Livet utan man i huset suger

De senaste dagarna måst jag säg att har varit jävligt tråkiga. Tur att ni har hållit igång i kommentarsfältet så jag haft nått att läsa och begrunda. Nej, men dethär livet utan man i huset är ju int så värst roligt faktiskt. Oooch han kommer att ha dejour om två veckor igen, efter han byter bort en dejour vecka han annars sku ha två veckor före det beräknade datumet då storken kommer och knackar på här på Equatorn. (Alla bara: OMG VET HON INT OM ATT HON KOMMER MÅST FÖDA BARNET UR HENNES SKÖTE!?!) Nå, så det är ju bättre att han är borta nu än sen, om det mot förmodan sku ske nått redan 2 veckor före bf..

Nååväl idag for jag till mammas, där var Cissi och vi röjde upp lite i skogen bakom uthuset, eller janå, jag röjd ju int så mycket. Gick mest och prata hehe. Nä men lite hjälpt jag nog faktiskt. (Inte mycket.) Sen kom jag hem och nu har jag städat och tvättat kläder. Men känner att jag nog kanske borde fara till Nkby så jag kan umgås med killen lite. Jag skicka och fråga om vi kan laga plättar och köpa maräng, banan, daim och glass att lägga i, OCH DET KUNDE VI! Muuums, va gott det ska bli!

10 saker ni inte visste om mig

1. Jag har en väldigt oekonomisk inställning till mat som stått framme en stund (i kylen, skåpet osv.) T.ex. en sallad som varit i kylen i typ 5 timmar kan jag tycka är ”svettig” och kan liksom int äta den. Samma gäller godis, chips, kex m.m. har de varit i skåpet en längre tid, ja då kan jag liksom int äta det. Jag försöker dock jobba bort detta eftersom Robert tycker jag är världens löjligast då jag håller på med såna taikor. (Och det tycker jag väl nog själv också….)
Min reaktion då R säger att vi kan äta matrester från igår:
2. Jag blev inlagd på sjukhus sommaren 2011 eftersom dom misstänkte lungpropp på mig, dock var det inte det, utan jag har ett syndrom som heter tietzes syndrom
3. Jag blir väldigt sällan rastlös. Kan måra åpå och int egentligen göra nånting alls, och ändå känna mig helt nöjd med det. Har sällan tråkigt och trivs väldigt bra att vara själv!
4. Förra sommaren var jag ju i Vasa, och det SÖG! Sku jag få göra om det sku jag nog ha jobbat i Jeppis, där jag hadd alla vänner och killen. (Dock trivdes jag väldigt bra på VCS, men njäe det vägde liksom int upp.) En sommar ska int spenderas själv i en lägenhet!!

  5.Reklamer på tv kan göra mig så jävla pisst off! SPECIELLT DENDÄR JÄVLA JACKPOTJOY REKLAMEN!!! Med den där människan som sluddrar och talar helt otydligt om nån jävla apa. Fy. Vill bara spy. RObert kan ibland bli skrämd då vi ser på tv och jag mittiallt börjar svära som nå borstbindar och blir helt kallsvettig och arg. (Även detta jobbas bort……..)

6. Jag älskar att pyssla och skapa grejer, även att vara med på pappa och mammas olika byggen, mest kanske att se på då när de som gör nått, håller på, men att bara vara med är så roligt!!

  7.Älskar villan och naturen. Kan liksom int få nog. Sku lätt vara en hel sommar på villan om det int vore för att man ha måsta jobba och hålla på med sånt tråkigt. Men i sommar ska jag verkligen försöka få oss till villan så ofta som möjligt!!
8. Jag har endast varit singel i 1,5 år sen jag var 14, trivs tydligen bäst i förhållanden? Hehe

9. Jag tror att jag ganska lätt uppfattas som snobbig och dryg, eftersom jag har fått höra det flera gånger. Men oftast kommer det sen senare ”alltså Carro, jag trodd du var en såndär dryg och jobbig människa, men du är ju faktiskt ganska schysst och cool!” Det händer oftare än vad jag vill erkänna. På ett sätt är det ju bra, men kan ju bara tänka mig hur många som ännu lever på tanken att jag är just dryg och snobbig…. :S SYND!!! Jag vill ju motbevisa!!

Hur folk uppfattar mig: 

Hur jag reagerar då: 

hur jag egentligen är:

10. Jag älskar att blogga och har bloggat sen 2009. Dock på olika bloggar, vissa inlägg är man ju mer stolt över än andra heheheh. Dock tyckt jag att min blogg för ett år sen var skitkul. Nu har jag blivit tråkig…. Nee jag gillar att blogga mommy-to-be-blog! Det är roligt och det blir kul i framtiden då jag har hela graviditeten dokumenterad. Förut var jag ganska provocerande och rapp i käften i mina bloggar, men det attityden har jag slängt åt hilviti nu. Vill ha en gemytlig stämning på min blogg! Och det tycker jag jag lyckas ganska bra med! 


