Att säga nej i butiken

Jag var till HM idag, skulle shoppa lite nya höstiga kläder att ha på mig på min header fotografering imorgon (tjoho på den föresten!) och när jag hade fixat det, så gick jag upp till barnavdelningen, rakt till väskorna för barn. För där, bland alla väskor finns nämligen en speciell väska. En väska som vår minsting stått och tittat på drömmande 3 gånger i sitt liv. Och jag kan tillägga att hon varit till HM 4 gånger hittills. ”Gykki den! Gykki hem den mamma!” sa hon sist.

Eftersom jag är en så elak mamma att jag oftast säger nej åt mina barn då de vill ha leksaker när vi är i butiken, så har jag sagt nej alla de tre gångerna hon velat ha hem väskan också. Och varför har vi kommit överens om att vi säger nej åt barnen när de vill ha nått i butiken då? Nå det är ganska enkel matematik, om de vet att det ändå aldrig kommer hända att de får nått, så reduceras gnället om att få nått med MINST 50%. Helt sant! Det funkar faktiskt. Vid Prisma gnäller de aldrig om att få nått längre, så jäkla skönt då de ändå är med och handlar flera gånger i veckan. Jag är själv ett levande bevis på detta eftersom mina föräldrar körde på samma stil. Jag minns t.o.m. att jag alltid tänkte att det inte är någon vits att gnälla efter nått för jag får det ändå inte. Jag tog inte skada av det på något sätt, utan det var väl ganska skönt egentligen att inte hålla på att bråka och gnälla och sen bli besviken när jag ändå inte fick nått.

Med det sagt, så är vi inte helt nejgo och aldrig ger något åt barnen som de vill ha, nej nej, men istället köper vi grejen då en annan gång, då de inte är med, så får dom den sen där hemma istället. Precis som mina föräldrar också gjorde. (Hur kul var det inte då man sen nångång, ytterst sällan men ändå, faktiskt fick någon liten grej då mamma hade varit och handlat?!)

Nå tillbaka till väskan. Nu har jag alltså inhandlat den efterlängtade ELSA väskan åt Gry som ju fyller 2 år på torsdag. I kassan pratade jag med biträdet som sa att hennes bekanta alltid gömmer bort och undviker alla Elsa/Paw patrol/Ninjago you name it i butiken när barnet är med eftersom hon tycker det är så fult och inte vill att barnet ska ha på sig sådant. Ääääähhh jag skulle bli pissförbannad om Robert skulle gömma bort alla, typ stickatröjor bara för att han tycker de är fula och ostiliga. Jag som älskar stickatröjor.

Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i Elsa och Anna jag nej. Det finns ju nog finare barnkläder än tröjor med 4 onormalt stora ögon som stirrar mot en, men hey, mina barn älskar Elsa och Anna, och om de en gång vill ha nått med det trycket så känns det ändå dumt av mig att helt dissa deras val, som att deras ”stil” inte skulle vara tillräckligt bra/fin. Det är så sällan som (våra) barn ändå får välja vad vi köper åt dem, så uttalar dom nångång att det skulle sitta fint med lite Elsa tryck, då kan jag nog bra gå med på att köpa det åt dom. Dock inte när de är med i butiken, hehe.

 

/ Carro

Att skaffa inför babyns ankomst!

När jag var på min systers babyshower här om dagen så frågade hon ifall jag inte kan göra ett blogginlägg där jag sammanställer några av de saker som kan vara bra att ha hemma inför babyns första månader hemma. Och jag mindes faktiskt att jag hade gjort en sån lista en gång tidigare, när Lo var liten. Så nu har jag sökt fram den och tänkte att jag ska sammanställa listan pånytt, men även sätta till några grejer, och ta bort några som jag nu efter två barn kanske ändå inte tycker är helt superviktigt.. Hoppas fler där ute kan ha nytta av denna lista! ♥

1. Våtservetter – Sist och slutligen skulle jag idag inte se våtservetter som något jätteviktigt att ha inför babyns ankomst. Bra att ha i skätväskan om barnet får klottiga händer kanske, eller om någon bajsolycka händer i bilen, men vi har nog alltid bara tvättat under kranen eller blött en handduk så våtservetter har vi knappt använt.

2 och 3. Tuttflaska och ersättning – Det rekommenderas ju nog ändå att man har det hemma ifall det skulle hända nått åt mamman så hon inte kan mata babyn (t.ex. som när jag fick åka in till sjukhuset pga infektion och Lo var hemma med R). Fast mamman inte kan amma så måste babyn ändå få mat. Inför Grys ankomst hade vi nog tuttflaska hemma, men ingen ersättning! Inför Los ankomst hade vi nog bunkrat upp med ersättning dock..

