Vårt största problem för tillfället.

I barnrelaterat, Lo 1-1½ år av Carola EkmanLämna en kommentar

Sen vi flyttade hit till mammas och pappas så har det gått och blivit så tokigt att jag och Lo sover i ett rum och Robert i ett annat. Det eftersom att jag och Robert inte ryms i en 1.20 cm bred säng. Robert har ju typ 1.20 i axelbredd så att.. Eh. Sen är det ju det då att jag + Robert + Lo skulle absolut inte rymmas i en 1.20 cm bred säng för när Lo sover tar hon gärna över hela sängen.

Detta leder in oss på den grejen att vi borde ju alla ha varsin säng. JEPP. Jag håller med. Lo har sin resesäng är så det är inte det att hon inte har en egen säng. Det har hon. Nu har det bara blivit så att hon och jag sover i samma. Jojo nog är det jättemysigt att sova ilag och sådär, men då det stör nattsömnen för oss båda natt efter natt efter natt, då är det inte så mysigt längre.

Dock är inte nätterna det största problemet. Det absolut största problemet nujust är nattningen. Oj huhu. Jaaaa var ska jag börja. Nå för det första så ska hon ju nattas i vår säng. Hon tror typ att hennes egen säng är en brinnande bottenlös pool. Det är hennes reaktion när jag försöker lägga dit henne. Hon SKA i vår säng vare sig JAG vill det eller inte. Sen börjar rambambulan. Först 2 böcker, mumin och Pippi. 3 böcker är min absoluta gräns. Så ibland slänger vi in lite Pettson och Findus. Sen släcker vi lampar och sjunger lite. Hon somnar. MEN DETDÄR VAR JU ENKELT SÄGER NI DÅ.

Jeeees. Om det sku vara slut där. Då ligger jag där då, oftast har hon min mage som huvudkudde, eller så håller hon hårt mina händer framför sitt ansikte. Jag ligger där och tänker på hur mysigt vi har det, hur fin hon är och hur glad jag är som får vara hennes mamma. Sen kommer jag på att ok det finns ju andra saker jag måst gör nu, hur mysigt detdär än är. 

Då börjar det. Jag försöker sakta sakta sakta slingra mig loss. Oftast tar hon då bara ett hårdare grepp om mig. ”Nehe du, tro int att du lämnar mig här mamm!” Okej, ny taktik, försöker liksom göra en hastig ”jag sover men måst vända på mig” rörelse. Ok kommer loss ur greppet och hon hittar en bekväm ställning på kudden istället. YES jag kom loss utan att hon vakna. Sen ska jag ju ur sängen också. Börjar försiktit lyfta min kropp i små steg, ok kom mig upp sittandes på sängkanten. Ibland vaknar hon i dethär skedet av ett ryck och börjar fumlande söka efter mig i mörkret ”mamma?” Joo joo Lissi sov nu bara. *Hon söker vidare* *Hittar mig* *Klättrar ungefär upp på mina axla och somnar där som en såndär rävpäls som har kvar huvudet* Oj huhu. Tillbaka till ruta ett. Då ska vi se.. Kommer jag ur greppet? 

Nå tillslut sitter jag på sängkanten igen (Sängen är låg så det gäller att ta fart för att få upp assi ur den) Nå så stiger jag upp… Och går mot dörren. Öppnar dörren. *GRÅT OCH SKRIK* VOI NO ERE NU F********N. Tänker jag men lugnt står jag istället tyst en stund. VISSA gånger somnar hon om. Vissa gånger kryper hon ner ur sängen och är helt redo att komma med mig ut genom dörrren på nya äventyr. 

NÅJA så tillbaka på ruta ett då igen…… Fattar ni att dethär är jobbigt? Well, it is. Ibland tar Robert fighten men det är verkligen inte roligt att höra henne ligga och skrika MAAAMMMAAA??? Maaaaammma? Mamma? Mamm! Men tillslut somnar hon nog då också. 


 

Nu tänker ni:
Men jävla amatör. Lägg henne o sova i egen säng, det är du som bestämmer.

– Mmm inte så lätt. Som ni vet bor vi hos mina föräldrars nu när vi renoverar. Vi är alltså gäster i deras hem. Att börja ha värsta sömnskolan här med gråt x100 varje kväll i en vecka känns inte optimalt. 

Men Carro, fara och sova på samma gång som henne så slipper ni tjafset!!

– Haha ja det sa min mamma igår också. ”Kanske du bara får inse att du böri fa och sova kl 8 på kvällarna tillsammans med henne” Hahaha tillåt mig smålé. Skulle aldrig funka.

