Ok eller inte att lyfta upp andras bebisar?

Ååh igår var vi ju till Petsmo. Då vi kom dit var Hanna och Connys vänner där med sina barn, för att fira Alvar såklart. Först var jag på nedre våningen, och lekte där med barnen som var i åldern 1,5-5. Söta små busiga barn. Sen efter en stund gick jag upp till övre våningen, och det första jag ser är en liten baby!! Jag rusade typ fram till den och bara ååååååh vems bebis? Så satt mamman och pappan i soffan och sa stolt ”Vår :)” Ååååååh han var söt! Jätte tjocka gosiga kinder, stora ögon och skratta hela tiden. Jag satt först och talade med honom och pajjade honom men sen ville jag bara lyfta upp honom från golvet! Så fråga jag vad han heter och hur gammal han var.. Men efteråt kom jag på att oj, får man göra så? Visst hadd jag träffat dom förut och var bekant med dom, men är det ok att bara lyfta upp andras bebisar och börja goosa med dom? Jag vet inte, men det kändes liksom så självklart för han var sååå söt och bara skratta hela tiden! 
Men hur känner ni, ok eller inte att nån halft okänd kommer och lyfter upp din bebis? Skämdes nästan efteråt.. Int för att dom verkade ha nått emot det eller så men ändå. Vet ju inte hur det är eftersom jag själv int ännu har nån bebis som nån bara kommer och lyfter upp, men jag tror nog att jag kommer tycka det är helt ok? Förutom om det är typ nån heeelt okänd eller nån som är helt full eller som är smutsig hehe. Sen är det ju skillnad om man är typ på ett café, eller hemma hos gemensamma vänner? Då är det ju nog en skillnad tycker jag.. Nä men jag vet int, hur tänker ni? 

 
(Bild jag hade i datorn, tror den var från H&M, då jag tänkte köpa mössan, lite tidigt var det dock eftersom jag inte visste om det är en kille eller tjej. Nog för att killar också kan ha rosa!)

Detdär om att paxa namn?

 
I Vi föräldrars gravid upplaga nr 4 -13 hade dom 
”På smällen duellen” och frågan löd: Får man paxa bebisnamn? 
 Ena tjejen, Sabrina tycker att ”JA! Man får paxa om man tänkt ut sitt favoritnamn”. 
Och hennes argument är bland andra dessa: 
– ”Det är inte snällt av andra att välja just det namnet man talat om före dom.” 
– ”Om man valt ett unikt och ovanligt namn och har dessutom har pratat mycket om det för att det är ens favoritnamn, och någon annan skulle välja det så sku de vara mycket irriterande.” 
Den andra tjejen, Jennica tycker att ”NEJ! Man måste få ge sitt namn det man vill”
Hennes argument är bland andra dessa:
– ”Det är ett stort beslut som barnet kommer att få leva med resten av livet. Om en bekant valt ett jättefint namn till sitt barn som jag också fastnat för måste ju mitt barn få heta samma.”
– ”Man vill ju såklart ha det bästa och finaste namnet till sin bebis, ska jag då behöva välja något som är mindre fint bara för att någon annan ”kom på” namnet före mig?”
– ”Det handlar inte om att sno ett namn bara för att sno; om man genuint tycker att det är superfint måste man få ta det.”