4. Zinksalva – Jaa! Zinksalva är nog så bra till röda valkar eller röd rumpa. Det använder vi nog ännu varje vecka. Ett bra alternativ till zinksalva är potatismjöl!

5. Ceridalolja – Bra mot skorven i hårbottnen. Inget vi använder nu för tiden dock, utan nu kör vi på kokosolja.

6. Blöjor – Ganska uppenbart att det behövs! OBS. Tygblöjor räknas in här också om man kör på den varianten.

7. Skötbord – Vissa säger att det inte behövs, men jag kan nog säg att vi sku aldrig ha velat va utan vårt, vare sig med Lo eller med Gry. Men jag kan nog ändå se att vissa tycker det är onödigt, om man har trångt eller så. Går ju nog att byta på sängen eller golvet också. Jag har dock tyckt att det har varit smidigt att ha ”allt” på samma ställe.

8. Badtermometer – En sån behöver man ju när man ska bada bebisen så man kan vara säker på att vattnet inte är för kallt eller för varmt. Kommer dock med i mammalådan om man väljer att ta den. Med Lo mätte vi med termometern, med Gry blev det mer att vi mätte med handleden vilket också funkar.

9. Febertermometer – Alltid bra att ha hemma. Kommer väl med i mammalådan nuförtiden?

10. Borste – Absolut inte nödvändigt men bra om man vill ta bort skorv ur hårbottnen.

11. Små handdukar. – Vi har köpt våra från IKEA. Små och superbra! Vi har väl runt 20 styck och de har nog varit så bra att ha!

12. Tops – Speciellt viktigt när man ska sköta om navelstumpen.

13. Nappar – Inte nödvändigt för alla men var nog ett måste hos oss när Lo var liten, Gry däremot har aldrig velat ha tutt.

14. Spytrasor – Spytrasor är nog ytterst nödvändigt, de kommer till användning mest hela tiden till både det ena och det andra. Hade nog en på axeln under båda tjejernas första månader.

15.Badcapé – Så bra med dessa som har en huva att lägga bebisens huvud i så det inte blir kallt. Med huvan hålls den på bättre också och babyn blir riktit inlindad.

1. Säng – Vissa har sin bebis att sova mellan föräldrarna i sängen, men det kan ju nog vara bra att babyn har en egen säng också, ni vet, att slänga babyns kläder i eller nått.. Haha. Nej men Lo sov nog mycket i egen säng, Gry däremot hade bara en bedsidecrib och sen ingen spjälsäng utan nästa säng blev en juniorsäng. Barn är ju så olika.

2. Bäddset – två eller t.o.m. tre bäddset kan vara bra att ha hemma eftersom barnen ju kissar på sig och spyr osv.

3. Spjälskydd – Det hade vi både på Los spjälsäng och Grys bedsidecrib. Så att barnen inte fastnar mellan spjälorna.

4. Babyskydd – Bra att ha om man har tänkt transportera bebisen i bilen.

5.Filtar – Under spädbarnstiden kan det inte bli för många filtar.

6. Vagn – Vissa klarar sig utan vagn, inte vi! Vi har haft många olika vagnar och hade ju även syskonvagn ett tag.

7. Lakan – Några lakan till babyns säng ska man nog ha hemma.

8. Solskydd till bilen – Absolut nödigt om man får bebis som oss, under vår och sommartid!

9. Åkpåse – Jättebra att ha i vagnen. (Om man väljer mammalådan kommer det med en där.) Vi har även sedan haft en vår/höstpåse som vi älskar. Och en vinterpåse.

10. Lakanskydd – Bra att ha i sängen där bebisen sover så man inte måste byta precis allt om blöjan läcker.

11. Skötväska – Jaa ett måste för oss iaf! Vissa använder ju en vanlig väska som skötväska, men nej det skulle jag inte rekommendera. Älskar att ha många fack och fickor så det kan vara organiserat i väskan.

Något jag inte har på listan är en ergonomisk bärsele. Den har varit guldvärd hemma hos oss. Speciellt när vi fick andra barnet. Lite leksaker är ju också jättebra att ha. Och KLÄDER såklart! Ska göra ett separat inlägg om vilka kläder jag tycker har varit bra att ha hemma inför babyns ankomst.

