När man måste vakna upp lite

Att laga mat med barnen närvarande är ju alltid en fin tanke, lite mer kaOsartat sen när man väl är igång.. I förmiddags gjorde jag och Gry potatis och köttbullar. Varje potatis har ett bitmärke eller två, och köttbullssmeten hamnade på en del andra ställen än i stekpannan.. Men nog är det roligt ändå, om än lite mer energikrävande än då man gör mat själv. Dock tror jag stenhårt på att det är bra för barnen att få vara med vid matlagningen, både för att lära sig och för att maten eventuellt ska smaka bättre då de vet att de var med och gjorde den.. (Kan också smaka sämre om de råkat hälla i för mycket salt eller peppar, hehe.)

Robert tog barnen under den användbara armen och styrde kosan till butiken för veckohandling just, så att jag skulle få jobba ostört här hemma. Vi pratade länge igår om hur jag ibland kan tycka att mitt arbete med bloggen, some, mejlen, samarbeten osv inte prioriteras så högt här hemma. Varken av mig eller honom. Trots att jag vill ha det som en hög prioritet. För min blogg och arbetet kring den.

Hittills har det mest varit så att jag gör det när jag hinner, eller när barnen somnat för natten. Vilket leder till att jag sitter uppe allt för länge. Och ofta när jag tycker att jag hinner under dagen så kommer ändå nått av barnen och vill ha min uppmärksamhet. (Detta alltså när Robert är hemma och leker med dem, jag bloggar inte när jag är ensam med barnen.) Och det är inte alltid så kul att säga ”jojo mamma kommer strax jag ska bara…”

Så istället försöker vi från och med nu att Robert och barnen går ut, och jag får sitta här inne och planera och göra det jag ska, eller att jag går ner i kontoret i källaren och pynjar på där. Allt för att det inte ska bli den där situationen när barnen blir frustrerade och gnäller att jag ska vara med, och jag sitter och får skuldkänslor och inget arbete blir gjort..

En annan sak vi kom överens om igår är att vi måste sätta bort våra telefoner när barnen är med. Har blivit allt för mycket pill på mobilerna den senaste tiden! Speciellt när jag tar upp och börjar svara på mejl, godkänna kommentarer osv osv.. Och Robert som .. gör sitt. Vet ej vad han gör, haha. Nä, men det känns skönt ändå att ta en paus tillsammans, ”vakna upp” inse sina brister och tänka; Hur kan vi bli mer närvarande föräldrar? Och sen sätta riktlinjer och följa dem.

De två riktlinjerna vi gjorde igår var
1. Aldrig någon telefon med vid frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmat
2. Aldrig en telefon mellan en själv och barnet

Jag tänker att sålänge man ändå ser till barnens bästa och märker när något kunde göras annorlunda och arbetar för att ändra sig, så är man på väg åt rätt håll i sitt föräldraskap. ♥

Hur har ni det med telefonerna hemma? Har ni med er telefonerna när ni umgås med barnen? Eller ligger telefonen mest på bänken? OBS. Dömer ingen i denna fråga, alla gör exakt som de vill, och jag erkände ju själv just att det blivit way to much av telefoner här den senaste tiden, men nu blir det ändring på det!

Längtan efter att vara någon annan än ”bara mamma”

En dam på jobbet frågade hur länge jag hade jobbat där nu, 5 månader kom vi fram till?! VA? Snart ett halvt år redan!

När jag gick på mammaledigt då jag väntade Lo, så tänkte jag att jag nog aldrig kommer längta tillbaka till ett jobb igen. Och ja, jag trivs nog otroligt bra med att vara hemma med barnen, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra, men.. Minns att jag innan Gry fyllde 1 år, hade tänkt att det skulle vara skönt att börja jobba nått smått igen t-v-å gånger. TVÅ gånger hade jag tänkt så sen jag blev hemma pga pregofiering 2013!?

Och gissa om jag och Robert har haft våra dispypter om just detta! Främst pågrund av min frustration om att han är brandman Robert i sitt jobb, coach Robert på sitt gym och pappa här hemma. Han ÄR 3 olika roller som han får växla mellan. Och vad var jag? En mamma*. Rätt och slätt. Aldrig Carro. Jag hade inte ens tid att vara annat! Och det gjorde att jag började tappa bort mig själv. Det var där runt Grys ettårsdag som jag verkligen kände att jag MÅSTE få vara nått annat än bara en mamma nu. Trodde verkligen aldrig att jag skulle längta efter att jobba igen, men ser ni, den som väntar på nått gott..