Men var bara tyst under nattningen och sen stiger du bestämt upp och uppmanar henne att fortsätta sova!

– Testat. Inte så lätt att uppmana en 1 åring :)))

 

MEN VET NI VA! Snart är vårt hus klart. Då ska vi köpa en BARNSÄNG åt henne som hon ska SOVA i, i sitt EGET rum. Vi kommer laga så att hon har skyddskant där i huvudändan men i fotändan slipper hon ändå i och ur sängen. Så på natten om hon vill kom och sova med oss, så kommer vi att lyfta tillbaka henne i hennes egen säng. Hon ska veta att this is your bed – och hitche stor sängin är mammas och pappas. På helgerna kommer vi tillåta samsovning (kan ju inte helt bli utan det <3) men på vardagarna då vi ska upp, då är det egen säng som gäller. 

Vi har ändå fått sova så mycket tillsammans nu hittills i hennes liv, och jag tror det har varit väldigt viktigt för oss, men nu är hon ändå så stor och rörlig så det är att inse att vi måste hitta på andra lösningar. Jag älskar egentligen samsovning. Älskar hur hon kramar mig på natten, älskar hur hon ger mig en morgonpuss och sitter med största leéndet framför mina ögon då jag vaknar.. Men detdär med en fot i näsan, en rumpa över ansiktet och NO LOVE LIFE WITH MY HUBBIE. Det gillar jag inte.

Hur har ni gjort? Och är det någon som känner igen sig i vårt problem? 

sover

 

 

/ Carro

När mamman vill byta karriär för en kort sekund

I barnrelaterat, Lo 1-1½ år av Carola EkmanLämna en kommentar

Igår lovade jag ju att jag skulle berätta om den andra gången i min mamma-karriär som jag ville säga upp kontraktet och byta inriktning. Kanske till något inom bageri eller så. 

Nåååå. Ni ska veta det. ANDRA gången på 1 år och 4 månader. Det händer alltså inte ofta. Men igår hände det. I en kombination av för lite kaffe, för mycket bratz och för lite sömn. Lo var trött. Hon var sådär väldigt trött att hon mest vill ligga på golvet och skrika trött.

Vår jävla emmaljunga har ju ännu punktering (tänkt slänga iväg ett ytterst argt sms åt mannen, men hejdade mig; ”fixa det själv din bortskämda skitunge” sa nämligen en figur på min axel) så vi fick ju ta springvagnen.

Och som ni vet så är det kallt nu. Kallt som i barnet-behöver-vantar kallt. Saken är nudå den att mitt barn har bestämt att NEHEDU MORSAN, jag behöver inga vantar jag inte! Och river av dom så fort dom åkt på. (Och jepp det är tunna fingervantsliknande vantar, så inga bökiga som man annars sku fatta om hon sku störa sig på.)  Så jag får ju fixa med filtar och åkpåsar och annat för att hon ska behålla nån sorts värme i sina händer, eller ja, överlag i hennes kropp.

Nåååå. Som den omtänksamma mamman jag är, bäddar jag omsorgsfullt ner mitt lilla barn. NEHE DU MORSAN jag ska inte ha nån filt på mina ben inte. Och saken blir ju inte bättre av att hon måste vara fastspänd i springvagnen, framåtvänd och liksom sitta på nått hon inte vill vara i närheten av. (Filten) Så hon blev arg. Tutten flög, skorna flög en efter en, mössan sku av, bältet var en förbannelse.

Mitt i allt elände kom dock en katt förbi och gav mig en minuts tystnad ”snyft snyft mamma kissi!” *katten försvinner in i skogen* *Hon börjar gråta igen* Ojojoj. Jag försökte trösta, jag försökte villa bort henne, pussa, dansa (sjukt kul föresten att stå och dansa framför ett skrikande barn, vid sidan av en trafikerad väg, jeeee mitt stoltaste moment som mamma uppnått, så nå bra ur det hela kom det ju) jaja tillbaka till karriärs-bytet; Lika bra att vända hem igen. 

Hemvägen blev en pärs. Ok låter ju som att vi var på andra sidan stan. Vi hade gått typ 300 meter. Nå, hon grät och grät. Och jag blev förtvivlad!! VAD ÄR FEL? Hon måste ju ha sjukt nånstans eller så?? Jag stannade och försökte igen; trösta, vagga, ta bort skorna, lägga på dom, göra mig lustig, inget. No respone, förutom mer skrik. 

