Vikten av att lära barnen om rätten till deras egna kropp

Här om dagen så läste jag en tråd i en av de facebookgrupper jag är med i. I tråden pratades det om hur föräldrar är oroliga över att barnen ska utsättas för sexuella övergrepp. I tråden tipsade någon om en bok, som bland annat tar upp de faktum att det kan hända att vuxna gör saker man inte får, och rör på barnens kropp på olämpliga sätt, och hur barnet då ska agera och tänka. Jag, som ju sedan länge är livrädd för det här (min rädsla var ju utom kontroll när jag hade förlossningsdepression) har tänkt mycket på hur jag kan stärka Lo i vetskapen om att hennes kropp bara är hennes egen, ingen ska få röra henne mot hennes vilja eller på fel sätt, och vi har sedan länge infört ”stopp min kropp!” och det använder hon sig av ofta, vilket vi tycker är jättebra! (Då är det ju viktigt att alla vet att man slutar direkt ett barn säger det! Vare sig det bara handlar om att kittla, busa eller nått annat. Man slutar direkt.)

Så då tipset och de hyllande kommentarerna om Tryggboken kom i kommentarsfältet, om hur boken är ett jättebra verktyg för att ta upp sexuella övergrepp med sitt barn, så var jag inte sen med att klicka hem den från adlibris.

När boken kom, så var ju Lo direkt på hugget att läsa den. Hon älskar böcker – och speciellt nya. Jag kände mig först lite nervös eftersom jag bara hade läst korta recensioner om den och visste inte helt hur djupt den gick in på ämnet. ”Är hon för liten? Kanske vi borde vänta en stund ändå? Nog är det ju lite konstigt att prata med henne om dethär…” Såna tankar gick genom huvudet när jag läste infon åt föräldrar på första sidan.. Sen kom jag till detta:

OM du känner att det är svårt att berätta för ett barn att det finns vuxna som begår sexuella övergrepp mot barn är det inte alls konstigt. Men om du samtidigt vill lära barnet vad som är rätt och fel, kan du använda dig av Tryggboken. Verkligheten, i sagoform.

OM du tycker att det känns obekvämt, olämpligt eller onödigt att prata med ett barn om att vuxna ibland kan utsätta barn för saker som inte är okej, fundera istället på hur obehagligt det är för ett barn att inte säkert veta om det som hänt är rätt – eller fel.

OM du är rädd för att skrämma barnet, sätt det i perspektiv till att kanske just denna saga hjälper barnet att senare ta sig ut ur en situation som skulle kunna vara farlig. Innan det riktigt skrämmande inträffar.

OM du är rädd att bidra till att en vuxen anklagas felaktigt för att ha utsatt ett barn för övergrepp, fundera på hur viktigt det är för dig att barnet du läser för vågar berätta för dig OM något faktiskt har hänt. Även om det skulle vara en mamma eller pappa som anklagas.

Vad väljer du?


Så, jag tog ett djupt andetag och vi började läsa. Först läste vi den en gång. Och det var ganska svårt. För den tar ju upp det värsta som finns enligt mig. Men sen ville Lo läsa den en gång till, och sen en gång till. Och för varje gång vi läste den började det kännas mer och mer varmt i mitt hjärta. Så otroligt skönt att vi kunde tala om rätten till hennes egna kropp på ett pedagogiskt och lättsamt sätt. Boken handlar rätt och slätt om något som ju ska vara självklart: barns rätt att sätta gränser och rätten att få säga nej till eventuella oönskade beröringar av sin egen kropp. Jag rekommenderar denna bok åt ALLA föräldrar, läs den och diskutera med ert barn, och ge på så sätt ert barn verktyg för hur de ska agera och tänka ifall det, Gud förbjude, nångång skulle behövas. ♥ (Boken rekommenderas från minst 3 år men har ingen högre gräns utan passar alla åldrar.)

Här, på Tryggboken.se kan du läsa boken. Om du har en Ipad går det bra att läsa boken därifrån med barnet. Annars kan du beställa den här på adlibris.

Janinas möhippa!

Jaa-a vad ska jag säga annat än att bloggen har fått stå tom i flera dagar, men av en helt bra orsak. Jag har nämligen haft fullt upp med att förbereda inför Janinas möhippa som ägde rum i lördags. Varje ledig stund har jag suttit och pysslat ett kompendie som hon sen hade med sig under dagen. Janina var utklädd och sminkad till hennes tonårsidol Avril Lavinge, och vi andra hade svarta byxor, vit tröja + svart slips. Det blev en superlycka dag med massa roliga minnen att sätta i hjärteasken. Jag kom hem 1 på natten och Robert och Gry hade det gått så bra för. Jag hade såklart varit orolig helt i onödan. Robert nattade henne även dagen innan, så han hade vanan inne sen på lördagen.

