Dagens fråga.. Skola in 3-åring på dagis

I Dagens fråga, Vardag av Carola EkmanLämna en kommentar

Anonym frågade..
Kan du berätta om hur det är att skola in en 3-åring på dagis? Hade tänkt skola in min 2,3-åring nu men efter några dagar på dagiset kände jag att gruppen (och personalens metoder och värderingar) var helt fel och att hon nog inte missar något av att inte vara på dagis förrän i höst då hon fyller 3 (och hemvårdsstödet slutar). Då kan vi dessutom välja ett annat dagis för 3-5 åringar. Känner du lika? Att man inte missar något alltså? Vi går på öppet dagis så jämnåriga träffar hon varje vecka och sånger lär hon sig och böcker läses och vi är ute i naturen osv…

Hej! Kan väl inte berätta hur det överlag är att skola in en 3-åring på dagis, men kan ju berätta om hur det var att skola in vår 3-åring på dagis.. Vi hade länge förberett henne (ca. 1 månad innan) att hon nu ska få börja i dagis. Vi var ofta och lekte till dagisets gård på kvällarna och kukkade in genom fönstret och funderade vad man riktigt ser ut att kunna göra där?

När Lo var 2,3 år så kände jag lika som dig, att hon inte missar något när hon inte är i dagis. Och så var det också då! Vi umgicks med vänner nästan varje dag, pysslade, lekte, läste.. Men sen när hon började närma sig 3 år (då hon var ca 2 år och 10-11 månader) då började jag märka att den stimulans hon fick här hemma inte var riktigt tillräcklig varje dag. Jag som mamma kände att jag inte riktigt räckte till från morgon till kväll, med en baby och en 2 åring som ville utforska allt, fråga om allt, leka, busa, se på tv, vara ute.. Då började nog tanken om dagis gro för mig, på så vis att jag tänkte att hon verkligen kunde få något ut av att vara på dagis, mer än vad hon får ut av att vara hemma 8-12 precis varje dag i veckan.

Och jag hade nog så rätt! En vanlig dag här hemma mellan 07.30-12 så hinner vi äta frukost, se på tv, vara ute en stund eventuellt leka med kompisar, och sen börjar jag med lunchen. I dagis hinner hon under den tiden pyssla, leka med kompisar, sjunga, ha samling, vara ute, gympa, äta lunch.. Ja så mycket mer än vad vi hinner med här hemma.

Lo började i dagis när hon var 3 år och 7 månader så nu idag har hon ju gått i dagis i 1/2 år. Nu i efterhand så kan jag nog känna att hon absolut skulle ha kunnat börja tidigare, t.ex. strax efter 3 års dagen. Och det var också tills hösten efter 3 års dagen i juni som vi hade ansökt om dagis åt henne, men vi fick varken svar på mejl eller telefon när vi försökte ringa till dem vid staden som ordnade dagisplatser.. Vi fick inget beslut om dagvårdsplats alls under hösten. Så efter påtryckningar från oss under vintern så blev det att hon började 2 januari. Riktigt bra tid åldersmässigt men hon skulle nog ha varit redo att börja tidigare.

Nu sen hon började så har hon varit i dagis 3 dagar i veckan, klockan 07.30 -12.15. Har varit så smidigt när Robert har fört henne på morgonen och jag sen hämtat henne vid lunchtid. På Los utvecklingssamtal som vi hade strax innan hon fick sommarlov så tog vi dock upp vad dagispersonalen tycker, om de tror att hon skulle vara redo/tycka om att få vara lite fler timmar i veckan. Och de tyckte dom att hon absolut säkert skulle tycka om eftersom att hon trivs så bra på dagis. Och det säger hon ju nog själv också, att hon vill vara på dagis varje dag, eller stanna på vilan med de andra barnen. Så till hösten kommer vi öka på hennes timmar från 14h/vecka till 20h/vecka. Kanske utnyttjar vi inte alla timmar varje vecka, men de finns iaf till förfogande. Känns bra att hon fick en mjukstart i dagis med korta dagar, och att vi nu kan öka på och kan göra det för att det är hon som vill vara i dagis mera.

Ang. Grys dagisstart så tror jag nog att vi kommer sätta henne i dagis från och med januari 2019, då är hon 2,5 år, och då får hon ha lika korta dagar som Lo hade i början, så att hon också får en mjukstart. Eller ja, bara om hon får plats i samma dagis som Lo, annars får hon nog vara hemma tills hon är 3 hon också.

