Från hjärtat, om Maxomorra

– Inlägget innehåller produkter jag fått i pressutskick från Maxomorra.com –

Nu är det redan 2 år sen vi började använda Maxomorra kläder hemma hos oss. Sen dess har Lo (och sedan även Gry) haft på sig kläder därifrån var och varannan dag. Maxomorra vill att så många som möjligt ska få tillgång till ekologiska barnkläder med kvalitet, funktion och härlig design. Kläderna är både bekväma och enkla att bära då Maxomorra kännetecknas av funktionell design och mjuka material.

Under dessa två år har mössorna, tightsen och klänningarna blivit storfavoriterna hos oss. Och ja, byxorna och pyjamasarna.. Och långärmade tröjorna och..ja.. Allt.



Lo i melontights! Barnen har  likadana tights och klänningar med samma print. Så himla fint med rött och grönt!

Gry i en klänning Lo fick förra året. Älskar designen på både klänningen och mössan. Klänningen har två stora fickor på sidorna och går ner till knäna. En perfekt klänning att ha på hösten och vintern. Mössan är min favoritmössa och den används så gott som varje dag ännu (på Gry då, inte på mig, hehe)

Lo i ett härligt set med tights, tröja och velourklänning. Detta print har varit ett av mina absoluta favoriter under dessa år. Så himla fina färger! Nu passar tröjan på Gry, ok den är lite stor ännu men det gör inget, och gissa vem som är glad? (Jag 😉 )

Gry i härligt blåa blommiga tights.

En favoritbild på barnen. Byxorna Gry har på sig är storlek 56 och babydesign. Hög mudd både nere vid benen och vid magen. Bekvämt och bra eftersom man ju då kan vika upp och använda byxorna länge.

Sommarklänningar med kortärmat och fickor, på sommarkalaset.. Känns som igår men ändå är det så längesen redan.. Nästan ett halvt år!! Oh.

När det kommer till kläder åt mina barn, så har jag 3 kriterier jag gärna alltid uppfyller:

1. Bekvämt och lekvänligt
2. Färgglatt och inspirerande (för barnen) 
3. Kvalité. Barnen ska kunna krypa hoppa och springa utan att det går hål direkt. 

Jag tycker att jag kan uppfylla alla dessa punkter med kläderna från Maxomorra. Nu kanske ni tror att jag bara skriver såhär för att Maxomorra skickar pressutskick åt mig nu som då, men icke. Jag har inte blivit ombedd att skriva varken bu eller bä, inte heller detta inlägg. Utan detta är  mina åsikter 100 % från hjärtat.

Läs mer om märket Maxomorra här. Och vill du kolla in lite av deras utbud, så kan du gör det bland annat på Jollyroom.fi , Riemuli.fi (REA DÄR!) Lastentaikamaa.fi (där finns många plagg ur de nyare kollektionerna och många av de plagg som barnen bär på bilderna ovan. Observera att det finns två Maxomorra kategorier!)

Att riva ur händer och slåss

En heldag med mina småbrudar har jag haft idag. Vi började dagen med en tur till öppna dagklubben. Det var riktigt kul idag, förutom när ett barn rev en leksak ur Los händer och hon blev sårad och kom i min famn och viskade att hon vill gå hem. Dock redde det upp sig när jag hämtade tillbaka leksaken (som då var ledig) och bekräftade hennes känslor och förklarade varför det blev så tokigt (att pojken gjorde fel som rev ur hennes händer.) Det tycker jag är så viktigt att barnen blir lärda, att man aldrig river ur andras händer. Man väntar helt enkelt på sin tur. Det, och att ge sig lös på en annans kropp. De två sakerna är nog det värsta för båda sidorna. Jobbigt för barnet som slåss och jobbigt för det som blir slaget. Och jobbigt för föräldrarna.

Dock är det ju största delen av alla barn som gör så innan de lär sig såklart, och då är det ju vår uppgift som föräldrar att faktiskt ta oss tid att förklara och lära barnen vad som är rätt och fel och inte bara skrika NEJ NEJ i tid och otid. Vad lär sig barnen av det? Inget. Bara föräldrarna reagerar då deras barn river ur händer och slåss, då tycker jag det är ”ok” och tänker inte mer på det. Det är då föräldrarna inte reagerar eller ens bryr sig om att lära sina barn fast de ser vad som händer, då suckar jag nog inombords. Här hemma lär vi oss ännu att inte riva ur lillasysters händer… Huhu. Som tur är så är inte Lo våldsam av sig, men jag kan tänka mig att det är skitjobbigt att ha barn som slåss och buckar. Och jo, jag kan också tänka mig att det inte är lätt att lära barnen att sluta med det om de en gång börjat.. (Så tro inte att jag sitter på höga hästar här och menar att det är ditt fel att ditt barn slåss.)