 

/ Carro

En blivande 2 åring

Morgonstund har guld i mun ♥ Och lite gröt! Oj vad jag tycker det är skönt när Gry ännu äter gröt morgon och kväll, det är ju så enkelt. Lo var likadan, fram tills dess att hon blev två år. Då var det färdigt med gröt för hennes del! Hon vägrade äta det längre. Så nu är jag rädd att Gry kommer bli likadan, hon fyller ju 2 år om två veckor.. Det var mycket Lo slutade med när hon blev  två, tutten, tuttflaskan, blöjan och sina sovturer på dagen! Känns nog som att Gry är helt redo att sluta med blöjan men att sluta med sovturen på dagen är inte aktuellt. Och gröten får gärna hänga med tills vidare den också. Tutt har hon ju aldrig tagit och tuttflaskan är inte så viktig för henne så där har vi ju direkt två mindre saker att tänka på.. Men men inte har vi brått med något!

Regnet öser ner på utsidan så denna morgon har vi myst här inne med spelen jag köpte åt flickorna i Stockholm, frukost och böcker. Lo är ledig från dagis idag, så idag kommer Fia och barnen över för lek och kaffe. Perfekt fredagsförmiddag på inkommande med andra ord!

/ Carro

Att få barnen att somna själva

Hej! Det är ju förstås besvärligt om man känner att man har mycket man vill hinna få gjort efter barnen somnat på kvällen, om nattningarna drar ut jättelänge på tiden. Helst skulle man ju nog kanske vissa kvällar bara bädda ner barnen, prata lite m dagen, sjunga en sång och sen säga gonatt, och låta barnen somna själva.

Men jag är säker på att det där är väldigt individuellt från barn till barn om det fungerar. Ta t.ex. Lo, om jag inte minns helt fel så nattade vi henne på så vis att vi läste, sjöng och pajade på ryggen men aty hon somnade själv mellan det att hon var 1 tills det att Gry kom till världen när Lo var 2 år och 2 månader. Hon kunde tillochmed säga åt oss att vi ska fara och sova! Dvs gå ut ur rummet. Ibland satt vi såklart med henne tills hon somnade ifall hon ville det, men i regel somnade hon efter att vi hade läst en bok, sjungit en sång och sedan sagt gonatt. Och ja, var ju nog ganksa skönt, speciellt eftersom att jag var gravid och väldigt trött.

Sen när Gry kom så ändrade ju allt och det var vi ju nog beredda på. Hon ville börja sova i vår säng med mig och Gry, och ville att vi skulle ligga bredvid henne tills hon somnade. Och sen dess är det på så vis vi har fått göra, ja, förutom att hon inte vill sova i vår säng längre. Men hon vill att vi sitter bredvid tills hon somnat. Och då gör vi nog det.

Nu när jag var i Stockholm så gick det bra att R nattade henne och sen sa gonatt och gick ut ur rummet och nattade Gry, men när vi båda är hemma så vill hon nog att R sitter med henne. Ja, vad ska jag säga om det då. Vi väljer nog att göra så som barnen egentligen vill (bara det är i deras rum/säng). Nattningsproceduren är ändå en så intim och viktig sak för oss så för oss är det viktigaste att barnen känner sig trygga och glada när de somnar. Med Gry har vi inte ännu ens försökt ha henne att somna själv så kring henne har jag ingen erfarenhet av att hon somnar själv.. Men när vi väl märker att hon blir redo för det så kör vi nog enligt mina tips nedan ⇓

Jag tror det är viktigt att barnen känner sig trygga, så om det är så att du vill att hon somnar själv skulle jag väl säga att: 
– Ha samma nattningsrutin samma kväll
– Säg på förhand vad som kommer att hända ”Nu läser mamma 2 böcker och sjunger natisången, sen säger vi gonatt”
– Efter att ni sagt gonatt och du gått ut, svara ändå alltid på barnets rop när hon ropar efter dig. Kukka in genom dörren och säg ”mamma är nog här och städar bort i köket” eller nått sånt
– Om barnet blir jätteledset så gå in och ta upp barnet och trösta och fråga vad det är som känns dåligt. Kanske vill inte barnet somna själv helt enkelt? Då är väl barnet inte redo för det och du kan ju ha henne i famnen en stund och bekräfta känslorna ”Känns det ensamt att somna själv?” ”Tycker du det känns mörkt här i rummet utan mig? Ska vi ha på en lampa?” 

Jag tror det viktigaste när barnet ska somna själv är att hon vet att du är där nära och kommer när hon ropar. Kanske testar hon det några (typ 1000 hehe) gånger, kollar så du verkligen är där. Då är det viktigt att hålla humöret uppe och visa att du inte tycker det är jobbigt när hon ropar, utan du kommer och bekräftar det hon känner och visar att allt är ok. Med tiden så behöver hon ju inte kolla din närvaro längre för hon litar på att du nog alltid kommer då hon är ledsen..

