Kvällssol och tacksamhet

Triggervarning! Dethär är ett såntdär inlägg som man kan bli lätt provocerad av om man är allergisk för andras lycka.

En underbar dag lider mot sitt slut.. Och vi fick ett ovanligt slut på dagen idag måste jag säga. Båda barnen somnade innan kl. 20.00! Robert kunde vara ute och bygga staket och jag kunde svara på mejl och förbereda en tävling inför imorgon. När jag var där ute och höll honom sällskap en stund, flög några spontana tankar över mig. Jag började tänka på sånt som jag är tacksam över. Både stora grejer och små yttepytte grejer som ändå gör mig så otroligt tacksam i vardagen. Några av dessa grejer är..

Att jag har möjlighet, viljan och orken att vara hemma med mina barn om dagarna. Ett sånt privilegium och en sån ära. Att de får se varandra utvecklas dag för dag, ha sällskap av varandra, lära sig av varandra.. Att jag får vara med om detta! Att Robert dessutom är så mycket ledig som han är i sitt jobb så att vi många gånger faktiskt spenderar dagarna hemma, alla tillsammans, det är ju bara för bra för att vara sant. Är så säker på att detta är den bästa tiden i mitt liv. ♥

Det faktum att Betti och Olli var hit idag. Att bara få se henne – att hon ännu är med, kämpar och har hopp, det gör mig så tacksam! Att hon är så stark och står med fötterna stadigt på jorden hur jobbigt läge det än är. Tacksam över att få vara hennes vän. Tacksam över att Oliver och Lo är bästa vänner. Tacksam över den lille nya killen i mitt liv. Längtar otroligt efter att få träffa honom. Den som väntar på nått gott..

De faktum att vi har kvällssol på vår terrass. En liten yttepytte grej, men så stor de gånger barnen somnar tidigt och vi kan sitta i varandras armar där, och njuta av solnedgången över trädtopparna.. Och ja, de gånger barnen inte somnar tidigt och de är med oss där på terrassen är det minst lika underbart.

Att han, dendär nykabiboon som Janina och Daniel kalla till ”hande som allti gymmar” är han som numer alltid är världens finaste, tryggaste och stabilaste pappa. Pappan till våra barn. Det är jag så otroligt tacksam över.

Ett nytt café kom till stan..

En onsdag, som nästan känns som en torsdag bara för att jag tänker att helgen börjar ju imorgonkväll. Helg klingar extra fint i lillörat nu efter dessa 3 dagar av snor, hosta och feber. Min lilla börjar sakta men säkert vända sig mer mot det friska hållet, men oj vad där finns snor i näsan ännu. Hur ryms det ens dit i de där små gångarna? Varifrån kommer det!? Nå, hon är vid gott mod iaf och verkar inte tycka livet är allt för jobbigt. Lo är ännu relativt frisk, bara lite lite förkyld och jag hoppas det stannar på det. Önskar så att vi alla är friska till fredag och lördag – påsk betyder ju nämligen massa familjehäng för oss! Lo ska t.o.m. få gå påskhäxa med stora kusinerna Alvar och Vilmer på lördag eftermiddag. Bara till de närmaste såklart, men ändå, det är stort! Gry och lilla kusinen Tilde får nöja sig med att jollra ikapp med små kaninöron.

En lugn dag har vi haft här i huset, lite små besök men annars har vi mest pysslat på själva. Jag och Lo gjorde ett eget café åt oss så länge Gry sov, så där har vi spenderat många timmar idag. Beställt morot och kaffe, ost med mjölk och en och annan melon med kött. Allt fanns i vitrinen vid Los café!

Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, var uppe alldeles för sent igår.. Men nu när det är så tyst och stilla i huset så jag nästan tror jag kommit fel, så måste jag bara sitta och göra något jag tycker om, helt själv. Har haft alldeles för lite egentid (eller överlag en stund där jag bara hör mina egna tankar) på länge, så får verkligen passa på att nappa åt mig alla de små stunderna som erbjuds. Ska blogga lite och söka inspo till vår gästwc, som vi äntligen ska få klar nu så småningom!

Skärtorsdag imorgon, härligt ♥ Hoppas ni haft en fin dag!