Okej, egentligen skulle ju inte det här inlägget handla om barn som river ur händer och slåss, men nu kom jag in på det och kom att tänka på en så himla bra artikel (fråga och svar) som jag hade läst om ämnet och bokmärkt i min telefon, så lägger in det här för det är ju ett alltid lika aktuellt ämne det här (för kommer ju alltid finnas barn som river, slåss och buckar osv.)


Fråga:

Vi har en son på snart 4 år som alltid har varit väldigt aktiv. Aldrig stilla, mycket spring i benen. Den senaste tiden har han börjat göra en del hyss. Han har till exem­pel bitit sin bästa kompis, slagit en pinne i pannan på en äldre kille som fick en bula, puttats, röjt och varit väldigt stökig. Hemma har han varit respektlös, svår att få kontakt med och inte lyssnat alls.

Han gillar att testa gränser. Vi försöker vara väldigt raka med regler, men det är just det här med att han är dum mot andra barn. Det känns så himla tråkigt. Jag vill inte att han ska vara den där bråkstaken som ingen tycker om. Han har ju en an­nan sida också där han är supergo och väldigt förståndig. Han har aldrig vart dum mot sin lillasyster utan är väldigt mån om henne.

Han vet att han gör fel. Vi pratar med honom hela tiden och försöker förklara hur man ska vara. Nu har vi pratat med förskolepersonalen ock­ så. Vi hoppas att det ska bli bättre och att de ska kunna ”fånga upp” honom innan något händer, men de kan ju inte ha full koll hela tiden.
/Anna

Svar:

Jag vill börja med att råda dig kring vad du inte ska göra. Ett vanligt råd när barn bits och slåss är att ta tag i barnet, se det i ögonen och säga ett skarpt ”Nej!”. Följ inte det rådet. Undvik att bli arg och skälla när din son gör andra barn illa. Precis som du själv skriver vet han redan att han gör fel. Fler upplysningar är överflödiga. Om man som vuxen känner behov av att säga något är det mer meningsfullt att vända sig till den som blivit biten eller slagen: ”Attans, jag antar att det där gjorde rätt ont?” (Om du däremot trodde att din son faktiskt inte visste att slag är oönskat skulle det förstås vara på sin plats att berätta det för honom.)

Att bli utskälld brukar resultera i att man känner sig usel, och den som känner sig usel beter sig ofta uselt. Det blir en negativ spiral där barnet som beter sig illa får höra att han eller hon är dålig och därför fortsätter att bete sig dåligt. När man har ett barn som använ- der våld är det lätt att fastna i en sådan spiral. Ett råd jag vill ge dig är därför att uppmärksamma din son när han gör saker som du uppskattar.

Istället för att komma på honom med att göra fel kan du sträva efter att komma på honom när han gör sådant som du gillar och på så sätt skapa positiva spira- ler. Men kom ihåg att lagom är bäst! Barn upplever olust inför överdriven eller oäkta uppskattning. Mitt andra råd är att du och hans pedagoger behöver försöka förstå varför din son gör som han gör. Det finns en anledning, och den är inte att han vill jäklas. Din son försöker berätta något, och han vet inget bättre sätt att göra det.

Utifrån det lilla jag vet om er situation vill jag skicka med dig två gissningar om varför din son gör som han gör. Kan det vara så att han längtar efter att bli sedd som en duglig kille? En som kan och klarar? När den längtan är större än omgivningens tilltro kan det hända att den tar sig uttryck i bett och slag. Det är som att barnet vill säga: ”Kolla! Jag kan göra en stor kille ledsen! Och jag kan göra fröknarna arga!” Om du tror att det kan stämma när det gäller din son behöver ni ge honom andra möjligheter att uppleva sig som duglig. Ge honom ansvar och förtroendefulla uppdrag. Låt honom bestämma mer. Fråga honom om råd.

Kan det handla om att din son inte upplever att han får den respekt han vill ha i leken? Är betten och slagen hans sätt att försvara sig mot ifrågasättande och kritik från lekkamraterna? Om du tror att det kan vara så behöver han hjälp med att sätta ord på sina känslor och önskemål. ”Oj, det verkar som att du blev arg nu? Vill du också gärna vara drake i leken?” Genom att ni vuxna sätter ord på hans känslor och önskemål lär ni ho- nom att det finns ett annat sätt att uttrycka dem än med bett, slag och knuffar.

