Ett viktigt brev för framtiden

Oj vad jag njuter av att vara mammaledig. Vaknar varje dag så tacksam (och trött hehe) över att kunna vara hemma med barnen! Jag var riktigt tvungen att skriva ett brev åt mig själv igår för att kunna läsa det åt mig själv i framtiden. Ett brev där jag skrev att jag nog tar vara på tiden, fokuserar på barnen till 100 %, njuter och uppskattar varje dag. Så att jag sen i framtiden inte ser tillbaka på den här tiden och är osäker på om jag verkligen uppskattade att vara hemma. Är så rädd att jag kommer att glömma det och tro att jag bara ”hassade bort” småbarnsåren med massa annat.

Tror nämligen att det är ganska vanligt, ni vet, att man glömmer. Att man sen ser tillbaka och är ledsen över att man inte tog vara på tiden tillräckligt, att man inte uppskattade vardagen med barnen tillräckligt mycket.. Fast man nog gjorde det! Eller ja, vad vet jag vad andra gör.. Men jag känner mig själv och kan tänka mig att såna tankar kommer att komma till mig om 10-20 år, då är det bra att ta fram brevet och påminna mig själv om att jag visst gjorde mitt bästa och att jag visst uppskattade det lilla i vardagen med mina små. ♥

 

Öroninflammation och atopisk hy

Vi har hunnit med mycket idag. Jag och Lo hade egentid vid dagklubben – väldigt uppskattat av oss båda. Väl hemma var vi ute och planerade terrasstaket med pappa och mannen. När vi hade det klart visuellt var det dags att få ner det till pappers.. Så vi gick in, Robert gjorde mat och jag och pappa skissade. Nu har vi en ritning så får se vad det blir till. Då när Gry låg där och lekte så såg jag att hon såg så konstig ut under ögonen. Som små röda prickar. Jag tog av henne kläderna och såg att hela magen, ryggen, baken och nacken var full av prickar. Fick näst in till panik inombords och tog upp telefonen och ringde till hvc direkt. Där fick jag order om att komma in på en gång.

Och vi fick konstaterat att hon har öroninflammation, virusnippor och atopisk hy. Det som läkaren nu ansåg är atopisk hy har hon haft sen hon var ca 3 månader. Små röda kruttorra fläckar som förflyttar sig över kroppen. På andra läkargranskningen visade jag ju såklart upp det och han han ville att jag skulle smörja med kortison, det kommer jag dock inte göra utan vi har smörjt med bassalva. Läkaren idag sa dock att jag ska smörja med locobase. Har jag nån läsare vars barn haft liknande? Vad har ni smörjt med? 

Nå, redan för 2-3 veckor sen då jag var till jouren med henne så hade hon början till öroninflammation, och tydligen har det inte ännu gett med sig. Då skrevs det inte ut nått utan läkaren tyckte att vi ska vänta och se om det vänder av sig själv men nu så skrev läkaren ut en antibiotikakur. Hon har uppenbarligen besvär av öronen så det är skönt att hon äntligen får bli av med det. Hennes förkylning som aldrig verkar gå om skulle ju vi gärna slippa så hoppas det far nu i.o.m. att öroninflammationen ger sig. Hon har varit förkyld sen 9 april.. Huhu min lilla, aldrig kul när de små är sjuka. Hon är så slö nu, både med tänderna, förkylningen och ja, öroninflammationen som vi inte ens visste av. Hon vill inte äta nån vanlig mat utan hennes födointag är i stort sätt bara amningen. Men det är väl ok? Hon är ju ändå bara 8 månader.

Både Lo och Grys byxor från bästa Maxomorra! (Adlink) 

Lunchtips för barn?

Något jag sällan har motivation för, det är att göra lunch när jag är ensam hemma med barnen (jag gör såklart lunch, men ofta blir det ”nått av detdär vanliga”). Dels för att Lo i flera månader ätit som en myra och dels för att jag själv inte är så hungrig vid lunchtid längre. Kanske eftersom att jag inte ammar lika mycket som förut. När Robert är hemma är det ju roligt att fixa lunch för han uppskattar ju alltid maten och äter med god aptit (förutom då jag gör Janssons) men Lo däremot, jaaaa, jag förstår inte varifrån hon får sin näring om jag ska vara ärlig.

Hon äter ordentligt ungefär var tredje, fjärde dag. Äter hon bra med lunch vägrar hon middag, har hon ätit bra med middag dagen innan vägrar hon lunch. Inget jag tar desto mer stress över men det drar ju som ni förstår ner motivationen att göra nytänkande och rolig lunch när man ändå får sitta och äta ensam när hon tagit sina två tuggor och druckit upp sin mjölk och sagt ”mamma va jag e mätt i magen nu, tack tack” Hmmmm. Säkert mätt :)))

Jag kör ibland med att jag formar maten som t.ex. en traktor, Elsa eller nått annat hon gillar. Hon får plocka mat åt sig själv, hon får äta med händerna om hon så vill, vi har ingen frustrerad stämning kring bordet fast hon äter dåligt utan det är väldigt avslappnat. Okej, försöker jag bevisa för nån att jag gör mitt bästa här nu eller vad håller jag på med? Eh.

