Detdär om att amma sitt barn

Halåja. Alltså nu skulle jag vilja baka saffransbullar.. Men det känns sjukt onödigt eftersom vår frys nujust består av 2 cheesecakes, massa bullar, paj med mera. Varför baka om det int ryms nåmera i frysen liksom, haha?! Robert hinner inte ens äta upp vartefter jag bakar. Och jag äter egentligen inte så mycket såntdär bakverk och bullar just nu, helt enkelt för att jag inte alls är sugen. Linn skulle komma hit idag men får se om hon kommer nå, har mina aningar om att hon ligger hemma och mår så som jag brukar må på kvällarna, hehe.

På tal om annat än bullar.. Det var nån som frågade här bland kommentarerna om jag har tänkt amma mitt barn. Hmmm.. Då känner jag bara såhär, att är det inte en självklarhet för en kvinna att ställa in sig på att amma sitt barn? Och sen om det senare visar sig att det inte fungerar av någon anledning så är det så, men finns det faktiskt såna som går in i det hela med inställningen att ”nej jag ska inte amma mitt barn” Isf varför? Känner ni någon som har känt så? Är det inte därför man går runt med sina bröst hela livet, för att man ska kunna amma sina barn? ”Har du tänkt amma ditt barn…” Hmm jaa, vet inte riktit hur jag ska ta den frågan. För mig känns det självklart att jag ska göra det. Hoppas och tror att det kommer fungera bra för mig. Äntligen får man använda dom som något nödvändigt och inte bara som utställningsobjekt, hhehe am i right?

Detdär med brösten..

Okej, jag har ju alltid haft två vänner som stått mig väldigt nära, och ibland, allt som oftast har dom tagit mycket uppmärksamhet från mig. Vilket ju kan ha varit lite jobbigt men jag har ju blivit van. Stängde dock ibland in dom så dom inte sku kunna stälja all uppmärksamhet, men då saknade jag dom alltid.. (Lololo)
Nu den senaste tiden, pga av att jag producerar en människa i min mage, har dom kanske känt sig lite utanför, liksom ”allt fokus på magen” så dom har bröstat upp sig och pumpat ut lite extra. Hmm kul jo, men, detta har resulterat i att INGEN av mina bhar passar längre, ingen alltså. Alltid blir det som att jag har två extra pattar hängandes där över. Vilket ju inte är snyggt. Vem vill ha fyra pattar liksom? Jag har kommit mig för att köpa en ny bh. Men den är skitful men jävligt bekväm. Eftersom jag mest legat hemma och spytt så har inte favorit tanken varje dag varit ”aha nu ska jag far ut i världen och köpa ett nytt bo till mina boobs”. Detta betyder att jag går mest runt utan bh, och hör och häpna, för första gången i livet ser det inte helt sjukt ut! Så det är ju kiva. Men på släktkalas och sånt kan man ju inte gå omkring utan bh och flascha behagen, så jag sku måst faktiskt och köpa en knippe nya. Eller så kan man ju beställa över nätet! Tadaa så behöver man int fara ut! (Mullvad_nolifer_91 här hej.) Så nu ska jag beställa lite bhar. 
… Så söker man då och vad finner man. 

(Bilder från kvinnligtunder.se)

Det är bara att acceptera: My sexual days are over, for the moment. 

Nä men nog förstår jag, för någå pushup bh är helt out of the question.

Detdär med att vara gift före man får barn..

Skrev med en vän häromdagen:
Här i bibelbältet är det ju ganska vanligt att många väljer att gifta sig före de skaffar barn, men om jag ska vara ärlig så förstår jag inte vad giftemål och barn har med varandra att göra?  
Vissa tycker väl också att vi egentligen borde förlova oss före vi får vårt barn, men jag känner bara att nej jag vill inte förlova mig bara för att. Som jag sa åt Heidi: Hallå int kan vi ju förlova oss, vi har ju bara varit ilag typ ett år! Haha, lät lite roligt i.o.m. omständigheterna!
Men nej, det kommer sen då det kommer, i framtiden. Allt har sin tid. Ett vanligt argument folk har för just förlovning/giftemål före bebis är ju att ”det är tryggare för barnet om föräldrarna är förlovade/gifta” Hmm näe det tvivlar jag strarkt på, det som gör ett barn tryggt är väl att hen känner sig trygg, älskad och accepterad? Inte ett par ringar på föräldrarnas fingrar.

Detdär med att föda

Nåjaaaa, har ni smält det?

Min kompis Heidi var hit just på kaffe. Vi satt och kavera i 4 timmar i streck, det är så himla lätt med gamla kompisar. Man tar bara upp där man sist sluta and there it goes! Jaa och eftersom jag nu är preggo så blev det ju mycket snack om det såklart. Och det är så kul! Men så mycke man ska tänk på.. men eftersom jag ännu bara är så tidigt så känns det som om jag int ännu måst tänk på förlossning, amning, vagn och allt sådant, men visp så ligger man väl där och ska börja krysta ut en knytt. (Omg har INT ännu smält att jag ska föda.) Bruk nog med jämna mellanrum förklara åt Robert att nej jag kommer int att klarar det. Men så påminner jag mig själv om att alla världens kvinnor har hittills klarat det (dom som fött då….) Så va sku int jag klar de!? JAG KOMMER ATT KLARA DET! Men det kommer säkert vara jobbigt och jag kommer dö av nervositet och på vägen till BB bara: NEJ DU STANNAR BILEN, JAG FAR HEM. KOMMER INTE ATT GÖRA DETTA! Slutar väl med att Robert förlöser bebisen i vardasrummet heheheh. Han har ju faktiskt utbildning om hur man ska föda barn i ambulansen så de e ju positivt.