View Post

Hitta en vän i svenskfinland!

I Carro av Carola Ekman29 Kommentarer

För ungefär 1,5 år sedan så hade jag för första gången ett ”Hitta en vän i svenskfinland” inlägg här på bloggen. Det blev jättebra och många fick svar på sina ”kontaktannonser” och jag har även i efterhand hört om många som faktiskt träffades efter det inlägget, hur kul är inte det? ♥

Så vet ni vad! Nu inför hösten känns det ju nog som att man gärna vill ha nya bekantskaper och vänner, så jag tänkte att varför inte köra ett likadant inlägg pånytt? Spelreglerna är enkla..

Ni skriver en liten trudelutt om er själva, kanske med ålder, bostadsort, intressen (fast ja det är ju absolut inget måste) Kom ihåg att sätta med din e-post adress i kommentaren eller varför inte din Facebook eller Instagram. På så vis så kan de andra som läser din kommentar och finner dig intressant lätt ta kontakt med dig!

 Även ni som skriver egna kommentarer kan ju svara på andras också! Och kanske det är så att du söker vänner för en syjuntta-grupp, kanske en promenadgrupp, spel-grupp, eller varför inte för en sång-grupp? Skriv med det i kommentaren då så kanske nån likasinnad läser och vill vara med!

Så om ni nu känner att du vill ha fler vänner, mer gemenskap eller bara vidga dina bekantskapsvyer i svenskfinland så ta din chans nu! Och var inte rädd att ta kontakt med de modiga som kommenterar i kommentarsfältet. Har nog mest normala läsare (hoppas jag hehe)

Vad tror ni, jag vet ju att ni är många här inne, så jag tycker vi köör!
Kommentarsfältet är öppet! 

(Här hittar du mitt förra Hitta en vän inlägg)

↑ Jag snart när jag ser att så många av er vill ha nya vänner!

1 person gillar detta inlägg

/ Carro

Framtidsdrömmar och paret som..

I Carro, Tankar av Carola Ekman3 Kommentarer

De senaste dagarna – wow. Så mycket power och energi! Känns så otroligt bra att ha hittat en man som i stort sätt aldrig säger nej till mina idér. Ok jag måste väl erkänna att jag har fått ”ge förslag” på vad han kan säga istället för nej, tex. ”Jaa jånä men det låter nog bra, vi ska si” eller ”Mmm de är ju int omöjligt”. För om det är något jag hatar så är det när man slänger fram en idé och den möts av ett rätt och slätt nej, eller endast negativitet och gnäll om att man inte borde börja med det, det tar för mycket tid, det är för dyrt osv. I början av vår tid tillsammans så hade vi väldigt olika förväntningar på varandra, i samtal och diskussioner speciellt. Jag förväntade mig långa svar och utläggningar när jag frågade något, eller ville tala om något, medan Robert tänkte att det räcker med ett kort svar på frågan och inget mer med det. Där har vi verkligen jobbat på att faktiskt tala om våra förväntningar – kanske man inte alltid tyckte det var så bekvämt i början att ”ändra sitt sätt” (båda två) men vi har kommit fram till att det enda rätta är att mötas halvvägs, och det har vi ju kommit fram till genom kommunikation.

Men, negativitet överlag när man pratar om visioner och framtidsdrömmar. Det är så onödigt! När blev det förbjudet att drömma? Jag försöker att alltid vara peppande och pusha på när någon presenterar en idé eller projekt för mig. Skulle aldrig falla mig in att börja ifrågasätta och rata ner en människas vision när den personen kommit så långt att hon faktiskt vågar säga det högt åt mig. Det är klart, sen om hon vill ha mina tankar och inputs längre fram så bollar jag gärna dem med henne, men vid första presentationen – aldrig.

Jag tror stenhårt på att de flesta människor har ett mål i bakhuvudet, något man hela tiden strävar efter, ibland vet man inte riktigt hur, men man vet att jag ska ta mig dit. Jag och Robert har ett gemensamt mål för framtiden, säg 5 år framåt. Och det ger en sån kick! Att tillsammans sikta framåt, sätta upp mål, bolla idéer och peppa varandra. Det. 

