En dag präglad av feministiska tankar

Vilken energi och power jag känner att jag haft idag. På förmiddagen förberedde jag mig inför att medverka i Michelle och Sandras podcast som skulle handla om feminism och girl power. Försökte sortera mina tankar till pappers… Bättre att vara lite förberedd än att komma tomhänt och dra ord ur luften. På eftermiddagen åkte jag till Michelles där vi började med brunch! Michelle hade dukat upp massa gott.

Efter en stund startade vi inspelningen och det blev ett sånt flow genom hela avsnittet. Det är så himla längesen jag pratat eller bloggat om feminism så orden bara vräkte ur mig. Jag brinner verkligen för feministiska frågor och det är något jag tänker på dagligen, speciellt i min uppfostran av våra barn. Att uppfostra två flickor och förbereda dem för att stiga ut i patriarkatet är ingen uppgift jag ser lätt på, utan mycket av min tankeverksamhet går faktiskt till det.

Vi pratade långt över en timme och jag hann bli riktigt het på gröten där en tur då jag blev så in i diskussionen.. Avsnittet kommer ut redan nu på måndag, så jag kan länka det och skriva lite mer om ämnena vi tog upp då.

Direkt efter inspelningen styrde jag vidare till jobbet. Jobbade med en så bra arbetskompis ikväll och vi fortsatte prata feminism och uppfostran i patriarkatet mellan arbetsuppgifterna. Det är så givande att diskutera feminism och kvinnors rättigheter, även fast det är ett rätt så tungt ämne som också tar väldig mycket energi, iaf av mig. På så vis att jag blir så frustrerad över hur fucked up samhället är. Man vill ju bara att det ska ändra på en gång, helst igår. Men det är ju ändå så bra, och nödvändigt, att prata om det med andra och få deras synvinklar och tankar om ämnet.. Och upplysa varandra. Blev förresten så glad då en gammal dam som jag besökte på kvällen även hon, utan att jag ens sagt nått, tog upp feministiska frågor!

Idag har jag fått så mycket girlpower i ryggmärgen så jag är laddad för flera månader framöver. Och jag är så peppad på att börja skriva mer om det här i bloggen igen!


Foto Rebecka Hägert

Att gå ihop och göra något tillsammans

I söndags var Rebecka hit på besök! Vi har haft kontakt en längre tid och planerat för ett långsiktigt samarbete. Och i söndags var det äntligen dags att ses. Rebecka har sitt egna företag Rebecka Hägert photography där hon erbjuder fototjänster. Efter mammaledigheten har hon nu tänkt satsa all in, och det är där jag kommer in i bilden! Inför det vill hon testa lite eventuella fototjänster som har med bland annat bloggsamarbeten, header fotograferingar och ”hemma hos” tjänster att göra.. Och jag som bloggare är ju i behov av i princip allt det, så när Rebecka undrade om jag var intresserad av att gå ihop och göra något kul tillsammans så var jag såklart inte sen att tacka nej!

Att gå ihop med andra drivna kvinnor är något jag tycker är så himla kul. Att kunna hjälpa varandra, hon då med foton till min blogg och jag med synlighet för hennes företag, är så roligt och man blir ju så peppad! Så, bilder tagna av Rebecka kommer ni se mycket av framöver, och det glädjer mig verkligen! Hoppas ni tycker det ska bli lika kul som jag med massa goa bilder i bloggen. (Helt som att jag inte haft det tidigare, haha. Ja men det är ju nog alltid skillnad på proffsbilder och … vanliga bilder.) Dock kommer jag såklart också att fortsätta ta egna bilder.

Vill du läsa vad Rebecka skrivit om vår dag tillsammans, och kolla in lite fler bilder så kan du kika in på hennes blogg här. Här hittar du hennes hemsida (som för tillfället är under konstruktion men så småningom är den uppe igen!)

Nej imorgon väntar ett besök hos Maria i Kaitsor, uppföljning av Grys behandling står på agendan, så bäst jag hoppar i säng nu! Jag uppdaterar er om Grys hud imorgon..

