Ett inlägg till dig med hyperemesis gravidarum

 

Fick en kommentar..

Är sängliggande med hyperemesis och hatar livet just nu. Allt är så mörkt. Sku du kunna skriva ett peppinlägg om att man faktiskt kommer sig igenom det och hur du psykiskt tagit igen dig efteråt?


För det första. Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. HG är något som ingen, alltså INGEN kvinna ska behöva gå igenom. Men ändå finns vi, vi som är den där lilla drabbade procenten. Vi som har mer jävlaranamma i oss än någon annan. För att vi måste. För åt oss finns inga botemedel. Inget pepp. Inget ”det går över vid vecka 12”. För oss finns bara en sak; Och det är ljuset i tunneln. Målbilden. 

Och det kära du. Det är det jag vill att du ska fokusera på nu. Om du inte redan har en målbild så är det hög tid att fundera ut en. Min målbild var det som tog mig igenom mitt mörka helvete med HG. Varje gång jag grät och ville ta en kökskniv och skära ut moderkakan, fostret och allt fan jag hade i magen som orsakade mitt konstanta illamående, så fokuserade jag på min målbild. Bilden där jag lade ner min nyfödda på sängen för första gången. Då, då hade jag klarat mig och kommit ut på andra sidan. Och varje timme, varje dag, så tänkte jag på att jag tar mig närmare den bilden. En spya i taget.

När det är första barnet, då är det svårt att föreställa sig att det ens kan vara värt det. Såhär skrev jag i min dagbok:

”Idag har jag spytt ca 30 gånger. Och klockan är bara 2 på eftermiddagen. Varför fan utsätter jag mig själv för dethär? Det finns ännu tid för abort. DET KAN INTE VARA VÄRT DET!! Att må såhär ännu i 20 veckor!? Hur ska jag klara mig ur detta med förståndet i behåll? CARRO, kom ihåg en sak jävligt noga. Du ska aldrig mera bli gravid. ADOPTERA OM DU BLIR BABYSJUK! DU UTSÄTTER INT MIG FÖR DET HÄR EN GÅNG TILL DET SKA DU HA KLART FÖR DIG!”

Men se bara. 1 år och 5 månader senare var jag gravid igen. Planerat dessutom. För den här gången visste jag att det är värt det. 100 gånger om. För Lo skulle jag ha gjort om min HG graviditet 100 gånger. Hon var värt det. Och vetdu, det kommer ditt barn också vara. Det är så jävla svårt att tro det nu, jag vet, men jag lovar dig. När babyn är ute och du hittat tillbaka till dig själv kommer du inte ångra något. Du skulle göra det igen.

Du kommer att klara det här. Och du kommer vara så otroligt lycklig när babyn är på utsidan, inte bara för det självklara, babyn alltså, men också för att du varje dag får känna matlust och livsglädje igen.

Skit i alla råd om knäckibröd på sängkanten, papayakapslar och åksjukearmband. Fokusera på målbilden (och googla söta bilder på babysar på pinterest.) Lev i framtiden, skit i nuet. Fokusera framåt framåt framåt. Skriv dagbok.

Och om mitt psykiska mående efter graviditeten. Jag hade aldrig varit lyckligare, helt på riktigt. Att få må bra igen, njuta av bebisgos dagarna i ända. Veta att jag inte kommer behöva spy inom de närmaste minuterna.. Kunna få gäster utan att behöva säga att de måste gå hem pga att de luktar så jag börjar spy. Små små saker i vardagen som man inte tänker på annars, men som är så jävla stora när man lider av HG, att slippa sånt. Att bara få njuta av sin baby och må bra. Det blev inte bättre än så.

En stor kämparkram till dig. Du är en superwoman, du KOMMER att klara dig igenom dethär, och du kommer kanske att komma ut på andra sidan med dåligt hår och fula naglar (p.g.a. näringsbristen) men du kommer att överleva. Och det kommer vara värt det.


Gå med i facebookgruppen Hyperemesis gravidarum – Svenskfinland om du inte redan är det ♥

Under kategorin Downsides här på min blogg, samlade jag alla inlägg som jag skrev när jag mådde som sämst under tiden med Lo i magen. (Bilderna har fallit bort i bloggflytten men texten är ju det viktiga.) Så kika in där om du vill. Kanske skönt att läsa och känna igen sig. ♥

Här besannades min målbild. Just hemkomna från BB, och jag la varsamt ner henne på sängen och fällde tårar. Jag klarade det. Jag kom ut på andra sidan ♥

Men vad tycker Robert då?

