Gravidlistan!

När blev du mamma?
– 22 år gammal blev jag mamma till världens mysigaste korv, Lo. Minns när jag hade födelsedag, så sa jag ”oj, nu är jag inne på året då jag förevigt kommer säga, jag var tjugotvå år när jag blev mamma!” Och javisst har jag fått säga det en del gånger redan.
Lo1år

Hur många barn har du?
– En guldklimp bredvid mig och en guldklimp in the making. Ca 2 år och 2 månader kommer det vara mellan de två.

Var graviditeterna planerade?
– Lo var högst önskad men icke planerad på det sättet. Klimpen i magen var ytterst planerad och uträknad.

När berättade du om graviditeterna?
– Vänner och familj fick veta på direkten, för vi ville att alla skulle veta och vara till hands sen när mitt hyperemesis skulle slå till. Dock slog det ju aldrig till. Men skönt hursomhelst att familjen visste från början. Också om det skulle sluta i missfall så skulle det kännas som en stor tröst att jag kan gråta ut hos vänner och familj utan att först behöva säga ”jag var gravid..” Men men, vi väntar ett barn inte ett missfall, så vi är positiva och berättade nog främst pga av att ha stödet ifall jag skulle ha fått HG i vecka 5-6.

Hur många barn vill du ha?
– Jag är väldigt spontan av mig. Så jag kan tänka mig att om vi efter 2-3 år kommer ens på tanken om ett till så kommer det bli ett till. Dock låg jag nog här för någon kväll sen och sa att INGA FLER efter detta. Meeen, man ska aldrig säga aldrig.

lo8m3

Tätt ihop eller långt isär?
– Hellre tätt ihop om ni frågar mig. Och det gör ni ju. Mellan alla mina syskon är det 3 år, det tycker jag är helt perffeto! 2 år mellan Lo och hennes lillesyskon tror jag kommer vara riktit bra. Iaf sen om några år. I början är det säkert jobbigare än om det skulle varit 3-4-5 år mellan dem.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
– Graviditeten med Lo hann jag inte oroa mig nå alls. Jag bara spydde, hehe. Nå lite oroade jag mig för om hon faktiskt får all den näring hon behövde, eftersom jag ju inte fick i mig näring alls de första 20 veckorna. Men nää, jag oroar mig inte onödan. Men denna graviditet har jag vissa stunder oroat mig över varför jag mår så bra, är ja månne ännu gravid ens? Men så påminns jag på kvällarna om att jooo nog är jag allt gravid nog. Men oro för missfall och förlossningsoro har jag inte stött på ännu.

Hur var graviditeterna?
– Ojoj Los gravidtet var piss. Svor på mina bara knän att jag aldrig mer skulle bli gravid. Det var illamående, foglossning, sammandragningar från vecka 25.. Osv osv. Jåne, jag skulle aldrig bli gravid igen, men här sitter jag nu, högst gravid och LYCKLIG över att vi vågade. Tjohoo för oss!

Lo1år2

Gillade du att vara gravid?
– Hmm svårt att säga. Stundvis. Jag gillade att gå med magen i vädret och liksom tänka ”här kommer jag strosandes medans jag producerar ett LIV” och sen gillade jag allt som graviditeten medförde, alla förväntningar, spänningen, kärleken, boase.. Ja det var nog allt härligt. Men sen fanns det ju massa som inte var härligt också – men hallå. Vem har sagt att det ska vara lätt att producera en människa? Lite måste man ju ta i också. Hittills i graviditet nummer 2 älskar jag att vara gravid. Det är ju så LÄTT denhär gången. Mårar åpå bara och tiden flyger förbi. Imorgon har liksom 1/4 del av graviditeten gått. Vad har jag hunnit göra? Duscha en gång och stekt lite plättar liksom.

Visste du vilket kön det skulle bli?
– Jes! HUR kan man hålla sig ifrån att ta reda på!? Det var ju helt klart graviditetens mest spännande dag. Denna gång ska vi också fråga om de kan se könet.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
– Låååååång. Läs min förlossningsberättelse HÄR så får du veta mer detaljerat om hur lång den var.