Hur tänker ni andra kring detta med att barnen somnar själva? Från vilken ålder har era barn blivit redo för det? Dvs att man såklart nattar och säger gonatt och allt vad det innebär för barnet men just att man inte sitter där tills de är i djupsömn ♥

Här har jag tidigare skrivit ett bra inlägg kring ämnet, när en av er hade frågat om vi låter våra barn gråta på kvällarna.

/ Carro

Idag känner jag mig otillräcklig

Denna dag. Oj denna dag. Vad ska jag ens säga. Har känt mig så otillräcklig, handfallen och TRÖTT. Båda barnen är krassliga, båda barnen gråter, alla skriker, nån ska tröstas, det är råddigt och bara kaos. En vill gå ut, den andra vill stanna inne. En vill äta det, den andra nått annat. Jag har då gjort något som varken dera vill äta.. Ligger här nu och bara tänker på alla situationer idag som jag borde ha gjort/hunnit hantera på ett annat sätt.

Int är det konstigt att alla säger att småbarnsåren går snabbt, man hinner ju knappt stanna upp i vardagen och andas. Det är rutiner, högt tempo, städning i ett, någon ska ha hjälp där, en annan behöver uppmärksamhet här, maten ska lagas, pottan ska tömmas. Hela tiden nått. Men, det har ju sin charm, speciellt på så vis att vi är två om denna bergochdalbana. Tänk sen när vi stiger av sen. Han och jag. Och barnen åker iväg på egna äventyr. Då kommer vi se tillbaka på denhär tiden, och alldeles säkert vara en av de som säger ”njut, för det går alldeles för snabbt..”

Jag hoppas ändå att jag sen i framtiden kan se tillbaka på mig själv som jag är nu och tänka; ”Varför var du så hård på dig själv? Du gjorde ett grymt jobb. Dina barn kände sig sedda, älskade och trygga och du ville det bästa för dem. Det var ju det som var huvudsaken.”

 

/ Carro
View Post

Babybubblan är inte bara rosa, den har alla möjliga färger

Allt vi måste tala om görs i stolt samarbete med Mumin baby blöjor 

I samband med dagens avsnitt av vår podcast ordnar vi en grym tävling på vår Instagram, du kan nämligen vinna en hel månads förbrukning av Mumin baby blöjor åt ditt barn i valfri storlek! Gå in på vår Instagram @alltvimastetalaom för att vara med och tävla! ♥

Dagens avsnitt av podden heter ”Babybubblan är inte bara rosa” och handlar om första tiden med ett helt nytt litet liv. Från det att förlossningen tagit slut och livet som en familj börjat. Om hur de flesta har en tanke om att få upp babyn på bröstet direkt, men att det inte alltid blir så.

Jag berättar om de hemska känslorna jag fått av att vi inte fick den där stunden alla pratar om, när man får upp sitt barn på bröstet efter en 9 månaders längtan. Istället blev det akut snitt och min baby fördes till barnavdelningen. Känslorna svämmar över för mig när jag berättar om de 7 timmarna som följde innan jag fick upp henne på mitt bröst trots att hon mådde bra och låg utan nån sorts uppkoppling, i en ensam säng på barnavdelningen och fick ersättning i flaska. Ingen hade nångång berättat åt mig att det kan ta flera timmar innan mamman och babyn förenas efter förlossningen – helt utan medicinsk orsak. Och ingen hade berättat åt någon av oss att babyn som kommer ur ens mage är ju faktiskt din egen, inte BBs. En så självklar sak egentligen, men så svårt att fatta som nybliven förälder.

Första mötet med Lo, som jag talar mycket om i avsnittet:

Rebecka berättar om hur tuff deras start var med första barnet, med klippt underliv, sömnlösa nätter, amningsproblemen och ensamheten som kom på köpet i.o.m. allt det. Rebecka berättar ingående om hennes upplevelser hos amningspoli i Vasa, och hur det fick henne att inse hur mycket amningen är värd för henne, hur mycket är det värt att kämpa? Förutom allt det blir det snack om hur det större barnet reagerade när lillasyskonet kom hem, omställningen från ett barn till två, tiden efter ett kejsarsnitt och mycket mera.

En stor del av dagens avsnitt går också åt att jag för första gången öppnar upp och berättar om min förlossningsdepression som jag fick efter andra barnet. Förlossningsdepressionen som kom som en blixt från en perfekt klarrosa himmel. Hur den tog sig i uttryck och hur jag gjorde för att komma ur den..

Det och så mycket mer, i ett av våra mest känsloladdade avsnitt hittills. Ska du bara lyssna på ett av våra avsnitt, då borde det vara detta ♥

Vi vill här också passa på att tacka för de fina orden om podden
som publicerades i HBL här om dagen! TACK!
Du hittar artikeln här!

/ Carro