Jag är själv av den åsikten att JO, man FÅR paxa namn. Jag har ju till exempel ett flicknamn som jag är 100 på att vår flicka ska heta. Och det namnet har jag berättat åt kompisar och familj. Om nån av mina kompisar nu skulle råka vara/bli preggo på samma gång som mig och säga typ ”ja det är nog ett jätte fint namn, det ska vi nog också döpa vår flicka till!” Då sku jag nog bara vara sådär typ ÖÖH URSÄKTA?! Nog för att som Jennica säger, varför skulle man välja ett annat namn bara för att nån annan kom på det före? Men ändå, näe alltså. Samma för mig, skulle en kompis berätta vad han eller hon vill döpa sitt barn i framtiden, så skulle det ju int kännas rätt för mig att välja det namnet.. 
Jag och min ena syster satt och tala namn här om dagen, så fråga hon; Vilka pojknamn har ni funderat på då? Så sa jag då att jag vill ha nått maskulint och rubust namn, och gav några exempel. Så räknade jag upp ett namn, och hon avbröt mig snabbt och sa NEJ de får du ju int ta!! De ska jag döp min pojke till!! Jahapps, då blev det ju en liten klurig situation kan jag känna. Eftersom jag redan funderat på namnet, och visste inte att hon ”paxat” det. Men nu har jag nog släppt det namnet och förväntar mig att hon ska få en pojke som hon döper till det 😉
Vad tycker ni? Ok eller inte att paxa namn? Har ni nå roliga historier om namn mellan familj och vänner där det uppstått kluriga situationer om nån råkat paxa samma som du?

Måndags bekännelser från mitt innersta inre

Känns verkligen som att min blogg är en jävla gnäll blogg just nu men VAFAN. Måsta t.o.m. lägga in det i min välkommen text här på sidan, häng med i min vardag med ett jävla gravid illamående. För det är ju typ det min blogg handlar om just nu haha. Men även jag kan tycka det kan bli för mycket av det goda så jag försöker att int skriv om det hela tiden fast jag oftast sku vila skriv en roman om hur jävla skit jag mår.. Men jag skonar er lite!

För ca en två veckor sen känd jag lite sådär att ”Kanske det håller på att gå om nu? Kanske lättar det?” Mitt illamående om dagarna var ändå helt överkomligt och jag spydd int som ett djur om kvällarna.

.. Men nej SÅKLART INTE! 🙂 Det var nog bara en lite bättre period, för den senaste veckan + lite mer har varit ett jävla helvete 🙂

Mår liksom så dåligt hela tiden så jag orkar inte ens svara då folk frågar hur jag mår längre. Så jag säger: ”Det är nog helt bra.” Sådär som man ska göra….. Jag är nog uppe och mårar opå, för jag blir ju deprimerad om jag bara sku ligga i sängen som jag gjord i början! (För att inte tala om vad min kille sku bli… ) Att ALDRIG vara hungrig, ALDRIG vara snål på något det är så konstigt. Jag är bara äcklad då jag tänker på att jag ska äta. (Förutom vissa undantags stunder). Och det tar mig in på min underbara kille. Eftersom jag i stort sätt bara vill spy över mat så är det nu just endast han som lagar mat, jag har noll inspiration till att laga mat, jag är inte hungrig vilket leder till att jag inte ens märker att oj vi borde äta, jag vill ju helt enkelt inte ha mat så int så konstigt att jag inte lagar mat då? Iaf, han är så otroligt duktig, lagar mat, uppmuntrar mig till mellanmål, tvingar mig att komma och äta OCH står ut med att jag sitter där som nå värsta bruden med ätstörningar och bara PETAR i maten och mumlar att jag int är hungrig. Detta har lett till att jag ganska ofta undviker att äta med honom (förlåt älskling) men det är ju bara så jävla jobbigt ATT KÄNNA SIG JOBBIG! Fattar ni vad jag menar? Och sen att hela tiden säga: ”FAN VA JAG MÅR DÅLIGT!!” Det börjar bli uttjatat här hemma, och jag känner mig typ som en dålig person då jag säger det.. Vilket i sin tur leder till att jag ”låtsas” må bra ofta nuförtiden, till mina syskon speciellt. Vem sku orka höra om hur skit jag mår då alla andra mår bra? Enda jag kan gnälla helt ärligt och rått åt är min mamma. Hon är min mamma så hon får ta det helt enkelt, hehe.

Näääääe men alltså! Dehär blev ju ett jävligt ärligt inlägg nu, men jaaa, de är ju min sanning så. Känner int igen mig själv, jag saknar CARRO! Och jag är nog int den ända..

