Pappa, det räcker nu

Fredag idag! Roberts sista semesterdag. I måndags när vi gick hem från mammas så ägde följande samtal rum:

Lo: Pappa, du kan nog börja fara i jobb nu igen
Robert: Haha, jo snart ska jag börja jobba igen. Nästa måndag
Lo: Men de e ju måndag idag? Du kan ju börja idag
Robert: Tycker du att det räcker med att jag är hemma hela dagarna nu?
Lo: Jaaa de räcker nog nu
Robert: Jo nåmen en vecka kvar sen far jag och jobbar igen
Lo: Eller så far du idag ändå?

En av oss är iaf redo att fadern i huset återgår till jobbet! Fast nog är vi väl alla det,  på så sätt att det inte är ångest kring det, som det ju ibland blir efter en lång ledighet. Det har såklart varit skönt att ha honom hemma hela dagarna men nog ska det bli skönt med vanlig vardag igen! Med kompishäng, lata dagar (Robert tycker ju vi ska göra nått hela tiden hehhehehe) och rutiner.

Men skönt ändå att det är så mycket kvar av sommaren! De har ju lovat superfint väder i september också så augusti september som ser ut att bli värsta sommarmånaderna ser vi framemot. I augusti händer dessutom så mycket kul, bland annat Grys 1 års dag! Och i september ska vi ju på min nära väns bröllop. Detta blandat med att de mörka kvällarna börjat återvända, så himla mysigt. Härliga tider vi lever i.

Ålderns höst

Godmorgon allihopa! Igår var det full rulle från morgon till kväll för mig och Lo. Det blev till att vi hade en riktigt mamma-dotter dag med både utflykt på tumis, cafébesök och promenad i regnet på kvällen.. Så behövligt! Så skönt att få vara själv med henne ibland med fullt fokus på allt hon funderar på..

– Mamma, hu gammal är du nu?
– Jag är 25 år
– Hur gammal är det? Är det lika gammalt som fammo?
– Nja int riktigt. Jag är dubbelt yngre än fammo kan man säga
– Har fammo komi till ålderns höst? 
– Nää int riktit ännu
– Oj! Då e du nog liten ännu om int ens fammo har komi till ålderns höst! 


Foto: Alice Snellman

En stor kamera i små händer

Ikväll när R åkte till gymmet en sväng, så tänkte jag att jag skulle göra något kul med barnen sålänge, så att tiden skulle gå lite snabbare. Sagt och gjort. Jag tog med mig kameran, lade på automatisk inställning, gav den åt Lo och sen fick hon börja fotografera. Oj vad hon tycker om det. Speciellt att fota gräs och sina skor.. Haha. Förutom alla bilder på favoritmotiven så hittade jag några pärlor bland hennes foton nu när jag gick igenom dem..

Så, håll till godo! Följande bilder är lite sneda och lite suddiga men framförallt alldeles alldeles underbara.

Fina va! Och här har vi henne i egen hög person, vår lilla, eller ja, STORA Lo. Oj vad arg hon blir om jag eller någon annan kallar henne lilla Lo.. ”JAG ÄR STOR! DE SER DU VÄL! ALLTID SÄGER DU FEL MAMMA!!” ♥ 

Jag rekommenderar att lägga kameran i händerna på era små. Det är värdefulla bilder de knäpper ur sina perspektiv.. ♥