Så i ren desperation blev jag skitledsen och började springa (tacka vet jag att vi hade springvagnen LOL) Och hem kom vi. Jag tog upp henne ur vagnen ”kanske är hon kall?? Kanske förfryser hon tårna och jag vet inte vad som är fel? Kanske har hon kakkat i blöjan??” Ledsna, utmattade och tårögda gick vi båda in. Jag satt ner henne på golvet och tog av henne kläderna. Glatt utbrister det förbytta barnet ”Mamma sitta du här” 

?????????????????????

Från att i ena stunden ha varit världens tröttaste. Till att i andra stunden ha varit världens argaste, ledsnaste och gråtigaste bebis. Till att rada upp sina bratz på trappan och bjuda in sin mor ”mamma sitta du här” till kafferep med henne själv och 5 av hennes väninnor (dockorna).

Jag låg mig ner på golvet, med ytterkläder och allt och bara grät en stund. Grät av förtvivlan. Där och då längtade jag efter ett lättare jobb. Ett jobb att gå till på morgonen, och skita i på eftermiddagen.

Jag hörd inget, såg inget, jag kände bara mig helt vilse i hennes känslor. 

 

Jag känner en hand på mitt huvud och när jag ser upp har hon radat upp sina bratz framför mitt huvud. Och har denhär minen;

alskade

Där och då åtegick jag till världens bästa jobb igen.

Tack för att du ibland påminner mig om vad din pappa är tvungen att stå ut med en gång i månaden med mig, Lissi min älskling <3

/ Carro

Mamma

I barnrelaterat, Lo 1-1½ år av Carola EkmanLämna en kommentar

Ikväll satt jag, mamma och Robert och funderade vilka ord Lo kan nu. Hennes ”Boken om mig” är hemma i hennes rum, men jag skrev upp dom på en lapp och ska skriva in dom i boken sen när vi flyttat hem igen. Jag tycker det kan vara kul att ha dom i bloggen också så kan jag lätt jämföra sen om hennes kommande syskon kan lika många ord som hon kunde vid 1 år och 3 månader. 

ord1ar3m2lissiorden

Säkert har jag glömt nått ord, men i stort sätt är det väl dessa hon kan hittills! Utöver dethär är det ju en massa annat som kommer ur munnen hennes, men än sålänge har jag inte riktit fått på klart vad allt det betyder. Men oj jag sku kunna ge vadsomhelst för att få förstå vad hon predikar om ibland! 

Det är så otroligt fascinerande att vi faktiskt kan kommunicera nu. Det är så coolt att jag kan kommunicera med något som kommit från mig. Ojoj. Hon blir mer och mer en egen liten person. Och med pratet kommer också så mycket mer kärlek från hennes sida. T.ex. När vi läser gonattsaga så kan hon ligga i min famn och tyst säga ”mamma maamma mamma” riktit tyst och försiktit.. Det är så mysigt. Det är kärlek. Min älskade lilla Lo. 

OCH JAAAA jag glömde det gulligaste hon kan,
nämligen att hon kallar sig själv för Lollo. ”Lollo tota” ÅH.

/ Carro

Dagens fråga: Plast, trä eller en 35 åring

I barnrelaterat, Dagens fråga av Carola EkmanLämna en kommentar

dGENS2

Nåjaaa! Nu har jag haft dethär inlägget på lut i flera dagar så nu ska jag allt få det publicerat! För det första; I know how you feel! Allt med barn och barngrejer ska ju va en sån djungel. Kan det int bara finnas en vagn, en sorts blöjor och en sorts matstol, så vi föräldrar sku få ett LITE lättare liv!? Haha.. Skämtåsido.

Hemma har vi en antilop-stol åt Lo. Vid mommos har vi en 35 årig fallfärdig trästol och vid fammos en lite nyare trästol, eller ok nog har den väl 20 år på nacken, LOL men lite nyare än den vid fammos iaf! När vi sku köpa matstol åt Lo så hadd hon redan varit mycket i stolen hos mommos. Det eftersom hon var 6 månader när vi började ha henne i matstol (man kan ju lägga dom att sitta i matstol när dom kan sitta själv) och vid det tillfället bodde vi hos mina föräldrars eftersom vi inte hade fått tillgång till vårt hus ännu.

Redan då tyckt jag nog att ”Nåjoo helt bra stol denhär” så jag började nu kolla omkring på loppissidor efter nån liknande (men lite nyare heheheh). Nå, när vi var till IKEA inför flytten till huset så såg jag en antilop-stol och tänkte att ääääh vafan vi kör på en sån, jag har ju bara hört positivt om dem. Så vi köpte en sån för 12 euro och bordet som hör till för typ 7 euro eller vad dom kostar.

