Man ger sig aldrig lös på en annan människas kropp

3 år. Vilken härlig ålder det här är. Det är så mycket känslor och tankar. Lo är så verbal och ibland säger hon så djupa saker så jag borde stanna upp och skriva ner allt direkt. Hon är både en snäll vän och syster. Något jag är väldigt glad över är det faktum att hon aldrig skulle ge sig på någon annan fysiskt (bucka, riva eller slå osv) förutom sin lillasysters händer som hon ibland tycker är på lite fel ställen.. T.ex. på bordskanten där hon sitter och pysslar.

Jag har sedan Lo var baby alltid varit noga med att förklara att man måste ha respekt för andra människors kroppar, och lika mycket respekt ska andra ha för hennes kropp. ”Man ger sig aldrig lös på en annan människas kropp” är en mening jag växte upp med, och det har kommit automatiskt för mig att jag säger det åt mina barn också. För jag tycker det är kort och enkelt. Man har helt enkelt inte rätt att på ett elakt sätt gå lös på någon annans kropp.

Nu när Gry är med så är det förstås lika viktigt för mig att säga åt Gry som det är att säga åt Lo. Gry vet ju egentligen inte vad hon gör nu när hon är så liten och råkar riva Lo, men jag tror hårt på att få in det från början, hur lite över gränsen det än är det hon gör. Både för att jag ska få det att komma automatiskt med Gry också, men också, det som jag tycker är nästan viktigare, för att Lo ska höra att jag också säger det åt Gry för att jag tycker att det är en självklarhet att Los kropp också ska respekteras, på på samma vis som jag förväntar mig att hon ska respektera andras.

Småsaker nu när de är små, men detta är något som jag hoppas de båda kommer minnas och ha i ryggmärgen genom hela livet sen.. Respekten för andra människors kroppar, men också respekten för den egna kroppen. Att veta att ingen har rätt att göra något mot deras kroppar som de inte vill.

Los härliga kläder kommer från bästa Maxomorra ♥ (adlink)

Egennyttiga barn

Påtal om punkt 1.. 

Lo har kommit på den idén att använda spisen som safeplace för hennes favoritleksaker, speciella leksaker och ja, bara massa random leksaker som hon inte tycker Gry eller kompisar ska leka med. Före kompisar kommer på besök så frågar jag alltid: ”Är det någon leksak du helst inte vill att någon annan leker med idag?” Så får hon ju välja ut dom sakerna som hon helst har för sig själv då före kompisarna kommit, så lägger vi undan dom. På så vis minimeras konflikterna avsevärt faktiskt. För då är det ju hon själv fått välja vad hon inte vill att de andra ska leka med och det som lämnat kvar, det har hon ju indirekt gått med på att de får leka med. Så det är ett tips om ni har egennyttiga barn!

Los mysiga outfit är såklart från Maxomorra

Giv mig ej glans ej guld ej prakt

Nä men okej. Giv mig styrka skulle rubriken egentligen vara, men nu blev det lite sång istället. Den här bilden passar så perfekt in på mig just nu:

Bara att vi kan byta ut det mot: Carro, the only one av Carro och Robert som know the true meaning of 24/7. Så känns det när Robert är på sina 24 timmars skiften, hehe. Nånä. Nog går det bra! Eller nu går det bra, resten av dagen har jag bara tänkt är den inte sluuuuuuuuuut snart?? Första gången jag tänkte det var klockan 2 på eftermiddagen så att.

Gry håller på att få sin tredje tand och både hon och Lo har förkylningar i kroppen = Extra gnälliga. Sen att jag låg och vände och vred mig till klockan 3 inatt p.g.a. oro gav ju ett fint plus på pigghetskontot och tålamodskontot denna fagra dag. Sen att jag började möblera om och grundstäda 3 rum i huset var ju också riktigt lyckat! Och att nattningen tog 1,5 timme! Jeee! Tummen upp för denna dag!