Tänkte visa massa bilder men kom på att jag har filmat mest, så en film lär ni få se i något skede istället för 100 bilder nu. Kan visa några sidor ur kompendiet istället! Kan rekommendera att göra ett kompendie med ledtrådar, uppdrag och annat kul åt den blivande bruden, det är ju både kul under dagen och sen är det ju ett roligt minne att spara.

Dagen såg ut som följer: På morgonen mötte jag upp Sara-Li i ”Årvas”. Vi smög bakvägen upp till Janinas hus. Vi tänkte liksom storma huset, men, dörren var ju såklart låst. Först knackade vi ganska lugnt – inget svar. Sen började vi bankka lite hårdare – inget svar. Tillslut blev vi helt crazy och skrek JANINAAA MÖÖÖÖHIIPPPAAA ÖPPNAAAA! Och bankkar och slår.

Dörren öppnas sakta:
Nicolina: Ja? Är det tjuvar?
Jag: Hej Nicolina! Det är jag Carro och Sara-Li. Är din mamma hemma? 
Nicolina: Jo, men hon sover
Jag: Okej, men får vi komma in?
Nicolina: Hmm nej
Jag: Men vi tänkte ta med din mamma? Vi ska överraska henne
Nicolina: Hmmm nä men jag har inga kläder
Jag: Ja men det gör inget, du kan klä på dig. Får vi komma in? 
Nicolina: Nej jag tror inte det
Jag: Hmm men snälla? 
Nicolina: Är det en sånhär…. svensexa? 

(*) Tillslut blev vi insläppta och rev upp Janina ur sängen. Vi fraktade henne till Vasa där vi mötte upp de andra som väntade vid brunchen. Vi åt och Janina förvandlades till Avril.. Sen bar det av till ZIP park – och hur kul var nu inte det!? Har helt absinens och vill dit pånytt haha. Vi hade bokat både äventyrsbana + 5 kamp, men tyvärr så spöregnade det sen när det närmade sig 5-kamp så vi fick skippa det. Och som tur var fick vi utan problem pengarna tillbaka! Superbra!

Sen åkte vi till Janinas syrra och ställde oss lite (och jag pumpade ur mina DOlly Partons). Sen var det middag på Faros som gällde. Efter det var vi lagom trötta men efter lite chill så var vi snart på hugget igen. Då följde Ladies night hos Josefines. Och det var så himla kul och avslappnat! När mörkret smög sig på spådde vi oss. Och jaa, herregud. Vad ska man säga om det. Jag är ju så skeptisk till allt såntdär men nästan så jag får kasta in handuken nu och vika mig för andevärlden, haha.

Hur som haver så var det en så rolig dag, och bara det att få spendera den med Janina och veta att hon hade minst lika kul gjorde ju det hela så himla lyckat! TACK till alla medverkande. ♥


*Är väldigt glad att vi skippade idén om att 3 hunkar skulle hämta Janina. Kan gissa att de INTE skulle ha blivit insläppta av Nicolina, hahaha!

Men dom är ju pojkar! Pojkar tycker ju inte om prinsesslego

Jag: Vad det ska bli kul att fara till Alvar och Vilmers idag!
Lo: Jaa de ska bli så kul, jag ska lek med dom
Jag: Vad ska ni leka då tror du?
Lo: Med pussel
Jag: Jo, de har ju mycket pussel.. Tror du de har nå mycket smålego då? Det tycker du ju om
Lo: Jo jag tror nog dom har de. Men jag har ju prinsesslego här hem
Jag: Jo du har ju det. Alvar och Vilmer kanske också har nå prinsesslego..
Lo: Men maammaaaa! Dom e ju pojkar! Pojkar tycker ju int om prinsesslego

Jag: *Tystnad*

Jag:Varför tror du att det är på grund av att de är pojkar som de int tycker om prinsesslego?
Lo: För pojkar tycker ju int om att lek med prinsesslego
Jag: Nja, det är nog inte pågrund av att de har en snopp som gör att de inte tycker om att lek med prinsesslego. Det spelar ingen roll om man har snopp eller snippa. Det är nog bara vad man tycker om och inte i sitt huvud, int för att det kommer kiss ur en snopp istället för en snippa.
Lo: Jaaha.. e de så. Jaa jag tycker ju int om brandmanslego för att de kommer kili ur min kilipruppa de e ju för att jag tycker om brandbilar och för att jag vill bli brandman då jag blir stor som pappa
Jag: Exakt. Man får gilla precis vad man vill oberoende om man är flicka eller pojke, det hör inte alls ihop!
Lo: Då kan vi köp brandmanslego åt Vilmer så får han väli i sitt huvud om han tycker om de eller int. Om han int tycker om de kan jag ta hem det, för jag tycker ju om brandmanslego ändå
Jag: Det kan vi göra!