Vi kom hem, började använda stolen och det gick hur bra som helst. Någon tanke på att köpa nån dyr trip-trap stol hade jag aldrig eftersom vi hade haft möjlighet att testa en sån vid Paukkus. Inget speciellt med dom stolarna och jag tyckte dom var alldeles för bökiga. Även P sa att om hon sku ha vetat hur bra antilop-stolarna var sku dom aldrig köpt en trip-trap. (De hade både en trip-trap och en antilop). Sen kan jag ju också klämma in att såna stolar som min mamma har så kostar på findit runt 40-50 euro (ok om dom är lite nyare, dom som är 35 år är kanske lite billigare heheh). En trip-trap kostar väl runt 70? Kanske är jag ut och seglar. Nå hursomhelst tycker jag det är dyrt för en stol. Så när jag såg att antilop-stolen bara kosta 12 euro tänkt jag ju svimma! Jag trodd nog att vi sku bli tvugna att pung ut med minst 30 e för att få en bra stol. Så fel jag hade!

Nåväl! Ska jag säga vad som är bra med antilop-stolen nudå.
– Den går att slänga in i duschen 1000 gånger om dagen för att tvättas av
– Den är inte så böuko
– Bordet man kan köpa till är SUPER! Spec. behändigt att bara klicka loss och slänga under kranen då en viss dam har målat en tavla på den av puré, sås och mjölk
– Bältet som är med är lätt att ställa och om man vill kan man också lätt ta bort det från stolen
– Den är lätt att plocka ihop och slänga in i bakluckan om den ska tas med
– Kanten på bordet man kan klicka fast är ju sååå bra när hon lägger glaset upp och ner! Det hålls ju på innanför kanterna på brickan och golvet skonas. 
– Ser iaf ut som att hon sitter bekvämt. Har inte testat stolen själv, hehe.
EDIT Lägger ännu till dethär som Jannina skrev här i kommentarerna : Ett plus e å det höga ryggstödet! Och att de inte lossnar nå lack eller träbitar om de råkar då vara såna bebisar som ska tugga på allt!

Hehe jepp, det är bra när den lilla gnagaren kommer strykandes.

konst

Och med mommos och fammos trästolar då. Dom är relativt lika så jag börjar int räkna upp nå skilda punkter med dom utan de får gå under samma; 

– De är stadiga, Lo kan int skuffa runt dom, och de faller inte omkull om hon klättrar på dom (ok mommos stol sku ju braka sönder om hon sku klätter på den LOL helt tejpad och sönder efter att ha tjänat 7 going on 8 skrikiga ungar ;)) 
– De kommer nog nära bordet så det är inget problem. Int är det som att det är 10 cm mellan stolen och bordet. På fammons stol så kan man även lyfta över en kant liksom ovanpå bordet så att den kommer man riktit nära med
– De är ju nog lite mer speciella än en tråkig plaststol
– Bekväma då? Jaa alltså då barnet kan sitta själv är väl det mesta bekvämt, om ett barn däremot INTE kan sitta själv utan sitter och lutar sig åt alla håll och kanter är det väl inte så bekvämt. På nått sätt är ju nog trästolarna hårdare och sådär, men ja, nog tror jag väl dom är helt bekväma åt henne. 
– Mmmmmmm ja va ska ja mer säg… Nä men alltså nog är dom bra!

matstol

Så hur ska vi sumera dethär nudå? Alla stolar Lo har testat har jag tyckt att ha uppfyllt sin funktion, både trip-trap, antilop och mommos 35åriga + fammos (som även kan vändas och göras till en leksaksbil, väldigt nice avbrott i maten ba ”I’M LEAVING!!” *Buckar omkull stolen, vänder på den, sätter sig och greppar ratten och låtsas kör iväg*). Det är väl nog bara frågan om hur mycket du vill lägga ut på stolen och sen hur mycket du gillar att tvätta av en stol för hand/i duschen 😉 Om du int orkar stå och skura alla kanter och vrår på en trästol för hand så rekomenderar jag att du köper en lätt antilop-stol som du duschar av på 10 sekunder och den är som ny! Nu kommer rikti mång ba: VI HAR TRÄSTOL O DE GÅR JÄTTELÄTT ATT TVÄTT AV DEN!! Okok int är de nå tävling här om vem som har bästa stolen, djiiiiis lugn er… 

Vi har aldrig ångrat vårt antilop-köp, liksom ”vaaaarför lag vi int 70 euro på en stol istället….. Buhuuu” Neee 19 euro för antilopen var helt värt pengarna! Och om den sku råk gå sönder sku jag aldrig tveka på att köpa en ny likadan åt nästa barn.

