7 franska streck med Carro

– En grej som får mig att sucka djupt är när folk skriver ”flickleksaker tillsalu” ”pojktapet tillsalu” osv osv på facebook-loppisar. Helt som att vissa leksaker/saker inte passar åt en tjej bara för att hon inte har snopp, och vissa saker inte passar åt en pojke för att han inte har snippa? Suck suck suck. En gång var det en som sålde en fondvägg som var som en bild på en skog med dinosaurier i. Säljaren skrev ungefär såhär ”Pojktapet tillsalu. Dinosaurier i skog. 2 meter x 3 meter”. Jag svarade på annonsen ”Oj precis en sån som min dinosaurieälskande 2-åriga dotter skulle vilja ha, men om denna bara passar åt pojkar av någon anledning (?) får jag väl köpa nån annanstans ifrån” Och vad svarade hon?! Jo: ”Om du tror att hon tycker om den fast det är en pojktapet så kan du nog få köpa” Eh. Sucka mitt hjärta med brist ej. ⇒ Har ni skillnad på leksaker beroende på könet på ert barn?

– Jag avskydde dagklubben när jag var liten. Skrek och grät och vägrade vara där. Jag har två minnen från dagklubben, 1. En gång när jag öppnade min muminväska och hade en makupala med chokladsmak där = Drööömin. 2. När vi färglade en bild på Jesus och jag undrade varför han hade så mycket skägg. (Hade inte sett mycket skägg i mitt korta liv.)  Min dagklubbskarriär blev icke långvarig. Jag började dagis först sen när det var dags för förskola. D.v.s. jag var hemma med mamma tills jag var runt 5 år. ⇒  När började ni dagis? Känns som att det var vanligare förr att barnen var hemma längre än vad det är nu eller vad säger ni? 

– Jag var skeptisk till menskoppen de två första månaderna när jag började använda den. Men nu, ojoj. Så mycket tid, energi och pengar man sparar in på att använda menskopp! Bästa uppfinningen. ⇒ Fattade du galoppen direkt med menskoppen, eller tog det en stund som för mig? Eller kanske du rent av ännu inte testat? 

– Jag vägrar se skräckfilmer. Förstår inte hur folk kan utsätta sig för det!? Senaste skräckfilmen jag såg var REC. för flera år sen, och den handlar om en grupp med ungdomar som ska göra en dokumentär om något. De går in i ett hus men så mittiallt blir en av dem sjuka i en jättesmittsam sjukdom och hela huset blir i karantän och de blir instängda där. Nå gissa nu inte om det då är nå hemska varelser där i huset som är dem som har smittat den ena? Och sen blir ju en efter en sjuk då. Och filmen slutar jättedåligt. ⇒ Filmer med dåliga slut? Varför görs dom ens?

– Jag har två beroenden i mitt liv. Kaffe och kvällsscroll. Jag kan go on hur länge som helst. Jag har ingen självdiciplin alls när det kommer till scrollandet före sovdags. Måste börja lämna telefonen utan för sovrummet. Tänker jag varje kväll. Men gör jag det sen då? Nej. Men samtidigt älskar jag det! Då man inte har tid att vara på telefonen under dagen, eller rättare sagt, kanske inte vill lägga tid på den utan mer ge uppmärksamheten till barnen, så känns det så skönt att bara läsa bloggar, tidningar, skvaller, facebook, instagram, svara på kommentarer och mejl.. Och googla: Varför är himlen blå.  ⇒ Nån annan med scrollberoende?

– Förra året gick jag bananas med julklappar. Iår ska jag inte göra det! Nån måtta ska det vara. Två orsaker till att jag gick bananas. 1. Jag älskar att ge gåvor. 2. Jag älskar att paketera in julklappar och lägga dem under granen som dekoration. // 1. På julen vet inget barn (vi köper endast åt barnen i familjerna) vem de får julklappar av. Lika bra skulle de ha kunnat få de 4 julklapparna av nån annan. Så näää. Herregud nån måtta får det vara Carro. 2. Jag kan ju lika bra paketera in tomma pafflådor om jag nu tycker det är så himla fint med paket under granen. ⇒ Hur gör ni med paket i er familj? Har ni gränser eller köper alla så mycket/lite de vill?

– Mitt nr.1 guilty pleasure är Kungafamiljen i Sverige. Älskar allt som har med dem att göra. Slukar allt skvaller om dem. ⇒ Har vi nån annan kungahuset lover här? Nån som jag, som älskar att bläddra i Damernas värld, haha.

Det blir ju inte alltid som man tänkt

Expectation.. 

Före Janinas bröllop hade jag en pågående jakt efter den perfekta klänningen. Jag var dum nog att testa klicka hem en från Wish. HAHA. Det var tur att jag inte grät floder över att den var försenad och inte hann fram till bröllopet. Gissar att jag ändå inte skulle ha haft den. Eller vad tror ni.. En pyjamasklänning på bröllop? Varför inte… Haha.

Reality.. 

 

Ett inlägg till dig med hyperemesis gravidarum

 

Fick en kommentar..

Är sängliggande med hyperemesis och hatar livet just nu. Allt är så mörkt. Sku du kunna skriva ett peppinlägg om att man faktiskt kommer sig igenom det och hur du psykiskt tagit igen dig efteråt?


För det första. Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. HG är något som ingen, alltså INGEN kvinna ska behöva gå igenom. Men ändå finns vi, vi som är den där lilla drabbade procenten. Vi som har mer jävlaranamma i oss än någon annan. För att vi måste. För åt oss finns inga botemedel. Inget pepp. Inget ”det går över vid vecka 12”. För oss finns bara en sak; Och det är ljuset i tunneln. Målbilden. 

