Alkohol när barn är med?

Hur tänker du/ni med alkoholintag då barnen är med? Är det okej att ta ett glas vin/cider/öl till maten då de är med? Kom in i en intressant diskussion med blivande föräldrar kring detta igår som blivit lite upprörda när det togs ett glas då barn var med (var ej barnens föräldrar). Enligt dem var det nolltolerans mot detta som gällde även om föräldrarna själva höll sig.

Hej! Jag tänker väl rätt och slätt så att huvudsaken är att jag och Robert är nyktra när vi är med våra barn. Om vi är hos någon på middag och nån av de andra dricker ett glas vin så ser jag absolut inget fel med det. (Skulle dock inte ta med barnen dit jag vet att det blir mer än ett par vinglas och folk blir berusade, det ä ju stor skillnad på ett eller två vinglas och berusning.) Det känns inte som mitt beslut att avgöra om personer i min omgivning ska dricka alkohol eller inte, däremot är det ju mitt ansvar att ta med eller lämna hemma med barnen ifall jag inte vill att de är med där det intas alkohol. Om vi däremot är värdparet, så kan man ju lätt göra så att man helt enkelt inte serverar alkohol. Tror inte någon skulle ta med eget alkohol så det kan man ju faktiskt påverka själv. (Skulle dock nog själv servera alkohol, men min point är att om man inte vill ha barnen nära alkohol så kan man ju lätt lämna bort det isf.)

Summa summarum: Är vi på festligheter/middag hos någon annans anser jag mig inte ha rätt att säga bu eller bä om de andras alkoholintag. Märker man att det börjar spåra ur så kan man ju lätt packa ihop och dra hem. Skulle alltså inte påpeka något åt de som dricker, mitt ansvar att åka hem med barnen då istället. Helst åker vi dock själva på festligheter/middagar eftersom jag sällan får ut mycket av en middag med vänner om barnen är med och ska tas hand om.

Är vi hemma hos oss så är det ju upp till oss hur mycket alkohol vi serverar. Sätter vi fram en vinflaska är det ju antagligen bara den som kommer förtäras bland gästerna och det blir ju ca 1 glas på var, vilket jag inte anser är ”skadligt” för barnen att se. Vin ser ju dessutom ut som saft så barnen skulle väl inte ens reagera på själva drycken i sig. Det är ju uppförandet som de isåfall skulle märka att blir annorlunda. Sen när barnen blir äldre och vet vad alkohol är så tycker jag bara det är bra att de ser att man kan dricka måttliga mängder alkohol och inte behöver använda alkohol bara för att bli berusad och ”dra huvo full”.

Sen skulle jag själv eller Robert inte vara berusad med barnen, absolut inte, däremot kan vi nog ta ett glas vin på lördagskvällen trots att barnen är med. Skulle inte heller vilja att barnen är med mor-farföräldrar som är berusade eftersom de är anknytningspersoner. Nu är de ju aldrig berusade men ja, jag vill helt enkelt att barnens anknytningspersoner alltid ska vara sig själva när barnen är med. Så att barnen inte börjar känna sig otrygga eller osäkra..

Hur ser ni på saken?


Sommarfest 2015, inga barn så långt ögat kunde nå!

 

Lunchtips för barn?

Något jag sällan har motivation för, det är att göra lunch när jag är ensam hemma med barnen (jag gör såklart lunch, men ofta blir det ”nått av detdär vanliga”). Dels för att Lo i flera månader ätit som en myra och dels för att jag själv inte är så hungrig vid lunchtid längre. Kanske eftersom att jag inte ammar lika mycket som förut. När Robert är hemma är det ju roligt att fixa lunch för han uppskattar ju alltid maten och äter med god aptit (förutom då jag gör Janssons) men Lo däremot, jaaaa, jag förstår inte varifrån hon får sin näring om jag ska vara ärlig.

Hon äter ordentligt ungefär var tredje, fjärde dag. Äter hon bra med lunch vägrar hon middag, har hon ätit bra med middag dagen innan vägrar hon lunch. Inget jag tar desto mer stress över men det drar ju som ni förstår ner motivationen att göra nytänkande och rolig lunch när man ändå får sitta och äta ensam när hon tagit sina två tuggor och druckit upp sin mjölk och sagt ”mamma va jag e mätt i magen nu, tack tack” Hmmmm. Säkert mätt :)))

Jag kör ibland med att jag formar maten som t.ex. en traktor, Elsa eller nått annat hon gillar. Hon får plocka mat åt sig själv, hon får äta med händerna om hon så vill, vi har ingen frustrerad stämning kring bordet fast hon äter dåligt utan det är väldigt avslappnat. Okej, försöker jag bevisa för nån att jag gör mitt bästa här nu eller vad håller jag på med? Eh.