I’m pissing myself off

Alltså jag de senaste dagarna. Känner mig som en urvriden trasa rent ut sagt. Vet inte om det är sviterna av flunssan eller om det är PMS. Kanske en blandning av båda. Har haft århundradets resting bitchface 24/7 och har kommit på mig själv med att bara sitta och stirra och se ledsen/trött ut.

Men vet ni vad, min PMS har blivit 100 gånger värre sen jag fick barn. Jag sa en dag åt mamma att ”före jag var gravid så hade jag ju aldrig PMS” Mamma bara: …….. Så okej, jag kanske nog hade en släng av pms då också men nu i efterhand alltså wow, nu VET jag verkligen vad pms är. Det är brutalt. Undrar varför det blir så? Iofs kanske det är för att jag aldrig får vara ifred, att det hela tiden är någon som pockar på min uppmärksamhet och därmed också retar mig. Innan jag fick barn kunde jag dra mig undan och vara för mig själv. Haha skyller allt på barnen bara. Nej, men det är ju klart att det beror på hormoner också. Nån som känner igen sig? Är det månne bara att finns sig i det eller går det att göra åt på nått vis?

 

När man måste vakna upp lite

Att laga mat med barnen närvarande är ju alltid en fin tanke, lite mer kaOsartat sen när man väl är igång.. I förmiddags gjorde jag och Gry potatis och köttbullar. Varje potatis har ett bitmärke eller två, och köttbullssmeten hamnade på en del andra ställen än i stekpannan.. Men nog är det roligt ändå, om än lite mer energikrävande än då man gör mat själv. Dock tror jag stenhårt på att det är bra för barnen att få vara med vid matlagningen, både för att lära sig och för att maten eventuellt ska smaka bättre då de vet att de var med och gjorde den.. (Kan också smaka sämre om de råkat hälla i för mycket salt eller peppar, hehe.)

Robert tog barnen under den användbara armen och styrde kosan till butiken för veckohandling just, så att jag skulle få jobba ostört här hemma. Vi pratade länge igår om hur jag ibland kan tycka att mitt arbete med bloggen, some, mejlen, samarbeten osv inte prioriteras så högt här hemma. Varken av mig eller honom. Trots att jag vill ha det som en hög prioritet. För min blogg och arbetet kring den.

Hittills har det mest varit så att jag gör det när jag hinner, eller när barnen somnat för natten. Vilket leder till att jag sitter uppe allt för länge. Och ofta när jag tycker att jag hinner under dagen så kommer ändå nått av barnen och vill ha min uppmärksamhet. (Detta alltså när Robert är hemma och leker med dem, jag bloggar inte när jag är ensam med barnen.) Och det är inte alltid så kul att säga ”jojo mamma kommer strax jag ska bara…”

Så istället försöker vi från och med nu att Robert och barnen går ut, och jag får sitta här inne och planera och göra det jag ska, eller att jag går ner i kontoret i källaren och pynjar på där. Allt för att det inte ska bli den där situationen när barnen blir frustrerade och gnäller att jag ska vara med, och jag sitter och får skuldkänslor och inget arbete blir gjort..

En annan sak vi kom överens om igår är att vi måste sätta bort våra telefoner när barnen är med. Har blivit allt för mycket pill på mobilerna den senaste tiden! Speciellt när jag tar upp och börjar svara på mejl, godkänna kommentarer osv osv.. Och Robert som .. gör sitt. Vet ej vad han gör, haha. Nä, men det känns skönt ändå att ta en paus tillsammans, ”vakna upp” inse sina brister och tänka; Hur kan vi bli mer närvarande föräldrar? Och sen sätta riktlinjer och följa dem.

De två riktlinjerna vi gjorde igår var
1. Aldrig någon telefon med vid frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmat
2. Aldrig en telefon mellan en själv och barnet

Jag tänker att sålänge man ändå ser till barnens bästa och märker när något kunde göras annorlunda och arbetar för att ändra sig, så är man på väg åt rätt håll i sitt föräldraskap. ♥

Hur har ni det med telefonerna hemma? Har ni med er telefonerna när ni umgås med barnen? Eller ligger telefonen mest på bänken? OBS. Dömer ingen i denna fråga, alla gör exakt som de vill, och jag erkände ju själv just att det blivit way to much av telefoner här den senaste tiden, men nu blir det ändring på det!

