”Mamma, det är så festligt!”

** Inlägget innehåller två bloggåvor ** 

Hej på er! Tänkte att jag måste
titta in och höra hur ni har det!? Sommaren är ju verkligen i full blomm nu, är så härligt. Vi njuter till max varje dag även fast jag vissa dagar bara vill ligga och sova till klockan 2 på eftermiddagen.. Gry har tänder på gång och det medför lite extra mycket famntid och enarmade försök till att få vardagen att fungera för tillfället. Att jag sover med de båda och oftast vaknar med huvet hängandes över sängkanten gör ju inte saken bättre, haha. Nåväl, det är så kort tid i livet som de båda vill sova med mig så vad gör man inte..

Vi tar verkligen dagarna som de kommer nu. Vi leker, fikar, är på villan, vattnar våra blommor, kollar läget i växthuset, hoppar på studsmattan. Sånt, livet utan stress och press ni vet. Lo hade ju kalas senaste helgen, så nu är hon 3 år vår lilla sprätta. Älskade, envisa, omtänksamma, högljudda Lo. Bäst och så unik.

Moster Cissi ordnade kalas åt Lo på mommo och moffas terrass med ananas, jordgubbar, melon och massa annat gott! Lo och Gry fick vara de som inveg det nya picnikbordet från Woodlii från Jollyroom som mommon och moffan har åt barnbarnen.

Idag har vi varit på villan, men med Grys tandsprickning (tips på hur jag kan underlätta för henne?!) och den gassande solen så blev det inte så idylliskt som jag hade tänkt mig.. Hade också tänkt hinna städa och fixa lite inför midsommar men, ja, man kanske inte ska ha så stora planer då man är ensam med två barn 😉 Sand fick jag iallafall hem, en av de största orsakerna till att jag körde iväg dit själv. Måste säga att jag är ganska stolt faktiskt! Körde dit släpan, backade in den längs en liten skogsväg, skyfflade på sand (huh!) och körde den snåriga vägen därifrån. Och barnen hölls relativt nöjda i bilen. Så, nu har vi sand till sandlådan vid mammas också! Sandlådan är så fin, och Lo tycker den är så rolig att leka i med de två blåa infällda lådorna. Sandlådan är också av märket Woodlii och du hittar den också på Jollyroom bland deras sommarnyheter.

Gry, vår lilla minsting då. Hon som kryper fram i racerfart men som helst är i famnen. ”Mamma uppa! Mamma mamma! Uppa!” ropar hon vid mina fötter, och när jag tar upp henne så skrattar hon högt och burrar sig in sig djupt djupt i min nacke, där hon trivs som allra bäst.. Hon är så annorlunda mot hur Lo var i samma ålder. Det är så härligt att få uppleva varendaste dag, varendaste utvecklingssteg av mina döttrars liv. Att få gå bredvid dem varje dag är en sån ära.

Jag ska titta in oftare här på bloggen från och med nu, men daglig uppdatering är att vänta först i slutet av juni igen ♥

Årets första loppisrace, check!

Igår var det loppisrace i Skutnäs, jag gick runt med Cissi, Linus och Tilde. Vädret var ju riktigt fint men en aning blåsigt nere vid bryggorna. Jag kom hem med två grejer, ett av dom ett riktigt fynd! Denna vackra för en ynka 10a.

Fanns en två gånger större damejeanne flaska där också, men jag beslöt mig för den mindre ändå eftersom vi har en stor på villan. (Egentligen skulle jag ha köpt båda men min loppisbudget denna månad klingar nämligen på det sista efter att jag köpt 3 klädpaket på facebook-loppis.)

Loppisrace är nog något av det bästa med sommaren! Har ni tips på någon bys race som brukar vara jättebra? Här i Skutnäs var det faktiskt rekordmånga gårdar med iår!

Kvällssol och tacksamhet

Triggervarning! Dethär är ett såntdär inlägg som man kan bli lätt provocerad av om man är allergisk för andras lycka.

En underbar dag lider mot sitt slut.. Och vi fick ett ovanligt slut på dagen idag måste jag säga. Båda barnen somnade innan kl. 20.00! Robert kunde vara ute och bygga staket och jag kunde svara på mejl och förbereda en tävling inför imorgon. När jag var där ute och höll honom sällskap en stund, flög några spontana tankar över mig. Jag började tänka på sånt som jag är tacksam över. Både stora grejer och små yttepytte grejer som ändå gör mig så otroligt tacksam i vardagen. Några av dessa grejer är..

Att jag har möjlighet, viljan och orken att vara hemma med mina barn om dagarna. Ett sånt privilegium och en sån ära. Att de får se varandra utvecklas dag för dag, ha sällskap av varandra, lära sig av varandra.. Att jag får vara med om detta! Att Robert dessutom är så mycket ledig som han är i sitt jobb så att vi många gånger faktiskt spenderar dagarna hemma, alla tillsammans, det är ju bara för bra för att vara sant. Är så säker på att detta är den bästa tiden i mitt liv. ♥

Det faktum att Betti och Olli var hit idag. Att bara få se henne – att hon ännu är med, kämpar och har hopp, det gör mig så tacksam! Att hon är så stark och står med fötterna stadigt på jorden hur jobbigt läge det än är. Tacksam över att få vara hennes vän. Tacksam över att Oliver och Lo är bästa vänner. Tacksam över den lille nya killen i mitt liv. Längtar otroligt efter att få träffa honom. Den som väntar på nått gott..

De faktum att vi har kvällssol på vår terrass. En liten yttepytte grej, men så stor de gånger barnen somnar tidigt och vi kan sitta i varandras armar där, och njuta av solnedgången över trädtopparna.. Och ja, de gånger barnen inte somnar tidigt och de är med oss där på terrassen är det minst lika underbart.

Att han, dendär nykabiboon som Janina och Daniel kalla till ”hande som allti gymmar” är han som numer alltid är världens finaste, tryggaste och stabilaste pappa. Pappan till våra barn. Det är jag så otroligt tacksam över.

Livstecken från en med attitydproblem


Här har det hunnit bli både vinter och vår två gånger sen vi hördes sist! På vappen vaknade Lo och skrek ”MAMMA, SE UT! ÄNTLIGEN BLIR DET VINTER!” Jeeeeeeeeee äntligen.. Nå, nu är det ju iaf på bättre sidan och till helgen lovas det ju +15 grader och sol! Värsta finska sommarvädret ju. Blir ju perfekt mässväder det.

Här är det full rulle. Måste säga att jag har varit på sånt jävla skithumör från och till de senaste dagarna så jag har helt enkelt valt att inte ens öppna datorn. Är irriterad, amper och har en så dålig attityd så jag blir rädd för mig själv. Men, som med vädret så är humöret också på bättre sidan nu så va ska int he reid upp se. Speciellt efter 2 timmar ensam med tjejerna ikväll, och med tjejerna menar jag inte mina döttrar denna gång. Oj vad vi skrattade. Skratta så tårarna sprutade. Precis vad jag behövde.

Robert och pappa har börjat med terrasstaketet nu, och det blir riktigt bra! Inte för att jag hade förväntat mig något annat heller med tanke på att ritningarna är mina och det är de som bygger. Då måste det ju bli bra.

Vi hörs imorgon!