Det finns inget som heter ”För mycket kärlek förstör”

I videon nedan får vi se när en liten elefantunge föds. Direkt ungen är född samlas elefantflocken runt den nyblivna modern och hennes unge, för att ge kärlek och stöd och för att fira ankomsten av den nya flockmedlemmen. Det är ju bara så underbart att se. Jag känner igen mig i videon på ett sätt. Just som när mina vänner fått barn. Jag har velat vara där och fira ankomsten av den lille, stödja den nyblivna mamman, och jag har velat dela med mig av min kärlek åt det nya barnet. 

melvinochjag

Jag har ju haft så tur att fyra av mina vänner fött barn inom en kort tidsperiod, dessutom har jag ju min egna lilla tjej också. Fast det då har varit 5 babysar så har jag aldrig känt att min ”kärlek har tagit slut” nej, det finns ju hur mycket som helst av den, så varför skulle jag INTE visa omtanke och kärlek åt dom små liven, en efter en? När Janica kommer hit med Melvin blir jag så varm i hjärtat direkt jag får hålla honom. Jag bara öööser kärlek över honom! Det gör jag för jag VET att ett barn aldrig kan få för mycket kärlek och omtanke. Fast hur mycket kärlek han får där hemma eller var som helst, så skadar det aldrig att någon annan nära också kramar och talar om för honom hur fin och otrolig han är.

Det samma gäller såklart Elisabeth och Fias killar också, men dom är så små så hittills har de nog fått vara mest i mammans famn när dom eller jag hälsat på (fast tro inte dom sluppit undan min famn helt, hehe. Nej nej nog har jag varit där och gett ”stooorkami” åt dom också!)

Samma gäller också när jag träffar Janinas Milou. Hon slipper aldrig undan mitt pjasas och kramkalas. Fast Lo är med ska nog Milou få känna precis hur mycket jag tycker om henne hon också. Och det bästa är ju att det räcker över kärlek åt ALLA! För kärlek finns i överflöd och det är inget man går och sparar på. Ibland när jag myser med någon annan bebis så kan Lo bli lite svartsjuk, då tar jag bara och kramar om henne och säger åt henne att hon är så fin och duktig hon också. Då brukar det gå om och hon fortsätter leka. Sen när jag har gett babyn tillbaka till mamman så brukar jag ge Lo en kram till, bara för att hon inte på nått sätt ska känna sig i skymundan. Men nuförtiden så har Lo verkligen börjat vänja sig med min ”baby-pjasas” så hon brukar komma med i kramkalaset automatiskt – hon skippar svartsjukedelen! 🙂

 

Kom ihåg; Ett barn kan ALDRIG få för mycket kärlek och omtanke!

 


 

 

milkstercarrolissi

Milkki o Lissi ba: ”Jajaa heerregud leta oss va ifred no, leta oss fa o lejk”

å ja ba: Näää vi ska kramas nu!! ALLA MED!!”

Gå över eld och vatten

DSC 0809

DSC 0814

DSC 0817

DSC 0822

DSC 0825

DSC 0832

I eftermiddags var mina fina vänner Elisabeth och Janica hit med sina små gryn Oliver och Melvin. Det var första gången Oliver var hit, men värst uppspelt över det var han ändå inte, hehe. Sov sig skönt igenom hela besöket i mammas famn. Nån annan som sov under besöket var Lo. Hon vaknade när killarna körde från gården. 

Det är så roligt att jag äntligen har vänner som har barn. När jag själv fick Lo för ett år sen så hade ju ingen av mina nära vänner barn, jag kände ju inte Janina och Pauliina då. Inom familjen hade vi ju förstås men vi umgås ju inte så ofta.. Fast med tiden fick jag ju några nya vänner som också hade barn, men det tog ju en stund.

Det är roligt att jag är vårdledig nu så jag ändå kan ta del av det här ”mamma-kompis” livet som medföljer när man får barn. Jag, Elisabeth, Janica, Pauliina och Sofia har så bra stöd av varandra i vår lilla mamacitas-grupp, förstår varandra och kan tala om allt. Nu i efterhand så kan jag väl tycka att det är lite synd att jag inte hade det redan när Lo blev född, fast jag visste ju inte då vad jag ”saknade”. Vänner är verkligen guld värda. Jag sku gå över eld och vatten för mina vänner! 

Jag kan tänka mig att det är tråkigt att vara mammaledig utan vänner. Eller just att man själv är mammaledig men alla vänner jobbar och så.. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara sitta hemma, inomhus hela dagarna. Jag försöker nog att alltid hitta på nått. Men det är kanske för att jag snabbt blir rastlös. Sen sku jag aldrig kuna tänka mig att vara utan bloggen under tiden jag är hemma med Lo! Min blogg betyder verkligen så mycket för mig och genom den är det som att jag har 100 vänner att tala med, fast ingen egentligen är ”här”. 