Shit vad jag ska njuta av min bebis.

Detdär om att man helst inte ska ligga på rygg

Hörni, nu måste jag ventilera mig lite här känner jag. Då jag var till rådgivningen så frågade hon mitt i allt ”ligger du på rygg” och jag bara mmmm ursäkta? – Ja alltså då du ska sova eller sova, att om du ligger på rygg ofta? Eller ligger du mer åt nån sida?

Dethär med att man inte får ligga på rygg då man är preggo var ju något heeelt nytt för mig. (Mycket kvar att lära.) Så jag blev ju helt nojjig och bara amen herreguden! Jag vet inte, oftast ligger jag nog på sidan men nog kan det ju vara att jag legat på rygg ibland också? 

Man får ju tydligen inte göra det när man är gravid, alltså när bebisen blivit tillräckligt stor för att kunna trycka till kroppspulsådern.(Vilken den tydligen blivit för mig nu då hon påpekar det?) Vad är det värsta som kan hända om man ligger på rygg? Blodpropp? Hon sa också att bebisen inte tycker om då man ligger på rygg. Jahapp, aggressivt. Hur kan dom veta det liksom?

Nu inatt då så vakna jag ju förstås flera gånger av att jag låg på rygg och helt ba hoppa till och vände mig på sida fort som bara va. Så nu kommer jag ju vara helt nojjig över det hela tiden!! Borde inte jag tycka att det är oskönt om det var farligt för mig eller är min kropp helt enkelt lite självmordsbenägen och lurar mig?

Detdär med att linda in sin bebis i nått som liknar en tvångströja

Okej nu vet jag inte vad det här handlar om egentligen, men seriöst är det normalt att linda in sina bebisar sådär hårt?? Jag tycker ju att detdär inte alls ser bra ut för bebisarna. Är dom förrymda psykopater som måst vara i tvångströja eller vad det heter? Nån av er som vet vad det här handlar om? Är det någon sjuk kulturell grej eller? Ska inte bebisar få vifta med armarna och sträcka på sig? Jag skulle nu aldrig vilja ligga sådär. När vi leker ”korv” med Alvar, alltså att han lägger sig på ett täcke och vi sen rullar ihop honom och han säger att han är en korv, han tycker det är roligt en stund liksom men det tar nog inte många minuter innan han vill att vi rullar upp honom igen, och det är nu verkligen inte sådär hårt. Men dom här bebisarna kan ju inte säga nånting?? Eller den ena verkar ju inte nöjd iallafall. Det är inte första gången jag ser detta heller, såg bland annat att Kim Kardashian hade lindat sin bebis såhär? Så igen, är det nått kulturellt eller religiös eller? Ok att linda in sin bebis, men come oooon värsta smällknuten och helt sjukt tight?? Nej tycker jag.
Och ps. har inget med saken att göra men slår mamman barnet till höger vid 0:27??? 

Detdär med att inte kunna festa..

Alltså det är inte ofta, men några gånger sen jag blev preggo har jag faktiskt varit lite ”bitter” över att jag inte kan festa. (Okej det har hänt kanske 2 ggr riktigt på riktigt då jag verkligen har tänkt på det en extra gång och blivit på lite dåligt humör över att jag inte kan fara ut o festa, sen andra gånger är det bara sådär ”okej, så är det”) Jag tycker det är roligt att sitta och chilla med vänner med ett vinglas och bara snacka och sen dra ut och träffa en massa vänner. Men jag skulle nog aldrig byta bort det jag har nu (en mage hehe) mot att kunna vara ut och festa. Man får inte ut så mycket av att festa varje helg, men min graviditet får jag ju ett barn ut av och jag ser fram emot det livet så otroligt mycket. Men som sagt, bara detdär att få släppa allt och bara göra vad som faller en på, det saknar jag ibland. Speciellt nu när jag kollar Paradise Hotel (int för att jag nångång skulle vara med där, omg tänkt va skämmigt då släkten sitter bänkad och bara: Jaa jag hörde att Carola skulle vara med på tv ikväll, hon som är så ordentlig och snäll, får se va roligt program hon är med i! *Moffa tappar löständerna då jag hoppar upp på bordet och strippar med en champange flaska i högsta hugg* Haha nej.)Men dom festar ju och har så kul!