Jag såg ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet för några veckor sen, där psykologen sa att det som är viktigaste för att man ska få en relation att hålla, är att man ser sig själv som ”vi är ett par SOM _____”. Att man kan sätta ord på att vi är DET paret. Paret som gillar att vandra i skogen. Paret som älskar att fredagsstäda tillsammans. Paret som ser 3 serier i året tillsammans. Paret som renoverar tillsammans.  Ni fattar!

Jag tror att jag och Robert är paret som…
– .. Älskar nya renoverings- trädgårds- husprojekt att göra tillsammans, jag har idéerna – vi hjälps åt, han slutför.
– .. Pratar mycket om uppfostran och har samma tankar kring det
– Och snart har vi en ny punkt här, men den avslöjar jag inte ännu.

Det behöver inte vara några stora grejer, men bara det att man sätter ord på det och vet att det är något man gör tillsammans. Minns inte exakt vad psykologen menade att skulle vara så bra med det, men logiskt sätt så tänker jag att det ger en känsla av samhörighet, att man hör ihop och är ett team.

Hur ser ni på detta? Försök hitta något ni som par är.. Kan ni hitta nått? Oftast kommer man ju på det direkt!

Foton: Rebecka Hägert ♥

/ Carro

Idag känner jag mig otillräcklig

I barnrelaterat, Carro av Carola EkmanLämna en kommentar

Denna dag. Oj denna dag. Vad ska jag ens säga. Har känt mig så otillräcklig, handfallen och TRÖTT. Båda barnen är krassliga, båda barnen gråter, alla skriker, nån ska tröstas, det är råddigt och bara kaos. En vill gå ut, den andra vill stanna inne. En vill äta det, den andra nått annat. Jag har då gjort något som varken dera vill äta.. Ligger här nu och bara tänker på alla situationer idag som jag borde ha gjort/hunnit hantera på ett annat sätt.

Int är det konstigt att alla säger att småbarnsåren går snabbt, man hinner ju knappt stanna upp i vardagen och andas. Det är rutiner, högt tempo, städning i ett, någon ska ha hjälp där, en annan behöver uppmärksamhet här, maten ska lagas, pottan ska tömmas. Hela tiden nått. Men, det har ju sin charm, speciellt på så vis att vi är två om denna bergochdalbana. Tänk sen när vi stiger av sen. Han och jag. Och barnen åker iväg på egna äventyr. Då kommer vi se tillbaka på denhär tiden, och alldeles säkert vara en av de som säger ”njut, för det går alldeles för snabbt..”

Jag hoppas ändå att jag sen i framtiden kan se tillbaka på mig själv som jag är nu och tänka; ”Varför var du så hård på dig själv? Du gjorde ett grymt jobb. Dina barn kände sig sedda, älskade och trygga och du ville det bästa för dem. Det var ju det som var huvudsaken.”

 

/ Carro

Jag har bytt namn!

I Carro av Carola Ekman8 Kommentarer

Jag har ju bytt namn föresten! När vi väl bestämde oss för att det blir giftemål i sommar, så kändes det ganska självklart ändå. Att byta till samma efternamn som mina barn och min man. Jag kan verkligen inte säga att jag känner mig bekväm med det, långt ifrån. Men jag tänker att jag blir van. Jag har ju ändå hett Ekman i hela mitt liv så varför skulle det inte kännas obekvämt att mitt i allt byta.. Men sen när jag dör så kommer jag förhoppningsvis ha hett Nordberg långt mer längre än jag hette Ekman där nångång för länge länge sen.. Så då kommer det ju såklart att vara självklart efternamn för mig. Men många gånger lär jag nog säga fel ännu.

Hursomhelst, så har jag funderat på bloggens adress Carolaekman.fi och Instagram. Bloggens adress går ju att byta ganska lätt, men Instagram. Nej där är det annat eftersom att CarolaNordberg är upptaget. Av en 45 årig dam förstås. Såklart. För det är ju precis det Carola Nordberg låter som, en typ 45-50 åring. Haha men som Robert sa ”nog kommer du ju bli 50 en dag du också, så då passar det ju perfekt med ett tant namn.” Heheheh.

Så, borde jag komma på nått alias, nått annat nickname? Som inte alls innefattar mitt efternamn. Det skulle jag vilja ha faktiskt. Men vad skulle det vara? Har nån något bra på lut? Se detta som din chans att påverka! Cause i need help!

