Uppkavlade ärmar

Jag vaknade halv 10 med Gry i morse. Robert har varit ledig idag och det har på nått sätt blivit så att när han är ledig, ja då får jag och minstingen sovmorgon. Hittade sen min telefon i köket där en desperat Elisabeth har försökt få tag på mig. De har varit vakna sen 6 och är i akut behov av leksällskap. Jag ger tummen upp till umgänge och några minuter senare är de här, bara att klä på sig snabbt som attans då. Haha! Nää låter ju som att jag inte ville att de skulle komma hit, såklart ville jag det. Det var nog helt planerat sen dagen innan.

När vännerna åkt hem sen på eftermiddagen så nattade jag Gry. Sen drog vi bort de sista tapeterna, och torkade av väggarna. Pappa hade varit så snäll så han hade slipat klart alltihopa sålänge vi lekte på förmiddagen! Goals fader. 

Senare nalkades jobb för mig och när jag kom hem blev det nattning av en ytterst trött 1-åring. När hon sen äntligen somnade gjorde jag en segerdans och drack glögg sen kavlade jag upp ärmarna. Och målade klart Los rum. Så, nu är allt förberett inför tapetsering! TJOHOOO! Grovjobbet är avklarat!

Så bara två punkter kvar. Får dock se när jag får någon tid till att tapetsera. Det är ju inte något man bara gör i all hast. Imorgon blir det dock inte, för då väntar dagklubb på förmiddageb och familjegymnastik på kvällen!

Nu är jag så snål på ostbågar så jag nästan går under. Men inga ostbågar finnes. Ska nog köpa imorgon. Robert ska i jobb 24 h imorgon, så då brukar jag passa på att äta sånt som han inte tål lukten av, hehehe.

Att äga rätten till sin egen kropp

Vår lilla som bara är ett år men redan är en mästare på att äga rätten till sin egen kropp. ”Neee” *sur blick* säger hon ofta då nån frågar om de får ta henne i famnen/försöker lyfta upp henne och hon inte vill.

Detta har hon helt klart lärt sig av sin storasyster som även hon vet att hennes kropp är hennes egen och ingen annans. Stop min kropp! Ropar hon när hon inte villl vara med och kramas, busa eller kittlas längre. Och jag är som en stolt lejonmamma.

Mina döttrar ska alltid veta att deras kroppar är bara deras egna och _ingen_ annan människa har rätt att röra dem, ofreda dem, krama dem, slå dem eller överhuvudtaget NÅGOT annat mot deras vilja! Inte jag, inte klasskompisen, inte syskon, inte läraren, inte grannen, inte släktingen INGEN! Var och en med sin kropp” det är mottot här hemma.

Samtidigt som jag är stolt över både döttrarna och oss föräldrar som redan från att barnen är små pratar om detta, är jag ändå ledsen över att vi måste ha dessa samtal. Hur vi preppar våra döttrar inför att gå ut i stora världen där män tror sig äga rätten till kvinnors kroppar.

Men jag känner att det håller på att ändras. En revolution är på gång. Det är nära nu. Och jag önskar att våra döttrar, systrar, mammor och kollegor aldrig mer ska behöva känna sig nedvärderade, sexualiserade eller antastade sålänge de lever.. I mitt bakhuvud ekar nu orden ”det är nog för mycket begärt det Carro” men NEJ! Det ska fan inte vara för mycket begärt att få ha sin egen kropp ifred!!! #grlpwr #stopminkropp #tvingaaldrigbarnattkramas #meetoo #revolution Och nej, det har inte gått för långt, det har knappt börjat.

När man känner sig uthängd i fel sammanhang

I dagarna tre har det varit fullt upp! Jobb, ensam med barnen och babyshower and what not. Men nu så, nu är det ledigt i två dagar och mannen är på hemmafronten.

Vill ju förstås kommentera det som några av er redan kommenterat/skickat privat om åt mig, ang. Yles artikel och program om kolloidalt silver. 