Hoppas dagisstarten känns bättre för er nästa gång ni prövar! Och så tur att du kunde välja att ha hem henne längre och inte var tvungen att föra dit henne trots att magkänslan sa nej! 

/ Carro

Jag berättar om dykmetoden

I Carro tipsar, Dagens fråga, Detdär om.. av Carola Ekman8 Kommentarer

Hej Carro, jag ska få en liten tjej i oktober och funderar på om du kunde berätta mer om dymetoden och vilka resurser du använde? (Har du några böcker du rekommenderar om graviditet och tiden efteråt och hur förberedde ni er på att få barn?*) Jag har tänkt föda vaginalt och är på jakt efter alla möjliga tips på hur man kan handskas med smärtan och hur vi kan förbereda oss för vårt första barn 🙂 tusen tack.

Hej Annika!

Javisst kan jag berätta om dykmetoden, mer än gärna. Allt för att få fler att upptäcka detta sätt att ta sig igenom förlossningen. Det är ju med dykmetoden, som med allt annat: Det passar inte för alla. Men med andningsövningar och mentalträning inför förlossningen, och det faktum att man bestämt sig för att pröva den, tror jag underlättar enormt sen då det är dags.

Jag hade övat andningen + avslappning varje dag sen vecka 37 ungefär, och exra mycket när jag hade förvärkar. Jag brukade göra det innan jag skulle sova. Lägga mig bekvämt i sängen, och andas iiiiiiin och andas uuuuut. Och försöka uppnå total avslappning i anstiktet och resten av kroppen. På profylaxkursen så lär de ju ut att man ska andas djuuuupa andetag mellan värkarna iiiiin uuuuuuut iiiiiiin uuuuuuut, men att under värkarna ska man andas in ut in ut in ut in ut. Så är det inte då man kör dykmetoden, utan då gör man lugna djupa andetag genom hela värkarbetet. Nåväl, tillbaka till början.

Varifrån kommer dykmetoden?

”Metoden uppfanns av barnmorskan Cayenne Ekjordh, 59, som en gång överlevde ett ödesdigert möte med en enorm havsvåg genom att undvika att kämpa emot. Klockan var fem på morgonen när Cayenne Ekjordh gav sig ut i Stilla Havet för att bodysurfa. En tre meter hög våg tog tag i henne som om hon vore ett sandkorn. En enda tanke kom över henne: ”Gör ingenting!”. Hon satte sitt hopp till att hon skulle överleva om hon bara följde med. Cayenne förstod att hon skulle dö bara hon rörde sig minsta millimeter. Stranden var totalt öde, det fanns ingen annan som kunde rädda henne än hon själv. Tio år senare fick hon vad man kan kalla en uppenbarelse, som ville att hon skulle börja använda sig av sin dramatiska upplevelse i sitt arbete som barnmorska. Det fungerade på första försöket.

När hon senare i livet drog parallellen ­mellan kraften i havets vågor och sammandragningarna under en förlossning började hon prova metoden på födande kvinnor.

Barnmorskan Cayenne Ekjordh bekräftar att det kan vara svårt att dyka om man har alltför många plågsamma timmar utan vila bakom sig.
– Det är en stenhård mental grej att ”gå ner” och det kan vara många faktorer som påverkar villkoren, säger hon.

Det finns en vetenskaplig förklaringsmodell till Cayenne Ekjordhs instinktiva upptäckt. Mekanismen kallas associativ strategi och går ut på att man uppmärksammar smärtan och utforskar den objektivt som ett sätt att hantera den.

Är man rädd för smärtan och försöker fly från den motarbetar man kroppen, enligt dykteknikens princip. Då blir värkarna inte bara mer smärtsamma, utan också mindre ­effektiva. En livmodermun öppnar sig lättare i en avspänd kropp, enligt Cayenne Ekjordh.

Låt dig alltså inte skrämmas av allt prat om den oundvikliga smärtan. Tro istället på din kropps förmåga att föda barn, och låt dig dras med av vågorna.” Källa

Vad är dykmetoden? Och vad går den ut på?