Jepp men jag kan ju inte säga att jag inte har hunnit festa i mina dagar, haha det året jag var singel, oj jag tror nog att jag fick uppfyllt mitt ungdomsfest för 5 år där på det året. Men det var ett roligt år! Men jo, den tiden är nog förbi. Jag ångrar inte min festperiod, det var tur att jag ”hann” med den, så man vet sen vad man inte missar. Tur att jag är preggo under vinterhalvåret, då är det ju ändå inte så jätte mycket fest och sånt, så jag undviker att vara avis mer än om jag skulle vara preggo under våren och sommaren. Int för att jag kommer kunna ta ett vinglas eller så under sommaren heller eftersom jag kommer amma men ja ni fattar vad jag menar.

Jepps, ja jag vet inte vart jag försöker komma här nu med det här inlägget, kanske bara att jag tycker ändå det är ok att ”sakna” det livet man levd före man blev preggo lite. Fast jag som sagt aldrig skulle byta. Och nej, jag har inte och skulle aldrig dricka under tiden jag är gravid eller ammar. (Lol som i solsidan då, va heter hon nu då, ja men ni som kolla vet ju vem jag menar, då hon satt och ammade och på samma gång drack vin och sa ”jaa, dehärja, ja men de ärr inte så farligt”) Jag skulle ju kunna vara med på fester och så, och sen fara till Lerren och bara dricka vatten, meeen, hmm, jag känner nog att jag inte alls har nått att göra en vanlig helg på lerren elr melody med min preggomage, det känns bara som att preggosar inte hör hemma i utelivet. Det är ju förstås bara min åsikt. Sen om det är juldagen eller nyår eller så, då tycker jag nog man kan fara ut och kolla men sen en helt vanlig helg bara då alla vännerna är helt dyngraka och man själv sitter där med sin preggomage, njäää, acceptera att du valt ett annat liv framför festlivet liksom.

Sen också såna mammor och pappor som slänger småbarnen/barnet till mommo eller fammo och själv far ut och festar och lägger upp en massa onyktra bilder på facebook under kvällens gång, skriver en massa fyllestatusar, var och varannan helg. Nej, det tycker jag är riktit lågt. Där igen, ok om det är juldagen nyår bröllop eller annat sånt så, inte ska man ju måst bli en mullvad bara för att man skaffar barn.. Men jag tycker jag ser allt för ofta just att mammor/pappor med småbarn hemma, är ute nästan varje helg och är så fulla så de nästan måste bäras ut.. Nej så skulle jag aldrig göra mot mitt barn. Jag kan ju inte veta hur andra har det och hur andra tänker men så skulle jag aldrig prioritera, att lägga bort barnet och fara ut och hassa pengar på alkohol och sånt och sen ännu till må dåligt nästa dag och inte ork leka med bebisen.. (Hoppas ingen tar illa upp här, det är bara min åsikt.)

Meeen ganska förståerligt att jag saknar dom där vinkvällarna ibland, liksom om man måst välja – Sitta och chilla med vänner, ha kul, må bra och dansa VS. Ligga hemma och spy och int vila äta nått och gå ner i vikt men ändå få större mage. Haha ja, ganska lätt val där. Men man får tänka framåt helt enkelt! Ser så mycket fram emot den dagen då den lille bestämmer sig för att komma ut och vi får starta vår familj på riktigt och ha myskvällar och bara ligga och se på vårt lilla mirakel. Det kommer nog ingen fest i världen slå! 

”Konstigt nog”, saknar jag inte alls festlivet nu efter att jag skrivit dethär inlägget!