Vår bästa tid är nu

Denna dag alltså! Det har varit fullt ös medvetslös från morgonen tills klockan 21 ikväll. Imorse vaknade jag av Lo ruskade om mig och viskade ”mamma kom så smyger vi till soffan och muuuser innan Grynissi vaknar” och vem tackar nej till en sån invite? Inte jag! Så vi mös där en stund innan vi hörde en liten en som jollrade i sovrummet. Vi hann muuusa en stund där med innan det var dags att klä på oss och traska över till bästa grannen på lek och fika med knaperlåådo.

Då vi gick där längs vägen och solen sken på oss och vattnet rann bredvid så fylldes hela jag med en sån otroligt stark tacksam ta-vara-på-stunden-känsla. Jag sög verkligen i mig stunden. Att jag får gå här med mina två barn, ta emot våren tillsammans, höra svanar som flyger ovanför oss och höra Los fagra stämma ”mamma dendär kakkiklöntten håller på å smält och den är formad som min bokstav”. Jag är så glad över att faktiskt vara hemma med barnen.

Känns ju kanske lite som om jag inte har några stora förhoppningar på framtiden när jag säger nästa sak, men låt gå ändå: Jag tror det här är den tiden i mitt liv som jag kommer se tillbaks på på ålderns höst och minnas som den allra bästa. Jaaaa jag tror faktiskt det! När det bara var vi dagarna i ända. Vi funderade, vi lekte, vi kramades, vi såg varandra utvecklas och växa. Vi var bara vi. Vi tog dagarna som de kom, hade inga måsten, ingen stress, lärde oss nya saker varje dag.. Och jag var den viktigaste personen i deras liv och de var de viktigaste i mitt liv. Och det är vår verklighet nu. Det kan ju inte bli bättre? Nåväl, jag hoppas att det kan det iaf, för i såna fall har jag väldigt ljusa dagar framför mig i livet.

Efter lek vid Fias så skuttade vi vidare några hus bort, till mina föräldrars. Där väntade mat och en ledig mommo för dagen! Moffan också iofs men han är ju pangare så alltid ledig 😉 Jag och pappa hoppade i bilen och åkte till stan på ärende. Gry hade varit ganska så missnöjd med moderns plötsliga försvinnande. Hon är väldigt mammig nujust den lilla, men absolut inte mig emot! Men lite jobbigt för henne när hon börjar sakna mig direkt trots att jag sagt hejdå. Men såklart väldigt svårt för en sån liten att förstå när hon är van vid att jag kommer vid minsta lilla ♥ Nå, hon sov gott när vi kom tillbaka så hon hade ju inte gått under helt. Vi fick gosa destomera sen när hon vaknade!

När vi sen kom hem mot kvällen så prickade vi in mannen ungefär samtidigt. Vi bestämde oss för att ta en kvällslänk i solen. Perfekt väder för det. Främsta orsaken till joggen var dock ändå att kaffet var slut och jag inte såg en morgon utan kaffe framför mig, så två flugor i en smäll – motion och köp av kaffe! Perfekt. När vi kom hem visade klockan 20.30 (!) och två barn med pyjamas under halarna sov redan gott.. Nu ska jag krypa i sängs, för en gångs skull sover Robert i vår säng eftersom vi lyfte Lo i hennes säng då när hon hade somnat. Men något säger mig att han får gå på soffan inatt ändå när juniflickan kommer trippandes..

Hoppas ni haft en go lillördag! 

 

Hela stora flocken på Tildes dop

För två helger sen var vi på min systerdotters dop. Det var en fin tillställning och så roligt att hela familjen var samlad för en gångs skull. Vi börjar vara en ganska stor familj nu, 18 personer. Som jag skrev på instagram idag så skulle det ju vara kul om man själv orkade avla av sig många barn så man får ha en stor familj även på ålderns höst!

Här var ännu Grys öga dåligt, men nu har det faktiskt blivit helt bra igen! Äntligen!

Min familj! Från vänster: Min bror, min mamma, min svägerska Hanna, min pappa, min syster Corinne, min svåger Anton, min syster Cindy, min svåger Linus, Cissi, jag, Robert.

Tack för ett fint dop kära Tilde!