Hon äter inte såser, hon gillar inte kött förutom då det är i köttbullar eller korv, hon äter inte kyckling, ris, sallad, potatis ytterst sällan, lasange eller annat ”geggigt”, ägg.. Listan kan göras lång. Det är väl egentligen lättare att säga vad hon äter: Spagetti, nudlar, spenatplättar, köttbullar, lördagskorv, knackkorv, makaroner, plättar + lite till. Sen äter hon frukt och gurka också. Men japp that’s it.


Så, tro det eller ej men nu behöver jag faktiskt era bästa lunchtips för barn!

Släng ur er förslag på lunch som era barn gillar och inte kan få nog av? Sånt som ser trevligt ut och också smakar gott för de små munnarna. Behöver varken vara eko, vege, hemlagat, djupfryst.. Jag har inga krav, bara det är gott och bra för de små! I neeed heeelp. 

Äter era 2-3 åringar bra? Ibland känner jag mig hopplöst ensam med situationen kring Los lilla aptit. (Obs. är som sagt inte stressad eller orolig över att hon äter så lite, utan tycker väl bara det kunde vara bra och kul om hennes aptit skulle öka.)


Hittade denna lista för några månader sen, och den har hjälpt oss mycket med hur vi ska agera/tänka vid matsituationer. Vid måltider går jag mycket efter det här tänket att inte kommentera så mycket. Utan hon får ta det i sin takt och utforska maten på egen hand. Märker ofta att ju mer man kommenterar desto sämre äter hon..

Här är 11 saker du inte ska säga till ett barn som krånglar med maten:

1. ”Ät ordentligt nu, så att du orkar leka sen”

– De flesta försök att heja på barnet att äta mer är tveksamma, även om jag verkligen förstår varför det är frestande. Men kanske åt barnet mycket till mellis och orkar bara en tugga middag? Om portionen blev liten, fråga hellre: känn efter, är du verkligen mätt? Så att barnet får öva på att tolka sina hunger- och mättnadssignaler, säger Sara Ask.

2. ”Lek inte med maten”

Bordskicket kan vänta tills barnet blir äldre – ett litet barn behöver bekanta sig med maten och utforska den med alla sinnen. Låt hellre barnen äta med händerna istället för att tjata om kniv och gaffel.

3. ”Se så fint storebror äter”

Att äta är olika lätt för olika barn, så det kan vara stor skillnad mellan syskon – inte minst på grund av ålder och gener. Petighet går i arv, liksom känslighet mot vissa smaker och därför kan det vara stor skillnad mellan olika syskons förhållande till mat. Att jämföra barnen med varandra är därför orättvist och signalerar att det ena barnet är bättre än det andra.
– Storebror och andra vid bordet är förebilder ändå, utan att man behöver prata om det. I bästa fall smittar storebrors matglädje av sig, även om det kan ta lång tid, säger Sara Ask.

4. ”Vill du ha en macka istället?”

Många barn föredrar en välbekant macka framför en ny, obekant och lite läskig maträtt. Men börjar man erbjuda smörgåsar istället för mat finns det risk för att det blir många mackmiddagar.
– Ett annat trick jag gillar bättre är att försöka se till att det alltid finns åtminstone en eller ett par saker barnet brukar acceptera vid bordet. Serveras en gryta kanske det också finns ris, en skål finhackade nötter, ägghalvor eller något annat barnet kan äta sig mätt på om grytan var för skrämmande, säger hon.

5. ”Om du inte smakar blir det ingen TV ikväll”

Såväl hot som mutor signalerar att maten är så otäck att den kräver antingen belöningar eller bestraffningar för att kunna ätas upp. Det må vara effektivt i stunden, men tar kål på barnets matglädje i längden.

6. ”Ta några tuggor till nu – för mammas skull”

Barnet ska äta för sin egen skull, inte för att göra någon annan glad – inte ens sina föräldrar.
– Däremot är det toppen om mamma eller pappa äter sina egna tuggor. Som förälder är man en jätteviktig förebild, inte minst vid matbordet. Djurungar vill se sina föräldrar äta och sedan göra likadant – det är samma sak med människobarn, säger Sara Ask.

7. ”Grönsaker är ju jättenyttigt”

Att poängtera hur hälsosam maten är får små barn att äta mindre, inte mer. En amerikansk studie från 2014 visar att barn äter mer från en skål med morötter om den ställs fram utan några kommentarer, jämfört med om barnen först fått höra en saga som handlar om hur nyttigt det är med morötter och hur stark man blir av dem.

8. ”Du får inte gå ifrån bordet förrän tallriken är tom”

– Här är det jätteviktigt att låta barnet lyssna på sina mättnadssignaler, annars lär sig barnet att det viktiga är att tallriken är tom – inte att hen ska anpassa mängden mat efter vad som känns skönt i kroppen. Tids nog lär sig barnet ta lagom mycket mat, poängterar hon.

