Rutiner och en förändrad relation

forl7

Det var en av er som frågade en så lätt fråga som ”När tar Lo mornen om hon somnar kl 19 på kvällen?” Och då kom jag på att det är ju jättelängesen jag skrivit om hela damen vår! Helt påflit nog, men kanske ni ändå vill veta lite hur hon mår och vad hon håller på med. 

Sååå. Jo! Lo har de senaste veckorna vaknat runt 7 halv 8 tiden. Det passar riktigt bra eftersom snickaren kommer kl 7 och börjar hamra och bygga här = ingen ro att sova. Så upp och hoppa då och påbörja dagen bara! Då hon stigit upp så äter vi morgongröt och dricker mjölk. Ibland får hon en smörgås också som hon slickar smöret av. Sen är det pottan, påklädning, borsta tänderna och hela faderullan. 

Vid 10-11 tiden är det dags för lunch. Hon äter oftast inte så mycket denhär tiden men det är lite beroende på dagarna. Sen far vi ut och skuttar och hon somnar där runt 11-12 tiden. Då brukar hon sova cirkus 2 timmar. När den middagsvilan är över så hittar vi nu på lite olika saker varje dag. Kanske far vi till mammas, kanske leker vi med lego, kanske kommer nå vänner hit.. ja sånt. Ett litet mellis brukar vi också hinna med. Runt 16 är det matdags igen och vid den tiden äter hon alltid bra och mycket. Sen är det lek, bus och spring som gäller igen. 

Vid 18.30 är det grötdags och sen kvällsrutinerna. Vid 19 ligger hon i sängen. 

Vid nattningen ser det ut som följer: 

Vi sjunger alltid vaggvisor och lägger ner henne i hennes säng. Om jag märker att ok hon sku ännu vilja ha lite närhet, så lägger vi oss i vår säng och läser en bok eller två. Sen igen tar jag upp henne och lägger ner henne i egen säng. Ibland ligger hon snällt där, men vissa kvälllar så stiger hon upp mot kanten och gråter för att hon vill upp i famnen. Då lyfter jag alltid upp henn i famnen, gungar och sjunger med henne. Sen igen lägger jag ner henne försiktigt igen, pajjar henne och nynnar vaggvisor. Cirka 3 gånger brukar hon vilja upp i famnen innan hon är nöjd och lämnar snällt på kudden, vänder sig mot väggen och så smånigom somnar hon. Oftast får jag i det skedet inte röra henne, då blir hon irriterad, så istället sitter jag bara på vår säng och nynnar vidare på mina coooola vaggvisor. Nå, om jag märker att det tar en stund för henne att somna, men att hon ändå är någotsånär nöjd, så går jag sakta ut ur rummet.. I vissa fall så kan hon börja gråta igen då jag gått ut, men då låter jag henne gråta en liten stund innan jag går in, tar upp henne i famnen, tröstar, gungar och sjunger för att tillslut lägga ner henne igen- och samma sak igen om hon då vill upp. Vissa kvällar ska hon upp i famnen 8 gånger, och vissa bara 1 eller 2. Men vi har bestämt att hon SKA nattas i egen säng, och vi ”ger inte upp” och lägger henne i vår säng där från famnen utan hon ska i sin egen säng. Det för att vi vill att hon ska vara van vid att somna i sin säng. Sen under natten om hon vill i vår säng, då är det en annan sak. 

När ombyggnaderna i huset är klart, och vi börjar flytta sovrum osv, har vi tänkt att vi ska lägga henne och sova i eget rum. Men det är inte säkert, vi har inte speciellt brått med det. Bara hon sover i sin egen säng så går det nog bra att hon sover i vårt rum.. Men ja, vi ser sen hur det känns. Vi ska iaf testa! Känns ju lite orättvist att jag och Robert ska ha varandra om natten, medans hon ska ligga ensam i sitt rum heheh. 

lissimammaa

Annars så är hon lika lustig och gullig som förr. Och den senaste tiden har min och hennes relation förändrats på nått konstigt vänster. Jag kunde int riktit lägga fingret på det själv, men då jag sa det åt min mamma så sa hon att det nog beror på att Lo börjar bli en självständig individ, hon bryter sig loss från mig liksom. Och då kanske jag känner att jag inte vill att hon ska göra det så jag börjar skydda henne mer än förut och vill ha henne nära mer för att inte ”förlora” henne. 