Kort och gott skulle jag förklara dykmetoden som att du inte låter smärtan bestämma över kroppen. Utan du själv är den som har kontrollen och bestämmer, och smärtan är något som rinner genom din kropp – in genom huvudet och ut genom tårna. Och samtidigt som smärtan rinner genom kroppen ska du vara totalt avslappnad, andas djupt och välkomna den, smärtan alltså.

Men varför skulle du vilja välkomna smärta undrar du då? – Jo för om du försöker spjärna emot smärtan, spänna dig, rynka ihop ansiktet, knyta händerna runt någonting, bita ihop tänderna – då har smärtan svårare att komma igenom din kropp och den jobbar dubbelt hårdare = Det tar dubbelt så ont.

Välkomna varje värk

När du utövar dykmetoden slappnar du helt enkelt av och låter kroppen jobba ostört. Inget flämtande, ingen rörelse, inget skrik – du bara passivt observerar det som pågår i kroppen – och låter det ske. Du ska fokusera på en värk i taget och bara slappna av. En tanke som gjorde det lättare för mig att hålla kontrollen och vara avslappnad, vad att varje värk tog mig närmare Gry, för att det ”var hon” som orsakade värkarna, för att ta sig ut ur min livmoder och upp i min famn. Och varje gång jag spjärnar emot en värk så gjorde jag det svårare för henne att ta sig ut.

Så gick det för mig

Under hela dagen hade jag haft oregelbundna svaga värkar. Jag minns att vi var ute och promenerade runt klockan 18 på kvällen och gick in via mammas. Jag kom in i köket och sa åt mamma att jag har nån konstig smärta som kommer och går varannan till varje timme ungefär. Mamma sa då ”det låter nog som om det snart kommer igång då”. Jag som ännu hade 4 dagar till bf trodde ju inte det var sant, eftersom jag ju gick över 2 veckor med Lo och blev igångsatt – men samtidigt blev jag superpepp för jag hade ju verkligen gjort allt jag kunnat för att förbereda och mjuka upp kroppen inför förlossningen och slippa bli igångsatt, så att höra min mamma säga att det nog är på gång gav mig en sån kick! Så från att min mamma sa det så började jag dyka genom värkarna, även fast de var få och väldigt svaga.

Vid varje värk slutade jag prata, sjönk ihop med huvudet och axlarna, drog fingret från tinningen ner mellan ögonen för att vara säker på att pannan och käkarna var avslappnade, och vände sen handflatorna uppåt. Bara för att få in rutinen inför vad som komma skulle.

Vi kom hem, jag nattade Lo och vi började sen förbereda oss för att gå och lägga oss. Jag kollade igenom bb-väskan en sista gång och böt sen om till pyjamas, borstade tänderna och kröp ner. Under tiden från mammas tills jag låg i sängen hade värkarna kommit med allt mindre mellanrum. Klockan 21.30 fick jag konstatera att jag inte kunde vara så avslappnad som jag ville i sängen, pga av att värkarna började bli allt sjukare. Så med ett pirr i kroppen steg jag upp och böörjade förbereda mig inför det som jag hade varit så taggad på redan i flera månader – att få dyka mig genom förlossningen.

Jag plockade fram pilatesbollen och tänkte tända ljus, men fick snabbt konstatera att jag inte kunde vara avslappnad när jag gick och sökte efter värmeljus och tändstickor så jag sket i ljusen (hahah) och satte mig helt enkelt på pilatesbollen och lutade mig mot vardagsrumsbordet, och började dyka.

Jag välkomnade varje värk, och var bara så lycklig över att det var igång! Tänk att jag inte skulle behöva bli igångsatt! (Tåls ju dock att nämnas att jag hade haft en blödning dagen innan och varit in till förlossningsavdelningen där de hade gjort en hinnsvepning.)

Nå, jag satt där och jag föreställde mig en stig vid villan. När värken började så började jag i mitt mentala gå längs stigen. När värken avtog så kom jag fram till slutet av stigen, och där väntade jag. När nästa värk kom gick jag längs stigen igen, och när stigen var slut var även värken slut. Under hela tiden andades jag djuuuuupt, vare sig jag hade en värk eller inte.

Mittiallt ”vaknar jag” av att Robert kommer ut ur sovrummet och frågar hur det är ”du låter som om du har så sjukt nu? Kanske vi måst ringa till bb?” Och jag hade inte känt av N-Å-N-T-I-N-G. Klockan var nu 4 på natten (!!) och jag hade suttit och dykt från klockan 23. Vi klockade värkarna och de kom nu med 2-3 minuters mellanrum.