Hur var första bebistiden?
– Den var underbar. Det enda som var jobbigt var att jag hade så sjukt i mitt infekterade kejsarsnitt. Men Lo var underbar. Det tog många veckor innan hon ens visade åt oss att hon faktiskt kan gråta.. Så det var en rosa bubbla helt klart. Lite omvälvande och en känsla av att inte räcka till smög sig på nu som då, men överlag ser jag tillbaka på tiden som underbar, och lite tråkigt. Och oj vad förvånade vi var den första tiden; Är det såhär lätt? Alla har ju sagt att den första tiden är såååå jobbig. Inte för oss! Får se hur det blir med nästa 🙂

lo1år6

Hade du bestämt namnen sedan innan?
– Lo bestämde vi i vecka 5. Denna gång är det inte ännu bestämt något namn, men vi har inte brått. Vi väntar tills det rätta dyker upp istället för att sitta och plöja igenom en massa namn listor på nätet.

Ett råd till blivande mödrar?
– Det kommer uppförsbackar och nedförsbackar. Pressa inte dig själv för mycket. Det rådet kommer jag ta till mig själv inför nästa barn extra mycket. Speciellt med besök och med amningen. Funkar det så är det bra. men funkar det inte så kommer jag inte vara helt stolt och fortsätta fast blodet sprutar och barnet skriker under matpausen. Nej, ersättning är minst lika bra för oss.

Det är ett tufft jobb att befolka planeten, men ack va härligt det är att vara mamma ändå.

loaaugusti

Egentiden rinner iväg

Alltså, ni vet, eller ok alla här vet inte, men ni mammor vet förmodligen; Dendär känslan när man nattar sitt barn, kämpar på, barnet är sjuk, ledsen, övertrött, gnällig och sur men vill liksom ändå kramas? Svårt kombo. Nå ni vet vad jag menar?

Man kämpar på i 2 timmar. Barnet blir bara tröttare och tröttare och man känner hur dygnets timmar flyger iväg. Timmar man skulle lägga på att pusta ut, städa bort efter dagen. Diska. Blogga. Kanske ta en långdusch. Kanske dricka ett glas oboy. Den där stunden som är ens egen helt enkelt. Då man älskar sitt barn men ändå liksom tycker det är väldigt skönt att det lilla livet sover.

Sen vaknar man 23.30 eller är klockan halv 12 på dagen? Ingen vet.

whereamiAlltså. Jag hatar när det händer. Och det hände ikväll. Och iförrgår.. Och..

egentiden_rinner_ivagBild av min idol Hej hej vardag!

Haha. Alltså då jag ligger och nattar och tänker: Jaaa men idag somnar hon nog snabbt. Jag hinner ju med massor ikväll. Oså börjar man reducera sin lista varefter klockan tickar iväg, haha. Ojoj. #Småbarnskaoset

Vem känner igen sig? Sträck upp en hand! Alla mammor bara:

raiseyour

Amning och hjälpmedel

Amning.

Ett ämne jag blev väldigt intresserad av när jag var gravid. Jag läste alla böcker jag kom över, googlade, funderade och var förväntansfull, va roligt att jag äntligen skulle få använda mina bröst till nått annat än utställningsobjekt liksom! 

Redan på BB kom min och Los amning igång, mjölk fanns det ju inte mycket av just då, men tekniken satt så att säga, redan från början. När jag fick Lo i min famn, så märkte jag direkt att hon sökte. Hon visste väl inte själv vad hon sökte efter, men när jag lag bröstet till henne sög hon sig fast direkt. Barnmorskan som stod bredvid sa att det märktes att hon hade ett väldigt stort sugbehov och att vi antagligen kommer behöva ge napp redan från början. Hon låg och sutta väldigt mycket på BB, och det gjorde att mjölken rann till snabbt. Först var jag väldigt förvånad över att mjölken var så gul, men förstod ju sen att det var råmjölk. Råmjölk hade jag i ca 4 dagar skulle jag säga, och då åt hon ändå väldigt ofta. Den var tjock och säkert väldigt mättande. 