9. ”Tänk på alla svältande barn som inte får någon middag”

– Jag vet själv hur lockande det kan vara att upplysa våra privilegierade barn om hur bra de har det, men jag tror det finns bättre platser än matbordet. Risken är att det skapar mer skuldkänslor än matglädje.

10. ”Jag blir så orolig när du inte äter”

Det må vara kärleksfullt menat, men att uttrycka oro inför sitt barn kan skapa skuldkänslor som ett barn inte ska behöva bära. Diskutera hellre din oro med andra vuxna, när barnet inte lyssnar. Är du verkligt orolig, så ta upp problemet med barnets husläkare eller BVC-sköterska.

11. ”Nej, du får ingen mat nu – du skulle ha ätit bättre vid middagen”

Att skicka sin son eller dotter till sängs med kurrande mage för att bevisa en poäng är lite väl hårt mot ett litet barn, som inte har hunnit utveckla en vuxen människas konsekvenstänk.
– Hos oss blir det ingen macka en halvtimme efter maten, men däremot erbjuds det alltid något, till exempel en macka, frukt eller yoghurt innan läggdags för att ingen ska behöva lägga sig hungrig, säger Sara Ask.

Så länge ditt barn växer och utvecklas som det ska, orkar röra på sig och ser ut att må bra, så är risken liten att barnet skulle lida av näringsbrist. Men om barnet verkar må dåligt och du misstänker att en fysiska eller psykiska besvär kan ligga till grund för matproblemen, vänd dig till BVC eller barnets läkare – som då kan ta ställning till om ni bör träffa en logoped, dietist, barnläkare eller psykolog.

Källa. 

Är begreppet moderskapslådan förlegat eller funkar det fortfarande?

Igår medverkade jag i Sveriges radio P4! Så roligt att få höras över potten en stund. Någon minut sådär. Om mammalådan. Så inget revolutionerande men men, roligt var det hursomhelst. Vill du lyssna så gör du det genom att klicka på bilden nedan och spola fram till ca 32 minuter in.

En fråga som var med, men som klipptes bort, var vad jag tycker om namnet ”moderskapslådan”. Är begreppet moderskapslådan förlegat eller funkar det fortfarande? Kanske kan vara exkluderande mot män eller är det något man alls tänker på?

Och på det svarade jag att för mig personligen så tycker jag nog att mammalådan/moderskapsförpackningen fungerar, men att det säkert bland många skulle vara välkommet med ett namnbyte till t.ex. föräldraskapsförpackningen. Och visst, det kan jag nog också tycka, eftersom att för det första är lådan främst babyns – inte mammans, och att det för det andra ju är lika mycket pappan som får och har nytta av lådan som mamman. Det enda som riktar sig enbart till mamman i lådan är ju trosskydden.

MEN, sen tycker jag att mammalådan är något man inte behöver vara kritisk till i onödan. Det är en så otroligt fin och bra sak så vad den heter spelar faktiskt mindre roll för mig. Den får heta vad den vill huvudsaken är att alla barn i Finland får lådan och får en varm och ren start i livet oberoende på hur hemförhållandet ser ut.

Jag frågade Robert vad han tycker, och han hade inte ens tänkt på saken. Men när han väl funderat en stund så svarade han att han bara är glad över att våra barn blev födda i ett land som har råd och vill ge en såhär fin gåva till hans barn. Namnet hade han inte reflekterat över.

Hur står ni i denna fråga? Tycker ni att moderskapsförpackningen borde få ett nytt, mer jämställt/modernare namn? Årets fina låda!

Vi vill inte ha blommor!

På flera håll har kvinnodagen tyvärr mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, på samma sätt som morsdag eller alla hjärtans dag. I andra länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället.

Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och är till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

För mig är kvinnodagen ingen dag för blommor och grattis. Den dagen denna dag är en dag för blommor och grattis är den dagen när Internationella kvinnodagen inte längre behövs. 

Må ni, mina älskade döttrar aldrig ses som egendom eller objekt. Må ni, mina döttrar, aldrig behöva utsättas för trakasserier, sexualisering eller övergrepp. Må era systrar världen över få gå i skola, skaffa sig ett yrke, vara lika mycket värda som era bröder. Må era systrar ute i världen inte giftas bort och skaffa barn som barn, må ni, mina döttrar och systrar världen över, ha rätten att bestämma över era egna kroppar. 

Må ni få leva i en värld där alla får leva på samma sätt och ha samma villkor oavsett vilket kön ni har mellan benen. Och fram tills detta blir verkligheten, gratulera inte varandra på kvinnodagen, det gör vi den dagen denna dag inte längre behövs. 

Vi fortsätter kämpa! Fortsätter höja våra röster för att våra döttrar ska få leva i en sådan värld!