Imorgon tror jag dock det blir bättre. Robert kommer ju hem på morgonen, och jag ska både på kaffe med Brasko Jr. och sen till Cissis på klänningsprövning. Så, några timmar hemifrån kommer sitta som en smäck! Har inte varit ifrån barnen på ja, cirka 4-5 veckor? Eller är det ännu längre.. I don’t even know. På lördag väntar ju dock bröllop och jag ser så otroligt mycket framemot det! Ser dock inte framemot att sitta och fundera på om Gry gråter efter sin moder.

Fast nog är dom mitt bästa team för det. ♥

Barn är inga små vuxna

Kom över en artikel fredagen till ära som förklarar en massa saker kring småbarn så bra. Behövde verkligen läsa detta idag. Veckan har varit otroligt jobbig sett till min och Los dynamik. Hon har varit förkyld, jag har haft huvudvärk och en visdomstand som bråkat. Hon har varit trött och hungrig, och det har tagit sig uttryck i skrik och gråt. På kvällarna har jag varit så dränerad på energi av den enkla orsaken att när hon har sina stunder så tar det otroligt mycket energi av mig att hålla mig lugn och inte skrika tillbaka.

När man efter 100e gånger hör henne skrika i full hals om något helt löjligt så vill jag egentligen bara dunka huvudet i väggen, ta en kappsäck, slänga kläder och tandborste i den och smälla dörren bakom mig, och före jag backar ut från gården vill jag bara skrika några välvalda svärord. Men, istället för att få utlopp för min irritation så är det bara att ta djupa andetag och gå ner på hennes nivå och tala lugnt och försöka vänta ut det och sedan kramas. Och jaa, jag säger då det, det är så svårt vissa gånger.

Jag fick iallafall mycket pepp, ork och mer förståelse för Lo efter att jag läste den här artikeln! Här kommer några tänkvärde utdrag ur texten..

”– När barnet börjar kunna ta in fler perspektiv och känslor samtidigt, ungefär i åldern fem till sju år, då har det mognat och är redo för nästa fas i utvecklingen.
Innan dess är Gordon Neufelds råd att inte dämpa barnets starka känslor, utan låta dem få komma ut; att finnas till hands för tröst och närhet, och att framför allt sätta gränser när barnet riskerar att skada sig själv eller andra.”

”Han tog även upp frågan om trots, och vilken roll det spelar i ett barns utveckling.
– Små barn i två-tre-årsåldern är extremt känsliga och reagerar starkt mot allt som det upplever som tvång eller press, sa han.
– Ta det bara lugnt. Den här fasen är helt naturlig och går över när barnet är mellan fem och sju, och har lärt sig att möta motgångar med tårar i stället. Se bara till att barnet kastar saker på golvet eller väggen i stället för på andra.”

”Uppfostringsmetoder som bygger på separation eller hot om separation är Gordon Neufeld en stor motståndare till.
– Det gör att barnet lyder för stunden eftersom rädslan för separation från föräldern är större än allt annat. Men det är en genväg som inte hjälper barnet på sikt, sa han.

Vad ska man då göra när barnet låser sig och inte vill göra som föräldern säger?
– Gå nära barnet och ändra dynamiken. Ta dig tiden att gå in i ett samspel; lyssna, lek lite, och skapa närhet. Sedan får du med dig barnet på det allra mesta, sa han.”

”Eftersom behovet av närhet är så starkt, lägger barnet ner massor med energi på att antingen upprätta närhet eller på att på olika sätt kompensera för bristen på närhet. Därför är det, menar Gordon Neufeld, viktigt att låta barnet vila från det arbetet.
– Hur ger vi barnet den här vilan? Genom att ta ansvar för relationen och skapa mycket mer närhet än barnet efterfrågar. Annars får vi alfabarn, som kan verka självständiga men som i själva verket ersatt närheten till vuxna med närhet till andra barn, sa han.”

Läs hela artikeln här.