Vad vi läser i juni

De dagar Lo är i dagis så läser jag och Gry oftast 2-3 böcker hemma i soffan. Det blir ju böcker som är anpassade efter hennes ålder förstås, men nu när Lo fått sommarlov så kommer vi ju att läsa både böcker för Grys ålder och böcker som är för Los ålder om dagarna. Det blir tvära kast i soffan. I ena stunden sitter vi i Ingrids rum och läser om katten och hunden, och i nästa stund simmar vi i havets djup och söker efter Moster Edna.

Det Lo och Gry har gemensamt dock, är att de älskar böcker där bilderna har djup och mycket händer på varje sida. Läsandet är bara halva upplevelsen, ofta sitter vi länge och tittar på bilderna, funderar och fantiserar..

Tänkte tipsa er om 4 av våra finlandssvenska favoritböcker
som har de vackraste illustrationerna ♥

Ägget är en rolig bilderbok som på ett lite diffust sätt tar sig ann frågan som alla barn förr eller senare ställer sig, hur blev jag till? Berättelsen handlar om tre vänner som hittar ett ägg. Men vad gör man riktigt med ett ensamt ägg? Det måste ju ha det varmt och tryggt och säkert något annat också. Så de går och frågar de vuxna. Och får samtidigt höra många berättelser om hur familjer kan se ut – och ändå vara precis lika mycket familjer för det. Denna bok är Los favorit eftersom en av karaktärerna heter Lu, haha. Superfina bilder.

Den ofantliga Rosabel är min favorit av dessa 4. Jag tolkar boken som så att man ska vara nöjd med sig själv och det man har, och inte hela tiden sukta efter mer och mer, men samtidigt våga ta chansen att testa på nya saker när möjligheten kommer. Bilderna i boken är helt magiska.

Pappa, jag och Havet handlar om en pojke som är blyg och rädd för havet. Helst vill han bara vara hemma, men pappan vill ut på havet, ut bland slemmiga fiskar och ut till Ytterön där det finns massa barn som pappa tycker pojken ska leka med, men pojken vill inte leka med andra barn. Så han hittar ett fartyg som är bara hans, där han bestämmer. Där han inte behöver leka med någon, och där han hittar ett eget sätt att älska havet. Bilderna i denna bok är mörka och väldigt spännande. Barnen håller nästan andan då man i boken befinner sig under ytan..

Säg hej! Säg hej till Robban Bobban Bro. Han har tappat bort sin sko. Kan du hjälpa honom att hitta den? Denna bok är ett interaktivt äventyr i bokform för de minsta. Texten som rimmar och är lätt att förstå. Här har vi Grys favorit. Oj vad hon gillar den. Boken är lite lustig eftersom den är gjord som ett dragspel!

 

 

Jag berättar om dykmetoden

Hej Carro, jag ska få en liten tjej i oktober och funderar på om du kunde berätta mer om dymetoden och vilka resurser du använde? (Har du några böcker du rekommenderar om graviditet och tiden efteråt och hur förberedde ni er på att få barn?*) Jag har tänkt föda vaginalt och är på jakt efter alla möjliga tips på hur man kan handskas med smärtan och hur vi kan förbereda oss för vårt första barn 🙂 tusen tack.

Hej Annika!

Javisst kan jag berätta om dykmetoden, mer än gärna. Allt för att få fler att upptäcka detta sätt att ta sig igenom förlossningen. Det är ju med dykmetoden, som med allt annat: Det passar inte för alla. Men med andningsövningar och mentalträning inför förlossningen, och det faktum att man bestämt sig för att pröva den, tror jag underlättar enormt sen då det är dags.

Jag hade övat andningen + avslappning varje dag sen vecka 37 ungefär, och exra mycket när jag hade förvärkar. Jag brukade göra det innan jag skulle sova. Lägga mig bekvämt i sängen, och andas iiiiiiin och andas uuuuut. Och försöka uppnå total avslappning i anstiktet och resten av kroppen. På profylaxkursen så lär de ju ut att man ska andas djuuuupa andetag mellan värkarna iiiiin uuuuuuut iiiiiiin uuuuuuut, men att under värkarna ska man andas in ut in ut in ut in ut. Så är det inte då man kör dykmetoden, utan då gör man lugna djupa andetag genom hela värkarbetet. Nåväl, tillbaka till början.

Varifrån kommer dykmetoden?