/ Carro

Torsdag 12 juli

I Carro, familj av Carola Ekman4 Kommentarer

Vilket väder vi haft i dagarna! Helt underbart. Vi har spenderat vår tid utomhus, och fixat och trixat inför massa roligt som händer i helgen. På söndag åker vi ju söderut och Lo och Gry bråkar redan om vem som ska få krama muminpappan först. (Muminpappan är favoriten här.) Iförrgår var jag till frissan, och för en gångs skull blev jag supernöjd. Ser mörkt ut på bilderna här nu, men egentligen är det nog ganska ljust.

När det äntligen regnade lite idag så gick vi ut och satte oss på trappan och tog in stunden, andades den friska luften och hörde hur regnet hällde ner på plåttaket.. Jag sa åt Robert att vi ska ta en bild, vilket sker väldigt sällan. ↑ När barnen kom ut ville de också vara med, tycker bilden direkt blev mycket finare.

Imorgon är det fullt upp från morgon till kväll, Rebecka kommer hit och vi ska fotografera lite och ja, massa annat, men jag kommer kika in med ett ord eller två på kvällen sen.. ♥

/ Carro

Livstecken

I Carro, Vardag av Carola Ekman1 Kommentar

Hej på er! De senaste dagarna har jag jobbat och haft fullt upp så därav har bloggen fått tuffa på i det ensamma. Egentligen vet jag inte ens vad jag ska skriva om nu heller, men det jag däremot vet är att när mina favoritbloggar inte har uppdaterat på några dagar, och sen väl uppdaterar, då blir jag glad vad de än skrivit om. Så att, jag hoppas på samma fenomen här nu, haha.

Om en vecka ungefär, på söndag så åker vi ner till Åbo för att besöka Mumindalen och bo på hotell. Vi tänkte även göra ett besök till ett ställe en bit utanför Åbo där det finns djur och massa skoj för både vuxna och barn. Såklart kommer jag inte ihåg vad stället hette nu, men en som jag följer på instagram hade tipsat om det på sin storie, så dit ska vi åka! Ni får ju se mer bilder därifrån sen, förhoppningsvis vet jag vad det heter då också, haha. Hursomhelst så ska det bli superkul med en liten resa!

Vi hade tänkt åka över till Stockholm i samma veva, men det blev pga mig och min enorma jag-vill-inte-resa-ångest så att vi åker till Stockholm i december istället. Då tänkte vi besöka julmarknader och hälsa på hos min syster som just köpt ny lägenhet och flyttat in, kommer bli supermysigt. Fast vi inte stannar så länge i Åbo nu på söndag, så är jag säker på att det kommer kännas alldeles lagom för oss. På tal om vår lilla resa, så har vi tänkt ta med vår Mountain Buggy Swift, den är så himla liten och smidig + bärselen. Den är ju perfekt att ha där under vagnen in case of att Lo blir trött i benen och vill sitta i vagnen. Hon ryms hur bra som helt i MBn trots sina 110 cm!

Min syster här i Jakobstad har också just flyttat, och nu bor vi nästan grannar. Tar 3 minuter att gå till deras, och det är så otroligt roligt! Flickorna älskar att leka med kusinen Tilde, och det är helt ömsesidigt. De trivs så bra ihop! Lo sköter dom två små och Tilde och Gryni bara skrattar och busar med varandra. Hos deras har vi varit hela dagen idag, lekt vid bryggan, busat i sandlådan, druckit kaffe, ätit mat och mot kvällen badade barnen i badabunkken där ute, och vi avslutade dagen med kvällsmat.. På vägen hem somnade Gry i vagnen, och Lo somnade sen i soffan.

Påtal om att somna, så måste jag ju uppdatera er på amningsavslutet. Det har gått SÅ BRA! Första natten vaknade hon ju 4 gånger, men hör på detta; Sen dess har hon sovit hela nätter. Inte ett enda uppvak sen dess! Jag är förbluffad. Jag har trott att våra amningsturerpå nätterna inte påverkat mig så mycket, men jag märker nog hur mycket piggare jag är nu när jag slutat vakna varannan timme på natten, även fast jag nästan gjorde det i sömnen det senaste halvåret..

Idag är R på bröllop och dit han är tar det två timmar att köra, och ännu är bröllopet i full gång så han kommer nog inte vara hemma före morgonkvisten har jag på känn. Så nu ska jag förbereda lite inlägg inför veckan, och sen passa på att kolla nån serie.

/ Carro