Och det kära du. Det är det jag vill att du ska fokusera på nu. Om du inte redan har en målbild så är det hög tid att fundera ut en. Min målbild var det som tog mig igenom mitt mörka helvete med HG. Varje gång jag grät och ville ta en kökskniv och skära ut moderkakan, fostret och allt fan jag hade i magen som orsakade mitt konstanta illamående, så fokuserade jag på min målbild. Bilden där jag lade ner min nyfödda på sängen för första gången. Då, då hade jag klarat mig och kommit ut på andra sidan. Och varje timme, varje dag, så tänkte jag på att jag tar mig närmare den bilden. En spya i taget.

När det är första barnet, då är det svårt att föreställa sig att det ens kan vara värt det. Såhär skrev jag i min dagbok:

”Idag har jag spytt ca 30 gånger. Och klockan är bara 2 på eftermiddagen. Varför fan utsätter jag mig själv för dethär? Det finns ännu tid för abort. DET KAN INTE VARA VÄRT DET!! Att må såhär ännu i 20 veckor!? Hur ska jag klara mig ur detta med förståndet i behåll? CARRO, kom ihåg en sak jävligt noga. Du ska aldrig mera bli gravid. ADOPTERA OM DU BLIR BABYSJUK! DU UTSÄTTER INT MIG FÖR DET HÄR EN GÅNG TILL DET SKA DU HA KLART FÖR DIG!”

Men se bara. 1 år och 5 månader senare var jag gravid igen. Planerat dessutom. För den här gången visste jag att det är värt det. 100 gånger om. För Lo skulle jag ha gjort om min HG graviditet 100 gånger. Hon var värt det. Och vetdu, det kommer ditt barn också vara. Det är så jävla svårt att tro det nu, jag vet, men jag lovar dig. När babyn är ute och du hittat tillbaka till dig själv kommer du inte ångra något. Du skulle göra det igen.

Du kommer att klara det här. Och du kommer vara så otroligt lycklig när babyn är på utsidan, inte bara för det självklara, babyn alltså, men också för att du varje dag får känna matlust och livsglädje igen.

Skit i alla råd om knäckibröd på sängkanten, papayakapslar och åksjukearmband. Fokusera på målbilden (och googla söta bilder på babysar på pinterest.) Lev i framtiden, skit i nuet. Fokusera framåt framåt framåt. Skriv dagbok.

Och om mitt psykiska mående efter graviditeten. Jag hade aldrig varit lyckligare, helt på riktigt. Att få må bra igen, njuta av bebisgos dagarna i ända. Veta att jag inte kommer behöva spy inom de närmaste minuterna.. Kunna få gäster utan att behöva säga att de måste gå hem pga att de luktar så jag börjar spy. Små små saker i vardagen som man inte tänker på annars, men som är så jävla stora när man lider av HG, att slippa sånt. Att bara få njuta av sin baby och må bra. Det blev inte bättre än så.

En stor kämparkram till dig. Du är en superwoman, du KOMMER att klara dig igenom dethär, och du kommer kanske att komma ut på andra sidan med dåligt hår och fula naglar (p.g.a. näringsbristen) men du kommer att överleva. Och det kommer vara värt det.


Gå med i facebookgruppen Hyperemesis gravidarum – Svenskfinland om du inte redan är det ♥

Under kategorin Downsides här på min blogg, samlade jag alla inlägg som jag skrev när jag mådde som sämst under tiden med Lo i magen. (Bilderna har fallit bort i bloggflytten men texten är ju det viktiga.) Så kika in där om du vill. Kanske skönt att läsa och känna igen sig. ♥

Här besannades min målbild. Just hemkomna från BB, och jag la varsamt ner henne på sängen och fällde tårar. Jag klarade det. Jag kom ut på andra sidan ♥

Första arbetsdagen

Gomorron på er alla! Värst va mörkt det var imorse. Eller ja, kanske för att vi steg upp klockan 7. Då får det väl vara lite mörkt, det är ju ändå oktober. Jisses vad detta år går snabbt, allt för snabbt. Minns när jag satt och deklarerade förra året och tänkte ”nästa år ska jag nog bokföra ordentligare under året så jag inte behöver sitta så länge med det här nästa gång det är dags för deklaration!!” och nu är det bara 3 månader kvar av året, uuups.

Idag är min första arbetsdag! (Börjar 13.30) Känner mig inte alls nervös eller så, känner bara att det är lite jobbigt då barnen måste bli skötta ca. 3 timmar ikväll när Robert ska till gymmet (Det blir ju så mycket hejdån för dem, först åt mig, sen Robert och sen fammo) speciellt Gry som är så mamis och känslig.. Äh, nu när Robert redan hade lagt in sina gymturer så krockar det såklart lite här i början, men bra att barnen får egentid med mommo och fammo ibland också.

Robert och moffan håller på att bygga ett biltak här hemma. Tacksamt för Gry att ha nått att se på då hon sitter och äter, och kul för Lo att få vara med och bygga och måla. Och ja, bra sen i vinter då snön öser ner.

Denna vecka har jag inte så värst mycket inplanerat förutom jobb. Gissar att jag kommer vara ganska trött då jag ska ta in allt nytt och lära mig massa grejer, men det ska ändå bli kul! Fast en annan sak har jag inplanerat dock, nämligen headerfotografering med Alice. Jag är supernöjd med den jag har nu, men vill ha en lite höstigare nu. Så det blir roligt!

Ps. Grys härliga set kommer såklart från bästa Maxomorra!