Mat jag gillar.. Och mat jag inte stoppar i munnen

Daniela gjorde ett inlägg ”20 saker jag gillar i matväg”. Hon hade tidigare gjort ”Mat jag inte gillar” och bland de livsmedlen fanns bland annat spenatplättar, bacon, leverlåda och saltgurka vilket är såna som direkt platsar på min lista över mat jag verkligen älskar!! Här kommer min lista på både sånt jag gillar och sånt som går fettbort när det kommer till saker jag stoppar i munnen. 

〉 Rödbeta. Finns det rödbeta framme, tar jag alltid först en tallrik med mat + rödbeta på sidan. Sen tar jag en portion till med endast rödbeta. Rödbeta passar ju till allt och ja det är ju bara så gott!

〉 Saltgurka! Dock har jag lite kriterier för att jag ska kunna äta det. 1. Saltgurkan ska vara köpt på Prisma eller Citymarket (i små butiker hinner de alltid bli mjuka och vita eftersom de byts ut så sällan) 2. Den ska vara hela gurkor och inte skivade i glasburk. När det kommer till saltgurka i hamburgare så tar jag alltid bort dom.

〉 Marabou saltlakrits chokladplatta. Jag fullkomligt älskar hur lakritsbitarna kommer fram ur chokladen och man blir helt till sig av hur bra det passar ihop.

〉 Janssons frestelse med anjovis. Min all time favoriträtt!! De som säger att det inte är gott lovar jag att inte gett det en ärlig chans!

〉 Sour cream and union chips. En skål med sånt chips har alltid en given plats på fredagsmysbordet. Finns inget godare chips enligt mig!

〉 Avokado. Det är ju ganska dyrt så man får ju nog se till att njuta av det och göra ordentliga smörgåsar när man väl har köpt, så kanske därför det alltid är så himla gott.

〉 Snellmans leverkorv med hjortronsmak. Detta på rågbröd. Åh. Ge mig en sån smörgås och du har mitt hjärta..

〉 Kaffe. My blood type is coffee.

〉 Stekt strömming. Har ni testat stekt strömming på knäckibröd? Inte? Nehepp dags att testa det imorgon då.

〉 Picklad rödlök! Oj det är så gott till allt! Och dessutom så himla enkel att göra själv. (Har aldrig testat köpis, tänker spontant att det är äckligare.) Googla picklad rödlök och gör din egen vetja!

〉 Räkor. Speciellt räkor i en sur sås.. Mmmmm. Räkröra går också bra. Eller bara helt nakna vanliga räkor. Det går också ann.


〉 Pepparkakor. Nej. Förstår inte grejen med pepparkakor? Hårda, äckliga, ska allti trygas på en? Värsta pressen förknippad med ett kex..

〉 Banan. Oj nää. Får kväljningar bara jag tänker på att jag skulle bli tvingad att äta en banan.

〉 Svamp. Älskar att folk plockar svamp, gör den i ordning och allt sånt, all cred till kocken liksom. Men nej tack till att äta det!

〉 Rött kött. Ser bara hur det förtvinar i tarmen..

〉 Mandelmassa. Behöver inte ens förklara ytterligare.

〉 Äppelpaj, äppelmos, äppelbakelser. Allt med äppel. Slemmigt och nej.

〉 Lingon(sylt). Samma här. Gillar de faktum att lingonen plockas och stampas, men att äta lingonsylt.. Hyiij!

Balans

Vanligtvis när Robert hämtar Lo på morgonen och kör henne till dagis, så brukar jag krypa ner i sängen med Gry igen. Men imorse (halv 8) så kände jag mig redan så pigg att jag bestämde mig för att stiga upp helt och hållet, men jag var ju förstås tvungen att bara goda lite med Gryni först. Varma, gosiga småbarn på morgonkvisten, finns det något bättre än det? Jag tvivlar..

Vid halv 10 kom Ida, Abbe, Betti + hennes pojkar hit. Det är alltid lika roligt att träffa vänner man inte träffar så ofta, det finns ju så mycket att prata om då.  Både Gry, Olli och jag tyckte nog det kändes lite konstigt att ha huset fullt av vänner då Lo inte var på språng. Men, det gick nog ann det också. När klockan började närma sig hämta-från-dagis-tid, så frågade jag av Olli om han ville följa med och se var Lo riktigt är när hon är på det där konstiga stället som vi kallar för dagis.. Och det ville han så gärna.. Gissa om Lo blev glad när hon såg vem jag hade med mig!

Väl hemma hann Lo och Olli leka en stund där ute innan det var dags för kompisen att åka hem, och för oss att gå in och äta mat och vila.. Lo får nog mat i dagis men det är inte mycket som slinker ner där så jag försöker att alltid ha klar maten tills dess att hon kommer hem. Tycker dock (knack knack i trä) att det redan märks positiva effekter av att hon är med under matstunderna i dagis, hon är mer öppen för att smaka nya livsmedel och hon äter överlag bättre.. Hoppas det håller i sig!