Min kropp före graviditeten (Bilder)

Här kommer bilder på hur min kropp såg ut då jag var gravid i vecka 1-3! Jag hade alltså just fått reda på att jag var gravid (därav tummen upp kanske hehhe.) Och tänkt att jag sku ta en före bild så jag har att jämför med sen då jag är höggravid OCH sen då jag int är gravid längre och börjar träna på allvar, så jag kan jämföra att såhär ska jag IAF se ut efter några månaders träning/hälsosam kost. Man måste ju ha delmål! Sen vill jag nog bli mycket fittare än vad jag var på dessa bilder. 
Här var jag ju int int i så värst bra form. 
Jag anser att man bara ska jämföra sig med sig själv, ingen annan. Så då är det ju logiskt att ha inspirationsbilder som man själv är på! Undrar hur länge det kommer ta innan jag har tillbaka min ”gamla kropp”. Jag gissar på 8-9 månader! Har int ännu vågat fråga vad Robert tror, men han tror på mig och det är ju det som är det viktigast! Då får det ju ta tiden det tar då. Beror ju så mycket på hurudan bebis vi får också.

Här kommer jämförelsebilder, då och nu. 
Jåååneee de är nog kul att vara gravid 😉

Hehe en liten skillnad kanske, och större ska den väl hinn bli! 
Nujust ligger jag ungefär på +6 kg.

Detdär om att vara obekväm i sin gravida kropp, men att komma ihåg att det är övergående.

Jag har aldrig varit en sån tjej som känner mig helt totalt tillfreds med mig själv, och med mig själv menar jag inte sättet jag är på/min personlighet, den äääälskar jag. Puss på mig. Haha, nej men min kropp och sättet jag ser ut. Men det är inte som att jag mått dåligt över hur jag ser ut eller så, jag har ju accepterat det och gnäller inte desto mer över det. Man får ju göra det bästa av situationen liksom, och jag orkar inte hålla på och tjafsa om jag ändå inte helt till 100 % gör nånting åt att förändra saken. Tycker int man ska gnälla om att man är tjock, om man ändå bara sitter på sitt aaaass och int gör nått åt det? 


Men NU!! Då jag är preggo. Alltså nej, jag är så obekväm med min kropp!! Och jag glömmer hela tiden bort att jag är gravid. Ser på min mage och bara WTF va har hänt? Men så kommer jag efter en stunds grubblande på att aijaaaaa jag är ju preggolady, det är ganska så normalt att magen växer då, eftersom ett liv produceras däri.

Jag har under nästan hela tonåren (ÄVEN UTAN ORSAK IBLAND, oftast) varit onöjd med min kropp. Och nu under graviditeten har jag väl lite bestämt att jag SKA VARA NÖJD med min kropp (fast Robert får jag nog vara onöjd åt heheheh.) för jag håller ju faktiskt på med en process. Jag ska inte lägga så mycket energi på att analysera min kropp, det är onödigt och mitt tillstånd är ju övergående. Då jag ”glömmer” bort att vara nöjd, och blir helt nere över att jag ser ut  som en rishög måst jag bara påminna mig själv om att jag skapar en människa, och då får man helt enkelt offra det ena och det andra.

MEN, när jag inte är gravid längre, och jag får klartecken på att det är ok att börja träna och banta DÅ FAN! Wohooo!! m/ Jag är så otroligt taggad. Det kommer bli så bra, och jag har planer på att bli det snyggaste jag nångång varit. Jag är så motiverad och det känns som om det faktiskt kommer gå riktit bra. Det får ta sin tid, men det ska gå.

Två ”extra saker” som jag ser som stora hjälpmedel när jag ska göra denna ”resa” är dessa: 
1. Jag har ju en kille som vet så oootroligt mycket om träning och hälsosam kost, så han kommer hjälpa mig jätte mycket, vi kommer tillsammans lägga upp mitt träningsschema och hur jag ska äta för att snabbast uppnå mina mål.
2. Robert jobbar ju på ett sånt sätt att vi kommer kunna vara hemma tillsammans med lilltjejen, och på så sätt dela upp tiden så man får mycket egen tid åt träning och annat. 

R har sagt att jag kan komma på en ”morot” t.ex. en resa, en shoppingdag eller nått annat, som gör mig ännu mer motiverad till att uppnå mina mål. Egentligen kanske de sku räcka för mig att veta att jag kommer kunna känna mig bekväm i min kropp, att kläderna kommer passa bättre osv. Men en extra morot skadar ju aldrig, och om det är nått riktit riktit bra så vill man ju jobba hårdare och snabbare! Jag har redan sagt vad jag ”vill ha” hehehe men, Robert är nu inte så pigg på just det förslaget.. Men ännu ska jag nog få igenom det. Men det får vi se sen, det beror lite på hur jag ser ut efter graviditeten, träningen och allt iochmed det också..

Jag är så taggad så ni vet int! Det kommer ju ta sin tid, och jag kommer säkert vissa dagar vara trött som fan och tänka att träning är det sista jag vill tänka på, meen näe, jag ska ge mig fan på att lyckas! Och ni kommer såklart få följa med på den resan här i bloggen!

Här nedan ser ni en bild som jag lag upp för ganska exakt ett år sen, i Januari 2013. Här hadd jag tränat 10 veckor från att första bilden togs tills andra bilden togs. Men jag var även i Norge under en tid mellan bilderna, och där åt jag kanske inte så bra (läs lite och vääldigt hälsosamt) Men jag minns att jag var superstolt över mina resultat! Känd mig starkare och snyggare! (Fast mina tuttar hadd typ försvunnit, buhuuu) Hursomhelst, det var en härlig känsla och det ska bli kul att få känna den känslan igen, att vara stark uthållig och bekväm i min kropp!

Men en sak i taget, nu ska jag först producera klart det lilla knyttet i magen och se till att hon 
kommer till världen och får all mat hon behöver 🙂