Hon äter inte såser, hon gillar inte kött förutom då det är i köttbullar eller korv, hon äter inte kyckling, ris, sallad, potatis ytterst sällan, lasange eller annat ”geggigt”, ägg.. Listan kan göras lång. Det är väl egentligen lättare att säga vad hon äter: Spagetti, nudlar, spenatplättar, köttbullar, lördagskorv, knackkorv, makaroner, plättar + lite till. Sen äter hon frukt och gurka också. Men japp that’s it.


Så, tro det eller ej men nu behöver jag faktiskt era bästa lunchtips för barn!

Släng ur er förslag på lunch som era barn gillar och inte kan få nog av? Sånt som ser trevligt ut och också smakar gott för de små munnarna. Behöver varken vara eko, vege, hemlagat, djupfryst.. Jag har inga krav, bara det är gott och bra för de små! I neeed heeelp. 

Äter era 2-3 åringar bra? Ibland känner jag mig hopplöst ensam med situationen kring Los lilla aptit. (Obs. är som sagt inte stressad eller orolig över att hon äter så lite, utan tycker väl bara det kunde vara bra och kul om hennes aptit skulle öka.)


Hittade denna lista för några månader sen, och den har hjälpt oss mycket med hur vi ska agera/tänka vid matsituationer. Vid måltider går jag mycket efter det här tänket att inte kommentera så mycket. Utan hon får ta det i sin takt och utforska maten på egen hand. Märker ofta att ju mer man kommenterar desto sämre äter hon..

Här är 11 saker du inte ska säga till ett barn som krånglar med maten:

1. ”Ät ordentligt nu, så att du orkar leka sen”

– De flesta försök att heja på barnet att äta mer är tveksamma, även om jag verkligen förstår varför det är frestande. Men kanske åt barnet mycket till mellis och orkar bara en tugga middag? Om portionen blev liten, fråga hellre: känn efter, är du verkligen mätt? Så att barnet får öva på att tolka sina hunger- och mättnadssignaler, säger Sara Ask.

2. ”Lek inte med maten”

Bordskicket kan vänta tills barnet blir äldre – ett litet barn behöver bekanta sig med maten och utforska den med alla sinnen. Låt hellre barnen äta med händerna istället för att tjata om kniv och gaffel.

3. ”Se så fint storebror äter”

Att äta är olika lätt för olika barn, så det kan vara stor skillnad mellan syskon – inte minst på grund av ålder och gener. Petighet går i arv, liksom känslighet mot vissa smaker och därför kan det vara stor skillnad mellan olika syskons förhållande till mat. Att jämföra barnen med varandra är därför orättvist och signalerar att det ena barnet är bättre än det andra.
– Storebror och andra vid bordet är förebilder ändå, utan att man behöver prata om det. I bästa fall smittar storebrors matglädje av sig, även om det kan ta lång tid, säger Sara Ask.

4. ”Vill du ha en macka istället?”

Många barn föredrar en välbekant macka framför en ny, obekant och lite läskig maträtt. Men börjar man erbjuda smörgåsar istället för mat finns det risk för att det blir många mackmiddagar.
– Ett annat trick jag gillar bättre är att försöka se till att det alltid finns åtminstone en eller ett par saker barnet brukar acceptera vid bordet. Serveras en gryta kanske det också finns ris, en skål finhackade nötter, ägghalvor eller något annat barnet kan äta sig mätt på om grytan var för skrämmande, säger hon.

5. ”Om du inte smakar blir det ingen TV ikväll”

Såväl hot som mutor signalerar att maten är så otäck att den kräver antingen belöningar eller bestraffningar för att kunna ätas upp. Det må vara effektivt i stunden, men tar kål på barnets matglädje i längden.

6. ”Ta några tuggor till nu – för mammas skull”

Barnet ska äta för sin egen skull, inte för att göra någon annan glad – inte ens sina föräldrar.
– Däremot är det toppen om mamma eller pappa äter sina egna tuggor. Som förälder är man en jätteviktig förebild, inte minst vid matbordet. Djurungar vill se sina föräldrar äta och sedan göra likadant – det är samma sak med människobarn, säger Sara Ask.

7. ”Grönsaker är ju jättenyttigt”

Att poängtera hur hälsosam maten är får små barn att äta mindre, inte mer. En amerikansk studie från 2014 visar att barn äter mer från en skål med morötter om den ställs fram utan några kommentarer, jämfört med om barnen först fått höra en saga som handlar om hur nyttigt det är med morötter och hur stark man blir av dem.

8. ”Du får inte gå ifrån bordet förrän tallriken är tom”

– Här är det jätteviktigt att låta barnet lyssna på sina mättnadssignaler, annars lär sig barnet att det viktiga är att tallriken är tom – inte att hen ska anpassa mängden mat efter vad som känns skönt i kroppen. Tids nog lär sig barnet ta lagom mycket mat, poängterar hon.

