View Post

Dagens mycket tvivelaktiga fråga

Amanda sa.. Personlig fråga kanske men jag hade funderat om ni inte ska få tredje snart med tanke på att ni gifte er för snart 4 månader sen? Eller har ni svårt att bli gravida nu? Eller kanske är du gravid redan utan att ha berättat ännu. Förstår om det är för personlig fråga och om du inte vill svara! Eller kanske bara jag som tar förgivet att man vill skaffa barn efter att man gift sig.

Oj hjälp! Måste nog säga att detta var en av de konstigare frågorna jag fått på min blogg genom tiderna. Tänkte egentligen inte alls svara på den i ett helt eget inlägg, vill inte ge sånt här utrymme (tycker det nästan känns som en trollfråga.) Men jag kan ju säga som så.. Vi gifte oss inte alls med tanke på flera barn. Skulle vi ha velat försöka få ett barn till så skulle vi gjort som vi gjorde före vi blev gravida med Gry; skitit i bröllopsplanerna och försökt bli gravida istället. Det var ju därför vi sköt upp bröllopsplanerna förra gången vi planerade bröllopet!

Giftemål och barn hänger inte alls ihop för mig. Jag vet ju att det finns människor som tycker det är viktigt att vara gifta före de försöker sig på att göra ett barn. Men alla är olika och själv ser jag inte alls den kopplingen. Tycker det är konstigt att folk ännu 2018 tror att bara för att två personer gifter sig ska det automatiskt komma ett barn 9 månader senare.

Och ja, jag tyckte nog mycket i din fråga var för personligt. MEN jag lyfter den ändå i ett inlägg såhär för att fler ska läsa detta:

Snälla sluta säg att man ”skaffar” barn. Jag säger som Anki, ”kan vi för alla medmänniskors skull enas om att inte använda verbet skaffa då det gäller en önskan om att få ett barn. Verbet är väldigt inrotat och uråldrigt i diskussionen, men det är på tiden att vi avstår från det och försöker hitta på ett nytt istället. Mitt förslag är att önska barn. För i slutändan är det för det mesta en fråga om att man önskar att man får ett barn, önskar att bli förälder, önskar att bli fler i familjen. Slutresultatet vet man dock aldrig då man ger sig in på den resan.” Så det så.

/ Carro
View Post

En fråga kring förlossningsrädsla och att förbereda sig inför en förlossning

Cessan skrev..

Jag väntar mitt första barn, hade egentligen inte velat ha barn pga. förlossningsrädsla men nu blev det som det blev. Pga. det så ska jag på ett enskilt besök till BB och träffa barnmorska och gynekolog. Min rådgivningstant föreslog att jag ska skriva ner frågor som jag vill ha svar på på förhand. Några enstaka har jag tänkt ut, men som förstagångsföderska så känns det lite som att man vet inte ens vad man ska fråga..

Kanske du kan göra ett inlägg där du skriver vad du hade velat veta innan förlossning, och kanske andra läsar också kan svara. Så får jag ju lite riktlinjer på vad man ens kan fråga och tänka på innan 😀


Hej och grattis! Jag kan tänka mig att det är svårt att ens tänka på att det kommer komma ett barn ut av det hela, när man är väldigt förlossningsrädd. Men det kommer det att göra, så stort grattis åt er! ♥

Jag tänker spontant att du också, förutom träff med barnmorska och gynekolog, borde träffa Susanne på familjerådgivningen här i Jakobstad, din rdgtant vet nog säkert vem jag menar. Så att du kan tala med henne och reda ut vad din rädsla grundar sig i om du inte vet det redan. Ett besök till henne är som att träffa sig själv i sitt inre, haha. Sen så kan jag ju aldrig säga det nog, men en doula när man har förlossningsrädsla är verkligen G-U-L-D. Sen finns ju pelkopoli i Kokkola, dit borde du också försöka få en tid. I vår podd så spelade vi just in ett avsnitt om just förlossningsrädsla och där tog vi upp en del om att ha doula också, så se till att lyssna på det när det kommer ut! Det är avsnitt 5. Så om två veckor kommer det. Superbra avsnitt.