Jag ringde in till förlossningen och ringde efter mamma som kom snabbt som tusan. Under hela den tiden som jag ringde, klädde på mig, tog väskan osv. så kände jag varje värk och de tog så sjukt. Jag skrattade dock under värkarna för jag tyckte det var så otroligt att jag hade lyckats dyka så bra, så jag var bara så stolt och glad över att det fungerade!

Blir ju värsta förlossningsberättelsen här nu, men hur som haver, long story short. Från det att vi satte oss i bilen igen klockan 5, så var jag totalt avslappnad genom varje värk. Det var också i bilen som min dykbild på något vis ändrade. Värkarna hade ju blivit smärtsammare och stigen fungerade inte längre. Och utan att jag ens påverkade det så dök det upp en bild i mitt huvud. Det var bilden av ett blött spädbarnshuvud som var i min livmoderkanal, som trängde sig neråt neråt neråt. 

Från att den bilden dök upp i mitt huvud, var det den bilden jag dök med resten av förlossningen. Jag såg bilden, hur babyn trängde sig neråt för varje värk, och jag upprepade ”neråt neråt neråt” samtidigt som jag andades.

På eftermiddagen hade vi kommit i förlossningssalen och det var när jag var där runt 7 cm öppen om jag inte minns fel, som jag för första gången kände att jag tappade bort dykandet. Jag stod i duschen med Robert och grät och sa att det går inte längre, att nu tappar jag befattningen, det är inte mänskligt att ha så här sjukt! Han kramade mig men jag ville bara klättra på väggarna – med andra ord, duschen var inget bra ställe för avslappning.

Vill du läsa hela min förlossningsberättelse och vad som hände sen när vi kom tillbaka till rummet, så kan du klicka här. 


Cayenne tipsar

– Testa konkret på eventuella förvärkar. Börja med att springa när sammandragningen kommer. Prova sedan under nästa sammandragning att stanna upp, slappna av och släppa ­axlar och käkar.

Känn skillnaden.
– Kom ihåg att även om du misslyckas med att slappna av under en värk, så kan det fortfarande gå hur bra som helst inför nästa.

Dyk-trick

– Man kan förbereda sig med yoga och ­annan avslappningsträning.
– Läs om och lyssna på olika förlossningsberättelser.
– Ha koll på anatomin och vilka muskler som ska göra jobbet.
– Slappna av i axlar och käkar när värken kommer. Förbered dig tillsammans med din partner så ni är ett samspelt team.
– Var flexibel och ge upp om det inte fungerar, men börja gärna redan från början, ­innan de mest smärtsamma värkarna börjat och du hunnit bli utmattad.

Källa till Cayannes tips och dyk-tricksen



Låt dig alltså inte skrämmas av allt prat om den oundvikliga smärtan. Tro istället på din kropps förmåga att föda barn, och låt dig dras med av vågorna. ♥ Hoppas du fick lite hjälp av dethär inlägget, jag kan varmt rekommendera dykmetoden! 

* Jag svarar inte på den frågan i detta inlägg, då det skulle bli så långt då. Utan får återkomma med svaren på det i ett annat inlägg.

/ Carro

Varför ha henne i dagis fast vi är lediga?

I barnrelaterat, Dagens fråga av Carola Ekman13 Kommentarer

Dagens fråga: Varför är lo i dagis då ni båda är lediga ?

Det är ganska enkelt svar; för att hon vill! Skulle Lo vara ledig varje gång vi är lediga, nån av oss eller båda två så skulle hon ju aldrig vara på dagis eftersom att jag är ledig varje förmiddag och Robert ofta är ledig från jobbet när han har sina 24 h skiften. Lo är i dagis 3 dagar i veckan och 4 timmar per gång, så lagom för oss!

Det tog jättelänge innan jag kände mig redo att pröva lägga Lo i dagis, och ungefär lika länge innan jag kände att hon var redo. Men tillslut kom vi till en punkt då vi tyckte att hon verkligen skulle få ut något av sina förmiddagar där med utelek, pyssel, samlingar och allt vad det gör.

Och det kom verkligen i rätt tid! Hon trivs otroligt bra på dagis och har redan så många vänner och några hon klickat jättebra med. Hon gråter aldrig när Robert lämnat henne på morgonen och är alltid nöjd när jag hämtar. Det var så rätt i tiden och vi har inte ångrat hennes dagisstart en enda gång!