Sen det bästa; Hon har blivit så noga med att visa att hon tycker om mig! Jag vaknar ofta av pussar och kramar, och hon vill vara i min famn jätteofta! *snyft – äntligen* Nää alltså vi är inne i en riktit bra period nujust, vi älskar varandra och har bara ögonen för varandra. Robert ba: Hallå jag då?? Joojoo nog finns du där i bakgrunden du också 😉 Nä men vi håller på, eller ja, vi har redan ett riktit starkt band, ett ömsesidigt band som vi inte haft förut. Klart jag alltid älskat henne mer än livet själv, men det är annorlunda nu på nått sätt. 

Min lilla älskling. Ojoj vad sku livet vara utan henne! Och OJ va glad jag är att jag kan vara hemma med henne <3 Tänk om vi skulle lagt henne i dagis från 1 år, då sku jag ju helt ha missat denhär relationsförändringen.. Ne alltså, JAG VILL VA MED HENNE TILLS HON ÄR 3. (Ska göra allt i min makt för att få vara det också heheh.) 

DSC 3085

Bye bye tuttflaskan!

loopiLo 6 månader. Foton tagna av Cindy

Något jag börjar bli lite trött på är att dra med tuttflaskan allstans vi far. Överlag är jag trött på hela tuttflaskan, det är ett enda tvättas, ihopplockas, decifiseras osv. Jag har försökt skära ner på Los användning av tuttflaskan de senaste veckorna. Så nu använder hon den faktiskt ytterst lite. Speciellt eftersom hon inte äter nattetid längre. På kvällen om hon är lite hungrig ännu efter gröten, eller har svårt att somna, ger vi mjölk i tuttflaskan och på dagen just om vi far nånstans är tuttflaskan behändig att ha med. Men nu ska jag sluta med det, och bara börja ha med pipmuggen. Jag har inte på nått sätt nån stress med att få bort tuttflaskan men känner väl att den börjar bli onödig, speciellt dagtid. Så hädanefter ska vi försöka att bara ge tuttflaskan på kvällen om det behövs, annars går vi nu helt över till pipmugg och glas. 

Hon älskar att dricka ur glas, och även fast hennes pipmugg står framme så dricker hon hellre ur mitt eller Roberts glas när vi äter mat tillsammans. Något eget glas har vi inte ännu låtit henne ha, utan vi hjälper henne att dricka. Hon har nog försökt själv många gånger men det slutar alltid med att all mjölk är på hennes bröst och mage. (Och golvet.) Pipmuggen är hon riktit duktig att dricka ur, men hon gillar att klotta med den. Som tur är har vi också köpt en pipmugg som liksom inte släpper ut nån vätska om man inte suger ut det, den är superbra för den kan hon ju inte klotta med. Den ska vi börja ha med just då vi far nånstans istället för att ha med tuttflaskan. Hittills har jag haft med tuttflaskan då vi farit nånstans för att undvika klott. 

Borde också hitta nått bra ”babyglas”. Ska köpa lite flera plastglas. Nu har vi mest glas, och då är vi ju lite rädda att låta henne använda dem själv eftersom de lätt åker i golvet. När vi inhandlat plastglas ska hon få dricka ur glas själv hur mycket hon vill. Övning ger färdighet. 

När slutade ni ge tuttflaska dagtid åt era barn? 

Tips till dig som vill börja med babypottning/EC!