Usch vad jag är glad att vi tog beslutet att sluta med youtube åt henne i början av sommaren. Youtube är så jävla sjukt. Minns en gång då jag skulle sänka volymen åt henne, och såg att hon såg på nått klipp där de rakade benen på en docka!! Ne fy. Youtube är bara proppat med massa skit! Kanske inte den första videon man sätter på, och inte den andra, men sen när de klickar sig vidare och vidare då hamnar de alltid på nått sterotypiskt skit. För jo, jag är ganska säker på att hennes tankesätt om pojkar och prinsesslego kommer därifrån i stor utsträckning. Här hemma har vi iaf aldrig sagt något så dumt! Och jo, såklart också från patriarkatet, men man sku ju hoppas att en 3 åring ännu inte är så involverad i det.. Men sanningen är att jo, alla barn är ju det direkt från att de är födda. Med de blåa lapparna för pojkbebisar och rosa för flickor.

Jag tycker detta är så svårt. Vissa förstår ju inte alls hur jag och många andra tänker. Varför är det svårt? ”Leta flickon leik me dockona nu ba! he komber allti ti finnas flickona å pojkan!!” har man ju int hört bara en eller två gånger. Och jo! Hon ska få leka med dockor! Men jag tycker också att hon själv ska VETA att hon får leka med precis vad hon vill; bilar, transformers, hästar, doktorgrejer.. Allt! Hon FÅR gilla allt, precis vad hon vill. Hon ska inte redan nu, när hon är 3 år tro att hon på något sätt är begränsad. Det börjar med leksaker, men sen blir det ju bara mer och mer områden i vilka barnen tror de är begränsade. ”Sånt gör bara pojkar” ”Den där färgen är ju en pojkfärg” ”Det där yrket är nog bara för män så jag får nog utbilda mig till nått annat”.. Och så fortsätter det.

Genusmedvetenhet är så jävla viktigt. För att alla barnen ska få vara precis som de själva vill. Det ska inte bestämmas enligt vad de har mellan benen! Hittade denna lista hos denna blogg och den är så viktig så jag vill dela den åt er.


Varför jag tycker att genus är viktigt 

Det är inte för att jag vill försöka sudda ut några biologiska skillnader och förvandla alla till henar som heter Kim och har röd-blå-randiga kläder och blåser i genustrumpeter, utan för att lite genustänk, lite större medvetenhet om hur vi behandlar varandra och varför, ger fler människor chansen att vara sig själva.

– För varje liten pojke som får sina tårar tröstade av ett ”inte ska du väl gråta heller”.
– För varje liten flicka som får all sin bekräftelse genom sitt utseende.
– För varje litet barn som får höra att de där leksakerna ju bara är för andra.
– För varje kvinna som får kämpa dubbelt så hårt för att få sin kompetens erkänd.
– För varje man som måste svälja sin ensamhet.
– För varje mamma som känner väggarna krympa men som inte vill vara en av de där dåliga mammorna som sätter barnet i dagis för tidigt.
– För varje pappa som får all information om sitt eget barn i varianten ”kan du berätta för mamman att…”.
– För varje människa som känner att könsidentiteten inte är avgörande för vem man är.

För alla dem önskar jag att stereotyperna skulle lätta. Därför tycker jag att genus är viktigt.

Må du alltid veta att du får vara precis som du själv vill ♥

Halpa-Hallis babyklädsavdelning är helt sjuk



Denna dag kunde väl inte ha börjat bättre.
Frukost utomhus följt av massa lek. Barnen mojsa på i gräset och i sandlådan medan jag drack mitt kaffe i all sköns ro. Vi var ute enda tills Robert kom från gymmet och då var det dags för lunch. I något skede fick vi nys om att kusinerna Alvar och Vilmer var hos mommo och moffas, så ni kan ju gissa om det blev bråttom.. Lo var sedan med Vilmer hela dagen och kom hem halv 8 ikväll och slocknade bums.

På eftermiddagen var Alvar, Cissi och jag ut och skuttade babysarna som skulle sova, och samtidigt på pokémon-jakt. Intressant detdär! Första gången jag varit på det, kom nog snabbt underfund med att det inte är något jag skulle orka med sålänge..