Så därför är hon i dagis fastän vi är lediga 🙂

Foton: Allis foton

/ Carro

Dagens fråga – Testa på pass vid Crossfit Jeppis

I Dagens fråga av Carola Ekman2 Kommentarer

Hej! Vet du om e finns nå såndär ”testa-på” dagar vi crossfit-jeppis? Elä nå öppet hus nångång snart? E lite intresserad av att böri, men vet int riktit va e går ut på/om ja nu sist å slutligen sku tyck om de, så sku va kul å fa å koll lite före man böri åpåå påriktit, e kostar ju ändå en del så 😀

Morjens! Vi har så lätt att man kan skick sms/ring oss på 044-9890 694 eller mejla till Crossfitjeppis@outlook.com så kommer vi överens om en dag och tid när det passar att du kommer och testar på. Crossfit är för alla, nybörjare och mer erfarna, men i början behövs bara mera coachning, så därför är det bättre med ett pass där de flesta andra redan behärskar tekniken så att coachen på passet kan hjälpa dig ordentligt så du gör rätt.  Vissa pass kan vara fullbokade så hör av dig några dagar innan du vill komma och testa, så bokar vi in dig i gruppen. Och det är ju gratis att testa på!

Vad går crossfit ut på då? Nå, det går kort sagt ut på att kombinera styrketräning, konditionsträning och gymnastik. Det är de tre grundpelarna. Var int rädda att höra av er och komma och testa, vi har rum för många nya medlemmar!

Öppet hus ordnas troligen i maj. Carro kan skriv ut datumet här närmare.

/Robert

/ Carro

Svarar på kommentarer som trillat in

I Dagens fråga av Carola EkmanLämna en kommentar

SVAR PÅ KOMMENTARER 

Finns det bra med utrymme för Los ben då hon sitter i sin stol i bilen? Hur gammal är hon nu å hur länge tror du hon kan sitta bakåtvänd? Är det extra mycke utrymme för benem me just dendär stolen?
SVAR: För några dagar sen köpte vi en ny bil (Nissan Qashqai) och den bilens baksäte är lite mindre än i vår förra bil (Mazda 6) men vi tycker ändå att Lo kan sitta bekvämt i hennes stol (Axkid minikid) trots att bilen är mindre. Eftersom att stolen är så högt upp från sätet så kan hon ha sina ben vinklade på ett mer bekvämt sätt än att hon måste sitta i fjärilställning eller ha knäna upp till hakan om du förstår vad jag menar.. Lo är 3 år (fyller 4 i juni) och ca 110 cm lång. Jag vet inte hur länge hon kan sitta bakåtvänd.. Kanske tills hon börjar klaga. Vi vill nog ha henne bakåtvänd tills hon är minst 5 tror jag.. Man vet ju dock aldrig hur det blir. Vet inte om det är extra mycket benutrymme, det beror kanske på om man har stolen långt ut på sätet och hur mycket man vinklar den. Jag skulle iaf säga att den ger möjlighet till mer utrymme än vår andra stol, Britax multi tech.

Har nyss beställt gymnastikringarna åt vår dotter som är i grys ålder, men vilken höjd skulle du säga är bäst att ha dom i åt barn i den åldern?
SVAR: Det är ju lätt att ställa dom sen då barnet står bredvid. Nu just har vi sån höjd åt Gry så att hon har armarna i ca 45 graders vinkel då hon står vid dem, Lo däremot brukar vilja ha ringarna så hon har armarna rakare då hon ska ta tag i dem.. Gry hänger inte ännu utan hon övar bara att hålla i dem och ”gå med dem”.  Men som sagt, ställ om dem då barnet står bredvid! Kul med ringar, superbra investering!

Såg att ditt foto på Lo när hon hänger i stången i dörröppningen är publicerad på Suomen voimistelutuotes facebook. Är det nåt dom gjort med lov, ingår det liksom i samarbetet du har med dom att dom får låna dina bilder?
SVAR: Jepp, precis så! Det ingår i samarbetet att de får använda mina produktbilder.