Först och främst; Det finns mängder av krönikor, artiklar, blogginlägg och annat där skribenten skriver att såna som sysslar med babypottning är hippies som vill att allt ska vara som förr i tiden, såna som bara kokar egen babymat från lokalproducerat ekologiska råvaror.. Dom tror att bara för att man kör med E/C så använder man bara tygblöjor och har inte en enda plastbit i hemmet. De påstår också att potträning sku vara ett stressmoment för barnet (vilket det finns forskning som bevisar att det inte är)  och om det inte är ett stressmoment för barnet så är det det för föräldrarna… Osv osv.

Hmm. Jag hade inte ens tänkt i dom banorna när jag började ha Lo att göra sina behov på pottan istället för blöjan. Jag började inte göra det för att försöka ”vara bättre än alla andra” eller bevisa nått. Jag skrev om att hon hade hård mage på bloggen och då kommenterade en Ida att jag skulle testa E/C. Så jag började helt enkelt för att hon var hård i magen och det funkade bättre för henne att bajsa då om hon satt på pottan. Nå det jag nu vill säga är ; Vi som pottar vill såklart inte hetsa andra föräldrar, utan helt enkelt informera om att det finns alternativ till blöja i 3+ år (jo, det är det vanliga nu! För 30 år sedan var det 2-2,5 år som var den vanliga åldern att sluta med blöja). Sedan får var och en känna efter vad som passar ens familj bäst 🙂 Men som sagt; Vill bara informera att det finns ”lättare” alternativ än bajs i blöjan i flera år!


 

Nåja, let’s do this!

 

Såhär står det på sidan Blöjfribebis.se ”Babypottning, även kallad, EC, elimineringskommunikation och ”assisterad tidig potträning” är ett sätt att förhålla sig till sitt barns elimineringsbehov som innebär att de som tar hand om barnet lär sig barnets signaler och rutiner för när barnet behöver göra ifrån sig. När barnet behöver uträtta sina behov erbjudes det, i vald utsträckning, en annan plats än blöjan att göra det i, till exempel en potta. Babypottning är alltså inte en potträningsmetod, snarare ett förhållningssätt med fokus på samspelet mellan barnet och de som tar hand om barnet. Att barnen ofta blir blöjfria tidigt (vid 6-20 månaders ålder) kan ses som en bonus.”

 Babypottning framgångarna påverkas ofta av utvecklingssprång, sjukdomar och tandsprickning. När det känns svårt får man som förälder lyssna på barnet och eventuellt byta rutiner för potträningen. Det är viktigt det är bebisen som får styra. Babypottning är för bebisens skull och på bebisens premisser. Här kommer lite tips att tänka på för er som vill börja träna babypottning! (Dessa tips har jag själv skrivit utifrån egen erfarenhet) 

 

– Det underlättar om babyn kan sitta. Men många väljer att börja träna redan före det, om du vill börja träna före babyn kan sitta, håll då babyn i grodposition över wc/potta.

– VAR UPPMÄRKSAM! Kolla efter signaler, det är det det hela handlar om! EC = elimination communication, det då innebär att svara på bebisens signaler och rutiner för kiss och bajs. Ser det ut som att babyn behöver bajsa? Ta då babyn till pottan, klä lugnt av babyn blöjan och byxorna medans du glatt säger: Ååååh va skönt det ska bli att få kakka på pottan! Eller nått annat glatt och uppmuntrande. Praktiserar man EC är det också vanligt att efter hand få mer känsla för när bebisen behöver kissa och bajsa, att man intuitivt vet när det är dags. Men som sagt, det kommer efter hand och inget man kan veta direkt från början.

– Orkar du inte hålla på att vara uppmärksam efter signaler hela tiden så går det också att ”rutinpotta” Dvs varje dag lägga barnet på pottan vid samma situationer. T.ex. efter frukost, efter lunch, vid blöjbyten och på kvällen. Eller när du tycker det passar er bäst. Många ”vågar” int pröva EC för att det känns jobbigt och stressigt, men kom ihåg att det går att göra det helt på den nivå man själv vill och orkar. Jag är alltid lite rädd för ”metoder” där man måste vara konsekvent och go all in för att det ska vara någon idé men så är det inte här.