Jag hade ju en viss förlossningsrädsla inför min andra förlossning, men den grundade ju sig mer i att jag inte ville gå över tiden, och jag inte ville förlora kontrollen under förlossningen. Jag ville känna att det var min egen kropp som jobbade och inte att den jobbade p.g.a. konstgjorda värkar orsakade av medicin. Så mycket av min rädsla var just att förlora kontrollen över kroppen, eller ha så mycket smärta att jag måste ta smärtstillande som skulle göra att jag inte kände vad som hände inom mig.

Det är så svårt att säga på rak arm vad du borde fråga på dina besök, då jag inte alls vet hurudan rädsla du har.. Och det är ju väldigt mycket man skulle ha velat veta innan ens förlossning. Men eftersom ingen förlossning är den andra lik skulle det ju ta en evighet att gå igenom varje tänkbara senarium med banrmorskan/gynekologen. Jag har tidigare faktiskt gjort precis ett sånt inlägg du efterfrågar, där jag frågade er läsare vad ni önskar att ni skulle ha vetat innan era förlossningar. Här hittar du det fina inlägget:

Det önskar vi att någon skulle ha berättat för oss.

Men, saker som jag ville fråga på mitt besök för att lätta på min rädsla/oro var bland annat: 
– Kan man bli tvingad att ta cytotec eller kan man vägra? Vad händer isf?
– Hur länge får man gå över tiden sålänge barnet mår bra i magen?
– Är risken stor att vi lämnas ensam i rummet eller finns det oftast personal så någon kan komma direkt man ringer på?
– Får jag själv bestämma i hurudan ställning jag föder?
– Kan jag bli lovad att igen trygar epidural på mig, även i min svagaste stund av smärta?
– Etc.

Så raka, ärliga frågor som sätter huvudet på spiken just kring de känslorna som orsakar din oro och rädsla. Diskutera diskutera, få lite mer kunskap och info. Det brukar ju lätta på rädslan. När det kommer till att föda så anser jag personligen att man inte kan läsa på för mycket (och då menar jag inte att man ska läsa hemska förlossningsberättelser utan faktisk info.)

Så jag säger det igen: Läs på om förlossningar! Hur de oftast går till, de olika faserna i en förlossning, vad som händer i livmodern och underlivet. Hur babyn roterar och sjunker. Osv. Prata ihop dig med din partner/den som ska vara med under förlossningen så hen vet hur du tänker, vad du är orolig för, rädd för, ser framemot.. Och öva på avslappning och andningen tillsammans, så hen också vet hur hen kan lyfta upp dig och ta tillbaka dig i andningsbanan om du börjar tappa det. Det är ju egentligen det enda du kan ha kontroll över under din förlossning. Allt annat händer ju bara, men om man har tur, så kan man ta kontroll över sin andning och avslappning. Avslappning och andningen tror jag verkligen är A och O under en förlossning. De två tillsammans minskar smärtan så otroligt mycket.

Jag rekommenderar dig att läsa på och använda dig av dykmetoden (♥) och att läsa boken ”Föda utan rädsla”. Stort stort lycka till, hoppas du övervinner din rädsla och får en fantastisk förlossning!

”Jag önskar att någon skulle ha berättat för mig att förlossningen pågår i några timmar, det du får ut av den förändrar ditt liv förevigt.”

/ Carro
View Post

Dagens fråga

Hur gör ni med lämningarna och hämtningarna? Vi fick plats för storebror till januari men är orolig hur jag ska orka upp å klä på två barn och pynja iväg till dagis 8 på morgonen …

Vi gör oftast så att jag stiger upp kl 07 och gör Lo klar för dagis. Vid halv 8 kommer Robert hem från gymmet (han leder morgonträningarna vid CFJ) och för henne sedan. Sen vid 12.15 så hämtar jag och Gry henne! Vissa mornar har jag fört henne då R fått för brått. Men oftast gör vi så att han för henne. Han börjar ju 8 så vi ställer hennes tider efter det. Kanske ni också kan göra så att den som ska upp till arbete skjutsar till dagis? Jag försöker alltid att vi är tysta där på morgonen så Gry inte behöver vakna, så kan jag dricka morgonkaffet i lugn och ro sen när R och Lo åkt iväg till dagis.. Men oftast vaknar Gry, så då myser vi vidare i soffan sen. Hoppas ni hittar en rutin som passar er!