Så jag ringde mitt gamla jobb, som jag hade innan jag blev sjukskriven med HG, och sa att nej nu skulle jag vilja börja jobba! Finns det något ledigt, vadsomhelst, så tar jag det.

Och på den vägen är det. Sen dess har vi pusslat, funderat och mårat på. Och fått ihop det på ett så bra sätt som vi inte ens trodde var möjligt! Jag jobbar nu cirka 3-4 kvällar i veckan och jag trivs så otroligt bra. Det är skönt att åka hemifrån, och det är såå skönt att komma hem sen igen ♥

* Observera att jag absolut inte förminskar det att man ”bara” är hemma med barnen, absolut inte. Det vet ni att jag inte gör. Kolla in denhär videon, tycker den är så himla fin på ämnet om att ”bara vara en mamma” ♥

 

Maxomorra återförsäljare i Finland

Ni är många som både mejlat och kommenterat och undrat om jag kan tipsa om återförsäljare av Maxomorra i Finland. Nu har jag mejlat Stephanie på Maxomorra Finland och fått svar! Så jag infogar listan över Maxomorra återförsäljare åt er här.


Jo absolut är kommer en lista på återförsäljare!
JesperJunior Kuopio och Jyväskylä. Jyväskylä får sin första leverans denna månad: Spring B www.jesperjunior.fi  Nu finns produkterna inte på jesperjunior.fi utan enbart i Kuopios och Jyväskyläs butiker.
Tikkunekku www.tikkunekku.fi
Lastentaikamaa www.lastentaikamaa.fi
Royalkestot www.royalkestot.fi
Tenavalinna www.tenavalinna.fi
Ratkiriemu www.ratkiriemu.fi
Sen finns det 2 återförsäljare till som har ett visst Maxomorra sortiment (inte hela vår/sommar sortimentet utan lite olika produkter) Modakidz https://www.leikkikauppa.fi/ har ett visst sortiment av Maxomorra.

Home Fun i Jakobstad kommer att få in ett visst sortiment av Maxomorra nu  troligen i mars: https://fi-fi.facebook.com/HomeFun-387876414622458/ de har även en hemsida: www.majahome.fi

 

Maxomorras kläder är GOTS-certifierade vilket innebär att de hjälps åt att göra världen lite bättre, både för vår miljö men också för de människor som jobbar med produktionskedjan i Asien. GOTS har textilbranschens hårdaste krav på såväl hållbarhet som sociala faktorer.

GOTS garanterar:
– Ekologisk bomull
– Återvunna fibrer
– Spårbarhet längs hela produktionskedjan
– Inga giftiga eller skadliga ämnen
– En lön man kan leva på
– Reglerade arbtestider
– Säkra och rättvisa arbetsförhållanden
.. Och mycket mera!

Läs mer om märket Maxomorra här.

Läs ett av mina mest lästa inlägg om Maxomorra här; Från Hjärtat, om Maxomorra. ♥

Stephanie och jag kom också överens om att ordna en Maxomorra tävling åt er, mina läsare, inom en snar framtid! Så känner du dig sugen på att få hem lite goa Maxomorra kläder så håll utkik här på bloggen.. ♥

Och hur går det med kvälls- och nattamningen då?

Man vet att jag har ett projekt på gång när bloggen står tom i flera dagar. Och så är även fallet nu! Jag har såklart påbörjat målandet av sovrummet! Och det blir verkligen så mycket bättre än jag ens hade föreställt mig. Men, med två små, jobb och en man med endast en arm till förfogande tar allt såklart lite längre än vanligt. Men men, ingen brådska. Ett varv har jag kvar och sen börjar det vara på raden.

Lagom tills jag nu håller på att ställa i ordning sovrummet så har Gry börjat sova halva nätter i sitt eget rum! Ok, vill ju inte jinxa något nu, men två nätter har hon varit nöjd i eget rum och jag hoppas förstås att det fortsätter. Jag skrev ju om att vi tänkte försöka sluta nattamma då Robert började på ambulansen, men vi hade ju inte tagit hans tävling i beaktande, så att han skulle börja sova knyckiga, havdana nätter innan en stor tävling var ju inget alternativ. Så vi sköt upp det tills efter tävlingen.. Tänkte vi. Det gick ju inte heller enligt planen eftersom han nu har sin arm i ett paket. Att vagga och trösta med en gipsarm på magen är ju inte att rekommendera. Så jag har helt enkelt tänkt att jag sköter det på egen hand. 