”Vad tycker Robert om att vara hemma med barnen då du är på jobb?”

Hej! Tack för din fråga. Han tycker nog samma som jag tycker när han jobbar och jag är hemma med barnen; att det är tacksamt att vi har möjligheten att ha dem hemma och vi får spendera våra dagar tillsammans, och att vi ska vara glada sålänge vi har det såhär. Jag jobbar ju när Robert är ledig, så han skulle ju ändå ha varit hemma under den tiden. Så att jag pyser iväg på jobb kvällstid förändrar inte hans situation märkbart. Förutom att han kanske går miste om gymtid (och Carro-tid hehe). Och fast hans situation skulle förändras märkbart så skulle det ändå inte vara något negativt.  Han njuter av att få mer ensamtid med barnen medans jag njuter av en stund för mig själv efter att ha varit hemma med barnen dygnet runt i 4 år. ♥

Och ja, fast han nu mot förmodan skulle tycka något negativt (vilket han alltså inte gör) om att vara hemma med barnen så länge jag jobbar 4 h på kvällen så skulle jag inte bry mig ett skit faktiskt. Jag började jobba för min egen skull, för att jag behöver det, och han skulle nog bara få finna sig i det då vi ändå har möjligheten till att göra såhär. Skaffar man barn så får man väl nog räkna med att behöva ta hand om och umgås med dem också.

Men som sagt, han tycker inget negativt om det utan stöttade mig och var positiv direkt när jag sa att jag börjat söka jobb och tog det som en självklarhet att han är med barnen under tiden jag är hemifrån, ingen diskussion om den saken! 🙂

 

Sen när blev barnkalas ett problem?

Hej 🙂 Har ett förslag till dagens fråga… Har en son som började skolan i höst och som fyller år i november. Jag älskar att pyssla och ställa till kalas, men nu har det tyvärr bestämts på föräldrarmöte att barnen i klassens kalas ska gå i samma lättsamma kalasande, utan något speciellt tema, presentpåse till gästerna och ja, allt extra. Detta för att det ska förebygga mobbning ifall någons kalas är väldigt över och någon annans väldigt enkelt. Jag tror ju inte att detta skulle bli ett problem, barn är väl bara glada om de får gå på kalas överlag?

För mig som älskar att pyssla är denna bestämmelse så tråkig då jag länge sett framemot att få ställa till roliga renskalade åt mina barn, och jag funderar på att ta upp detta på nästa föräldramöte och försöka häva bestämmelsen. Men tänkte höra med dig och ni andra som läser här hur ni ser på saken? Problem eller inte att vissa har kalas med teman och så, och att andra har vanliga kalas med tårta och lekar? PS. Behöver inte betyda att det kostar mycket för mig att ställa till temakalas utan jag använder återvunnet material och har ett stor pyssellager som jag samlat på mig genom tiderna.

Fick denna kommentar för några dagar sen och tänkte jag skulle försöka svara hur jag tänker, men jag tycker också att ni som läser kan kommentera hur ni ser på saken!

Jag tänker spontant att det är bra att klassen har en gemensam linje, vare sig om det då är ok med stora påkostade temakalas och alla gästerna får ta hem en överraskningspåse, eller om det bestäms att alla bara har kalas med tårta och lekar. Även fast det då i vissa fall betyder att det såklart drabbar de föräldrar som älskar att ordna stora kalas.

Även fast man inte har ett stort temakalas så betyder det ju absolut inte att kalaset blir tråkigt och platt. Som du själv skriver så har du ju mycket pysselgrejer, så lite smått här och där kan ju inte vara så farligt. Man måste ju minnas för vem det är man egentligen ordnar kalaset, för födelsedagsbarnet och gästerna. Den dagen då det blir en tävling mellan föräldrarna om vem som ordnar det bästa kalaset, det är då jag tycker det blir ett problem. Sen kan det ju vara att barnen, när de kommer upp i högre åldrar, börjar jämföra kalasen, men är det inte så att de nog bara är glada över att ens få gå på kalas och tänker inte desto mera på dekorationer och sånt?