Under jaktens gång vek vi in via Halpa-Halli. Och än en gång konstaterade jag hur sjuk deras babyklädsavdelning är. Den är indelad i två ”sidor”, och på den ena sidan finns uteslutande rosa och vita plagg, och på den andra sidan uteslutande blåa och vita plagg. På båda sidorna finns även plagg med precis samma design förutom att färgen och texten är olika. Ni kan ju bara gissa på vilken sida t.ex. den blåa bodyn och mössan med texten ”strong like daddy” finns, och på vilken avdelning rosa bodyn och mössan med texten ”pretty like mommy” finns? För ja, det är endast rosa och vita kläder på ”flickavdelningen”, och endast blåa och vita kläder på ”pojkavdelningen”. Tydligt bevis på det finnes här!

Hur kan det ännu ens finnas butiker som delar upp babykläder i olika avdelningar beroende på babyns kön mellan benen? Dags att ha en könsneutral klädavdelning för barn. Visst ska det finnas både rosa och blåa kläder, både med blommor och massa bilar på – men varför faaaaan kan de inte hänga bredvid varandra i butiken? Det är inte bara en gång Lo har frågat varför det int finns nå brandbilströjor ”här bland frosttröjorna”.


Over and out. Blev så upprörd nu igen att jag blir tvungen att kok en té åt mig.

Tatueringar hör inte hemma inom servicebranschen?

Satt och pratade med två vänner. Varpå jag säger ”Jag vet en som skulle passa helt perfekt till jobbet!” (Jobbet ifråga är i en butik)

Och innan den ena ens hunnit svara, så säger vän nr 1 : Hen har tatueringar 
Varpå den andra vännen säger: Janå dåså. Då passar hen int.
Jag: Eh ens tatueringar definierar ju int en som person? Jag säger att hen sku passa perfekt och ni avfärdar direkt när ni vet att hen har tatueringar?
Vännen: Nä men om jag sku få bestäm, nu får jag ju int de, men om jag sku få ha nå att säg till om så kommer int nån med tatueringar bakom disken. De passar int inom servicebranschen.
Jag: Otroligt förlegat tankesätt.
Vännen: Det är min åsikt.

Vad jag inte svarade men som jag sen kom på att jag egentligen skulle ha svarat: En tatuerare kan vara extremt bra på att tatuera – men själv inte ha en enda tatuering på sin kropp. En doktor kan vara extremt duktig på sitt jobb – och ha 50 tatueringar på sin kropp. Tatueringar påverkar inte hur ditt huvud fungerar. Har folk problem med en tatuerad kassabiträde så är det kunden som ska byta kassa, inte kassabiträdet.



– Tjena! Jag heter David Beckham och är din dotters nya fotbollstränare.

– Näää int om fan spricker! Du e ju full av tatueringar! Vi tar nog Pekka-Pasi från Kokkola* iställe. Han kanske int e fotbollsproffs men han är åtminstone utan tatueringar… och från Kokkola!!

See?

Som jag alltid säger åt barnen:
Var och en med sin kropp.
Din kropp – ditt val. 


*Hehe måst ju bråk lite med syrran som bor i Kokkel.

 

Sorligt eller bara creepy?

Först hörde jag låten – älskade den. Sen såg jag videon första gången – fällde en tår. Sen såg jag videon för andra gången – blev sjukt irriterad. 

Låten och videon handlar om en liten pojkspoling som blir kär i en flicka. De växer och blir större men han vågar inte ta kontakt med henne. Han ser på henne på avstånd, men sträcker aldrig ut sin hand.. Han står utanför hennes fönster och ser längtande på henne.. De tar studenten och han vet att det är nu eller aldrig.. Men han tar inte chansen.

Hon tar tåget och flyttar från småstaden och han lämnar kvar. Åren går och han tänker på henne konstant. Han börjar jobba på tågstationen i hopp om att hon en dag ska stiga av tåget. En dag kommer hon, och hon har ännu kvar sitt efternamn. De ser på varandra, han ser äntligen sin chans igen , men hon vänder bort huvudet och ser på sitt barn och mannen bredvid som är påväg till henne. DÅ ser vi mannen som blir äldre och äldre och tillslut är han gammal och tillslut försvinner han..

Först tänkte jag bara att neeeeeeeeeej va sorligt! Det är SÅ synd om honom som hassar bort sitt liv på henne. Men sen, sen ser jag bara en stalker i videon. Står och glor på henne på avstånd, utanför hennes fönster. Springer efter tåget då hon åker iväg.. Tar jobb på stationen för att hålla koll på när hon kommer tillbaka. Skulle det inte ha varit bäst om han bara hade frågat henne direkt i högstadiet – hon hade dissat honom och det hela hade varit över? Jepp.

Haha, nä jag vet inte. Vad säger ni; Sorligt eller bara creepy? Kolla och avgör själva! Låten är bra iaf, det tycker jag.