Längtan efter att vara någon annan än ”bara mamma”

En dam på jobbet frågade hur länge jag hade jobbat där nu, 5 månader kom vi fram till?! VA? Snart ett halvt år redan!

När jag gick på mammaledigt då jag väntade Lo, så tänkte jag att jag nog aldrig kommer längta tillbaka till ett jobb igen. Och ja, jag trivs nog otroligt bra med att vara hemma med barnen, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra, men.. Minns att jag innan Gry fyllde 1 år, hade tänkt att det skulle vara skönt att börja jobba nått smått igen t-v-å gånger. TVÅ gånger hade jag tänkt så sen jag blev hemma pga pregofiering 2013!?

Och gissa om jag och Robert har haft våra dispypter om just detta! Främst pågrund av min frustration om att han är brandman Robert i sitt jobb, coach Robert på sitt gym och pappa här hemma. Han ÄR 3 olika roller som han får växla mellan. Och vad var jag? En mamma*. Rätt och slätt. Aldrig Carro. Jag hade inte ens tid att vara annat! Och det gjorde att jag började tappa bort mig själv. Det var där runt Grys ettårsdag som jag verkligen kände att jag MÅSTE få vara nått annat än bara en mamma nu. Trodde verkligen aldrig att jag skulle längta efter att jobba igen, men ser ni, den som väntar på nått gott..

Så jag ringde mitt gamla jobb, som jag hade innan jag blev sjukskriven med HG, och sa att nej nu skulle jag vilja börja jobba! Finns det något ledigt, vadsomhelst, så tar jag det.

Och på den vägen är det. Sen dess har vi pusslat, funderat och mårat på. Och fått ihop det på ett så bra sätt som vi inte ens trodde var möjligt! Jag jobbar nu cirka 3-4 kvällar i veckan och jag trivs så otroligt bra. Det är skönt att åka hemifrån, och det är såå skönt att komma hem sen igen ♥

* Observera att jag absolut inte förminskar det att man ”bara” är hemma med barnen, absolut inte. Det vet ni att jag inte gör. Kolla in denhär videon, tycker den är så himla fin på ämnet om att ”bara vara en mamma” ♥

 

2 dåliga och en god

Imorse knackade Jessie och barnen på dörren. In kom glada tjejer redo för lek och kaffe. Lo hade redan tänkt ut lekar så på en gång rusade Lo och Wilda in i rummet och började på! Det brukar vanligtvis ta en stund innan de kommer igång, men idag gick det som smort från början. Skönt! Medan stora tjejerna lekte så bekantade Gry och Elwira sig med varandra.. De är ju så små ännu så de inte bryr sig så mycket om den andra, men efter nån timme skrattade de gott med och åt varandra.

R åkte redan imorse till Tammerfors för att tävla i CF Winter war. Allt var fina puckar tills nu ikväll när han skulle göra ett lyft och det inte gick helt enligt planerna.. Istället slutade det på akuten. Varnar för obehagligt, men vill du se hans brutalt hemska lyft så kan du göra det här. 

Som om inte det vore nog med dåliga nyheter denna kväll så berättar dessutom Betti att Noel är så förkyld så hon inte kan komma med till Tammerfors imorgon! Så himla synd, då vi sett framemot det sålänge. Men det är ju sådär, och jag skulle göra exakt lika som hon i den situationen. Oberoende om barnet bara är lite sjukt eller mycket, om man märker att hen behöver sin mamma hemma ja, då åker man ju ingenstans. Jag kommer trots allt detta ändå hoppa på tåget om några timmar. Istället för att se Robert tävla så får vi sitta bredvid varandra på läktaren och hejja på de andra två som tävlar från Crossfit Jeppis.

Men.. för att inte bli helt nedbruten av dåliga nyheter denna kväll så fick jag till sist en mycket god nyhet av Anna ! Jag har nämligen fått äran att bli ambassadör för Mrs. Mighetto! Åh, känns så himla kul!  Mera om det kommer ni förstås få höra om framöver.. Nej nu ska jag packa en väska att ta med imorgon, sen ska jag ringa och och kolla om Robert sluppit från akuten ännu ♥