Vår känsliga själ

Godmorgon på er! Bloggen har stått ouppdaterad under några dagar, det till stor del pågrund av min känsliga lilla själ till dotter. Gry är så, jaa det går inte ens att förklara. Hon är så egen på alla sätt och vis. Så full av känslor redan, och hon visar dem så tydligt. Blygsamhet, viljan att bara gömma sig djupt ner i min famn. Men också hennes lustiga sida, alla hennes blickar som får vilken stor karl som helst att smälta, blicken som rätt som det är förändras till en stor putmun och nedfällda ögonbryn med ett tydligt kroppsspråk som säger ”våg int koma nå närmare!” Så kryper hon lite högre upp i min famn och sitter där tills hon är säker på att ingen kommer att försöka ta upp henne i famnen igen..

Och ja, det är alltså mest i famnen hon är, nog är hon mycket på golvet också men med jämna mellanrum ska hon upp i famnen och kontrollera att jag ännu är i närheten. Vilket jag ju varit varje dag sen hon föddes, men tåls ju att kontrolleras ändå. Och i famnen är hon alltid välkommen så därför blir det lite svårt att hålla jämn uppdatering här, då jag ju aldrig vet när nästa kontroll äger rum. Men men, jag får passa på de stunder hon är nöjd på golvet eller de stunder, som nu, när hon ligger och ammas utan att bli störd av mitt knappande på datorn.

Denna måndag fortsätter nu med lekträff och i eftermiddag ska jag äntligen tvätta mattorna. Åh, doften av tallsåpa en solig dag. Inte mycket som slår det (ja, förutom den känsliga själens regelbundna famnkontroller då..)

”Mamma, det är så festligt!”

** Inlägget innehåller två bloggåvor ** 

Hej på er! Tänkte att jag måste
titta in och höra hur ni har det!? Sommaren är ju verkligen i full blomm nu, är så härligt. Vi njuter till max varje dag även fast jag vissa dagar bara vill ligga och sova till klockan 2 på eftermiddagen.. Gry har tänder på gång och det medför lite extra mycket famntid och enarmade försök till att få vardagen att fungera för tillfället. Att jag sover med de båda och oftast vaknar med huvet hängandes över sängkanten gör ju inte saken bättre, haha. Nåväl, det är så kort tid i livet som de båda vill sova med mig så vad gör man inte..

Vi tar verkligen dagarna som de kommer nu. Vi leker, fikar, är på villan, vattnar våra blommor, kollar läget i växthuset, hoppar på studsmattan. Sånt, livet utan stress och press ni vet. Lo hade ju kalas senaste helgen, så nu är hon 3 år vår lilla sprätta. Älskade, envisa, omtänksamma, högljudda Lo. Bäst och så unik.

Moster Cissi ordnade kalas åt Lo på mommo och moffas terrass med ananas, jordgubbar, melon och massa annat gott! Lo och Gry fick vara de som inveg det nya picnikbordet från Woodlii från Jollyroom som mommon och moffan har åt barnbarnen.

Idag har vi varit på villan, men med Grys tandsprickning (tips på hur jag kan underlätta för henne?!) och den gassande solen så blev det inte så idylliskt som jag hade tänkt mig.. Hade också tänkt hinna städa och fixa lite inför midsommar men, ja, man kanske inte ska ha så stora planer då man är ensam med två barn 😉 Sand fick jag iallafall hem, en av de största orsakerna till att jag körde iväg dit själv. Måste säga att jag är ganska stolt faktiskt! Körde dit släpan, backade in den längs en liten skogsväg, skyfflade på sand (huh!) och körde den snåriga vägen därifrån. Och barnen hölls relativt nöjda i bilen. Så, nu har vi sand till sandlådan vid mammas också! Sandlådan är så fin, och Lo tycker den är så rolig att leka i med de två blåa infällda lådorna. Sandlådan är också av märket Woodlii och du hittar den också på Jollyroom bland deras sommarnyheter.

Gry, vår lilla minsting då. Hon som kryper fram i racerfart men som helst är i famnen. ”Mamma uppa! Mamma mamma! Uppa!” ropar hon vid mina fötter, och när jag tar upp henne så skrattar hon högt och burrar sig in sig djupt djupt i min nacke, där hon trivs som allra bäst.. Hon är så annorlunda mot hur Lo var i samma ålder. Det är så härligt att få uppleva varendaste dag, varendaste utvecklingssteg av mina döttrars liv. Att få gå bredvid dem varje dag är en sån ära.