Samtidigt som ni bestämde regeln om kalasen, bestämde ni samtidigt en € gräns för vad presenterna får kosta? Det tycker nämligen jag nästan är viktigare än hur kalasen ser ut. Inte så kul för t.ex. Lisa om hon ska ge en gåva åt födelsedagsbarnet, men så ger barnet före henne i kön värsta stora legoslottet medans Lisa står med en liten slickepinne inpaketerat. Det tror jag tar mer på barnen än huruvida den ena kompisen hade pirattema och den andra ”bara” tårta och lek..

Vad säger ni andra, nice eller bajs med ”kalas-regler” i dagisgruppen/klassen?

Satsa på syskonvagn eller Puky?

Marina S sa.. 
Hej Carro =) Jag undrar om du kan skriva ett inlägg om hur det egentligen har varit, har ni haft nytta av syskonvagnen? Vi väntar lillesyskon och det kommer vara 2 år 3 månader mellan barnen.. Vår dotter är sen i talet men går och springer nog.. Tänker om vi istället ska satsa på en puky? Har ni haft nytta av den? Vill Lo hellre åka vagn eller puky då ni åker nånstans? =)

Hej Marina, och grattis till kommande tillökningen! Oj, det är ju nog verkligen såå svårt att svara på din fråga eftersom jag ju inte vet mycket om hur ni är som familj med rutiner och sånt, om ni bor långt borta och har långa sträckor när ni ska nånstans osv. Men, jag ska såklart försöka svara, men då utifrån hur vi har haft det och tänkt.

Vi har både haft en syskonvagn och en puky till förfogande. Och jag kan inte tänka mig att vara utan varkendera faktiskt. När Gry var nyföding så åkte Lo oftast med i syskonvagnen, eftersom att hon inte ännu helt vågade susa fram på pukyn. Men vartefter månaderna gick så vågade hon mer och mer och hon ville oftare åka puky än vagn. Dock hade jag alltid med syskonvagnen för att inte bli tvungen att bära hem henne + pukyn + skuffa vagn när hon blev trött. Då lade jag henne helt enkelt i vagnen och hackade fast pukyn och skuttade hem hela patrasket.

Nu i sommar så har Lo nog börjat åka mest puky dock. Hon åker hårt och orkar väldigt bra! Dock skulle jag inte ha velat vara utan syskonvagen ännu. Det eftersom när vi redan ska in till min syster som bor i stan, så vågar jag inte låta henne cykla genom stan, för trafiken här i Jakobstad är helt fucked up. Ingen (okej säkert någon enstaka) väntar på barn eller andra vid övergångsställen. Och en tvååring på puky utan broms, nä det känner jag att är för osäkert. Så när vi har haft ärenden längre bort eller in till stan, då har syskonvagnen varit guld.

Idag så hämtade vi faktiskt ut Los nya puky från posten. Hon har för längesen växt ur sin LR M (minsta modellen) och eftersom hon ändå använder sin puky dagligen så tyckte vi att hon var redo för en större storlek med broms.

Idag sålde vi vår syskonvagn också. Det var med vemod jag vinkade hejdå när de körde iväg med den. Den har verkligen underlättat mina dagar något enormt sen jag blev tvåbarnsmamma! Nu när Lo ändå inte vill åka syskonvagn lika ofta längre, utan föredrar pukyn eller att gå själv, så kommer vi istället ha en syskonvagn som går att ha både som enkelvagn och syskonvagn. Dvs. Man kan lägga fast en till sittdel ifall det finns behov. Så bra!

Men, som kort svar på din fråga. I början tror jag det kan löna sig med syskonvagn om ni har långa sträckor att gå, men om ni bara är runt kvarteren i närheten kanske puky+ te.x ståbräda kunde vara ett alternativ? Det finns ju många möjligheter! Sen behöver man ju inte köpa den dyraste syskonvagnen heller om man är osäker på om man ens kommer använda den, utan efterlys på findit eller facebook loppis så kanske du hittar en begagnad! Pukys brukar ju också finnas begagnat nu som då. Hoppas det ordnar sig och att ni kommer fram till vad som passar era behov bäst!

Vad säger ni andra? Har ni haft stor nytta av syskovagnen när lillesyskon kommit (vad har ni för åldersskillnad på barnen isf?) Och har vi nån här som endast kört med enkelvagn åt babyn och puky åt större syskonet?