Lo’s dop, 02.08.2014

Här kommer några bilder från Lo’s dop som vi höll på villan i Vexala på lördagen.
Vi hade dopakten i en liten skogsdunge ca 30 m från havet. Jag och Robert hade lagat en port av björk och ljung som vi stod under, det var väldigt fint. Åt gästerna hade vi radat ut bänkar. Vädret var riktigt perfekt, varmt men ändå en svalkande vind. Dopakten gick riktigt bra, och gick väl ganska långt efter det vi kommit överens om, några avvikelser men men.. Cindy spelade gitarr till psalmerna vi sjöng, det var riktigt vackert! Nått som inte var så fint var när jag sjöng, jag var så nervös så jag glömde typ att andas så min röst sket sig hela tiden under sången, men som tur var så var det nog bara prästen och Robert som hörde det hehe.
 Lo var så nöjd och glad under hela dagen. Pruppade lite då prästen lag vatten på hennes huvud, men det måste hon ju få göra, hur skulle hon annars kunnat visa sitt missnöje åt prästen när han förstörde hennes frisyr? 😉 
Det var så roligt att så många kunde komma, det var bara Emilia, Ville och Linus som inte hade möjlighet. Dopet började ju kl 15.00, då bjöd vi på fisksoppa och nybakta semlor åt alla gäster. Det uppskattades eftersom jag hade ringt runt och sagt att ingen ska äta före de kommer, dvs alla var hungriga, precis som jag ville! 😉 Sen kl 16.00 blev det dags för dopakten och efter det kaffe och tårta. Vi hade så många olika sorter på kaffebordet, bullar, morotskaka, ostkaka, drömmar, hallongrottor, kolamuffins, tårta.. osv. MEN jag hann bara äta en ostkakabit och en bulle! Så synd, allt såg så gott ut, hehe! Men vi har en stort tårtbit i kylen som jag och R ska mumsa på ikväll sålänge vi ser film.. (Nån som har nått bra filmtips sådär på tal om det?) 
När alla hade druckit färdigt så gick många ner till stranden. 
Barnen och några vuxna simmade, andra satt bara och njöt av solen och sällskapet.
Lo’s dop blev precis som jag ville, en avslappnad, fin sommarfest. 
Jag är tacksam över all hjälp vi fått för att kunna ordna dagen så den blev så fin som den blev! 
Hennes dopdag kommer vi minnas länge. 
De flesta bilderna är fotade av Cindy.

/ Carro

Känner mig gravid igen

Go’kvälll alla fina! 
Idag har jag varit sååå stressad. Jag stressar och har mig inför dopet. Känns som att vi borde fara till villan och fixa men det gör vi först imorgon, men här hemma kan jag ju inte göra så mycket förutom att packa det vi ska ha med oss, så då känns det som så onödigt att bara gå här hemma och inte ställa till om ni förstår vad jag menar. 
Nå hursomhelst. Idag på dagen så var Lo väldigt mamis, det gick bara i min famn. Direkt jag lag ner henne så blev hon missnöjd, men tog jag upp så blev hon nöjd. Jag älskar förstås att ha henne i famnen, det är ju det bästa som finns, men ibland behöver jag ju faktiskt båda händerna, och om inte Robert är hemma då så blir det ju lite svårt att ha både en nöjd bebis och en aktiv mamma.. Så som sagt så lag jag henne då innanför tröjan, och sen band jag en sjal runt hennes rumpa och min midja, då låg hon stadigt! Det var mysigt. Jag ska se om jag sku hitta nån sida var man kan köpa bärsjalar (tips?), sku vara jättebra att ha en sådan, speciellt om hon blir en famnbebis. Såhär såg det iaf ut idag när vi gick runt och städade, lagade mat och fixade programblad 🙂 (Osminkad och ofixad mama, går inte exakt med smink och snygga kläder här hemma om ni tror det hehe #fabmom) 
Ni ser ju varför jag kände mig gravid! Då jag tog den bilden kändes det exakt som om jag stod och tog en magbild, nostalgi! Men oj vad tungt det var att gå runt med henne sådär, speciellt för ryggen. Tänk då att hon bara väger 5,5 kg! När jag var preggofierad gick jag ju runt med typ 20 extra kilo! HUHU! Cred till alla preggosar där ute som kämpar åpå! 🙂
/ Carro

Lo får träna med pappa för första gången

Idag när Robert låg och stretchade så satt Lo i sittern och såg på. Hon tyckt tydligen det var roligt, för hon bara skratta åt honom och sprattlade som om hon ville vara med. Och i denhär familjen är vi ju inte omöjliga, så jag slängd upp henne på Roberts rygg och där fick hon ligga en liten stund när han gjorde nån övning. Hon tyckte det var roligt, så jag passa på att fota lite 🙂
¨
Idag på eftermiddagen traskade vi iväg till stan, som sagt så var vi på jakt efter en skjorta åt Robert. Vid Dressman fanns inget så vi gick till Bros istället. Där hittade han faktiskt en som satt, ja nästan perfekt! Det är ju lite svårt för Robert att hitt skjortor eftersom han är så bred om axlarna men så smal om midjan, de sku få vara L där uppe men S där nere, hehe. Men som sagt, vi hittade en tillslut! Vilken tur. Den kostade över 100 euro, men en ordentlig skjorta behöver han ju och den håller nog länge, så man får se det som en investering helt enkelt. 
– Carro, kan du slut att skriv om Roberts skjortor? 
– Ok sori heheh.
Nä, men helt sant! Skjortsnack är ju inte intressant. 
Just när jag skulle amma så ville det inte komma nått, igen. Nu har det hänt jaa kanske 5 ggr (alltså inte efter varandra, utan allt som allt). Sku ju vara roligt att veta vad det beror på? Lite jobbigt är det ju. Kan också vara att det liksom kommer lite lite men att hon är van med att det ska komma mycket så hon inte vill kämpa för det, och därför då blir upprörd. Men men, jag ger ju inte upp amningen så lätt om nån trodde det. Nej, hon fick kämpa en bra stund och aktivera mina tuttar lite så de sku fatta att producera, och sen pumpade jag, och Robert gav flaskan åt Lo. Då jag försökte pumpa kom det nu inte nått heller, men det stimulerar väl, så jag intalar mig att nog fortsätta pumpa fast det inte kommer nått.. 
Nåja, nu ska jag fara till stan på kaffe med Sara. 
Lo får lämna hemma med pappa denna gång. 

