där jobbiga mamman som vill prata om sånt, för sen när de verkligen behöver det och har något djupt och känsligt de vill prata om, så ska tröskeln vara jättelåg för att ta snacket med mig. Jag och Robert pratar ofta om det här, hur vi ska få det till en självklarhet att barnen ska komma till oss när det är något jobbigt/känsligt de vill prata om eller då de bara behöver oss. Vi har en grund vi bygger på och vi hoppas det ger resultat sen när de är i tonåren. Att de kan komma till oss båda, vad det än handlar om.

Jag älskar dig. Hur ofta säger du det till dina barn? Och säger dina föräldrar det till dig/gjorde de det när du var mindre? Tycker du orden är viktiga?

* Genom beröring, komplimanger, tid tillsammans med mera.

Om du vill läsa mer om ämnet rekommenderar jag artikeln ”Barnets fem kärleksspråk” Kärlekens fem språk handlar framför allt om hur vi bör kommunicera med barn på ett sådant sätt att de känner sig älskade.

Bästa känslorna en fredag

– När jag vaknar av att Lo hotar mig. ”Ja trycker! Ja trycker mamma!Si fast!” Och sitter med en speldosa i högsta hugg. Vad när hur?
– När jag bäddat ner mig och Lo i soffan och slagit på barnkanalen, Lo är arg för att morgonshowen inte börjat ännu. Svårt att förklara att det börjar först om en timme.. Och ni som brukar kolla morgonshowen har nu räknat ut att vi var uppe allt för tidigt imorse.
– När en lillasyster vaknar en timme senare och är sådär gosigt varm och glad
– När barnen leker för sig själva  en stund och jag hinner slå upp en kopp kaffe. Att den aldrig blev uppdrucken är oviktigt. Det är ju tankern som räknas

– När en drös med vänner rinner in i huset ytterligare en timme senare
-När Gry har fått in en bra rutin och somnar första gången 10 och sover där till 12
– När det är fullt av livkring köksbordet och jag kan dricka min första kopp kaffe för dagen i bästa sällskapet
– När det är så mycket ljud i huset att jag utbrister ”det är FuCkInG KAOS här!” och alla nickar medhållande men vi är lika glada för det
– När de 4 barnen sen lugnat sig lite lite och vi faktiskt kan få en syl i vädret och diskutera något


– När vännerna sen packat ihop och gått hem och lugnet lägger sig över huset och magen är varm av kärlek och tacksamhet
– När vi målar lite och min juniflicka utbrister ”ja ska mål av dig mamma för du e så fin idag”

– När glädjen är obeskrivlig då hon hör mommos röst i dörren
– När jag packar ihop mina grejer och kör till systerns, ställer mig i köket och gör en bulladeg
– När jag får goosa med min systerdotter som är så himla go
– När jag och systern får tumistid på stan
– När shoppingturen avslutas med en bra feeling och kvällssol
– När jag fått ha kvällen för mig själv med barn som sover och mannen som jobbar
– När jag sitter här halv 1 på natten och är helt fine med det
– När jag nu ska krypa ner mellan mina två älskade barn

Då vet man att man haft en bra fredag!