Jag har börjat med att göra så att jag nog ammar henne på kvällen, men att jag tar bort bröstet innan hon somnar. Så hon somnar inte med det i munnen. Sen har jag försökt flytta henne i eget rum, och när hon sen ska äta första gången (efter typ endast en timme) så har jag tagit henne i min säng och gått och sova själv på samma gång (= tidiga kvällar för mig). Sen har det nu blivit så då att jag inte tar henne i min säng alls, utan jag ammar henne första och andra gången i hennes egen säng. Och sen tredje gången tar jag henne med mig..

Igår hände det dock ett stort framsteg!

Jag var ijobb och fammo och faffa var här och skötte (eftersom Robert var och hämtade min syster och hennes man från flygplatsen.) När jag kommer hem från jobbet så ligger Gry och sover i sitt eget rum! Då hade hon och fammo legat och läst i vardagsrummet, och när Gry börjat se lite trött ut så frågade fammo om de ska gå i sängen och läsa istället? Så tog vår lilla dam kudden under armen och fammos finger i sin hand och gick till sin egen säng!! *Imponerad moder här hej* Sen hade de läst boken 10 minuter och sen föll ögonlocken på den lilla damen fast.

Så, ljuset i tunneln känns nära nu! Och känns bra ändå att vi gör detta på ett sätt som inte innefattar gråt. Det jag alltså försöker uppnå, för de som inte hängt med, är att få henne att kunna somna lika lätt utan amning som med amning. Och att få bort nattamningen. Att helt sluta amma har jag inte brått med.

 

Spontan rörelse är den bästa

Inlägget i samarbete med Suomen voimistelutuote

Våra barn har sen födseln mer
eller mindre lärt sig att fysisk aktivitet är något roligt och en naturlig del av vardagen. Något som man inte måste göra utan något som man bara gör för att man mår bra och har glädje av det. Robert är ju på boxen i stort sätt alla dagar i veckan och för Lo är det en självklarhet att pappa är ”och gympar”. När hon själv fick börja på gympa nu vid 3 år kan ni gissa om hon var stolt! Och att hon får gympa med oss föräldrar gör det så mycket roligare. Vi rör på oss, gör det tillsammans, och det viktigaste, vi har roligt.

En sak som jag och Robert ofta pratar om här hemma, det är hur vi som föräldrar ska hjälpa våra döttrar till gott självförtroende och en trygg självkänsla. Robert tror stenhårt på att människan har större chans att få det från barnsben genom att ha hobbyn de trivs med och utöva rolig fysisk aktivitet utan press. Och forskning visar ju faktiskt på att han tänker helt rätt; barn som är fysiskt aktiva har en mer positiv självuppfattning än barn som är fysiskt inaktiva. Barn som är aktiva och rör sig mycket ges tillfälle att känna på och undersöka sin omgivning och bli trygga i sig själva.

Därför borde det vara viktigt att ha många olika rörelseaktiviteter för barn redan i 3-6-års åldern.  För att barn skall orka sitta stilla i dagis och skola behövs rörelse med jämna mellanrum. Det är ingen skillnad vad man gör bara hjärnan får de signaler som kroppen är i behov av. Barn behöver dagligen tillfällen att springa, klättra och hoppa. Att barnet får en positiv bild av rörelse i tidig ålder gynnar barnet när det blir äldre.  Därför försöker vi ”plantera” så mycket möjligheter till rörelse som möjligt här hemma. Vi har ju länge haft gymnastikringar hängandes i vardagsrummet, och det går inte en enda dag när vi har dem uppe, som de inte används. Är det inte Lo som hänger upp och ner där så är det jag som gör ringdips när jag går förbi. Det är så himla kul nu när Gry har börjat intressera sig för dem också! Hon snurrar runt och känner, klämmer och utmanar sig själv. (Det finns även ringar i plast som endast kostar 29,90 € just nu.)

Nu har vi också en pullupbar monterad i dörröppningen till Grys rum. Den hugger Lo gärna tag i, drar upp sig, hänger uppochner, klättrar upp och ner, snurrar hit och dit.. Stången går lätt att lyfta bort om den är i vägen. Nån har frågat oss varför vi har monterat den mitt i dörröppningen och inte högre upp, men för oss var det självklart att det är barnen som ska ha den rätta höjden vid stången. De ska lätt kunna grabba tag i den i förbifarten och göra volter och gympa lite. Spontan rörelse med andra ord!