Hejsan, hur sku du säga att maxomorras kläder är i storlek? Och har du nån aning om vilken nätsida som sku kuna tänkas ha bäst utbud av deras kläder? 🙂
SVAR: Jag skulle nog säga att de är riktigt bra i storlekarna! Varken för stora eller för små utan helt passande för den nummer de ska vara. Det är ganska många sidor som säljer Maxomorra kläder i Finland, men somliga har ju endast ett fåtal plagg. De som har bäst utbud enligt mig är nog Lastentaikamaa.fi  Reimuli.fi och Jeriika.fi 

På lastentaikamaa såg jag att de har den nyaste kollektionen. Jag ska mejla Stephanie på Maxomorra finland och fråga, så återkommer jag med fler länkar då jag fått svar!

Hej! Vecket /pösiga magen över snittet du beskriver (läs inlägget här) har jag också, fortfarande. Snittades akut för tre månader sedan. Varför blir det så? När försvinner det? Är liksom smal i övrigt och magen är relativt platt men mjuk.: men vecket får mig att undra vad som hänt? Trodde det skulle försvinna.. snittad för sex år sedan också akut. Minns inte detta problem..? Men har säkert glömt.

Är vecket kvar? Om inte, hur snabbt försvann det? Vad gjorde du? Hopps du ser denna kommentar trots att det är ett mycket gammalt inlägg 🙂
SVAR: Grattis till bebisen för det första! Ja, för mig gick det så att eftersom att snittet kom så högt upp så blev det riktigt vid gränsen var magen ”börjar” och på så vis så blir det ju lätt att magen viker sig där om man inte har en fettprocent på cirka 0. Hehe. Har nog kvar mitt veck och det blev såklart tydligare efter att jag födde Gry då magen var stor. Nu har jag också en mjuk och platt mage men nog far det in där var ärret efter snittet är, och eftersom att det far in där så blir det ju att magen står ut ovanför ärret.. Svårt att förklara men ja, det är ju som att snittet är djupare in är var magen är så därför.. Tror nog det beror mycket på att snittet är så högt uppe. Skulle det varit lägre ner så skulle ju inte magen alls blandas in i det hela och magen skulle inte vecka sig.. Tror nog jag kommer få dras med det resten av livet 🙂

Lo och Grys härliga klänningar är från Maxomorras sommarkollektion 2017 ♥

/ Carro

Inför bloggåret 2018

I Carro, Dagens fråga av Carola Ekman2 Kommentarer

Jag fick en kommentar till min frågestund för några veckor sen, som jag inte ännu svarat på: Om bloggande. Jag lämnade medvetet denna kommentar obesvarad eftersom jag visste att jag skulle skriva ett inlägg om mina blogg-mål inför 2018 i ett senare skede! Och det skedet har kommit nu.. (Kommentaren med frågorna kommer i slutet av inlägget så ni inte måste scrolla upp för att läsa frågan till varje svar.)

Detta med att blogga för det är något jag funderat på en hel del de senaste dagarna eftersom jag ska sätta upp mina blogg-mål för 2018 nu inför nyårsafton. Tycker det känns som en utmaning att varje år sätta upp nya mål, och det höjer motivationen för att blogga väldigt mycket! Så har du en blogg rekommenderar jag dig att göra detta.

Förra året hade jag 4 blogg-mål och här följer en utvärdering om hur det gick med dem!


1. Göra min image starkare men ödmjukare Så gick det: Känner att jag nog lyckats bra på denna punkt. Dock vet jag att jag behöver ha fler bilder på mig själv för att min image ska bli ännu bättre.
2. Endast ha samarbeten som jag känner att jag vill göra, kan stå för att jag kan rekommendera och som ger mig ekonomisk vinning. Att bara ta emot produkter i.o.m. samarbeten leder i slutändan till att det är jag som betalar för att företaget får synlighet på min blogg, eftersom jag måste skatta på produkterna. Så gick det: Denna punkt har gått sidådär. Två företag jag samarbetat mycket med betalar endast i gåvor, men då igen så är det produkter som jag antagligen ändå skulle ha köpt så det är ju en fin balansgång det där.
3. Inte ha en enda bild med dålig kvalité på bloggen. Så gick det: Check på den! Tror jag har lyckats till 99% med denna. Har jag lånat ut min kamera eller nått annat som gjort att jag inte kunnat använda den har jag inte ens bloggat eftersom motivationen är på 0 när jag vet att jag inte kan sätta in en fin bild med bra kvalité till inlägget.
4. Inte skriva för personliga saker om barnen gällande vardag eller utveckling. Så gick det: Check på den!