På BB fråga jag en helmassa av barnmorskorna om amningen ”gör jag rätt?” ”bästa sättet att hålla henne?” ”Har hon rätt sugteknik?” osv. Jag vill verkligen att det skulle fungera redan från början. Vilket det som tur var gjorde. Lo var (är) väldigt duktig på att ta bröstet och vår amning fungerar väldigt bra. Jag älskar att amma, det känns så speciellt att det är vår egna lilla stund, som bara fungerar mellan oss. Känns otroligt att nått som jag producerar gör mitt barn mätt och får henne att växa.. 

I början använde jag mig av en del hjälpmedel, men nu har det blivit mindre av vissa saker.. Amningen går för mig smärtfritt nu och jag ammar sittandes, liggandes, ståendes, från sidan och ja, jag sku säkert kunna amma uppochner! Men i början var det ju inte lika lätt, mina nipplor ömmade och jag hade ibland svårt att få till den rätta ställningen. 
1. Ett av de helt klart viktigaste hjälpmedlen när det kommer till amning, måste ju vara amnings-bhn. Jag lever i mina amnings-bhar nu, dag och natt. Känns ju inte speciellt sexigt, och ger ju inte så bra stöd, men att gå runt i vanlig bh när man ska amma stup i kvarten kommer nog inte på tal.

2. I början när jag hade ömma nipplor, så använde jag lanolin-salva på dem. Lanolinsalva är världens renaste salva för behandling av såriga bröstvårtor. Jag smörjd nu på det men vet nu inte om det hjälpte så mycket, ömma nipplor har jag ju iochförsig inte längre, så kanske det hjälpte. Dock tror jag att det sättet jag hade sjukt, var så som alla har i början när man börjar amma. Inte är ju nipplorna vana med att nån ska hänga i dem nästan 24/7 liksom, så det är klart det måste få ta lite sjukt. Nu är dom ju dock mer vana så därför ömmar de inte lika mycket.

3. Amningskudde. Använde jag mer i början just när jag inte riktit visste hur jag skulle hålla henne. Blev lätt att jag satt krokig i ryggen och före bröstet till henne, fast en egentligen ska föra barnet till bröstet. Där hjälpte amningskudden mig att få in rätt ställning. Nu använder jag den dock inte längre. (Men den är också skön att sova med.)

4. Amningsinlägg. SÅ VIKTIGA! Om jag inte skulle ha inläggen skulle jag nog gå runt med två blöta fläckar på tröjan i tid och otid. Det var också skönt att ha dem mot de ömma nipzen jag hade i början Har väl farit 3 paket med 80 st i varje, hittills. (De ligger över hela huset hehe.)

5. Spytrasa. Ett måste vid våra amningstillfällen. Dels för att Lo tar pauser ibland och kan då ha mjölk i munnen som rinner ut, dels för att mitt andra bröst ofta börjar läcka när jag matar, det rinner ur hennes mun, hon spyr.. Osv. Det är klottigt helt enkelt och då är det bra att ha en trasa i närheten.

6. Amningspump. Jag har en manuell amningspump. Den använder jag när mina pattar är sprängfyllda, och Lo inte är hungrig, för att lätta lite på trycket. Och ibland också efter att hon ätit klart kan jag pumpa ur brösten om jag märker att det finns kvar i dem.. Väldigt bra redskap och kan väl nästan påstår att det är ett måste att ha, iaf för mig!

7. Tillbaka till de ömma nipzen. Dessa amningsgummin var väldigt bra att använda då just när nipplorna var som sjukast så jag bara bet mig i läppen. Jag hade väldigt svårt att komma underfund med hur de skulle användas först, men sen när jag fattade galoppen så underlättade de mycket. Dock använder jag inte alls de nåmera, och skönt är det, för jag tyckte det var ganska jobbigt.

.. Och en till sak som jag glömde lägga med i kollaget – vattenflaska! OMG vad törstig jag blir när jag ammar. Direkt hon suger fast och tar första slurken känner jag hur törsten väller över mig. Jag dricker LÄTT en liter vatten under ett amningstillfälle! Bra att alltid ha en flaska redo så att jag inte sen sitter där med babyn fast i nipplan och inte kan röra mig.