Arbetsintervju

I Gry 1 - 1½ år, Lo 3 -3½ år, videoinlägg av Carola EkmanLämna en kommentar

Oj vad de har glädje av varandra ♥

/ Carro

Vad får det lov att vara?

I Babykläder, barnrelaterat, Lo 3 -3½ år, Samtal, Vardag av Carola EkmanLämna en kommentar

Idag har vi lekt klädaffär här hemma. Lo hängde noggrannt upp kläderna på hängare, tog fram kassaapparaten och sa ”Välkommen till min klädaffär! Vad får det lov att vara?” och gick igenom vad hon trodde skulle passa mig och Gry bäst.. Vi konstaterade båda två att alla de kläder som hon tycker mest om, det är dom som har mest färg. Här i huset älskar vi färggranna, sköna barnkläder ♥

”Den här har ju ganska fina färger.. Och då man snurrar runt så flyger den fint.. Den sku du nog vara så fin i.. Eller vad tycker du? Den kostar bara 1000 euro. ”

”Den där är ju min favorit så den är ganska dyr.. Men du är ju min lillasyster så du kan få den lite billigare.. 4 000 euro tack!”

Alla kläder på bilderna kommer förstås från bästa Maxomorra ♥

/ Carro

Det där om att vara en storasyster alla dagar i veckan

I familj, Lo 3 -3½ år av Carola Ekman1 Kommentar

Nu som då, när jag märker att Lo kanske tycker att det inte är världens bästa grej, det här med att vara storasyster.. Då brukar jag, när vår lilla spjuver sover, sätta mig ner med henne och fundera om det, det där att vara storasyster fast det inte alltid är så kul. Fråga frågor som ”Tycker du också det är jobbigt när Gry kommer och kastar pusselbitarna så dom bara flyger all världens vägar, när du och jag bygger?” ”Jag blev ledsen idag när Gryni rev dig i håret, va känd du då hon gjorde så?” Såna frågor som öppnar upp för snack om hennes känslor. För jag vet att det ju är svårt för en 3-åring att mittiallt vara tvungen att förhålla sig till att ha en liten busunge runt fötterna, vad hon än gör.. Så då tycker jag att det känns viktigt att hon får sätta ord på sina känslor kring det, och veta att det är okej att ha dom känslorna.. Men här om dagen, då smalt mitt hjärta till en stor pöl på köksgolvet..

Vi satt och byggde pussel hon och jag, och den lilla sov så sött. Jag tog upp en incident som hade hänt tidigare, nämligen när Gry tyckte att det absolut var hennes tur att gunga, fast det ju var Lo som var på gungan. BOOOM hördes följt av en Gryni som grät. Jag var ju snabbt framme och frågade vad som hade hänt, och lika snabbt sa jag ”du måst ju vara försiktig Lo när Gry kommer ivägen” Jag vet men int hann jag stanna farten då hon kom och sku ha gungan precis då jag gungade! Hon måst ju vänt på sin tur, precis som jag måst!

Då kom vi överens om att jag måste öva mer med Gry på det här att vänta på sin tur, och att Lo gärna får hjälpa mig.. Efter att vi hade pratat om det, att det i såna stunder är jobbigt när mamma tar Grys parti direkt, fast det var Grys eget fel att hon gick ivägen, så frågade jag:
– Lo, saknar du nångång så som det var förr, då det bara var du, jag, och pappa?
– .. Och Gryni.. Du glömd att säg Gryni
– Jo men då du var liten så fanns ju int Gry
– Nä men hon va ju en kula i din mage så nog va hon ju med i familjen hela tiden ändå!

Alltså ♥

/ Carro

Att nojja över dagisstart

I barnrelaterat, Lo 3 -3½ år av Carola Ekman9 Kommentarer

Här fanns det ett roligt kuvert i postlådan i eftermiddags. Nämligen Los tarror från tarramonsteri.fi. Hon skulle såklart direkt in och märka alla kläder och skor hon bara  hittade.. ”Så alla säkert vet att det är mina sen i dagis”. De verkar superbra och ska tydligen hålla både slitage och tvättmaskin.

På tisdag är det dags för Los första ”riktiga” dag i dagis. Hon ser så framemot det! Jag är dock helt nojjig haha. Lo är så noga med integriteten. När nån kompis slår eller buckar henne så fryser hon till is och söker min ögonkontakt, så att jag ska komma och hjälpa henne. Somliga gånger säger hon nog ”stopp!” eller ”stopp min kropp!” men det är lite olika från gång till gång.. Är bara rädd att ingen ska se om hon blir slagen eller buckad i dagis, och hon kommer känna sig helt osäker. Lo har aldrig varit våldsam mot nån kompis, det närmsta hon kommit är att hon gjort så Gry fallit omkull. Det finns liksom inte i henne att ge sig lös på nån annans kropp. Och det tycker jag är så himla bra! För när någon annan gör så mot henne så slår hon inte heller tillbaka, vilket jag ser som en positiv sak. Visst ska man ju få försvara sig, men jag försöker mer lära henne att ge tillbaka med ord, tex ”du har ingen rätt att röra min kropp” ”varför slår du mig?” ”rör inte mig” ”det här är min kropp, du får inte slå den, slå dig själv om du måste slå på nått!” Våld leder ingenstans, förutom till mer våld. Vissa säger ju bara ”slå tillbaka om hen slår dig” men nää, det tror jag inte är rätt väg att gå.