Gry var som vanligt överlycklig över storsyrrans hemkomst och skulle direkt upp i soffan och gosa. Att syrran var mer koncentrerad på ett spel på min telefon, det brydde hon sig inte om den lilla bara hon fick vara nära nära..

Gry är verkligen inne i en Mumin period just nu. Det verkar som att Mumin finns överallt, för nu när man har en Mumin-spejjare med sig så får man nog konstatera att stup i kvarten ser hon honom eller någon av de andra figurerna, och ropar högt MUUUMIIII! Pixi böckerna är såklart favoriterna, och hur många gånger vi plöjt igenom dom sen jul, det vågar jag inte gissa ens.. Så, lite mys och Mumin i soffan fick avsluta en trevlig eftermiddag innan det var dags för vilan.

För första gången på evigheter känns det som att jag verkligen har en bra balans på allt nu. Jag trivs så otroligt bra med att jobba, jag orkar vara en så mycket bättre mamma när jag får komma hemifrån nu som då, och det är så roligt att Lo trivs så bra på dagis, och att jag och Gry under de dagar hon leker på dagis får ha alldeles egen tumistid. Jag jobbar 3-4 kvällar i veckan, Lo är på dagis 14 h / vecka och det känns så himla perfekt för oss alla just nu.

Är så glad ändå över att jag vågade slänga mig utför ”stupet” med både jobb och dagis. Men jag antar att när man verkligen känner att man är redo, så då går det så mycket bättre på alla sätt och vis. Hittills hade jag varken varit redo för jobb (bara tanken på att vara ifrån barnen gav mig kallsvettningar!) och tanken på Lo i dagis var bara att det var onödigt eftersom vi trivdes så bra hemma dygnets alla timmar.. Men tankarna och tiderna förändras, precis som de ska.. Och allt blir ju för det mesta bra tillslut. ♥

Hyperemesis i huset, med två små barn ännu till?

Igår på morgonen mådde jag så otroligt illa. Jag fick direkt flashbacks från då jag hade HG (hyperemesis gravidarum) och blev LIVRÄDD att jag var gravid. Innerst inne visste jag att det skulle vara omöjligt att jag skulle känna något redan om det mot förmodan skulle vara så att jag skulle ha blivit gravid under min ägglossning för ca 2 veckor sen. Så, jag var inte helt nojjig över en graviditet men kunde omöjligt vara säker eftersom illamåendet var exakt som HG. Dock var det bara att pallra sig upp eftersom Lo skulle till dagis. Jag försökte väcka Lo så sakta jag bara kunde, så att Gry inte skulle vakna – så jag skulle kunna somna om då Robert hämtat henne och de åkt iväg. Men när hon hörde ordet dagis hojtade hon till och hoppade upp ur sängen pigg som en mört, ungefär såhär..


Och på det vaknade såklart Gry, med orden

– Hopita* mamma! Hopita! Titta mamma! Hopita!

Jag

Nä alltså! HG med ett barn, det trodde vi ju uppenbarligen att vi skulle klara av (eftersom vi befruktade mig en gång till med en helvetes graviditet i bagaget). Nu slapp vi ju HG när jag väntade Gry, tack och lov, men man kan ju aldrig veta om jag kommer få det igen eller inte. Chansen är ju väldigt stor eftersom jag har haft det en gång förr. Så, hur faaan skulle vi klara HG i huset med TVÅ små barn? Nej det är ett mysterium. Går det ens?

Imorse när jag mådde så skit så jag varken visste ut eller in, då var det nog något i mig som skrek ”om du är gravid nu då faaan blir det stryk! Det kommer inga fler foster i denna kropp!” Och ja. När jag väl minns den där känslan av att ruttna inifrån och ut igen, då tänker jag alltid att jag aldrig mer ska bli gravid. Sen igen när jag t.ex. håller Janicas nyföding i famnen eller snusar på babykläder, då tänker jag ju annorlunda. Men när jag mår illa då tänker jag alltid samma sak.

Och nej, jag var ju tack och lov inte gravid, utan jag fick mens idag. Det var säkert därför jag mådde dåligt. MEN DÅ IGEN; VAD BETYDER DET? Ska jag få en släng av HG en gång i månaden hädanefter?? Neeeeeeeeeej!!

*Hopita = Häst på Gry-språket

Inför bloggåret 2018

Jag fick en kommentar till min frågestund för några veckor sen, som jag inte ännu svarat på: Om bloggande. Jag lämnade medvetet denna kommentar obesvarad eftersom jag visste att jag skulle skriva ett inlägg om mina blogg-mål inför 2018 i ett senare skede! Och det skedet har kommit nu.. (Kommentaren med frågorna kommer i slutet av inlägget så ni inte måste scrolla upp för att läsa frågan till varje svar.)