För några veckor sen skickade de åt mig och frågade om jag ville vara med i programmet och kommentera, men eftersom jag såklart visste att de skulle vinkla det negativt OCH för att jag inte alls har så mycket kött på benen om KS så att jag varken skulle rekommendera det åt någon eller debattera om det så tackade jag nej och sa att jag inte vill prata om det i tv. Jag har varit tydlig med att jag endast har läst på så pass mycket att jag själv tagit beslutet att använda mig av KS vid förkylning och öronvärk (öronvärk är ju det värsta, man gör ju vadsomhelst för att slippa det!) och att alla måste läsa på själva och ta sina egna beslut. Jag är ingen allsmäktig blogg-Gud som bestämmer vad alla mina läsare ska göra. Summa sumarum, jag avböjde medverkan i programmet.

Men vet ni vad? Bara för att jag inte ville vara med i programmet betyder det inte att jag inte jag står för det faktum att jag använder KS ibland! Det är så lite mängder det, sen jag opererade bort mina tonsiller är jag så sällan sjuk. Men, det betyder inte att jag uppskattar att Yle använder sig av mitt namn och skärmdump från min blogg (då jag skrev att jag tagit KS och min förkylning gått om.) Då jag skrev i mejlet att jag inte vill vara med. Då handlar det inte om lagen eller rätt att citera andra människor, utan då handlar det rätt och slätt om respekt. Respekten som Yle uppenbarligen inte hade för mig.

Den första orsaken till att jag inte ville vara med var helt enkelt för att jag inte hade lust att synas i ett program som detta. Den andra orsaken var att jag inte kan mycket alls om KS, absolut inte så mycket att jag känner mig manad att föra någon kamp för det eller debattera om huruvida man ska ta det eller inte. Jag kan så mycket att jag vet att jag själv känner mig säker att använda det vid förkylning och öronvärk. And that’s it.

En tredje orsak till att jag inte vill vara med är det att användare av KS av någon orsak ofta förknippas med vaccinationsmotståndare, vilket jag vill understryka att vi INTE är. Vi följer vaccinationsprogrammet åt barnen och något annat finns inte. Så nu vet ni alla det. Sen kan jag säga att jag inte alls är en ”alternativ” människa av mig, tyvärr, eller vad man nu ska säga. Dock respekterar jag att alla tycker och tänker olika! Har vänner som tror på homeopati, vänner som inte vaccinerar, vänner som inte använder plast, vänner som är vegetarianer, vänner som tar medicin för minsta lilla åkomma.. Det mina relationer till alla dessa människor har gemensamt är är att jag accepterar deras val, fast vi inte alltid tycker lika. Var och en med sitt känner jag.

Att jag ibland tar lite KS mot förkylning och öronvärk, det är ju upp till mig och inget som jag vill dömas för och bli uthängd i tv för! Men, som de försvarade sig från yle med,

”Vår etiska chef är jurist och han bedömde att ni alla valt att skriva om det här offentligt och att ni har många läsare, så att jag därför inte behövde be om tillstånd. Din rubrik gav mig bilden av att du var en anhängare.”

Hmm, trots att jag tidigare mejlat henne detta: ”Jag känner mig dock inte manad att prata om det i tv. Hoppas ni hittar någon annan!” Och trots att man har en stor blogg så tycker jag ärligt talat inte det är OK för en så stor kanal som Yle att ha med ens citat och bild hur som helst. Lite respekt kan man ju ha, speciellt då en avböjt att medverka.

Men vad säger riktigt lagen då? Enligt upphovsrättslagen §3: ”Då exemplar av ett verk framställes eller verket helt eller delvis göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas på det sätt god sed kräver. Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang, som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.”

 

Någonting att längta efter

Igår kom dagen jag hade sett fram emot, nämligen Aveos influencer-meet up på Glasbruket i Vexala! Det var i början av året någon gång som jag ingick långsiktigt samarbete med Aveo. Under många månader har vi haft kontinuerlig mejlkontakt, funderat fram och tillbaka, men alltid har det bara varit ett namn i slutet av mejlen. Vi hade ju aldrig träffats och det tyckte Alexandra (som tyvärr var sjuk igår!), Anna och Anniina att det var dags att ändra på nu. Och vilken kväll det blev sen. Vi började med presentation av alla som var på plats, där fanns bloggare och instagrammare både från Åbo och Kokkola, och många ställen däremellan. Massa nya ansikten för mig vilket kändes superkul.

På plats var också representanter från Dermosil och Herr Snellman för att presentera deras produkter inför jul. Tjejerna från Dermosil berättade om företaget och visade sedan upp de 10 mest sålda produkterna under den gånga veckan. Jag känner spontant att deras julkalender är ett måste för mig i år.

