View Post

Mammalivet och de stora känslorna

Robert fotade oss igårkväll när jag hade nattat. Att se detta på bild, jag och mina tjejer sovandes tillsammans. Stunden när man är helt tillräcklig bara genom att vara där. Sen kan man ju undra hur Gry får luft, men hon levde nog ännu imorse så att, haha. Gry har börjat krama mig så hårt om kvällen och natten, och jag tycker det är så mysigt. Hennes små armar om min hals eller arm, hennes lilla röst i nattmössan som viskar ”mamma tota me gykki”.

Precis som Lo var vid 2 år, så har Gry nu också blivit avundsjuk då jag och Robert kramas. Hon kommer springandes och viftar med armarna och ropar: ”Pappa nee-e! Ne mamma kaami pappa! Mamma kaami Gykki!” Hon tycker nog att jag bara är hennes, och det anser jag är en okej känsla. Vi brukar ta med henne i kramen och säga att vi alla tycker om varandra så mycket. Och sen ibland så tar bara jag henne i famnen.. Fint är det hursomhelst. Vi kramas mycket hemma hos oss, och varje barn måste ju ibland få ha famnen för sig själv, däremot tycker jag inte att jag och Robert måste vara egennyttiga då vi kramas och barnen är med, då är det nog alltid självklart att de får joina.

En annan sak hon börjat med är att hon kan gå omkring och tala med sig själv och säga ”Gykki tycka om Lo, mamma å pappa” sen om man ser på henne skiner hon upp som en sol och ropar ”Gykki tycka om mamma!” Oj så stora fina känslor i den lilla damen.

/ Carro
View Post

Att få en alldeles egen bärsele

Det märks verkligen att Gry är uppväxt med bärsele. Enda sen hon var nyfödd har jag bärt henne och hon har alltid älskat det. Minns en gång när vi hade lånat ut bärselen åt min syster, och vi fick tillbaka den, när Gry såg den började hon dra i den och tårarna började rinna på hennes små kinder. Hon var knappt ett år, men drog den med möda och besvär fram till mig och la den mot mina ben. Väl placerad i selen, med lyckotårarna rinnandes, somnade hon som alltid förr, med kinden mot mitt bröst.

Hon har länge bärt sina dockor med hjälp av en halsduk som vi virat runt henne, men idag fick hon en alldeles egen bärsele. Stoltheten i hennes ögon! Efter en stund var det storsyrrans tur att testa, lika stolt var hon! Och Gry, hon fick ju abstinens och skulle i hennes egen sele. Att bära i sele och sjal är något av det bästa jag vet, och det vet nog Gry om ♥

/ Carro

Lo och Grys mått vid två år

Så intressant att deras 2-års mått är så olika! Lo var 8 cm längre när hon var 2 år än vad Gry är! Väldigt mycket ändå. Lo har ju dock alltid varit väldigt lång, hon ligger två steg över medel, medan Gry ligger 1 steg under medel. Enligt skalan ska Lo landa på runt 170 cm och Gry runt 166, men det tar vi nog med en nypa salt. De får den längd de får, vi bryr oss verkligen inte i det. Förstår inte ens varför de vill förutspå sånt, haha.

 

/ Carro

Så olik sin syster men unik på sina sätt

Nu är denna lilla dam färdigt firad för iår. 2 år alltså! Jag minns det som igår, dagen hon kom, men ändå känns det så otroligt längesen. Det senaste året har gått så långsamt.

Hon är en riktig liten spjuver vår Gry. Hemma är hon en riktigt bosslady, medans hon ute bland andra är blyg och helst uppkrupen i min famn hela tiden.

Hon är så olik Lo på många sätt, precis som det ska vara. När Lo var i samma ålder lade hon 50 bitars pussel, pratade fullständiga meningar och sjöng flera sånger. Gry, hon kastar mest pusselbitar och ropar LÅÅÅ VANN E DU?? VANN E LÅÅÅÅÅ? Men det är ju så skönt med andra barnet, jag har aldrig haft någon som helst press på att hon borde lära sig en massa saker. Inte för att jag hade det med Lo heller, men det var ändå på ett annat sätt, en längtan efter att hon hela tiden skulle utvecklas och lära sig, så man skulle få se nästa utvecklingssteg. Med Gry har vi bara njutit och vetat att nog kommer det sen.. Med det sagt så tycker vi såklart jättemycket om att lära henne saker och hjälpa henne att utvecklas men det är liksom ingen prestige alls i det. Inte för att det var det med Lo heller men … Jaja ni förstår.

Världens bästa Gry!

/ Carro