Detta med att blogga för det är något jag funderat på en hel del de senaste dagarna eftersom jag ska sätta upp mina blogg-mål för 2018 nu inför nyårsafton. Tycker det känns som en utmaning att varje år sätta upp nya mål, och det höjer motivationen för att blogga väldigt mycket! Så har du en blogg rekommenderar jag dig att göra detta.

Förra året hade jag 4 blogg-mål och här följer en utvärdering om hur det gick med dem!


1. Göra min image starkare men ödmjukare Så gick det: Känner att jag nog lyckats bra på denna punkt. Dock vet jag att jag behöver ha fler bilder på mig själv för att min image ska bli ännu bättre.
2. Endast ha samarbeten som jag känner att jag vill göra, kan stå för att jag kan rekommendera och som ger mig ekonomisk vinning. Att bara ta emot produkter i.o.m. samarbeten leder i slutändan till att det är jag som betalar för att företaget får synlighet på min blogg, eftersom jag måste skatta på produkterna. Så gick det: Denna punkt har gått sidådär. Två företag jag samarbetat mycket med betalar endast i gåvor, men då igen så är det produkter som jag antagligen ändå skulle ha köpt så det är ju en fin balansgång det där.
3. Inte ha en enda bild med dålig kvalité på bloggen. Så gick det: Check på den! Tror jag har lyckats till 99% med denna. Har jag lånat ut min kamera eller nått annat som gjort att jag inte kunnat använda den har jag inte ens bloggat eftersom motivationen är på 0 när jag vet att jag inte kan sätta in en fin bild med bra kvalité till inlägget.
4. Inte skriva för personliga saker om barnen gällande vardag eller utveckling. Så gick det: Check på den!


Och blogg-målen för 2018 ser ut som följer..

1. Fortsätta ha samma mål som jag hade 2017
2. Ha fler bilder på mig själv (är sämst på det!! Har väl publicerat typ 3 bilder på mig själv 2017…..)
3. Göra fler gif-inlägg
4. Bli bättre på att tidsinställa inlägg för de dagar då jag vet att jag inte kommer hinna blogga, t.ex. då jag ska jobba

Vad tycker NI jag borde förbättra/göra annorlunda med bloggen 2018?


Här kommer svaren på kommentaren där Emelie frågade..

1. Hur får man stor blogg? 2. Var det roligt att blogga på sevendays? 3.  Är det bättre med egen plattform? Varför Isf? 4. Bästa med att blogga? 5. Läser du alla kommentarer? 6. Hur får du samarbeten till bloggen? 7. Tackar du ofta nej till samarbeten? Hurudan Isf?

1. Ja du, det vet jag inte. Tycker själv inte jag har en stor blogg så känns lite löjligt att svara på denna fråga. Men men med tanke på att jag blev årets blogg 2015 så har jag väl gjort något rätt.. Så mina bästa tips skulle väl vara Regelbunden uppdatering, våga vara personlig, mycket fina bilder.

2. Jo det var nog roligt! Var kul med gemenskapen och sättet man kunde diskutera med de andra. Gillade layouten också!

3. Jo det är nog mycket bättre. Nu har jag bloggat på egen plattform i exakt två år och det är nog bättre än att vara bunden till ett bloggkontrakt. Det för att jag får ha hand om mina samarbeten/min blogg helt själv och får ta emot bloggåvor och pressutskick. Detta var ju också orsaken till att jag slutade på Sevendays! Skulle reglerna kring samarbeten se annorlunda ut (att varje bloggare har hand om sina egna samarbeten och får den större delen av ersättningen själv och inte tvärtom) skulle jag nog ha kunnat fortsätta där.

4. Bästa med att blogga.. Jaa hmm. Det är nog allt det! För mig är bloggandet så i ryggmärgen så det känns så vardagligt med allt kring den. Minns i början när jag började blogga igen efter en paus på ca. 6 månader (då jag väntade Lo började jag ju igen då) så kändes det i början lite jobbigt när jag tänkte på att jag skulle uppdatera bloggen varenda dag.. Det blev som en press.. Men nu går det ju nog helt automatiskt. Sen att få utlopp för kreativiteten och att få skriva ner mina tankar och funderingar. Det är väl det bästa. Näst efter kontakten med er läsare förstås!