”Metoden uppfanns av barnmorskan Cayenne Ekjordh, 59, som en gång överlevde ett ödesdigert möte med en enorm havsvåg genom att undvika att kämpa emot. Klockan var fem på morgonen när Cayenne Ekjordh gav sig ut i Stilla Havet för att bodysurfa. En tre meter hög våg tog tag i henne som om hon vore ett sandkorn. En enda tanke kom över henne: ”Gör ingenting!”. Hon satte sitt hopp till att hon skulle överleva om hon bara följde med. Cayenne förstod att hon skulle dö bara hon rörde sig minsta millimeter. Stranden var totalt öde, det fanns ingen annan som kunde rädda henne än hon själv. Tio år senare fick hon vad man kan kalla en uppenbarelse, som ville att hon skulle börja använda sig av sin dramatiska upplevelse i sitt arbete som barnmorska. Det fungerade på första försöket.

När hon senare i livet drog parallellen ­mellan kraften i havets vågor och sammandragningarna under en förlossning började hon prova metoden på födande kvinnor.

Barnmorskan Cayenne Ekjordh bekräftar att det kan vara svårt att dyka om man har alltför många plågsamma timmar utan vila bakom sig.
– Det är en stenhård mental grej att ”gå ner” och det kan vara många faktorer som påverkar villkoren, säger hon.

Det finns en vetenskaplig förklaringsmodell till Cayenne Ekjordhs instinktiva upptäckt. Mekanismen kallas associativ strategi och går ut på att man uppmärksammar smärtan och utforskar den objektivt som ett sätt att hantera den.

Är man rädd för smärtan och försöker fly från den motarbetar man kroppen, enligt dykteknikens princip. Då blir värkarna inte bara mer smärtsamma, utan också mindre ­effektiva. En livmodermun öppnar sig lättare i en avspänd kropp, enligt Cayenne Ekjordh.

Låt dig alltså inte skrämmas av allt prat om den oundvikliga smärtan. Tro istället på din kropps förmåga att föda barn, och låt dig dras med av vågorna.” Källa

Vad är dykmetoden? Och vad går den ut på?

Kort och gott skulle jag förklara dykmetoden som att du inte låter smärtan bestämma över kroppen. Utan du själv är den som har kontrollen och bestämmer, och smärtan är något som rinner genom din kropp – in genom huvudet och ut genom tårna. Och samtidigt som smärtan rinner genom kroppen ska du vara totalt avslappnad, andas djupt och välkomna den, smärtan alltså.

Men varför skulle du vilja välkomna smärta undrar du då? – Jo för om du försöker spjärna emot smärtan, spänna dig, rynka ihop ansiktet, knyta händerna runt någonting, bita ihop tänderna – då har smärtan svårare att komma igenom din kropp och den jobbar dubbelt hårdare = Det tar dubbelt så ont.

Välkomna varje värk

När du utövar dykmetoden slappnar du helt enkelt av och låter kroppen jobba ostört. Inget flämtande, ingen rörelse, inget skrik – du bara passivt observerar det som pågår i kroppen – och låter det ske. Du ska fokusera på en värk i taget och bara slappna av. En tanke som gjorde det lättare för mig att hålla kontrollen och vara avslappnad, vad att varje värk tog mig närmare Gry, för att det ”var hon” som orsakade värkarna, för att ta sig ut ur min livmoder och upp i min famn. Och varje gång jag spjärnar emot en värk så gjorde jag det svårare för henne att ta sig ut.

Så gick det för mig

Under hela dagen hade jag haft oregelbundna svaga värkar. Jag minns att vi var ute och promenerade runt klockan 18 på kvällen och gick in via mammas. Jag kom in i köket och sa åt mamma att jag har nån konstig smärta som kommer och går varannan till varje timme ungefär. Mamma sa då ”det låter nog som om det snart kommer igång då”. Jag som ännu hade 4 dagar till bf trodde ju inte det var sant, eftersom jag ju gick över 2 veckor med Lo och blev igångsatt – men samtidigt blev jag superpepp för jag hade ju verkligen gjort allt jag kunnat för att förbereda och mjuka upp kroppen inför förlossningen och slippa bli igångsatt, så att höra min mamma säga att det nog är på gång gav mig en sån kick! Så från att min mamma sa det så började jag dyka genom värkarna, även fast de var få och väldigt svaga.

