Saker jag tog för givet innan jag fick barn

Det finns ju några saker som man gjorde förr utan att ens tänka på det. Man tog det liksom förgivet. Efter att jag fick barn kan jag ju nu minnas tillbaka och dra en suck över att yes, those were the days.

Här är 11 saker jag tog för givet innan jag fick min älskade, efterlängtade dotter: 

– Att äta lunch/middag med telefonen, en tidning eller kanske datorn på bordet. Helt enkelt att äta varm mat helt i min egen takt. / Not so much anymore. Nuförtiden ska det helst sjungas vid maten, men det är helt ok. Har fått bättre sångröst sen jag fick barn faktiskt. Sen ska det ju torkas upp vartefter också. Nu tänker ni ”men hallå, torka upp EFTER maten” Haha, ja tack för tipset. Funkar inte hemma hos oss, eftersom vår dotter tydligen kommer bli pedantisk av sig. ”Nånå MOMMO (jepp hon skyller alltid klott på sin mommo fast hon vet att det är hon som är boven i dramat) klotta!! Mamma torka!!” Jepp, och det ska ske direkt. Inte mig emot egentligen, bra att hon vill att vi ska städa liksom.

– Dricka en cider/öl/vinglas till fredagsmyset. / Nä alltså, jag gör inte det längre. Känns inte helt okej med ett sovande barn i rummet bredvid? Men men, kommer väl antagligen att ändra mig på denhär punkten i framtiden. Men hittills har det helt lämnat bort. 

– Sovmorgon. No more words needed. / Jepp, sovmorgon + Carro var liksom the perfekt match förut. Nu är det ytterst sällan jag tar en ordentlig sovmorgon, vi snackar till 10-11 tiden. Men vet ni vad? Det känns helt okej. Fick ofta ångest förut när jag sov bort halva dagen. Om jag ibland får sova till 9 är jag mer än nöjd. Älskar rutiner.

– Sex i tid och otid. / Haha jaaa. Those were the days. Ska vi? Jepp. Ok! Nufötiden, inte så lätt alltid. 

– Blogga när jag vill. / Ja, jag kunde sätta mig ner och blogga precis när jag ville under dagen. Fast nu har jag ju en aning mer att blogga om så det är helt ok att det sparas till de stunder hon sover, annars skulle denhär bloggen uppdateras 10 gånger om dagen och det sku ju ingen orka med.

– Dricka varmt kaffe. Något annat var ju otänkbart. / Ja, kalla koppen är ju en återkommande gäst på min bänkskiva. Men jag har ju börjat använda termos nuförtiden. *HC mother*

– Sitta ensam på wc. / Jag + Lo hemma under dagen = Hon sitter på pottan framför mig och sjunger och frågar stup i kvarten ”mamma kakka?” men men, int är jag väl bättre jag heller. Ställer ju nog samma fråga till henne. Intressanta samtal, absolut. Sen att det ingår applåder under wc besöken är ju också kul. Kul med uppmuntran i vardagen liksom.

– Inte vara tvungen att fara ut på promenad om jag inte ville. / Heheh. Jaaaaa idag har jag varit ut och gå 3 gånger. 2 gånger för ”nöje” pga att den lilla ville ut. Och en gång för att söva den lilla. Men men, frisk luft är ju aldrig fel + att vardagsmotion gör väldigt mycket. 

– Kunde vara borta från hemmet i fast 3 dagar utan det minsta dåliga samvete. Hejdå see u! / Efter 1 timme hos Fias på kaffe häromdagen ”oj herregud va jag är en dålig mamma, jag borde nog vara hemma hos henne kanske hon går under när henne mor inte är i hennes närhet. Hon saknar nog mig säkert jättemycket. Hon undrar säkert varför bara pappa, moffa, moster och mommo är där och inte mamma.” NOT.

– Sova en hel natt ostört. ”Alltså shit, jag vakna inatt och behöva piss! Det händer typ aldrig! Sjukt att vara vaken mitt i natten” / Haha. Min klassiska nujust är paniken som uppstår när det är fucking KOLMÖRKT och en svag röst ropar efter tutten. Var är alla tuttar som lyser i mörkret när man behöver dom??

– Oj, babyn gråter, bäst du som är mamman tar henne!! / Jepp. Nuförtiden är ju jag dendär mamman som får ta emot det gråtande barnet. För jag är ju hennes mamma och det är ju jag som ska kunna trösta henne. Nuförtiden går det ju såklart bra, men under spädistiden?! Jissus, paniken som uppstod ibland.