Hur gör ni andra som är hemma med syskon, med lämning på morgonen? 

/ Carro

Det var uppenbarligen inte atopisk hy

Fick en fråga häromdagen om jag kan ge en update om hur det går med Grys hud. Har så många gånger tänkt att jag skulle göra det, men alltid glömt bort det eftersom det inte finns något som påminner mig om att skriva om det. För hon har nämligen inga eksem kvar. Noll, nada INGET!

Under hela hennes lilla liv dittills (från 2-3 månader då det började) så hade jag blivit tillsagd från rådgivningen och hvc att hon har atopisk hy. Att vi ska smörja med bassalva och kortison. Men, jag ville inte riktigt godta den ”ursäkten”. Att bara smörja, smörja och smörja. In med eksemen i kroppen bara, smäta över dem med diverse salvor. Kortison lade vi aldrig på henne.

Sen blev jag tipsad om homeopati. Och ja, precis som jag skrev i detta inlägg, så är jag ju en sån som är ganska skeptisk till allt sånt, men har ändå ett öppet sinne och ratar inget och ingen bara för det.

Det var den 1 februari nu i år (Gry var 1 år & 6 månader) som vi var till homeopaten, och efter ett långt samtal kom hon fram till att det troligtvis är p.g.a. antibiotika som Gry har sina eksem, läs mitt inlägg om allt hon sa och hur Grys antibiotikahistoria ser ut här. Vi fick en kur med homeopatpiller + probiotika som vi skulle ge Gry morgon och kväll under, ja hur länge var det nu, 2 månader kanske. Grynen skulle rensa ut antibiotikan ur hennes kropp.

Och vad ska jag ens säga? Under kurens gång slog eksemen revolt och det var mer än nånsin, men efter avslutad kur var allt eksem borta. Och vet ni vad det bästa är? Att Gry varit helt fri från eksem sen dess ♥ Helt otroligt och för bra för att vara sant! Så homeopati, belive it or not – för Gry fungerade det och jag är så glad och lättad. Jag kunde inte bry mig mindre i vad folk tror eller inte tror om homeopati, det enda som betyder något för mig är att det hjälpte min dotter att bli kvitt hennes hemska eksem.. Jag minns att hela hennes lilla kropp hade en skarp, skröplig hinna (och jag undrade varför hon inte hade babylen hud som alla andra babysar..) + att hon var full med orangea fläckar som ibland varade, över hela kroppen..

Minns hur uppgiven jag var när läkare och sköterska efter sköterska sa att hon har atopisk hy och att vi kommer behöva smörja henne många år ännu innan vi ser om det ”växer bort”och jag frågade om det verkligen inte kan vara något annat!? – Nej det är nog atopisk hy.

Nu har hon varit fri från eksemen sen dess, och jag är glad att vi for till homeopaten så snabbt som vi gjorde, så hon inte behövde lida av sina eksem så länge.

Är det nå andra här som har positiva erfarenheter av eksem + homeopati?
Berätta gärna, tycker det är så häftigt och hoppingivande! ♥

Foton Rebecka Hägert

 

/ Carro

Avslappnad stämning och bröllopsklänning

Fick två frågor under inlägget med vår bröllopsfilm 

1. Var det svårt att vara avslappnad fast ni visste att hon filmade?
Egentligen visste vi inte när hon fotograferade och när hon filmade. Man kan ju tänka att det kan vara lite obekvämt att ha med sig en fotograf hack i häl under en så stor dag som ens bröllopsdag, men eftersom vi känner Rebecka från förr så kändes det inte alls nervös eller spänt på nått sätt.. Visst kanske jag i nån stund märkte att ok nu tar hon en bild på mig nu måste jag försöka se glad ut, men nja vartefter dagen gick så glömde vi helt bort att hon ens var med. Hon höll sig bakom oss och inte alls ”i vägen”. Vid Pörkenäs sedan så var det som om hon inte alls var där. Det var bara Robert och jag, och vår alldeles egna stund där på klipporna.. Var så otroligt fint.