– När du väl har babyn på pottan; Sitt själv bekvämt framför babyn på golvet och om det behövs kan du lätt hålla i babyn. Babyns händer skulle jag dock säga att ska vara ”fria” så hen kan leka med något eller peta dig i näsan eller vad den lilla nu hittar på. 

– Ha inte hela släkten i wc:n. Dörren får gärna vara stängd men om något syskon vill komma in så får ni själva känna efter om det är ok eller om det blir ett stressmoment och ni förlorar fokus

– Ha nått intressant med er, när Lo var så liten så jag behövde hålla i henne så brukade jag ta på mig något intressant halsband som hon kunde pilla på. (Lo brukade också hitta roliga saker runt omkring sig som hon gärna tar en närmare titt på under tuppbesöket hehe)

– Tvinga inte ner babyn på pottan igen om hen skriker och böjer sig och vill upp. Ta istället en paus. Lyft upp babyn, dansa och sjung lite och försök sen pånytt. Vill inte babyn alls, då hoppas ni på bättre tur om en stund istället. Men ge inte upp!

– Ge beröm! MYCKET beröm! Åååååh va du är duktig som sitter på pottan! Oj va roligt det är! Och om det kommer nått: Go Crazy; du har just vunnit 20 miljoner, så ska du reagera. Förhoppningsvis blir babyn inte rädd, utan känner istället sig stolt och sedd. Hehe. Och även fast det inte kommer nått; ge minst lika mycket beröm ändå!

– Ha tålamod. Försök igen och igen, men kom ihåg att inte tvinga babyn, ta då en paus, men ge inte upp för det, det går ju att testa pånytt sen: För varje gång ni testar så blir ju babyn vanare och vanare med hela situationen

– Gör pottstunden till en rolig, nära (pussar och kramar!) och fin stund för er båda!

– När vi är hemifrån och inte har en potta till förfogande så har jag decificeringslappar i skötväskan och torkar av toalettsitsen där vi befinner oss, så for Lo kakka på wcn. Det fungerar också riktit bra! Men se till att hålla i babyn ordentligt 😉

 

Det jag tycker är bäst med babypottning är att jag är så överväldigad över hur bra jag har blivit på att läsa av Lo’s signaler. Det räcker med en blick av henne så vet jag att det är dags att fara till pottan. Sen är det ju jätteroligt att hon själv REDAN vet att i wc:n kakkar och kissar man, så hon har ju börjat fara dit på egen hand när det är dags. Jag tror absolut att det är enklare att vänja en 0-8 månaders baby med pottan än t.ex. en 2 åring. En 6 månaders har ju ändå inte så stor egen vilja, medans en 2 åring har mycket mer. Så att vi börjat så tidigt med Lo ser jag endast positiva saker med. Sen när det är dags att potträna henne torr så är hon ju redan van med pottan och vet vad som gäller. (Hon kissar på pottan i stort sätt varje gång vi lägger ner henne nu men hon kissar såklart även i blöjan.) En annan väldigt positiv sak är att vi har sparat in otroligt på att inte köpa massa blöjor!

 

Om du har frågor om babypottning så är det bara att fråga! Jag svarar gärna på frågor. Vi började potta med Lo då hon var 6 månader så vi har ju ”hållit på” i 7 månader redan! Tänk så tiden går! :O

blojfriBild: Skärmdump från blöjfribebis.se

 

Om du vill läsa mer om babypottning och potträning rekomenderar jag dig att gå in på blöjfribebis.se, finns MASSOR med bra tips där!

Skillnaden på ergonomiskt och oergonomiskt bärande

Min goda vän Elisabeth (hon har ju öppnat bloggen igen, wohoo! Alla bara; Ja du har nämnt det redan. Jasså, ja men jag vila nämn de en gång till.)

Nåja, tillbaka till Betti då. Idag skrev hon ett inlägg om att hon funderar på att köpa bärsele, (jeeee!) och ville då ha tips om vilken hon ska välja och varför. De hon funderar kring är ergobaby, manduca och babybjörn. En sak som många inte vet om när det kommer till bärselar är att det finns varianter som är ergonomiska och varianter som är oergonomiska, både för barnet och bäraren. Läs hela hennes inlägg här.