Om att inte ge sitt barn leksaker ”på en helt vanlig dag”

Idag skrev Sara ett inlägg om två punkter de funderat kring ang. barnuppfostran. Jag lämnade att funder en hel del på punkt 2, det eftersom vi också funderade på det samma när vi gick i väntans tider, vi kom dock fram till något annat än Sara och hennes sambo gjort. Här kommer ett utdrag ur texten, om ni vill läsa hela inlägget klickar ni här. (Kan förövrigt rekomendera Saras blogg. Hon skriver om sin graviditet och har superbra uppdatering, enligt mig det viktigaste i en blogg!)

Samma sak gäller egentligen presenter. Vi har funderat och vridit på detta så många varv, och man blir ju inte klok på det, men tänk er att ett barn får ca 20 leksaker när han/hon fyller år, samma gäller julen. På barnets första levnadsår har man kommit upp i 40 leksaker, och har man fler barn blir det ju leksaker i såna enorma dimensioner, detta gör ju för det första att barnet kanske inte värdesätter och uppskattar det han/hon får lika mycket, men också det att det ses som en självklarhet att det kommer just leksaker på ens födelsedag, och kommer det något annat blir han/hon missnöjd.
Missförstå mig rätt nu, jag älskar att både ge och få presenter, har alltid gjort det, kommer alltid göra det. Men jag önskar på något sätt att man skulle försöka vända det på ett annat sätt. Inte att ”tänk vad många paket du kommer få!”, men i stället ”tänk vad många människor som ville komma och gratta dig på din födelsedag”.

DSC 0790

När Lo blev född fick hon ju lite babyleksaker, både nya och gamla. Hon hadd mest kramdjur och sånt, men också nå enstaka figur och kanske nån bitleksak.. Vi har köpt kanske två leksaker åt henne sen dess, sen har hon fått några från släktingar och vi har även tagit lite av Roberts gamla leksaker och några leksaker från min mammas. Hon har haft helt mycket babyleksaker alltså. Då Lo började komma upp i 8-9 månaders åldern så märktes det nog väldigt bra att hon börja tyck att dom där babyleksakerna var tråkiga och hon slängde dom mest omkring och plockade dom i lådor. Helt som en baby nog ska med leksaker men det var nog ingen ”utmaning” för henne dom här leksakerna. Då tänkte vi; ska vi köpa nya leksaker åt henne, eller vänta tills hon fyller år och får presenter av oss och släkten?  Vi bestämde oss för att vänta. Så från 8-9 månaders ålder så fick hon måra åpå med sina tråkiga leksaker och hon var väl helt nöjd med det. Varje gång vi var i prisma kliade det i fingrarna och jag ville ju så gärna köpa nån ny, kul leksak åt henne, men vi hade ju bestämt att inte köpa nått så vi höll fast vid det. När vi hade kompisar här i Lo’s ålder så kunde jag ibland tycka att det nästan var pinsamt hur lite och ”dåliga” leksaker hon hade, men int var det ju heller som att jag börja förklar ”jaaa dehär vi väntar me att köp ny tills hennes födelsedag”… Eh.

DSC 0802

Denhär bestämmelsen gjorde vi för vi vill från början lägga tydliga gränser när det kommer till att FÅ saker. Vi vill inte vänja henne med att hon kan få en ny leksak varannan gång vi är och veckohandlar, vi vill att hon ska veta att det hjälper inte att stå och skrika och gråta vid leksakshyllorna för hon kommer ändå inte få nått. Jag ser ofta folk som är och handlar och barnet kommer springandes med en leksak ”mamma mamma kan jag få denhär? Snäääällla?” ”Okej, lägg den i vagnen då..”

När jag var liten var dethär väldigt tydligt hemma hos oss. Vi visste att vi får gå och kolla på leksaksavdelningen men vi visste att det var ingen vits att börja gnälla och skrika, för vi får inga nya leksaker ”på en helt vanlig dag” däremot hade vi nu en ännu större anledning att se framemot våra födelsedagar och julen!