Och blogg-målen för 2018 ser ut som följer..

1. Fortsätta ha samma mål som jag hade 2017
2. Ha fler bilder på mig själv (är sämst på det!! Har väl publicerat typ 3 bilder på mig själv 2017…..)
3. Göra fler gif-inlägg
4. Bli bättre på att tidsinställa inlägg för de dagar då jag vet att jag inte kommer hinna blogga, t.ex. då jag ska jobba

Vad tycker NI jag borde förbättra/göra annorlunda med bloggen 2018?


Här kommer svaren på kommentaren där Emelie frågade..

1. Hur får man stor blogg? 2. Var det roligt att blogga på sevendays? 3.  Är det bättre med egen plattform? Varför Isf? 4. Bästa med att blogga? 5. Läser du alla kommentarer? 6. Hur får du samarbeten till bloggen? 7. Tackar du ofta nej till samarbeten? Hurudan Isf?

1. Ja du, det vet jag inte. Tycker själv inte jag har en stor blogg så känns lite löjligt att svara på denna fråga. Men men med tanke på att jag blev årets blogg 2015 så har jag väl gjort något rätt.. Så mina bästa tips skulle väl vara Regelbunden uppdatering, våga vara personlig, mycket fina bilder.

2. Jo det var nog roligt! Var kul med gemenskapen och sättet man kunde diskutera med de andra. Gillade layouten också!

3. Jo det är nog mycket bättre. Nu har jag bloggat på egen plattform i exakt två år och det är nog bättre än att vara bunden till ett bloggkontrakt. Det för att jag får ha hand om mina samarbeten/min blogg helt själv och får ta emot bloggåvor och pressutskick. Detta var ju också orsaken till att jag slutade på Sevendays! Skulle reglerna kring samarbeten se annorlunda ut (att varje bloggare har hand om sina egna samarbeten och får den större delen av ersättningen själv och inte tvärtom) skulle jag nog ha kunnat fortsätta där.

4. Bästa med att blogga.. Jaa hmm. Det är nog allt det! För mig är bloggandet så i ryggmärgen så det känns så vardagligt med allt kring den. Minns i början när jag började blogga igen efter en paus på ca. 6 månader (då jag väntade Lo började jag ju igen då) så kändes det i början lite jobbigt när jag tänkte på att jag skulle uppdatera bloggen varenda dag.. Det blev som en press.. Men nu går det ju nog helt automatiskt. Sen att få utlopp för kreativiteten och att få skriva ner mina tankar och funderingar. Det är väl det bästa. Näst efter kontakten med er läsare förstås!

5. Jo det gör jag nog. Försöker ofta svara också men ibland om det är många kommentarer med liknande innehåll eller om jag först berättat i ett inlägg hur jag tänker om en grej och sen frågar hur ni tänker så blir det ofta att jag inte svarar på så många kommentarer utan läser och begrundar hur ni tänker bara. Men men, borde väl bli bättre på det med att svara också. Ibland får jag dock tidsmässigt välja mellan att skriva ett inlägg eller svara på kommentarer, och oftast känns det ju mer värt att skriva ett nytt inlägg åt er 🙂

6. Det är nog alltid så att företag kontaktar mig endera via mejl eller instagram och så tar vi det vidare därifrån då.

7. Jag tackar ofta nej till samarbeten jo. Oftast såna samarbeten där jag inte får ekonomisk ersättning. Känns inte värt att göra reklam för t.ex. en tuttflaska och sen endast få en tuttflaska som ersättning, eller en rabattkod..

Säg att tuttflaskan kostar 11 €. Då är det helt enkelt inte värt att först hämta den från posten, sen fotografera den, sen skriva ett inlägg om den, sen dela inlägget, och sen ännu till sitta med deklarationen och skriva upp den där tuttflaskan för 11 € i slutet av året. Sen tackar jag också nej till massa annat.. T.ex. företag som inte passar in på min blogg (kasinon, dejtingsidor, hemteknik, sexsidor… Ja men sånt) Men annars så brukar jag nog överväga och mejla fram och tillbaka för att få till en bra deal som känns rättvis för både mig och företaget, om det är ett företag jag vill samarbeta med och det viktigaste, kan rekommendera åt er!


/ Carro