Jepp, så mycket vet jag om barnstolar! Hoppas mitt svar var till nån sorts hjälp 😀

/ Carro

#Herregudvemsköterbåååne

I barnrelaterat, vänner av Carola EkmanLämna en kommentar

olamamacitas

A’loha mamacitas!

Igår hade vi fest med mina mamas. Vi hade för längesen bestämt att i slutet av sommaren, mot hösten, ska vi ta en mama-kväll och fira vår vänskap och fira att allt gått så bra med de nya babysarna. De är här, det har smält in nu för alla att ”ok i’m a mother” och allt är fridan och fröjdan.

Så igår var dagen kommer. Vi började med bowling i Kokkola, sen mat på Pedrinas och sen hem till Jeppis igen för en liten svängom på O’learys.

Under kvällen hadd vi några frågor vi gick igenom och diskuterade (mycket roligare än att bara prata om barnen hela kvällen……… Fast de fick nog sin beskärda del av samtalstiden dom också, var så säkra.) Runt midnatt for Betti och Fia hem, men jag, Janica och Paukku fortsatt kvällen. Dittills hadd det ju varit ganska som i börjane av videon, ”neee int kan vi ta nå flera nu nej nej vi är ju trots allt mammor” men men… När man är 3 f.d. rojvare tillsammans så… Ja. Ni ser ju själva hur det gick sen.

http://www.youtube.com/watch?v=EomAiEF1trk

HAHA. Näää riktit sådär blev det ju int, det blev mer den där klassiska – alla står i en ring och är djupt inne i ett hetsande samtal ”jaa men precis sådär e de jU!!” ”NÄÄÄ PÅSANT!?” Jaaa men ja ha ju allti sagt de!!!!” Precis så. Det är ju dom samtalen som är bäst. Det var en skitkul kväll och jag är glad att vi alla hadd passligt att ta oss tiden att fara ut och roa oss lite. Speciellt bra var det för mig att komma bort lite eftersom Robert har varit borta i typ 1,5 vecka dygnet runt, och kommer även vara det nästa vecka. Så bra att han och Lo fick tumistid <3 Även fast hon somnade i hans famn klockan 20.00! Idag är hela killen vår i Helsingfors på Tough Viking. En tävling. Men han kommer hem ikväll igen. Imorgon är det ju dags för Fäbodaloppet för min del! Tjohoo. Kommer bli kul. Hoppas regnet håller sig borta.

Nu ska jag ställa mig, vi ska på 2 års kalas idag!

/ Carro

En fara mindre

I barnrelaterat, Vi bygger om huset av Carola EkmanLämna en kommentar

Vi har ju en källaringång till huset som vi har använt flitigt nu när vi bärt ut grejer och ja, inte kunnat ta oss in i huset utan trappa vid ytterdörren. För tillfället har vi ju bara brädor och skit i källaren men sen när vi flyttar in igen kommer vi nog fortsätta använda denhär ingången mer än vi gjorde förut. Dels för att vi kommer ha ved i ”kall-källaren” och sen har jag också tänkt lägg upp ett klästreck nånstans där utanför så vi lätt kan gå ut från tvättstugan och hänga kläderna. En grej som jag tänkt mycket på är hur skönt det blir sen när vi har upp staketet och Lo in slipper ut på vägen. Hon kommer ju kunna gå ut och in som hon vill vilket jag tycker är en jättestor fördel. Jag vill int att det ska finnas nå orosmoment för mig när hon hunnit ut före mig, ni vet, att jag sku behöva gå efter henne hela tiden för att se efter så hon int just far ut på vägen, klättrar på nå farligt eller FALLER I KÄLLARTRAPPAN! Ojoj den trappan har gett mig kallsvett många gånger redan. MEN NU ÄR DET FIXAT! Nästan iaf. Iochmed taket över källaringången byggde han också staket. Ojoj. Mammahjärtat fick lugna sig en aning. Skulle vara så hemskt om hon sku falla dit! Vi funderar ännu på en grind, men iofs så är hon duktig att gå i trappor så på det sättet är jag inte orolig, men olyckor händer ju sålätt.

 

kall

kall2

Som ni ser har vi ganska mycki överflödiga fönster, nån som vill laga ett växthus eller nått av dom kanske? HEHE.

/ Carro