Nu känner jag att jag vill förklara dethär för Elisabeth och andra som inte vet också för den delen. Vad är egentligen skillnaden mellan en ergonomisk och en oergonomisk bärsele?

En ergonomisk bärsele är en bärsele där barnet sitter i grodpositon med stöd från knäveck till knäveck. Och vad är då grodposition? Ja det är såhär, att med grodpositon avses barnets naturliga ställning, dvs delad benposition där rumpan är lägre ner än knäna. Spädbarn drar naturligt upp sina ben i grodposition när du lyfter upp barnet och för att det nyfödda barnet inte ska belasta sitt bäcken fel är det viktig att barnet får behålla denna naturliga ställning när barnet bärs. En annan sak att tänka på är att det optimala för barnet är om ryggen är formad som ett C. Det blir ryggen automatiskt när knäna kommer högre upp än rumpan. Ergonomi är viktigt att tänka på eftersom att oergonomiskt bärande kan på sikt orsaka slitage och felbelastning, både för bäraren och barnet. För höfterna är detta dåligt (googla höftdysplasi) men också för blodcirkulationen, ryggen och bekvämligheten.

På bilden nedan till vänster sitter barnet oergonomiskt. Benen dinglar och barnet hänger i stort sätt i skrevet. När barnets ben hänger rakt ner utsätts höftleden för ett onaturligt tryck, vilket kan störa höftkulans placering i sin sockel. En annan negativ sak med denhär positionen är att ett litet barns skelett består till stor del av mjukt brosk och ett bärsätt som detta tvingar det mjuka skelettet in i positioner det inte är redo för.

På bilden till höger sitter babyn på sin rumpa, och bebisen vikt fördelas från knäveck till knäveck, detta bidrar till en positiv ryggposition för barnet. När babyn ligger i livmodern ligger den lilla av självklara skäl väldigt hoptryckt. Efter födseln tar det lång tid för den lilla kroppen och lederna att vänja sig vid att sträckas ut, och under den första tiden behöver kroppen därför stöd i sin naturliga position.


Bilderna ovan illustrerar en oergonomisk bärsele (vänster) vs en ergonomisk (höger).

På vilket sätt är en ergonomisk bärsele bra för bäraren då?
En ergonomisk bärsele avlastar rygg och axlar eftersom tyngden fördelas över ben och höfter. Det är samma tanke som när man använder riktigt bra ryggsäckar, dvs du har ett höftbälte som dras åt runt höften för att balansera vikten där istället för på axlarna. På så vis kan du bära länge utan att få ont i rygg och axlar.

Jag har bärt Lo i en oergonomisk bärsele en gång, jag orkade bära henne 10 minuter innan jag blev trött i ryggen. I ergobabyn kan jag lätt bära henne 2 timmar utan problem. (Kanske längre också men 2 timmar är det längsta jag burit henne hittills. Då sov hon.)

Så när ni köper bärsele, kom ihåg att kolla så den är ergonomisk! Googla ”ergonomisk bärsele” så kommer nog många fina förslag upp. (Tips: Finns ju sjalar också!)

Själva har vi en ergobaby, och vi har varit/är SÅ nöjda med den. För tillfället har vi inte Lo i den så mycket eftersom hon vill gå för sig själv mest hela tiden, men när vi är ute i skogen osv då är det jättebra att ha. Vi bär henne utan problem även fast hon är 10 kg. När Lo var mindre bar jag henne också väldigt mycket i sjal. Det är också ergonomiskt och lätt att få det bekvämt för både barnet och bäraren bara man får in rätta knixen 🙂


Kan ju på samma gång slänga in en liten lista över hur många fördelar det finns med att bära sitt barn i bärsjal eller bärsele;

Källa på listan

Bilderna i inlägget har jag inte hittat nån ursprungskälla på fast hur jag sökte, de finns överallt!