 

Ibland måste man ge upp vissa saker för att göra plats för de bättre ♥

loveyou

 Tänk att jag bara kommer vara 37 när hon fyller 15! 

Vad önskar du att någon skulle ha berättat åt dig?

foreforlossningHej alla mammor där ute! Vet ni vad jag kom på häromdagen.. Att snart är det 1 år och 6 månader sen Lo kom till världen och jag hade min 3 dygns förlossning. (Förlossningsberättelse del 1 här och del 2 här om nån vill läsa) Efter förlossningen var jag ju i lite chocktillstånd. Alla hormoner rusade hit och dit och jag visste int riktit vad som var verklighet och vad som var drömmar. Men överlag var jag väldigt lycklig, trots smärta och humörssvängningar. Då tänkte jag inte så mycket på förlossningen och dagarna efteråt men nu när det lagt sig så kommer jag nu som då på saker som jag lämnar att fundera på en stund. Saker som jag önskar att någon skulle ha berättat åt mig innan, så det inte skulle ha känts så oförberett och hemskt då när det hände i stunden. 

Jag läste på ganska mycket inför förlossningen, på forum, artiklar och bloggar, så jag skulle vara förberedd på det mesta. Men ändå var det vissa saker jag inte hade läst – och saker som ingen hade berättat åt mig som sen faktiskt hände och jag kände mig ganska vilsen och osäker. Det skulle ha varit så mycket lättare att ta sig igenom dom sakerna om jag bara skulle ha vetat att det hänt andra också, och om jag skulle ha fått höra mera om deras erfarenheter. 

Därför tycker jag nu att vi, du och jag ska hjälpas åt att göra ett inlägg här på min blogg med saker vi önskar någon skulle ha berättat åt oss före våra förlossningar. Är du med på det? Kanske vi kan hjälpa till att förbereda nån gravid kvinna på vad som eventuellt kan hända, och hur hon kan ta sig igenom det..


 

Vad säger ni? Om alla börjar sin story med
– Jag önskar att någon skulle ha berättat…

Jag kan börja!

– Jag önskar att någon skulle ha berättat för mig att jag ska ge fan i att noja mig för att skit ner mig under förlossningen. Då det väl hände kunde jag inte bry mig mindre, hade verkligen annat att tänka på. Och barnmorskorna var så vana så tjipp tjapp var det borta.

– Jag önskar att någon skulle ha berättat åt mig att jag kommer bli tvingad att stiga upp några timmar efter kejsarsnittet, och att jag ska lita på barnmorskorna. De vet hur man ska stiga upp för att det ska göra så lite ont som möjligt. Testa inte på egen hand nästa gång Carro och du behöver sannerligen inte bli arg på barnmorskan för att hon försöker hjälpa dig.

– Jag önskar att någon skulle ha berättat åt mig att råmjölken (den första mjölken som kommer när det rinner till) är gul! Jessos. Trodd ju jag hadd nå fel ba böri koma nå tjock äggula! Sen fick jag ju veta att det var den omtalade råmjölken..

– Jag önskar att någon skulle ha berättat hur ont det gör då mjölken rinner till och babyn äter de 50 första gångerna. Grät ibland av smärtan!! Men, det går ju snabbt om. Smärtan varar bara i några sekunder.

 

Nu är det er tur! Jag kopierar sedan era punkter + lägger till lite flera egna punkter, och så gör vi ett helt eget inlägg med punkterna! Ni får såklart vara anonyma ♥ Så får vi hoppas att vi kan hjälpa till att förbereda både förstagångs mammor och mammor som kanske ska föda för andra eller tredje gången också. Kanske kan vi bespara dom att bli vilsna i situationer dom inte alls var förberedda på ♥

loopie3

TACK för alla era tankar och önskningar älskade vänner! Nu stänger jag kommentarsfältet och lägger upp ett nytt inlägg med ”Saker VI önskar någon skulle ha berättat åt oss före våra förlossningar” 

Ni är underbara, tack. ♥

Saker man tänkte innan man fick barn

Av någon otroligt konstig anledning så prenumererar jag på LOPPIS nyhetesbrev på mejlen. Jag förbannas några hundradels sekunder varje gång jag får ett mejl av dom. (Samma sak med libero) Men jag har liksom aldrig kommit till att lägga dom som skräppost. Nå hursomhaver barnen kär. Idag kom då ett av dessa förbannade nyhetsbrev. PLING lät det och snabbt var jag ju där och sku kolla om någon ville mig något viktigt. Nä, som vanligt int. *Besviken*