/ Carro

Efterkontroll – Lo

Såja! Nu var efterkontrollen avverkad. Skönt! Både jag och Lo gick igenom besiktningen så att säga 😉
Sen förra besöket har Lo gått upp 580 gram och sen födseln har hon nu gått upp 1 kg och 330 gram. Så idag väger hon alltså 5 kg och 410 gram! En liten bjässe. Hon har ju växt otroligt bra, idag visade längden på 60,5 så sen hon föddes för lite mer än 6 veckor sen, har hon växt 10 cm! Hennes huvudomkrets var idag 40 cm, och vid födseln 36,4 och vid förra besöket 38. Hon växer bra och har fin utvecklingskurva. Allt var bra med henne, som läkaren skrev ”pigg och frisk flicka. Normal utveckling. Öronen, höfterna ok. Fin hud.”
/ Carro

1,5 månader efter förlossningen – Tankar

Vår lilla älskling som blir så stor! Nu känns det som om jag aldrig ens har varit gravid, jag har typ glömt allt med graviditeten och förlossningen. Så underligt! Känns ungefär som om hon bara damp ner här och flytta in i vårt hem och våra hjärtan. Hur kan det vara så? Min graviditet kändes ju typ som 3 år, den tog ju aldrig slut. Minns då jag hade gått över 1 vecka och låg i sängen och såg på hennes säng och längtade nått oerhört och var såååå nyfiken på henne! Hur sku hon se ut? Hur sku hennes personlighet vara? Hur sku hon låta? Allt sånt låg jag bara och fundera på, men ändå tänkt jag hela tiden att det kommer inte komma igång av sig själv. ”Att jag sku börja få värkar nu eller att vattnet sku gå, alltså det finns int, det kommer int att ske.” Sa jag till Robert. ”Joo joo nog händer det snart!” Men, det händ ju verkligen int. 
Jag är lite avundsjuk på de kvinnor som får vara med om det där hela förlossningsförloppet, ända från början tillslut. Det där som är så självklart för de flesta; vattnet går hemma, man kämpar länge innan det är dags att åka in, det är brått till sjukhuset, man kommer dit och får fara ganska snabbt till förlossningssalen, man är typ 8 cm öppen hux flux och snart får man börja krysta, man krystar i 20 minuter och plopp så får man sin bebis på bröstet. (förkortad version jo jag vet ;)) Äääähhhh. Vad avis jag är på de som får en sån förlossning!! Både min graviditet och förlossning var ju så utdragna.. Men men, jag har sagt det förr och jag säger det igen; det var vår förlossning och tydligen var det så det skulle gå för oss. Jag är ju nog i stora drag nöjd med den, och jag skulle inte vilja ha det ogjort. Jag ser det som en positiv och häftig upplevelse. Tyckte att det gick väldigt bra och längtar till nästa, men ändå, så hoppas jag nog att jag får en lite mer normal förlossning nästa gång. Det som för andra är självklart, sku ju kännas såå lyxigt för mig! Även fast det nog gick helt bra att bli igångsatt, så är det nog inget jag vill behöva genomgå igen.
Rufsigt hår och kammat hår, hehe! Hon växer så snabbt vår lilla tös, utvecklas för varje dag. Oj vad tiden går snabbt.. 
Många säger ju ”vänta bara, när din bebis är 1-2 månader börjar du längta efter en till” först var jag sådär eh varför skulle det vara så? Men, hehe, jo jag kan säga er att visst stämmer det även för mig. Inte det kanske att jag längtar efter att få en till bebis eftersom jag inte skulle ha nog med Lo, för det har jag, men det jag längtar efter är det att Lo sku få bli storasyster och ha en liten att vara stolt över och ha roligt med när hen blir lite större. Sen också det att se hur ett syskon skulle se ut, sku dom likna varandra eller skulle syskonet se helt annorlunda ut? Vi har redan diskuterat dethär med ett syskon till Lo, det har vi gjort.. Robert är på det klara med att han gärna ser att vi blir gravida igen inom 2-3 år, medans jag är mer inne på att vi ska vänta minst 4 år innan vi börjar försöka. (OM vi ens börjar försöka alls..)  Allt detta pga min hyperemesis såklart. Skulle jag inte veta att jag kommer ha det i typ 7 månader, då sku jag bra kunna tuta och köra om ett år fast! Men, det är den jävla förbannade sjukdomen som sätter stop i hjulen. Men men, om den närmaste framtiden nu går som vi vill, då kommer vi nog antagligen satsa på det där med 2-3 år, men blir det inte som planerat, så väntar vi nog minst 4 år innan vi börjar besluta om ett syskon till lilla Lo.
Men för stunden är vi så nöjda och glada över att få ha vår lilla flicka med oss och ge all vår uppmärksamhet åt henne, så ännu ska här inte komma nått syskon iaf! 🙂 

/ Carro