Nya ord varje dag

Det är så otroligt roligt att hänga med Grynisen nujust. Den senaste månaden har hon utvecklats så mycket! En ny grej är att hon har börjat skrika i tid och otid. När hon är arg, ja då ryter hon till. När hon är glad, ja då tjoar hon så det skär genom märg och ben. Från att hittills har varit den som mest hållit sig tyst i bakgrunden så kryper hon fram mer och mer och vill att alla åtminstone en gång ska märka att jo hon är nog med här.

Igårkväll fick jag riktigt sätta mig ner med hennes Boken om mig och skriva upp vilka ord hon kan. För med talet går det undan nu!

Dessa ord kan Gry nu, 1 år och 1 månad:

Gäller nog att hänga med nu, för nu bär det av med vår minsting!

En extra festlig helg

Denna helg har kärleken blomstrat om jag får säga det med smöriga ord. Igår var vi på Janina och Daniels bröllop i Vasa och ja, var ska jag ens börja? Det var så eget, så Janina och Daniel, precis allting! Men det ska jag göra ett skilt inlägg om imorgon. Ni som följer mig på instagram lär ju ha sett en hel del på min storie redan.

Jag har varit så trött idag, vi kom hem halv 3 inatt så att.. Man är ju inte van att vara uppe så sent. Lite vin på det som jag inte druckit på evigheter, ja det tog ut sin rätt idag, men det var de värt! Bröllopet var så kul! Nå, idag har vi varit på kalas, nämligen till Kokkola. Min lillasyster Cindy hade sin 23-års dag igår. Hela familjen var faktiskt på kalaset eftersom min äldsta syster var hemma från Stockholm. När vi kom hem ville vi bara pusta ut lite efter allt kalasande så vi gick ut på promenad.

Igår var ju första gången Gry var hela kvällen och halva natten med någon annan än mig eller Robert, och vet ni. Såklart hade det gått jättebra. Lite gråt i början men sen somnade hon gott och vaknade inte före vi kom hem sen på natten. Så, nu vet vi det! Känns nog som att nattamningen har blivit mindre sen jag skrev om det och har börjat tänka på det. Har 7 timmar under natten som jag försöker att inte nattamma, och hittills har jag nog ammat åtm 1 gång under dessa 7 timmar, men ändå tycker jag det är en väldigt bra början! Sen har jag inte på det sättet brått att få bort det heller, utan vi tar det i lugn takt.

Men, så skönt för mig att veta att hon börjar bli så stor och redo nu att hon kan nattas av andra än mig och Robert ♥

1-års kontroll och vaccination

Igår var det dags för Grys 1-års kontroll. Direkt vi kom in i rummet blev hon ledsen och klamrade sig fast som en koala på sin mamma. Inget var roligt och inte tycker jag att jag kan försöka tvinga henne till att tycka det heller. Tycker själv inte det är så värst kul att klä av mig inför folk jag inte känner osv. Så jag bekräftade istället hennes känslor ”man får nog vara ledsen, snart är det klart. Vi ska bara se hur mycket du har växt” istället för det klassiska ”det går nog bra, sluta gråta nu! Seeee vilken rooooolig leksak!!!” Nää. Låt barnen vara ledsna och bekräfta deras känslor utan att skamma dem. Hon var trygg sålänge jag höll henne tätt men nån ögonkontakt med rdg tanten det fick vi inte till. Tillslut somnade hon i min famn, och då var det ännu vaccinationen kvar. Hon var så avslappnad så kroppen bara hängde hursomhelst där i min famn, så hon reagerade knappt då vaccinet gavs. Sån tur! Aldrig roligt att se ens barn gråta hejdlöst av smärta..

Nu i efterhand har hon dock reagerat, och det med råge. En förkylning bröt ut när vi kom hem och på kvällen slog febern till. Inatt sov hon inte många timmar, och mitt sömnsaldo ska vi inte ens tala om.. Men men, det är ju sådär. Hellre lite feber nu än nån allvarlig barnsjukdom med följdsjukdomar sen!

Hade hon vuxit nått då? Jodå, min lilla sparv är 9,2 kg och 73 cm lång. Jämförde med Los rådgivningskort och konstaterade att det inte bara känns som att Gry är mindre än vad Lo var vid 1 år – hon är verkligen det också. Lo var 10 kg och 79 cm vid 1 år!

Ett år senare

För ett år sen, på dagen, gick vi runt i parken kring VCS. Vi skrattade, pratade om allt möjligt, stannade och tog värkar.. Jag kände hela tiden att jag och den lilla i magen som hade påbörjat sin resa på några centimeter ut (tänk att de är så nära men ändå så långt borta då de ligger där i livmodern!) var ett oslagbart team. Att vi gjorde resan tillsammans. Hon orsakade värkarna och jag tog emot dem, omfamnade varenda en av dem för jag visste att det var med hjälp av dom som hon tog sig ut. Jag älskade varje värk, för en efter en tog de oss närmare varandra.

När hon sen på kvällen såg dagens ljus för första gången var det kärlek vid första ögonkastet. Jag viskade i hennes öra ”Vi klarade det, äntligen är vi tillsammans.” Från den stunden var jag hennes och hon min. Vi är oskiljbara och bandet mellan oss är starkare än berget. Min känsliga, modiga, men reserverade lilla själ.

Vårt första år tillsammans har gett mig så otroligt mycket. Du har lärt mig saker om mig själv som jag aldrig vetat förr. För ungefär exakt ett år sen, på timmen nu, låg du för första gången i min famn. Jag var så otroligt stolt över oss. Att vi faktiskt klarade det, en vaginal förlossning utan desto mer extra. Trots ett farthinder då du låg fel, så kämpade vi oss över det och tog oss i mål, med flaggan i topp. Du låg i två timmar och ammade, dina kinder blev bara rödare och rödare för varje minut som gick. Du var som en liten blomma som blommade ut. Med stora ögon såg du dig omkring samtidigt som du höll ett stadigt grepp om mitt pekfinger tills du tillslut slöt ögonen igen och somnade tryggt i min famn för första gången i ditt lilla liv.

Och samma sak gjorde du nu ikväll, ett år senare. Du låg tryggt i min famn och ammade, höll ett hårt grepp om mitt pekfinger och somnade tryggt i mina armar. Tack för dethär första året, tack för att du är min dotter, tack för att jag får vara din mamma. Grattis Grynisen på din 1-års dag. Jag älskar dig nu och alltid ❤️