Under Dermosil presentationen, som kördes på både finska och svenska, så frågade hon ”Onko kukaan täällä, joka ei ole koskaan käyttänyt mitään dermoshopin tuotteista?” Och ja, jag trodde att jag var koncentrerad och skärpt när jag satt och försökte förstå vad de sa på finska. Men uppenbarligen inte, för då hon frågade det sträckte jag högt upp handen. Och jag var den enda. Jag såg på chockat på Cindy; ”Är jag den enda här som har testat Dermosil-produkter!? Jag trodde det var ett superstort företag som alla äger nån produkt från..” Cindy hostade till och sa högt ”Eh ja, hon har nog använt produkter från Dermosil, hon missförstod frågan.” Uppenbarligen är Dermosil ett väldigt framgångsrikt företag och uppenbarligen har min finska rostat bort under mina senaste 4 år hemma..

Därefter följde Anna och Anniinas presentation om hur Aveo grundades och hur deras framtidsplaner ser ut. Det är längesen jag har blivit så inspirerad. Jag kände bara hur hela kroppen fylldes av känslan av att ingenting är omöjligt. Anna var så säker på sin sak och det blev väldigt tydligt att hon brinner för Aveo och för det faktum att de ska bli större och utvecklas – och har kommit en väldigt bra bit på vägen redan! Tänk vad tacksam man får vara ändå, att vi lever och verkar i ett land där kvinnor får gå sin egen väg. Där kvinnor vågar gå sin egen väg. Kvinnor kan, vill och gör det. The sky is the limit. 


Powerkvinnan Anna Häggblom och jag. Bild lånad av Cindy.

Det bjöds på en färgsprakande trerätters middag gjord av den fantastiska kocken Kai Meyer som arbetar i Snellmans produktutvecklings kök. Middagen var utsökt och det är ju alltid roligt när man vet att maten är lokal. Vi fick även hem en goodiebag av Herr Snellman och den var fylld med leverpastej med havtornssmak, julkorv, peppar medwurst och min favorit, skinkan Superior.

Kai Meyer berättade att Superior skinkan är resultatet av fyra års produktutveckling, och han kunde stolt säga att det är den enda helköttsprodukten på marknaden utan tillsatt fosfat. Skinkan har inte heller så kallade fosfatsubstitut, alltså andra hjälp- eller tillsatsämnen. Som råvara har Superior skinkan Lantgrisskinka. Den möra konsistensen är ett resultat av den exceptionellt långa mogningstiden. Själva skivorna tas alltid av hela utvalda stekar och skinkan kryddas med havssalt, som ger en otroligt härlig smak. Jag rekommenderar varmt er att testa den!

Innehållet i Herr Snellman goodiebagen. Bild lånad av Cindy. 

En het snackis under kvällen var Aveos egna Österbottenbrickan. För ett år sedan föddes idén. En idé om en egen österbottnisk produkt. Aveo och konstnären Sofie Staffans-Lytz har vridit och vänt på idén och ur samarbetet har nu fötts en produkt, som de nu stolt kan kalla för Österbottenbrickan.

En bricka i gult och en i grått. Den gula för drivenheten i oss österbottningar, för framåtandan och ”kan själv attityden”. En bricka i riktigt djup grå, stengrå. För envisheten, kampviljan, stabiliteten och tryggheten som finns här. Baksidan kommer med ett tydligt ställningstagande om vår övertygelse, nämligen att Österbotten är en av de bästa platserna på jorden.

Fler bilder och andra detaljer hittar du i Aveos webshop. Klicka hem din egen Österbottenbricka idag!


Trevliga Simone och Cindy.

En efter en droppade gästerna bort och tillslut satt bara Cindy, Anniina, Sara, Anna och jag kvar vid ett bord och diskuterade marknadsföring, samarbeten och bloggnätverk. Tankar utbyttes och vi kom på många roliga idéer om hur vi kunde utveckla kommande samarbeten Aveo och oss emellan.. Ska bli roligt att se vad som händer under 2018! Jag är så glad att jag får vara en del av Aveos influencer-gäng. Tack!

Ps. Visste du att ordet Aveo är latin och betyder Någonting att längta efter. Och det är precis det jag känner inför nästa års träff – Längtar redan!