En gemytlig eftermiddag..

Står i köket och fixar lunch, lax får det bli idag. Lax med potatis från Lidl. Ja, de må vara utländska men de har åtminstone smak. Snart kommer Robert hem från jobbet, han slutade tidigare idag vilket ju alltid är superskönt. Cindy och Charlie kommer snart stiga in också eftersom vi ska på influencerträff till Glasbruket ikväll med Aveo-gänget. Kommer bli så himla roligt tror jag!


Laxen före den åkte in i ugnen just.. 

Just nu sover Gry ute i vagnen och Lo bygger lego. Vi var just ute och hängde upp lite utebelysning runt trappan och i äppelträdet, det är ju så otroligt mörkt om kvällarna nu så nu fick det var nog! Har ni lagt upp utebelysning i träden, eller väntar ni kanske ännu en stund?

26-års presenterna

Jag fick ett kamerastativ av Robert i present. Precis vad jag hade önskat! Lo som älskar att fotografera var lika ivrig som jag att få testa det, eller ja, så ivrig att jag inte ens haft chans att testa det ännu. Utan jag och Gry är de som ska vara framför kameran och hon bakom. Lite problematiskt att hon ju är en filur på 1 meter och därmed är ju även stativet nedsänkt till en meters höjd. Jag däremot är ju 1,70 så endera får jag stå väldigt långt ifrån för att synas eller så får jag böja mig som på bilden ovan. (Detta alltså för att objektivet jag har på kameran inte går att zooma ut och in med.)

Av Lo fick jag gravljus att ha i mina lyktor där ute. Robert hade frågat henne vad hon tror jag vill ha, och den lilla filuren hade svarat att jag säkert vill ha ljus ”för mamma är alltid så glad när hon får fara ut och tända lyktorna på gården” ♥

Ett par ordentliga vinterskor fick jag också, av personen jag tycker mest om i hela världen. Mig själv alltså! Mens fick jag också av mig själv dagen till ära. Tack tack för allt Carro!

26 år och dags att börja säga NEJ

Så var jag 26 år!

Jag har ett löfte åt mig själv för detta år. Ett ålders-löfte. Inte ett nyårslöfte ni vet, utan helt enkelt ett ålders-löfte för mitt 26e år i livet.

Att bli bättre på att säga nej. Att kunna säga nej utan att få dåligt samvete. Att våga avboka sådant som jag först var för feg för att tacka nej till fast jag egentligen ville. Jag ska börja tänka igenom mitt svar före jag svarar. Jag har verkligen problem med att säga nej. Jag är en Ja-sägare. Och det är inte hälsosamt att ALLTID säga ja, trots att jag inte vill/orkar/hinner/kan.


Detta grundar sig helt klart i 4 saker

1. Jag vill inte göra andra besvikna. Jag bär på en föreställning om att mitt ”nej” kommer att såra, vilket det ju i 90% av fallen inte gör. Den som frågade kommer ju antagligen bara fråga nästa person och utan att ens tänka desto mer på mitt nej. Jag däremot hakar upp mig och mår dåligt över att jag sa nej medan den andra går vidare. Sjukt.
2. Jag ger mig inte tid att tänka efter innan jag svarar. ”Ja” kommer på automatik eftersom jag alltid vill vara folk till lags. Jag måste ta en paus innan jag svarar.
3. Jag vill inte missa något. Jag måste kunna motstå den första frestelsen till att tacka ”ja” direkt något nytt och spännande händer. Jag måste istället be om att få återkomma med svar för att se om orken och lusten finns kvar då det väl ska hända.
4. Jag vet inte hur jag ska avböja på ett respektfullt och tydligt sätt. Mitt största problem kanske? Jag försöker att tacka nej, men ändå blir det så inbakat så det ändå på nått konstigt vänster blir ett eventuellt ja. Jag måste träna och träna på att säga nej. Och uppenbarligen kommer träningsvärken vara skuldkänslor och oro.

Så hädanefter kommer jag tänka efter tre extra gånger innan jag svarar ja:

  • Vill jag?
  • Kan jag?
  • Är det bra för mig?

Bilden hämtade jag från sidan Blimeradu.se Från artikeln ”10 sätt att säga nej utan att vara vare sig undfallande eller aggressiv”



Hmmm sa jag att jag har problem? 

Nåväl, happy birthday to me!

Ps. Redan första dagen som 26 tog jag tag i detta och avbokade födelsedagskaffet jag hade planerat med vännerna imorgon för att jag helt enkelt inte orkar! Se bara, så svårt var det väl inte!!

Entré goals

Alltså, det är något med den här bilden..

Före vi byggde om så hade vi bara en ful trappa i betong framför huset, och ingen terrass att ens tala om. Då drömde jag om en liten, mysig terrass framför ytterdörren där jag skulle kunna ha en bänk, lyktor och annat fint för att ge gästerna ett hemtrevligt välkomnande. Och ja nu har jag min trappa och terrass, och jag njuter av att få göra det fint på den. Och för mig så är nog bilden ovan goals som ungdomarna säger. Dock pratar ungdomarna säkert om annat än terrasser, hehe.

Bänk har jag
Granar finns ju
Gamla skidor vet jag var finns
Vit fårfäll har jag

Lykta har jag
Ett hjärta av kottar fixar man ju lätt med limpistol

Gamla skridskor har jag inte
En slags gammaldags upphängning finns väl nånstans

MYSIG VINTERTRAPPA TILL LILLAJUL HERE I COME!