9. ”Tänk på alla svältande barn som inte får någon middag”

– Jag vet själv hur lockande det kan vara att upplysa våra privilegierade barn om hur bra de har det, men jag tror det finns bättre platser än matbordet. Risken är att det skapar mer skuldkänslor än matglädje.

10. ”Jag blir så orolig när du inte äter”

Det må vara kärleksfullt menat, men att uttrycka oro inför sitt barn kan skapa skuldkänslor som ett barn inte ska behöva bära. Diskutera hellre din oro med andra vuxna, när barnet inte lyssnar. Är du verkligt orolig, så ta upp problemet med barnets husläkare eller BVC-sköterska.

11. ”Nej, du får ingen mat nu – du skulle ha ätit bättre vid middagen”

Att skicka sin son eller dotter till sängs med kurrande mage för att bevisa en poäng är lite väl hårt mot ett litet barn, som inte har hunnit utveckla en vuxen människas konsekvenstänk.
– Hos oss blir det ingen macka en halvtimme efter maten, men däremot erbjuds det alltid något, till exempel en macka, frukt eller yoghurt innan läggdags för att ingen ska behöva lägga sig hungrig, säger Sara Ask.

Så länge ditt barn växer och utvecklas som det ska, orkar röra på sig och ser ut att må bra, så är risken liten att barnet skulle lida av näringsbrist. Men om barnet verkar må dåligt och du misstänker att en fysiska eller psykiska besvär kan ligga till grund för matproblemen, vänd dig till BVC eller barnets läkare – som då kan ta ställning till om ni bör träffa en logoped, dietist, barnläkare eller psykolog.

Källa. 

Vår bästa tid är nu

Denna dag alltså! Det har varit fullt ös medvetslös från morgonen tills klockan 21 ikväll. Imorse vaknade jag av Lo ruskade om mig och viskade ”mamma kom så smyger vi till soffan och muuuser innan Grynissi vaknar” och vem tackar nej till en sån invite? Inte jag! Så vi mös där en stund innan vi hörde en liten en som jollrade i sovrummet. Vi hann muuusa en stund där med innan det var dags att klä på oss och traska över till bästa grannen på lek och fika med knaperlåådo.

Då vi gick där längs vägen och solen sken på oss och vattnet rann bredvid så fylldes hela jag med en sån otroligt stark tacksam ta-vara-på-stunden-känsla. Jag sög verkligen i mig stunden. Att jag får gå här med mina två barn, ta emot våren tillsammans, höra svanar som flyger ovanför oss och höra Los fagra stämma ”mamma dendär kakkiklöntten håller på å smält och den är formad som min bokstav”. Jag är så glad över att faktiskt vara hemma med barnen.

Känns ju kanske lite som om jag inte har några stora förhoppningar på framtiden när jag säger nästa sak, men låt gå ändå: Jag tror det här är den tiden i mitt liv som jag kommer se tillbaks på på ålderns höst och minnas som den allra bästa. Jaaaa jag tror faktiskt det! När det bara var vi dagarna i ända. Vi funderade, vi lekte, vi kramades, vi såg varandra utvecklas och växa. Vi var bara vi. Vi tog dagarna som de kom, hade inga måsten, ingen stress, lärde oss nya saker varje dag.. Och jag var den viktigaste personen i deras liv och de var de viktigaste i mitt liv. Och det är vår verklighet nu. Det kan ju inte bli bättre? Nåväl, jag hoppas att det kan det iaf, för i såna fall har jag väldigt ljusa dagar framför mig i livet.

Efter lek vid Fias så skuttade vi vidare några hus bort, till mina föräldrars. Där väntade mat och en ledig mommo för dagen! Moffan också iofs men han är ju pangare så alltid ledig 😉 Jag och pappa hoppade i bilen och åkte till stan på ärende. Gry hade varit ganska så missnöjd med moderns plötsliga försvinnande. Hon är väldigt mammig nujust den lilla, men absolut inte mig emot! Men lite jobbigt för henne när hon börjar sakna mig direkt trots att jag sagt hejdå. Men såklart väldigt svårt för en sån liten att förstå när hon är van vid att jag kommer vid minsta lilla ♥ Nå, hon sov gott när vi kom tillbaka så hon hade ju inte gått under helt. Vi fick gosa destomera sen när hon vaknade!

När vi sen kom hem mot kvällen så prickade vi in mannen ungefär samtidigt. Vi bestämde oss för att ta en kvällslänk i solen. Perfekt väder för det. Främsta orsaken till joggen var dock ändå att kaffet var slut och jag inte såg en morgon utan kaffe framför mig, så två flugor i en smäll – motion och köp av kaffe! Perfekt. När vi kom hem visade klockan 20.30 (!) och två barn med pyjamas under halarna sov redan gott.. Nu ska jag krypa i sängs, för en gångs skull sover Robert i vår säng eftersom vi lyfte Lo i hennes säng då när hon hade somnat. Men något säger mig att han får gå på soffan inatt ändå när juniflickan kommer trippandes..

Hoppas ni haft en go lillördag!