Men, idag gjorde jag något som jag inte brukar, jag öppnade nämligen mejlet. Och tillslut hamnade jag på Ett päron till morsas blogg. Som ni btw hittar här. Hon hade gjort en så kul lista på ”Saker man tänkte innan man fick barn” Och nu bara måst jag ju få dela denhär listan med er! Känner du igen dig i någon punkt? Eller kanske är du ännu utan barn, och tänker precis som på före bilden? Helt normalt isf 😉

1) … paddor, tv och mobiler (hhahahah dehär e SÅ jag innan jag fick barn)

padd1

2) … barnmat (Haha jaa alltså vi försöker nog att alltid ge henne samma men nog blir det några dagar i veckan som hon får VIP föööödo)

padd23) …att förändras (LOL så sant. Man blir aldrig sig själv igen :))))

padd3

4) …Studsmattor (och andra liknande grejer och aktiviteter, typ Bamse-klubbar, lekland osv… ) (Usch hur kan dom ha sådär råddigt på gården, fullt med leksaker och skit… Sa jag förut. Idag: One of them.) 

padd4

 

Vårt största problem för tillfället.

Sen vi flyttade hit till mammas och pappas så har det gått och blivit så tokigt att jag och Lo sover i ett rum och Robert i ett annat. Det eftersom att jag och Robert inte ryms i en 1.20 cm bred säng. Robert har ju typ 1.20 i axelbredd så att.. Eh. Sen är det ju det då att jag + Robert + Lo skulle absolut inte rymmas i en 1.20 cm bred säng för när Lo sover tar hon gärna över hela sängen.

Detta leder in oss på den grejen att vi borde ju alla ha varsin säng. JEPP. Jag håller med. Lo har sin resesäng är så det är inte det att hon inte har en egen säng. Det har hon. Nu har det bara blivit så att hon och jag sover i samma. Jojo nog är det jättemysigt att sova ilag och sådär, men då det stör nattsömnen för oss båda natt efter natt efter natt, då är det inte så mysigt längre.

Dock är inte nätterna det största problemet. Det absolut största problemet nujust är nattningen. Oj huhu. Jaaaa var ska jag börja. Nå för det första så ska hon ju nattas i vår säng. Hon tror typ att hennes egen säng är en brinnande bottenlös pool. Det är hennes reaktion när jag försöker lägga dit henne. Hon SKA i vår säng vare sig JAG vill det eller inte. Sen börjar rambambulan. Först 2 böcker, mumin och Pippi. 3 böcker är min absoluta gräns. Så ibland slänger vi in lite Pettson och Findus. Sen släcker vi lampar och sjunger lite. Hon somnar. MEN DETDÄR VAR JU ENKELT SÄGER NI DÅ.

Jeeees. Om det sku vara slut där. Då ligger jag där då, oftast har hon min mage som huvudkudde, eller så håller hon hårt mina händer framför sitt ansikte. Jag ligger där och tänker på hur mysigt vi har det, hur fin hon är och hur glad jag är som får vara hennes mamma. Sen kommer jag på att ok det finns ju andra saker jag måst gör nu, hur mysigt detdär än är. 

Då börjar det. Jag försöker sakta sakta sakta slingra mig loss. Oftast tar hon då bara ett hårdare grepp om mig. ”Nehe du, tro int att du lämnar mig här mamm!” Okej, ny taktik, försöker liksom göra en hastig ”jag sover men måst vända på mig” rörelse. Ok kommer loss ur greppet och hon hittar en bekväm ställning på kudden istället. YES jag kom loss utan att hon vakna. Sen ska jag ju ur sängen också. Börjar försiktit lyfta min kropp i små steg, ok kom mig upp sittandes på sängkanten. Ibland vaknar hon i dethär skedet av ett ryck och börjar fumlande söka efter mig i mörkret ”mamma?” Joo joo Lissi sov nu bara. *Hon söker vidare* *Hittar mig* *Klättrar ungefär upp på mina axla och somnar där som en såndär rävpäls som har kvar huvudet* Oj huhu. Tillbaka till ruta ett. Då ska vi se.. Kommer jag ur greppet? 