Vid varje värk slutade jag prata, sjönk ihop med huvudet och axlarna, drog fingret från tinningen ner mellan ögonen för att vara säker på att pannan och käkarna var avslappnade, och vände sen handflatorna uppåt. Bara för att få in rutinen inför vad som komma skulle.

Vi kom hem, jag nattade Lo och vi började sen förbereda oss för att gå och lägga oss. Jag kollade igenom bb-väskan en sista gång och böt sen om till pyjamas, borstade tänderna och kröp ner. Under tiden från mammas tills jag låg i sängen hade värkarna kommit med allt mindre mellanrum. Klockan 21.30 fick jag konstatera att jag inte kunde vara så avslappnad som jag ville i sängen, pga av att värkarna började bli allt sjukare. Så med ett pirr i kroppen steg jag upp och böörjade förbereda mig inför det som jag hade varit så taggad på redan i flera månader – att få dyka mig genom förlossningen.

Jag plockade fram pilatesbollen och tänkte tända ljus, men fick snabbt konstatera att jag inte kunde vara avslappnad när jag gick och sökte efter värmeljus och tändstickor så jag sket i ljusen (hahah) och satte mig helt enkelt på pilatesbollen och lutade mig mot vardagsrumsbordet, och började dyka.

Jag välkomnade varje värk, och var bara så lycklig över att det var igång! Tänk att jag inte skulle behöva bli igångsatt! (Tåls ju dock att nämnas att jag hade haft en blödning dagen innan och varit in till förlossningsavdelningen där de hade gjort en hinnsvepning.)

Nå, jag satt där och jag föreställde mig en stig vid villan. När värken började så började jag i mitt mentala gå längs stigen. När värken avtog så kom jag fram till slutet av stigen, och där väntade jag. När nästa värk kom gick jag längs stigen igen, och när stigen var slut var även värken slut. Under hela tiden andades jag djuuuuupt, vare sig jag hade en värk eller inte.

Mittiallt ”vaknar jag” av att Robert kommer ut ur sovrummet och frågar hur det är ”du låter som om du har så sjukt nu? Kanske vi måst ringa till bb?” Och jag hade inte känt av N-Å-N-T-I-N-G. Klockan var nu 4 på natten (!!) och jag hade suttit och dykt från klockan 23. Vi klockade värkarna och de kom nu med 2-3 minuters mellanrum.

Jag ringde in till förlossningen och ringde efter mamma som kom snabbt som tusan. Under hela den tiden som jag ringde, klädde på mig, tog väskan osv. så kände jag varje värk och de tog så sjukt. Jag skrattade dock under värkarna för jag tyckte det var så otroligt att jag hade lyckats dyka så bra, så jag var bara så stolt och glad över att det fungerade!

Blir ju värsta förlossningsberättelsen här nu, men hur som haver, long story short. Från det att vi satte oss i bilen igen klockan 5, så var jag totalt avslappnad genom varje värk. Det var också i bilen som min dykbild på något vis ändrade. Värkarna hade ju blivit smärtsammare och stigen fungerade inte längre. Och utan att jag ens påverkade det så dök det upp en bild i mitt huvud. Det var bilden av ett blött spädbarnshuvud som var i min livmoderkanal, som trängde sig neråt neråt neråt. 

Från att den bilden dök upp i mitt huvud, var det den bilden jag dök med resten av förlossningen. Jag såg bilden, hur babyn trängde sig neråt för varje värk, och jag upprepade ”neråt neråt neråt” samtidigt som jag andades.

På eftermiddagen hade vi kommit i förlossningssalen och det var när jag var där runt 7 cm öppen om jag inte minns fel, som jag för första gången kände att jag tappade bort dykandet. Jag stod i duschen med Robert och grät och sa att det går inte längre, att nu tappar jag befattningen, det är inte mänskligt att ha så här sjukt! Han kramade mig men jag ville bara klättra på väggarna – med andra ord, duschen var inget bra ställe för avslappning.

Vill du läsa hela min förlossningsberättelse och vad som hände sen när vi kom tillbaka till rummet, så kan du klicka här. 


Cayenne tipsar

– Testa konkret på eventuella förvärkar. Börja med att springa när sammandragningen kommer. Prova sedan under nästa sammandragning att stanna upp, slappna av och släppa ­axlar och käkar.