5. Jo det gör jag nog. Försöker ofta svara också men ibland om det är många kommentarer med liknande innehåll eller om jag först berättat i ett inlägg hur jag tänker om en grej och sen frågar hur ni tänker så blir det ofta att jag inte svarar på så många kommentarer utan läser och begrundar hur ni tänker bara. Men men, borde väl bli bättre på det med att svara också. Ibland får jag dock tidsmässigt välja mellan att skriva ett inlägg eller svara på kommentarer, och oftast känns det ju mer värt att skriva ett nytt inlägg åt er 🙂

6. Det är nog alltid så att företag kontaktar mig endera via mejl eller instagram och så tar vi det vidare därifrån då.

7. Jag tackar ofta nej till samarbeten jo. Oftast såna samarbeten där jag inte får ekonomisk ersättning. Känns inte värt att göra reklam för t.ex. en tuttflaska och sen endast få en tuttflaska som ersättning, eller en rabattkod..

Säg att tuttflaskan kostar 11 €. Då är det helt enkelt inte värt att först hämta den från posten, sen fotografera den, sen skriva ett inlägg om den, sen dela inlägget, och sen ännu till sitta med deklarationen och skriva upp den där tuttflaskan för 11 € i slutet av året. Sen tackar jag också nej till massa annat.. T.ex. företag som inte passar in på min blogg (kasinon, dejtingsidor, hemteknik, sexsidor… Ja men sånt) Men annars så brukar jag nog överväga och mejla fram och tillbaka för att få till en bra deal som känns rättvis för både mig och företaget, om det är ett företag jag vill samarbeta med och det viktigaste, kan rekommendera åt er!


Uppkavlade ärmar

Jag vaknade halv 10 med Gry i morse. Robert har varit ledig idag och det har på nått sätt blivit så att när han är ledig, ja då får jag och minstingen sovmorgon. Hittade sen min telefon i köket där en desperat Elisabeth har försökt få tag på mig. De har varit vakna sen 6 och är i akut behov av leksällskap. Jag ger tummen upp till umgänge och några minuter senare är de här, bara att klä på sig snabbt som attans då. Haha! Nää låter ju som att jag inte ville att de skulle komma hit, såklart ville jag det. Det var nog helt planerat sen dagen innan.

När vännerna åkt hem sen på eftermiddagen så nattade jag Gry. Sen drog vi bort de sista tapeterna, och torkade av väggarna. Pappa hade varit så snäll så han hade slipat klart alltihopa sålänge vi lekte på förmiddagen! Goals fader. 

Senare nalkades jobb för mig och när jag kom hem blev det nattning av en ytterst trött 1-åring. När hon sen äntligen somnade gjorde jag en segerdans och drack glögg sen kavlade jag upp ärmarna. Och målade klart Los rum. Så, nu är allt förberett inför tapetsering! TJOHOOO! Grovjobbet är avklarat!

Så bara två punkter kvar. Får dock se när jag får någon tid till att tapetsera. Det är ju inte något man bara gör i all hast. Imorgon blir det dock inte, för då väntar dagklubb på förmiddageb och familjegymnastik på kvällen!

Nu är jag så snål på ostbågar så jag nästan går under. Men inga ostbågar finnes. Ska nog köpa imorgon. Robert ska i jobb 24 h imorgon, så då brukar jag passa på att äta sånt som han inte tål lukten av, hehehe.

Att äga rätten till sin egen kropp

Vår lilla som bara är ett år men redan är en mästare på att äga rätten till sin egen kropp. ”Neee” *sur blick* säger hon ofta då nån frågar om de får ta henne i famnen/försöker lyfta upp henne och hon inte vill.

Detta har hon helt klart lärt sig av sin storasyster som även hon vet att hennes kropp är hennes egen och ingen annans. Stop min kropp! Ropar hon när hon inte villl vara med och kramas, busa eller kittlas längre. Och jag är som en stolt lejonmamma.

Mina döttrar ska alltid veta att deras kroppar är bara deras egna och _ingen_ annan människa har rätt att röra dem, ofreda dem, krama dem, slå dem eller överhuvudtaget NÅGOT annat mot deras vilja! Inte jag, inte klasskompisen, inte syskon, inte läraren, inte grannen, inte släktingen INGEN! Var och en med sin kropp” det är mottot här hemma.

Samtidigt som jag är stolt över både döttrarna och oss föräldrar som redan från att barnen är små pratar om detta, är jag ändå ledsen över att vi måste ha dessa samtal. Hur vi preppar våra döttrar inför att gå ut i stora världen där män tror sig äga rätten till kvinnors kroppar.

Men jag känner att det håller på att ändras. En revolution är på gång. Det är nära nu. Och jag önskar att våra döttrar, systrar, mammor och kollegor aldrig mer ska behöva känna sig nedvärderade, sexualiserade eller antastade sålänge de lever.. I mitt bakhuvud ekar nu orden ”det är nog för mycket begärt det Carro” men NEJ! Det ska fan inte vara för mycket begärt att få ha sin egen kropp ifred!!! #grlpwr #stopminkropp #tvingaaldrigbarnattkramas #meetoo #revolution Och nej, det har inte gått för långt, det har knappt börjat.