Jag hoppas dock att Lo redan har såpass mycket skinn på näsan så att hon vågar säga ifrån om någon slår eller buckar henne i dagis. På inskolningen var det en som försökte ta det hon hade i handen, men hon höll hårt fast den och såg frågande på kompisen. Tillslut gav hen nog upp och tog en annan leksak. När Gry försöker ta ur Los hand så säger hon ”vänta på din tur” eller ”man tar aldrig ur en annans hand!” Så förhoppningsvis börjar hon våga säga ifrån i de situationerna också.

En annan sak jag nojjar över är det faktum att det ju är vanligt att barnen lär varandra hur man slår och river när de ser andra barn göra det. Så får se om Lo börjar slåss.. Men jag hoppas, och tror inte det. Det är nog så i ryggmärgen på henne att man inte ger sig lös på en annan människas kropp, så jag blir nog förvånad om hon börjar med sånt. Om hon gör det så får vi ta upp det till diskussion helt enkelt.

Nåväl, nog blir det väl bra! Pedagogerna verkade vara helt på min linje då jag tog upp det med dem på inskolningen, så på så vis är jag ändå inte så väääärst orolig. Men det är ju klart att jag funderar på det, nu när det är första gången vi sätter ett barn i dagis och sådär!

Vad nojjade ni mest över när era barn skulle börja dagis?

/ Carro

En tisdag som inte blev som tänkt, utan bättre

I familj, Gry 1 - 1½ år, Juletider 2017, Kärlek, Lo 3 -3½ år, Vardag av Carola EkmanLämna en kommentar

En tisdag med planer blev en tisdag med avbokade planer som vi tog som den kom. Hade ingen ork för varken dagklubb eller kompishäng, och jag har ju försökt bättra mig på att säga nej/avboka sånt jag inte har lust med så det fick bli så idag! Så skönt. Istället satt vi länge och skrev på julkorten, lekte ute i snön, lade pussel, byggde lego, delade ut julkort och bakade pepparkakor..

Och sist men inte minst så redde jag upp Los hår och klippte bort 20 cm. Det var dags nu! Det tog 1,5 h.. Hade släppt det alldeles för länge.  Jag såg ett skrik-kalas framför mig, men vet ni. Det gick så himla bra. Hon klagade inte en enda gång och satt så stilla och vände huvudet dit jag ville. Så skönt att det nu är det gjort och att både mor och dotter är supernöjda!

En härlig dag tillsammans har vi haft idag, imorgon väntar simhallsbesök och lucia på kvällen ♥

/ Carro

”Hur kom vi in dit riktigt, i din mage?”

I Lo 3 -3½ år, Samtal av Carola Ekman15 Kommentarer

Lo: Mamma du har haft två bebisar i din mage
Jag: Jaa det har jag haft, tänk det
Lo: Först bodde jag där och sen flytta Gry in
Jag: Jaa tänk va bra att det var just ni!
Lo: Men hur kom vi in dit riktit, i din mage?
Jag: Janå, egentligen så var ni inte helt i magen utan i min livmoder. Det heter den kroppsdelen i magen var bebisarna växer och finns.
Lo: Livmoder. Jaa där var vi.. Men hur kom vi in i den då?
Jag: Nå det var nu så att mamma och pappa träffades och blev kära, så har ju pappa en snopp och mamma en snippa. Och när man tycker jätte jätte mycket om varandra så vill man pussas och kramas, och då passar allt riktigt bra ihop. Så har mamma ett ägg i magen..
Lo: Som ett sånt vi kläcker då vi bakar?
Jag: Nää mer som ett babyägg.. Sen simmar en spermie ur pappas snopp in i ägget, och det befruktas. Och från och med det så börjar babyn växa! Det är lite konstigt. Man förstår int det så bra. Men så är det. 
Lo: Hmmm.. Ja lite konstigt. Gry! Du och ja har varit i mammas LIVMODER! Tänk va bra att mamma har en såndär livmoder. Först var jag där, och sen du. För du är ju min lillasyster.

Foto @allisfoton

Så var första snacket om hur barn blir till gjort. Jag tänkte i några hundradels sekunder på hur jag ska formulera mig, hon är ju ändå bara tre år. Men tänkte lika snabbt att det enda rätta är att vara ärlig och säga som det är men att lämna bort detaljer. Hon har ju all rätt i världen att veta hur det går till.

När har era barn frågat om saken första gången / när har ni tagit upp det? Har ni varit ärliga om hur det går till eller bäddat in det lite? En bok om ämnet blir nog att skaffa till jul.. Nån som har tips på bok som tar upp detta om hur barn blir till? Har ju förstås böcker om hur mamman är gravid och så, men känner att det bara tar upp saken på ungefär en sida.

 

/ Carro