Känn skillnaden.
– Kom ihåg att även om du misslyckas med att slappna av under en värk, så kan det fortfarande gå hur bra som helst inför nästa.

Dyk-trick

– Man kan förbereda sig med yoga och ­annan avslappningsträning.
– Läs om och lyssna på olika förlossningsberättelser.
– Ha koll på anatomin och vilka muskler som ska göra jobbet.
– Slappna av i axlar och käkar när värken kommer. Förbered dig tillsammans med din partner så ni är ett samspelt team.
– Var flexibel och ge upp om det inte fungerar, men börja gärna redan från början, ­innan de mest smärtsamma värkarna börjat och du hunnit bli utmattad.

Källa till Cayannes tips och dyk-tricksen



Låt dig alltså inte skrämmas av allt prat om den oundvikliga smärtan. Tro istället på din kropps förmåga att föda barn, och låt dig dras med av vågorna. ♥ Hoppas du fick lite hjälp av dethär inlägget, jag kan varmt rekommendera dykmetoden! 

* Jag svarar inte på den frågan i detta inlägg, då det skulle bli så långt då. Utan får återkomma med svaren på det i ett annat inlägg.

Smakprov på fyllningar från Dintårta.se

Inlägget innehåller pressutskick

Som jag nämnde här om dagen
så kommer Lo (och Gry vilket jag inte nämnde då) få sina födelsedagstårtor från Dintårta.se. Johanna på Dintårta mejlade mig för en tid sedan och frågade ifall de kan få min adress så de kan skicka varsin tårta åt Lo och Gry på deras födelsedagar, med andra ord ett så kallat pressutskick. (Pressutskick innebär att ett företag (eller de PR-byråer de anlitat) skickar ut produkter till journalister och bloggare.  Pressen/bloggaren behöver inte skriva produkterna om de inte vill, eftersom att det inte slutits något avtal.)

Det som kändes både roligast men också konstigast med det hela var att tårtan inte skulle bakas i Finland utan bageriet ligger i Tyskland. Därifrån skickar de dagligen ut tårtor till kunder över hela norden! Det är ju som att handla på Lidl bara att över nätet, haha. Nä men skämt å sido. Först var jag nog skeptisk, känns ju inte helt 100 att ha en tårta att fraktas enda från Tyskland när jag lika bra kan köpa en av ett lokalt bageri. Men eftersom att Johanna, som själv är hemma från Jakobstad och vi är halvt bekanta från förr, rekommenderade detta för mig, så kändes det direkt lite mer personligt.

Tårtan bakas och skickas sedan iväg samma dag, sedan varierar leveranstiden men med dhl-express leverans ska tårtan vara framme på 1 arbetsdag. Jag tänkte ju nog att hur ska nu månne tårtorna se ut när de kommer fram efter att ha färdats så lång väg? Men den såg helt ut som vilken annan tårta som helst, säkert på grund av att den var så bra packad. En annan sak man såklart spontant tänker på är vad den månne är gjord av då den kan hållas färsk så länge? (Iofs så är det ju så kort leveranstid så inte behöver den ju hålla såå länge.) Efter lite research på hemsidan så kom jag till detta stycke:

”Basen bygger på välbakta tårtbottnar, så kallad sponge-cake (sv. motsvarigheten till sockerkaka), och en smörcreme på rent smörfett. Sockret i tårtan tillsammans med det rena fettet gör att det blir en naturlig konservering utan extra tillsatta konserveringsmedel. Detta möjliggör den längre hållbarheten, jämfört med traditionella gräddtårtor, samt att de står sig bäst och får en fylligare smak i rumstemperatur.

En stor skillnad mellan våra tårtor och mer traditionella engelska tårtor av denna typ, är den mer kontinentala och nordiska touchen. Som kronan på verket täcks tårtorna med delikat marsipan istället för sugar paste, även kallat fondant eller sockermassa. Våra konditormästare garanterar varje tårtas höga kvalitet.”

För att vara säker på att vi kommer gilla den smak vi väljer till tårtorna, så skickade Johanna hem en testtårta som var uppdelad med alla deras 5 olika smaker! Så fiffigt. I torsdags lovade jag i kommentarsfältet att jag skulle skriva vad jag tycker om tårtan så fort jag fått hem en, och ja, det fick jag ju redan igår, så här kommer lite tankar..