2. Varifrån är din underbara klänning? 
Den beställde jag från Boost.com men såg dock att den inte finns där längre.. Men den är av märket Cream och modellen heter Azedine dress! Direkt jag såg den visste jag att that is the one for me.

/ Carro

Bröllopsfrågor

Alltså så otroligt fint! vi skulle också vilja gifta oss litet och enkelt, och så skönt att man faktiskt kan ha ett dröm bröllop som inte tar ett år aty planera! Vi tål inte stress. Var ni här i Jakobstads magistrat och veg er? Åå ni är så fina! Så vackra bilder! Ja vill gärna sr 700 bilder å bli inspererad! GRATTIS! <3

SVAR: Tack! Ja, jag tycker man ska ha det precis så som man själv vill. Nu för tiden har det blivit så stort fokus på gästerna, nästan så man har sitt bröllop för gästerna och inte för en själva, vilket ju är jättesynd på ett sätt! Var så skönt att inte behöva stressa alls, och helt enkelt ha det helt på vårt sätt.

Jag hade tänkt innan att jag vill att dagen blir indelad i 4 delar: 1a delen när vi ställer oss inför vigseln och middagen. Dvs. smink, hår, påklädning.. Vi var hemma hos oss och min syster fixade mitt hår och mitt smink, vi klädde på barnen och och själva.. Sen åkte R för att hämta brudbuketten och när han hade gjort det möttes vi upp på en romantisk plats jag hade sett ut före, där vi hade first look. R hade inte sett min klänning alls innan, så det blev en jättefin stund ♥ 2a delen vigsel+middag, 3e delen Vi ensamma på en klippa i solnedgången för att ta porträtt foton och bara njuta av varandras sällskap.. Och 4e delen hemma med champagne, nått gott och bara vi efter att vi nattat barnen. Sista delen föll dock bort på ett sätt eftersom Gry var vaken till halv 1 hehehe. Nå, hursom, så blev dagen helt perfekt!

Vi veg oss vid magistraten i Jakobstad jo, det var en skild vigselsal som var riktigt vacker. Vigseln gick snabbt och var jättefin. Min syster sa efteråt ”tack för att vi inte behövde sitta en timme i kyrkan!” Haha. Jaa, jag kommer inte kunna hålla mig från att visa upp alla bilder så räkna med det!

Stort grattis. Det enda jag om atttänka på var att Hade alla era närmaste möjlighet att på kort varsel vara med dvs ingen var bortrest eller dylikt av dem ni önskade att skulle vara med på er Stora dag.

SVAR: Tack! Alla förutom två svågrar hade möjlighet att vara med, så ganska bra ändå! Skulle varit mer synd om nått syskon inte skulle ha kunnat vara med dock. Men som tur hade alla möjlighet! (Min syster i Sverige meddelade vi ganska långt innan så hon skulle hinna boka flyg.)

Ååh, vad ljuvligt ❤❤ Ni gjorde så rätt!! själv smet vi ner till Italien och gifte oss där i ett rådhus. Enda vi bjöd med var sonen . vi hade okända italienare som vittnen. Men vilken stämning. Folk kom fram och grattade. Visst var det några hemma som kanske blev besvikna, men va fan, det är ju ens stora dag och man gifter sig för sin egen skull och inte för släkt och vänner. Man ska göra precis som man vill. Grattis till Er!!! ❤

SVAR: Åh va härligt. Så romantiskt och helt på ert sätt ♥ Jag tycker själv det är väldigt löjligt när andra ska bli besvikna över andra människors sätt att göra val, vad det än handlar om i livet. T.ex. ”Nej int ska ni skaffa nå flera barn nu så här tätt inpå första” Vad har någon annan med det att göra? ”Neee int ska ni gifta er i nått annat land, då kan vi ju inte vara med buuhuu.” Jaha men nu handlar det inte om ditt liv här så aaaattt. Nej, det bästa sättet är ens eget! Go you!

Alltså jag kan int vänta tills Rebecka skickar länken
till webgalleriet med våra bröllopsfoton!

/ Carro