Jag ska titta in oftare här på bloggen från och med nu, men daglig uppdatering är att vänta först i slutet av juni igen ♥

Kvällssol och tacksamhet

Triggervarning! Dethär är ett såntdär inlägg som man kan bli lätt provocerad av om man är allergisk för andras lycka.

En underbar dag lider mot sitt slut.. Och vi fick ett ovanligt slut på dagen idag måste jag säga. Båda barnen somnade innan kl. 20.00! Robert kunde vara ute och bygga staket och jag kunde svara på mejl och förbereda en tävling inför imorgon. När jag var där ute och höll honom sällskap en stund, flög några spontana tankar över mig. Jag började tänka på sånt som jag är tacksam över. Både stora grejer och små yttepytte grejer som ändå gör mig så otroligt tacksam i vardagen. Några av dessa grejer är..

Att jag har möjlighet, viljan och orken att vara hemma med mina barn om dagarna. Ett sånt privilegium och en sån ära. Att de får se varandra utvecklas dag för dag, ha sällskap av varandra, lära sig av varandra.. Att jag får vara med om detta! Att Robert dessutom är så mycket ledig som han är i sitt jobb så att vi många gånger faktiskt spenderar dagarna hemma, alla tillsammans, det är ju bara för bra för att vara sant. Är så säker på att detta är den bästa tiden i mitt liv. ♥

Det faktum att Betti och Olli var hit idag. Att bara få se henne – att hon ännu är med, kämpar och har hopp, det gör mig så tacksam! Att hon är så stark och står med fötterna stadigt på jorden hur jobbigt läge det än är. Tacksam över att få vara hennes vän. Tacksam över att Oliver och Lo är bästa vänner. Tacksam över den lille nya killen i mitt liv. Längtar otroligt efter att få träffa honom. Den som väntar på nått gott..

De faktum att vi har kvällssol på vår terrass. En liten yttepytte grej, men så stor de gånger barnen somnar tidigt och vi kan sitta i varandras armar där, och njuta av solnedgången över trädtopparna.. Och ja, de gånger barnen inte somnar tidigt och de är med oss där på terrassen är det minst lika underbart.

Att han, dendär nykabiboon som Janina och Daniel kalla till ”hande som allti gymmar” är han som numer alltid är världens finaste, tryggaste och stabilaste pappa. Pappan till våra barn. Det är jag så otroligt tacksam över.

8 månaders lillasyster

Den lilla tjejen vår. Gryssi, Grynissi, Cookie, Lilli.. Kärt barn har många namn. Hon blev ju 8 månader nu för en vecka sen! Och oj vad hon sprider kärlek och glädje. Hon är en liten med stort uppmärksamhetsbehov. Hon kommer ålandes till mina fötter och lägger upp händerna i ”flygplansposition” och säger opp opp! Och då är det bara att släppa allt jag har i händerna och ta upp henne.

Här kommer några punkter om vår guldgryn:

– Hålls underhållen flera timmar bara Lo är i närheten
– Håller alltid stenkoll på var storsyrran är, försöker sitt bästa för att hinna med
– Säger pappa, mamma, hej, ba ba = bra, ta ta = tack, opp = upp i famnen
– Har ålat sig fram i racerfart länge redan
– Somnar genom att ammas till sömns. Äter mellan 3-5 gånger per natt
– Äter en ordentlig portion mat per dag och några mellanmål där emellan. Ammar ännu många gånger per dag nu igen. Inte mig emot. 
– Är väldigt mamis. Men pappas famn går också bra. Lite blyg, blygare än vad Lo var i samma ålder. 
– Går ej att byta blöja på skötbordet längre för hon ”belis” så mycket
– Vi försöker ha henne på pottan varje dag men hon är inte så stort fan av den. Kakkar dock ganska ofta på pottan.
– Försöker för tillfället lära sig att komma upp i sittande ställning. Lyckas ibland men inte så ofta, ännu. 
– Somnar runt 20 och vaknar runt 07.30 sover 2-3 gånger per dag. En gång på förmiddagen och 1-2 gånger på eftermiddagen beroende på hur länge den första nappen på eftm är.
– Har de vackraste ögonen jag sett, mörkblåa med vita strimmor. Ah, jag drunknar i dem varje dag.