Nå tillslut sitter jag på sängkanten igen (Sängen är låg så det gäller att ta fart för att få upp assi ur den) Nå så stiger jag upp… Och går mot dörren. Öppnar dörren. *GRÅT OCH SKRIK* VOI NO ERE NU F********N. Tänker jag men lugnt står jag istället tyst en stund. VISSA gånger somnar hon om. Vissa gånger kryper hon ner ur sängen och är helt redo att komma med mig ut genom dörrren på nya äventyr. 

NÅJA så tillbaka på ruta ett då igen…… Fattar ni att dethär är jobbigt? Well, it is. Ibland tar Robert fighten men det är verkligen inte roligt att höra henne ligga och skrika MAAAMMMAAA??? Maaaaammma? Mamma? Mamm! Men tillslut somnar hon nog då också. 


 

Nu tänker ni:
Men jävla amatör. Lägg henne o sova i egen säng, det är du som bestämmer.

– Mmm inte så lätt. Som ni vet bor vi hos mina föräldrars nu när vi renoverar. Vi är alltså gäster i deras hem. Att börja ha värsta sömnskolan här med gråt x100 varje kväll i en vecka känns inte optimalt. 

Men Carro, fara och sova på samma gång som henne så slipper ni tjafset!!

– Haha ja det sa min mamma igår också. ”Kanske du bara får inse att du böri fa och sova kl 8 på kvällarna tillsammans med henne” Hahaha tillåt mig smålé. Skulle aldrig funka.

Men var bara tyst under nattningen och sen stiger du bestämt upp och uppmanar henne att fortsätta sova!

– Testat. Inte så lätt att uppmana en 1 åring :)))

 

MEN VET NI VA! Snart är vårt hus klart. Då ska vi köpa en BARNSÄNG åt henne som hon ska SOVA i, i sitt EGET rum. Vi kommer laga så att hon har skyddskant där i huvudändan men i fotändan slipper hon ändå i och ur sängen. Så på natten om hon vill kom och sova med oss, så kommer vi att lyfta tillbaka henne i hennes egen säng. Hon ska veta att this is your bed – och hitche stor sängin är mammas och pappas. På helgerna kommer vi tillåta samsovning (kan ju inte helt bli utan det <3) men på vardagarna då vi ska upp, då är det egen säng som gäller. 

Vi har ändå fått sova så mycket tillsammans nu hittills i hennes liv, och jag tror det har varit väldigt viktigt för oss, men nu är hon ändå så stor och rörlig så det är att inse att vi måste hitta på andra lösningar. Jag älskar egentligen samsovning. Älskar hur hon kramar mig på natten, älskar hur hon ger mig en morgonpuss och sitter med största leéndet framför mina ögon då jag vaknar.. Men detdär med en fot i näsan, en rumpa över ansiktet och NO LOVE LIFE WITH MY HUBBIE. Det gillar jag inte.

Hur har ni gjort? Och är det någon som känner igen sig i vårt problem? 

sover

 

 

När mamman vill byta karriär för en kort sekund

Igår lovade jag ju att jag skulle berätta om den andra gången i min mamma-karriär som jag ville säga upp kontraktet och byta inriktning. Kanske till något inom bageri eller så. 

Nåååå. Ni ska veta det. ANDRA gången på 1 år och 4 månader. Det händer alltså inte ofta. Men igår hände det. I en kombination av för lite kaffe, för mycket bratz och för lite sömn. Lo var trött. Hon var sådär väldigt trött att hon mest vill ligga på golvet och skrika trött.

Vår jävla emmaljunga har ju ännu punktering (tänkt slänga iväg ett ytterst argt sms åt mannen, men hejdade mig; ”fixa det själv din bortskämda skitunge” sa nämligen en figur på min axel) så vi fick ju ta springvagnen.

Och som ni vet så är det kallt nu. Kallt som i barnet-behöver-vantar kallt. Saken är nudå den att mitt barn har bestämt att NEHEDU MORSAN, jag behöver inga vantar jag inte! Och river av dom så fort dom åkt på. (Och jepp det är tunna fingervantsliknande vantar, så inga bökiga som man annars sku fatta om hon sku störa sig på.)  Så jag får ju fixa med filtar och åkpåsar och annat för att hon ska behålla nån sorts värme i sina händer, eller ja, överlag i hennes kropp.