Smakerna man kan välja mellan är; Vaniljbotten med halloncreme, vaniljbotten med citroncreme, vaniljbotten med nougatcreme, chokladbotten med körsbärscreme och chokladbotten med chokladcreme. (+Glutenfri botten.)

Ingredienser chokladbotten: ägg, socker, vetemjölvetestärkelse, kakaopulver, florsocker, vegetabilisk olja, glukossirap, emulgeringsmedel: E472b, propylenglykol- och polyglycerolestrar av fettsyror, skummjölkspulver, bakpulver: natrium- och kalcium karbonat och E450, salt, arom, rödbetssaft. 

Ingredienser vaniljbotten: ägg, socker, vetemjölvetestärkelse, emulgeringsmedel: mono- och diglycerider från fettsyror, modifierad stärkelse, bakpulver: difosfat och natrium- och kalciumkarbonat, glukossirap, skummjölkspulver, salt, förtjockningsmedel: xanthan, arom

Efter att ha mumsat på en bit av alla smaker så valde Lo lätt chokladbotten med chokladcreme (ni ser ju att det är den som det minskat mest av på bilden, hann inte ens fota innan hon skulle ha en bit till.) Så till Los tårta blir det, till Roberts besvikelse, den fyllningen. Jag gillade också chokladfyllningen, men jag tycker att när man har choklad i tårtor och kakor så blir det lätt lite för maffigt, och det tyckte jag med denhär också. Så till Grys tårta blir det nog en annan smak.

Till hennes tårta står det nog mellan vaniljbotten med halloncreme, eller vaniljbotten med citroncreme. Jag gillade mest citroncremen, tyckte den kändes fräsch och var godast, medan Robert gillade halloncremen bäst. Gry har inte smakat så hon har ingen åsikt så här långt. Haha.

Men hur smakade tårtan överlag då? Ja, inte smakar den ju som mammas hemlagade tårta med grädde och hemmagjord vaniljcreme inte, MEN för att ha varit väldigt skeptisk så fick jag nog se mig motbevisad! Tårtan var riktigt god, smakade lite som muffins. Cremen i mitten var kanske lite maffig, men samtidigt så är det väl bara för att jag är van vid en annan sorts fyllning i tårtor bara. Jag gillar att tårtorna täcks av marsipan istället för sugarpaste, så mycket godare med marsipan!

Dintårta.se har de massa videor från bageriet, allt från då de bakar tårtorna, till dekoration, hemleverans osv. Lo har suttit och kollat på deras videor flera gånger om nu sen Johanna mejlade, bara för att det ser så gott och roligt ut.

Lo har valt en Elsa och Anna tårta till sitt kalas, och till Grys kalas verkar det stå mellan en Nalle Puh tårta eller en ”brandman face-cake”, lite svårt att veta, hon ändrar sig från gång till gång då de sitter och scrollar genom alla tårtor.  

Gå in här på Dintårta.se och om inte annat,
inspireras av deras fina tårtor till varje kalastillfälle! Förutom tårtor finns där även muffins, macarons, brownies och cake-pops. Och om ni är som Lo och jag, som älskar att kolla baknings-videor så kan jag rekommendera denna video, direkt från Dintårta bageriet!

Varför balanscykel, och hur övergå till trampcykel sen?

Lo har ju haft balanscykel sen hon var ca 1 år och 8 månader. Det tog ett bra tag innan hon riktigt vågade åka med den, trots att hon nog övade varje dag. Med övade menar jag då att hon stod med benen över den och gick med den, ledde den, satt på sitsen och stod stilla och sådär.. Men sen när hon väl fattade grejen så var hon ju fast. Såhär liten var hon när hon fick sin första Puky!

Först hade hon en Puky LR M  för att sedan vid 3 år få en Puky LR XL. Bytet var verkligen helt rätt i tiden eftersom vi hade höjt upp hennes sits och styre på LR M så mycket som det gick. Hennes nya hade ju större hjul, så den åkte hon också snabbare med. Nu fyller hon ju 4 år nästa månad, och vi har börjat fundera på om vi skulle köpa en Puky trampcykel åt henne, då hon nu har så bra balans att hon först sparkar några steg och sen glider så långt hon bara kan.