/Petra Krantz Lindgren, beteendevetare och föräldrarådgivare, bland annat inom Jesper Juuls Family Lab och föräldrastöds­ programmet Aktivt föräldraskap.

Källa

 

 

Det egna syskonet

Imorse åkte jag med Lo till Betti och Ollis. Gry fick lämna hemma med Robert och göra köttbullar. Det är skönt att åka iväg med endast ett barn ibland! Direkt vi kom in så märkte Lo att Noel var vaken, det är sällan han är det när de kommer till oss eftersom han oftast somnar i bilen.. Så Lo sa direkt att hon ville ha honom i famnen. Det var således första gången hon hade honom i famnen.

Direkt kom Olli dit och tyckte att det var lite konstigt, ”min baby” sa han, ”Kooom mee Looo”. Inte ska ju Lo sitta och mysa med hans lillebror, hon ska ju leka med Olli! Lo svarade lugnt ”men det finns ju en till baby (Edvin) honom kan ju du ta Olli” Haha. Så sött när Olli faktiskt visste att Noel är hans lillebror, och blev lite egennyttig med honom.. Lo var hursomhelst stolt som en tupp att äntligen få hålla honom, men efter en stund lockade lek med Olli och Colin mera så jag fick ta över, inte mig emot.

Ännu en trevlig förmiddag med vänner som vi får spara i hjärteasken ♥

Sen när blev barnkalas ett problem?

Hej 🙂 Har ett förslag till dagens fråga… Har en son som började skolan i höst och som fyller år i november. Jag älskar att pyssla och ställa till kalas, men nu har det tyvärr bestämts på föräldrarmöte att barnen i klassens kalas ska gå i samma lättsamma kalasande, utan något speciellt tema, presentpåse till gästerna och ja, allt extra. Detta för att det ska förebygga mobbning ifall någons kalas är väldigt över och någon annans väldigt enkelt. Jag tror ju inte att detta skulle bli ett problem, barn är väl bara glada om de får gå på kalas överlag?

För mig som älskar att pyssla är denna bestämmelse så tråkig då jag länge sett framemot att få ställa till roliga renskalade åt mina barn, och jag funderar på att ta upp detta på nästa föräldramöte och försöka häva bestämmelsen. Men tänkte höra med dig och ni andra som läser här hur ni ser på saken? Problem eller inte att vissa har kalas med teman och så, och att andra har vanliga kalas med tårta och lekar? PS. Behöver inte betyda att det kostar mycket för mig att ställa till temakalas utan jag använder återvunnet material och har ett stor pyssellager som jag samlat på mig genom tiderna.

Fick denna kommentar för några dagar sen och tänkte jag skulle försöka svara hur jag tänker, men jag tycker också att ni som läser kan kommentera hur ni ser på saken!

Jag tänker spontant att det är bra att klassen har en gemensam linje, vare sig om det då är ok med stora påkostade temakalas och alla gästerna får ta hem en överraskningspåse, eller om det bestäms att alla bara har kalas med tårta och lekar. Även fast det då i vissa fall betyder att det såklart drabbar de föräldrar som älskar att ordna stora kalas.

Även fast man inte har ett stort temakalas så betyder det ju absolut inte att kalaset blir tråkigt och platt. Som du själv skriver så har du ju mycket pysselgrejer, så lite smått här och där kan ju inte vara så farligt. Man måste ju minnas för vem det är man egentligen ordnar kalaset, för födelsedagsbarnet och gästerna. Den dagen då det blir en tävling mellan föräldrarna om vem som ordnar det bästa kalaset, det är då jag tycker det blir ett problem. Sen kan det ju vara att barnen, när de kommer upp i högre åldrar, börjar jämföra kalasen, men är det inte så att de nog bara är glada över att ens få gå på kalas och tänker inte desto mera på dekorationer och sånt?

Samtidigt som ni bestämde regeln om kalasen, bestämde ni samtidigt en € gräns för vad presenterna får kosta? Det tycker nämligen jag nästan är viktigare än hur kalasen ser ut. Inte så kul för t.ex. Lisa om hon ska ge en gåva åt födelsedagsbarnet, men så ger barnet före henne i kön värsta stora legoslottet medans Lisa står med en liten slickepinne inpaketerat. Det tror jag tar mer på barnen än huruvida den ena kompisen hade pirattema och den andra ”bara” tårta och lek..

Vad säger ni andra, nice eller bajs med ”kalas-regler” i dagisgruppen/klassen?