Nåååå. Som den omtänksamma mamman jag är, bäddar jag omsorgsfullt ner mitt lilla barn. NEHE DU MORSAN jag ska inte ha nån filt på mina ben inte. Och saken blir ju inte bättre av att hon måste vara fastspänd i springvagnen, framåtvänd och liksom sitta på nått hon inte vill vara i närheten av. (Filten) Så hon blev arg. Tutten flög, skorna flög en efter en, mössan sku av, bältet var en förbannelse.

Mitt i allt elände kom dock en katt förbi och gav mig en minuts tystnad ”snyft snyft mamma kissi!” *katten försvinner in i skogen* *Hon börjar gråta igen* Ojojoj. Jag försökte trösta, jag försökte villa bort henne, pussa, dansa (sjukt kul föresten att stå och dansa framför ett skrikande barn, vid sidan av en trafikerad väg, jeeee mitt stoltaste moment som mamma uppnått, så nå bra ur det hela kom det ju) jaja tillbaka till karriärs-bytet; Lika bra att vända hem igen. 

Hemvägen blev en pärs. Ok låter ju som att vi var på andra sidan stan. Vi hade gått typ 300 meter. Nå, hon grät och grät. Och jag blev förtvivlad!! VAD ÄR FEL? Hon måste ju ha sjukt nånstans eller så?? Jag stannade och försökte igen; trösta, vagga, ta bort skorna, lägga på dom, göra mig lustig, inget. No respone, förutom mer skrik. 

Så i ren desperation blev jag skitledsen och började springa (tacka vet jag att vi hade springvagnen LOL) Och hem kom vi. Jag tog upp henne ur vagnen ”kanske är hon kall?? Kanske förfryser hon tårna och jag vet inte vad som är fel? Kanske har hon kakkat i blöjan??” Ledsna, utmattade och tårögda gick vi båda in. Jag satt ner henne på golvet och tog av henne kläderna. Glatt utbrister det förbytta barnet ”Mamma sitta du här” 

?????????????????????

Från att i ena stunden ha varit världens tröttaste. Till att i andra stunden ha varit världens argaste, ledsnaste och gråtigaste bebis. Till att rada upp sina bratz på trappan och bjuda in sin mor ”mamma sitta du här” till kafferep med henne själv och 5 av hennes väninnor (dockorna).

Jag låg mig ner på golvet, med ytterkläder och allt och bara grät en stund. Grät av förtvivlan. Där och då längtade jag efter ett lättare jobb. Ett jobb att gå till på morgonen, och skita i på eftermiddagen.

Jag hörd inget, såg inget, jag kände bara mig helt vilse i hennes känslor. 

 

Jag känner en hand på mitt huvud och när jag ser upp har hon radat upp sina bratz framför mitt huvud. Och har denhär minen;

alskade

Där och då åtegick jag till världens bästa jobb igen.

Tack för att du ibland påminner mig om vad din pappa är tvungen att stå ut med en gång i månaden med mig, Lissi min älskling <3

Mamma

Ikväll satt jag, mamma och Robert och funderade vilka ord Lo kan nu. Hennes ”Boken om mig” är hemma i hennes rum, men jag skrev upp dom på en lapp och ska skriva in dom i boken sen när vi flyttat hem igen. Jag tycker det kan vara kul att ha dom i bloggen också så kan jag lätt jämföra sen om hennes kommande syskon kan lika många ord som hon kunde vid 1 år och 3 månader. 

ord1ar3m2lissiorden

Säkert har jag glömt nått ord, men i stort sätt är det väl dessa hon kan hittills! Utöver dethär är det ju en massa annat som kommer ur munnen hennes, men än sålänge har jag inte riktit fått på klart vad allt det betyder. Men oj jag sku kunna ge vadsomhelst för att få förstå vad hon predikar om ibland! 

Det är så otroligt fascinerande att vi faktiskt kan kommunicera nu. Det är så coolt att jag kan kommunicera med något som kommit från mig. Ojoj. Hon blir mer och mer en egen liten person. Och med pratet kommer också så mycket mer kärlek från hennes sida. T.ex. När vi läser gonattsaga så kan hon ligga i min famn och tyst säga ”mamma maamma mamma” riktit tyst och försiktit.. Det är så mysigt. Det är kärlek. Min älskade lilla Lo. 

OCH JAAAA jag glömde det gulligaste hon kan,
nämligen att hon kallar sig själv för Lollo. ”Lollo tota” ÅH.