Lo med KED- meggy K-star reflexhjälm och Gry med Puky-hjälm

Vi är så glada att vi inte började med stödhjul åt Lo utan valde balanscykel. Genom att vi gjorde det valet har hon nu inte den inbyggda falska säkerheten som stödhjul ger. Stödhjul hjälper inte utvecklingen av balanssinnet utan får mer barnet att tro att balansen inte behövs, utan de kan bara luta sig lite till så tar stödhjulet emot vilket ju i stort sätt hämmar barnets balans förmåga. Det känns bra att hon fått lära sig att hålla balansen i så tidig ålder, vi tror (vet) hon kommer ha stor nytta av det nu när hon ska lära sig cykla med trampor!

Hon har en begagnad trampcykel i garaget, som är för liten nu, men som hon övat på.. Men intresset finns inte riktigt där ännu då det ju går så lätt med balanscykeln. Men bara hon får en trampcykel som passar hennes storlek och ålder så tror jag nog det ska gå bättre. Nu gäller det bara att veta hur man ska sköta övergången! Det var lite lyckat att Eva och Tomas på Polkuped just idag, när vi funderade över dethär, svarade på ungefär just vår fundering på sin facebooksida:

FRÅGA: ”Vårt barn älskar sin Puky och vill inte lämna sin balanscykel för en trampcykel. Har ni några tips för hur man får barnet att vilja fortsätta med trampcykeln?”

 Vi brukar rekommendera att man ska öva trampandet med en 12-tummare. Låna av kompis, använd en gammal cykel ur förrådet eller kom över en billig begagnad. Ofta är en 12-tummare ingen långvarig cykelstorlek (ifall barnet inte är av minimått eller jättetidig att lära sig) och generellt rekommenderar vi att använda balanscykel tills barnet kan gå över till en 16- eller 18-tummare – det är mer ekonomiskt 👍🏻

 Fortsätt använda balanscykeln ändå. Den är bekant och trygg – det är inte trampcykeln och därför känns den främmande att testa. Men inbjud till att testa – ”först testar vi trampcykeln – sen får du ta balanscykeln”. Och varför inte torrträna? Lyft bakhjulet och låt barnet trampa i luften.

 Ha sadeln på lägsta sadelhöjd (eller i alla fall så att barnet har ordentligt böjda ben i marken), så att barnet kan sparka fart åt sig på samma sätt som med Pukyn. Vartefter färdigheterna utvecklas, kan man höja sitsen.

 Andra alternativ kan vara att använda cykeln som sparkbräda, d.v.s att barnet sätter ena foten på pedalen (vänster fot på vänster pedal) och sparkar med höger fot, för att bli bekant med den nya och större cykeln.

 Testa i svagt sluttande nedförsbacke (eller puffa fart) – då behöver inte barnet inte ens trampa, utan bara balansera på sin cykel – som det redan kan. Det är även helt okej att bromsa med fötterna – att trampbromsa lär de sig sedan snabbt när de väl är vän med sin cykel.

 Och så klart feedback – bara positiv, uppmuntrade, motiverande! ”Titta det där märket/stenen/trädet – dit försöker vi.”

Till slut, använd med glädje det barnet gillar. All rörelse är hemåt! Och all träning är bättre än ingen träning – även om det bara handlar om sekunder eller några minuter.

Med dessa tips i ryggsäcken tror jag nog att det blir en trampcykel-sommar för Lo, och jag tror att Gryni kommer susa ner för backarna med sin Puky LR M!

Ni med barn som haft balanscykel, hur gick övergången till trampcykel sen? ♥

Tävling.. Och bröllopsfoton

På vår podcasts instagram pågår nu en superhärlig tävling där vinnaren får ett paket med 3 produkter från Dermosils sommarkollektion som iår har fokus på äppelvatten! Gå in här för att tävla ♥

Jag kan redan nu avslöja att under de veckorna som Dermosil står som sponsor för poddavsnitt så kommer vi ha två tävlingar på vår instagram i samarbete med dem! I den första tävlingen får vinnaren ett stoooort paket med make up från Dermosil. Alltså så mycket att man kan fixa en hel make up med produkterna. Och i den andra tävlingen får vinnaren ett stort produktpaket med massa hudvårdsprodukter! Kommer bli så kul att ha dessa tävlingar!

Kan vi inte bara ta en minut och beundra Rebeckas produktfoton? Tycker de är så otroligt fina! Som en sagovärld! Älskar den här känslan i bilder. Om vi nånsin gifter oss så vill jag ha denna känsla i våra bröllopsfoton ♥