En nytt tillskott i tillbehören här hemma är också en vit ribbstol som vi har monterat i Grys rum, som är bredvid vardagsrummet. Placeringen var väl genomtänkt på så vis att vi vill att den ska synas från soffan och köket. Barnen ska kunna slänga ett öga på den och bara rent reflexmässigt få för sig att de vill klättra, och hittills har det funkat. Både Lo och Gry klättrar upp som skott. Lo hänger, flänger och håller i sig med en hand där uppe, medan Gry ännu förstås är försiktigare, men jag måste säga att jag är imponerad över hur snabbt hon ändå vågade sig högst upp! Vi står alltid bakom henne och håller en stadig hand om hennes midja (även fast det blir väldigt svårt att sträcka sig då hon är högst upp eftersom den är 230 cm hög!) dock har hon ännu inte lärt sig hur man klättrar ner, så därför är det ju också superviktigt att vi alltid är med när hon klättrar. Men i sinom tid lär hon sig det också.

Från första gången vi hängde upp ringarna så var vi överens om att vi har högra handen på barnen så länge de behöver det, men att det själv måste utvecklas och lära sig i sin egen takt hur och vad de gör med redskapen. Det är ett måste för att minimera olyckorna och skadorna. När barnen själva får lära sig i sin egen takt så gör de ju endast sånt som de behärskar och kan inte mitt i allt få för sig att de kan hänga upp och ner men släppa händerna och halka ur ringarna med fötterna..

Det som många föräldrar kanske inte tänker på (har jag märkt när vi haft besök bl.a.) är att när barnet säger t.ex. ”lyft mig upp och ner” så försöker föräldern då lyfta barnet och placera hen upp och ner i ringarna. Det är ju inte speciellt smart eftersom att barnet då för det första inte vet hur hen har fötterna och för det andra hur hen ska komma ner vilket lätt medför ett fall.. Så att låta barnet utvecklas och utforska i egen takt är nog det absolut bästa, och det är ju även det som är det fina med alla dessa redskap.. Nästan dagligen visar Lo upp nya trick på ribbstolen, stången eller i ringarna som hon upptäckt att hon kan alldeles själv och vi behöver inte ha hjärtat i halsgropen hela tiden, för vi vet ju att hon behärskar det hon gör.
 
Rörelseglädje när det är som bäst ♥

Ni hittar alla produkter på bilderna hos Suomen voimistelutuote. Det är ett finskt företag som startades för 7 år sen. Alla produkter är tillverkade i trä och är både ekologiska och giftfria. Produkterna snickras ihop i Lempäälä, har lång hållbarhet och är säkra att användas av både barn och vuxna.

Förutom ribbstolar, ringar och pullupstänger säljer företaget även trapetser, klätterrep, säker kökspall för barnen, och slackline. Företaget strävar efter att ha en leveranstid på 1-2 arbetsdagar.

 

Bland blöjor & buketter

Onsdag. Lite dagis, lite kaffe med vänner.. Lite blommor. En vacker bukett, det piggar nog alltid upp! Ikväll väntar äntligen arbetet på mig, det börjar vara längesen jag kunde sätta min fot där, men nu så! Blir skönt att lämna huset och bara tänka på annat.

Jag vill tacka er för alla fina tips och tankar ni lämnat under inlägget om Grys hud! Känns så roligt att ni vill hjälpa oss. ♥ På tal om Grys hud så har hon börjat reagera på blöjorna nu också.. Eller, hon har gjort det en tid redan men nu har det också blivit värre.. Hon kliar sig ovanför baken och där blir det små prickar (och massa rivsår..) och försöker ta av sig blöjan direkt hon inte har body på sig. Vi använder Liberos blöjor nu men Janica sa att de kan innehålla ämnen som vissa barn reagerar på, så vi kommer nog försöka testa nått annat blöjmärke och se om hon reagerar mindre på det..

Vi hoppas ju förstås att hon snart blir blöjfri så vi slipper allt som heter blöjor och blöjeksem snart. Till sommaren och hennes 2 års dag har vi satt målet, precis som med Lo, hon var torr tills 2 års dagen om jag inte minns helt fel, nån gång där runt iaf. Gry går på rutin på pottan dagligen och far själv och sätter sig ner (med byxorna på dock) men vi hjälper henne då så hon får sitta så länge hon vill.. Så tror inte det blir nån stor grej att sluta med blöjan sen, då hon ju redan är så van med pottan. Men, alla barn är ju olika så mitt i allt är hon inte alls redo att vara utan blöja vid 2 års dagen, och då får man skjuta upp det helt enkelt, värre än så är det ju faktiskt inte!

Ha en skön fortsättning på er lill-lördag så hörs vi mera ikväll!