DSC 0757

Jag ser inga problem med att födelsedagen och julen är dagar där Lo vet att hon kommer få presenter, det eftersom att hon vet att hon får presenter två gånger om året, inte på någon ”helt vanlig dag”. Hellre då två dagar i året än typ nån dag här och nån dag där vilket snabbt blir typ 20-30 dagar i året. Däremot håller jag med Sara om att hon inte behöver få 20 presenter. Vi kan ju inte påverka vad andra ger åt henne men vi kommer nog hålla gränser på vad vi ger åt henne. Denhär födelsedagen fick hon av oss; 1 par byxor, 2 underpajtor, 2 pyjamasar, duplolego, en skottkärra och ämbar + spade att gräva med där ute. Kläderna var sånt hon behövde men vi slog nu in dem ändå för hon tycker det är så roligt att dra ur påsar (vi ”slog in” i presentpåsar). Den ”mängden” presenter tycker jag var helt lagom. Sen i framtiden när hon blir större och börjar önska sig saker, då kommer vi nog försöka uppfylla hennes önskning så långt det går, det eftersom att hon just får presenter 2 gånger i året, då har hon ju haft väldigt lång tid på sig att fundera ut vad hon verkligen skulle vilja ha.

DSC 0769

Nu efter hennes födelsedag har hon äntligen leksaker var det står 1 år – 5 år på och jag har packat bort alla hennes 3 månader + leksaker. Och äntligen ser hennes rum ut som ett barnrum! Tidigare var det nästan tomt på leksaker och hon var nu i ärlighetens namn inte där så mycket eftersom att ja, det fanns inte så mycket för henne där att leka med förutom gosedjur och nån enstaka leksak (som ändå oftast befann sig i köket). Nu har hon massa fina leksaker och det är superroligt hur bra hon trivs i sitt rum nu! För nu har hon ju så mycket leksaker så vi kan inte ha allt i köket (det kunder vi tidigare, det var typ en låda.. Så att.) och hon kan hitta leksaker lite här som var att upptäcka och leka med.  


 

Hur tänker ni kring presenter till födelsedagen och presenter på ”helt vanliga dagar”? Ger ni leksaker åt era barn fast de inte fyller eller det är jul? 

DSC 0741

DSC 0763

DSC 0785

DSC 0772

DSC 0783

 

Cirkusen

Ok. Ska skriva ner gårkvällen här för att se om jag sku se nått mönster i det då det är nerskrivet. Ni får ta del av det också.

 

Hon hadd int sovit på hela dagen

Åt rikligt med mat före vi gick ut

Hon somnade i vagnen där ute runt klockan 18.30

Vaknade när jag lyft in henne i sängen 

Ville inte somna om

Vi  åt gröt och drack mjölk

For tillbaka i sängen

Nattade, läste sagor, sjöng vaggvisor (som hon började dansa till)

Vid 21.30 fick jag nog så jag packade ner henne i vagnen och for ut och skutta

Hon ville inte ligga i vagnen

Sen efter typ 3 km smög jag sittdelen till liggande position

Hon låg och såg sig omkring

Efter 7 km rullade vi in på gården DÅ stängde hon ögonen

Var ute en stund så hon sku somna djupare

Bar in henne

Hon vaknade (BRUKAR ALDRIG VAKNA DÅ JAG BÄR IN HENNE!!!)

Tillslut somnade hon halv 1

Nattningen igår tog alltså cirkus 6 timmar

 

 

Hmmmmm. Anna skrev om separationsångest. Är det då att hon inte vill somna ifrån oss eller att hon känner att hon int varit tillräkligt med mig under dagen? Jag är ju med henne hela dagarna + vid nattningen så int vet jag.. Nåja vi kämpar vidare. (Och JO! Robert hjälpte nog med nattningen så nå såna pikar behöver ni inte lägga energi på.) Det gick så bra för en vecka sen. Superbra rutiner hade vi; Hon somna 20-21 sov hela natten, vaknade kring 8 på morgonen….. Men nu är det fucked up igen. Kanske beror på nått med tillväxten eller så…. Nåväl, jag håller ut! Förhoppningsvis sover hon bra då hon gifter sig 😉

 

Och JO, vi har testat att ha fasta rutiner; tvätta, borsta tänderna, lägga pyjamas, krypa isängs och natta. MEN NEJ. Det funkar inte, hon är crazy hur vi än gör. Oftast ser våra rutiner ut såhär nuförtiden: Gröt, Tvätt, borst, pyjamas, i vagnen, skutt, bär in, sov. Men men.. Igår skulle det inte ha fungerat. Uppenbarligen eftersom det var inbakat igår det också.

 

NU SKA JAG FARA TILL BETTIS  OCH HÄLSA PÅ OLIVER! SOM JAG LÄNGTAT!! Kan inte ens tro det är sant! Jag har varit med Betti från första stund i graviditeten , jag var den första hon berätta åt, eller janå jag listade ut det först av alla 😉 Visste ni föresten att jag alltid har gissat på att han sku komma 3.6 och jag hade rätt!!