Throwback till Grys förlossning

Alltså! Blev så otroligt nostalgisk och glad av att se denna video för den påminner sååå mycket om vår förlossning med Grynisen. Positiviteten, skratten, den avslappnade stämningen, peppen, skämten, förloppet.. Alltså stämningen överlag under deras förlossning påminner mig så mycket om vår förlossning! Det behöver verkligen inte vara hemskt, traumatiskt och en pina att föda barn, tvärtom! Jag minns när jag var gravid med Lo och Blondinbella skrev om hur mycket ens förlossning kan påverkas av att man har rätt attityd, jag trodde hon bara ljög och försökte låtsas som om hon var nån gudmoder som var expert på barnafödande – men, hon hade ju faktiskt rätt.

Under båda mina förlossningar har vi varit så glada, skrattat, skämtat och hållit på under hela förloppet och ja det har verkligen gjort att hela upplevelsen är något jag ser tillbaka på med stor glädje. Trots att Los förlossning var en mardröm (som jag spjärnade emot och spände mig igenom) jämfört med Grys (där jag jobbade tillsammans med kroppen och lät den styra) så skulle jag ändå lätt göra om den. Och Grys förlossning sen! Ojoj känns ju som en dröm för bra för att vara sann.

Jag hoppas så att jag får föda igen, oj vad jag ser framemot det. Att föda barn är nog något av det absolut bästa som finns. En sån upplevelse!! Titta på videon och njuuuut! Såhär kan det också gå till när man föder barn!

8 månaders lillasyster

Den lilla tjejen vår. Gryssi, Grynissi, Cookie, Lilli.. Kärt barn har många namn. Hon blev ju 8 månader nu för en vecka sen! Och oj vad hon sprider kärlek och glädje. Hon är en liten med stort uppmärksamhetsbehov. Hon kommer ålandes till mina fötter och lägger upp händerna i ”flygplansposition” och säger opp opp! Och då är det bara att släppa allt jag har i händerna och ta upp henne.

Här kommer några punkter om vår guldgryn:

– Hålls underhållen flera timmar bara Lo är i närheten
– Håller alltid stenkoll på var storsyrran är, försöker sitt bästa för att hinna med
– Säger pappa, mamma, hej, ba ba = bra, ta ta = tack, opp = upp i famnen
– Har ålat sig fram i racerfart länge redan
– Somnar genom att ammas till sömns. Äter mellan 3-5 gånger per natt
– Äter en ordentlig portion mat per dag och några mellanmål där emellan. Ammar ännu många gånger per dag nu igen. Inte mig emot. 
– Är väldigt mamis. Men pappas famn går också bra. Lite blyg, blygare än vad Lo var i samma ålder. 
– Går ej att byta blöja på skötbordet längre för hon ”belis” så mycket
– Vi försöker ha henne på pottan varje dag men hon är inte så stort fan av den. Kakkar dock ganska ofta på pottan.
– Försöker för tillfället lära sig att komma upp i sittande ställning. Lyckas ibland men inte så ofta, ännu. 
– Somnar runt 20 och vaknar runt 07.30 sover 2-3 gånger per dag. En gång på förmiddagen och 1-2 gånger på eftermiddagen beroende på hur länge den första nappen på eftm är.
– Har de vackraste ögonen jag sett, mörkblåa med vita strimmor. Ah, jag drunknar i dem varje dag. 

En allt för lång tisdag med jourbesök

Denna tisdag kommer gå till historien som den längsta hittills i detta hus. Redan klockan 10 imorse sa jag åt Robert att det känns som att klockan är 2 på eftermiddagen.. Eh. Nå, Lo och Robert fixade fruktsallad till kaffet vilket ju hjälpte upp situationen lite. Hon är nog piggare nu och någon ögoninflammation har hon nog inte (vilket jag trodde igår) det var nog bara att hon var trött.. Robert åkte just iväg på möte vid boxen, om allt går som planerat så kommer det hända väldigt roliga saker där inom en snar framtid! Håller tummarna. Gry sover i vagnen och Lo äter majsbågar framför barnkanalen. Jag njuter av en kaffe och lugnet.

Lite senare har jag tid till jouren med Gry, jag misstänker nämligen att hon har öroninflammation. Hennes öga har också bråkat sen hon var 3 månader. Det kommer vätska och var och ibland är det helt igenklibbat. På rådgivningen har hon tyckt att det nog är helt normalt och har att göra med tårkanalen. Men efter att jag tryck på lite så fick jag henne att se om barnläkaren kunde skriva ut recept på ögondroppar, vilket hen gjorde. De har dock inte hjälpt. Nu tyckte hon att vi skulle vänta tills Grys 8 månaders läkarkontroll och se vad läkaren säger då, men det är nog för länge till det känner jag. Så nu ska vi kolla upp det ordentligt idag. Någon som har erfarenhet/känner igen det jag beskriver?

Nu hör jag att en liten en vaknat, önskar er en skön eftermiddag! ♥

6 saker jag säger- och inte säger åt mina barn



1. Du kan klara det, jag tror på dig!

Ibland blir Lo frustrerad när hon inte får pusselbiten att passa, när hon inte slipper upp på snöhästen.. Ofta utbrister hon då ”men åååh mamma de går int!” Då är jag snabb med att uppmuntra och peppa henne. Om det sen inte lyckas ändå så kan jag lägga till ”vi klarar det tillsammans!” och hjälper henne.

2. Jag blir så glad när du.. 
Istället för det där eviga ”oj va du är duktig” så försöker jag istället berätta att jag blir glad när hon hjälper till att klä på sig, när hon går på pottan själv för att nämna två exempel. Det vanliga är ju att man säger ”Vad du är duktig som satte dig på pottan själv” men det tycker jag är så platt och ytligt, så istället vill jag att hon ska veta att jag faktiskt är stolt och glad över att hon börjar klara av sånt själv.

3. Jag litar på dig
Jag vill att hon ska veta att hon alltid kan komma till mig, och att det jag säger det står jag fast vid ”du kan lita på mig”. Därför försöker jag också att ta upp det i motsats håll, t.ex. om jag klär på Gry och Lo redan är klar, så låter jag henne gå ut och vänta på gården, då kan jag tycka att det är bra att säga ”visst håller du dig på gården då och väntar på oss?” Joojoo mamma ”bra, jag litar på dig!” så får hon känna ett visst ansvar och vet att jag litar på henne så pass att hon får vara ute några minuter själv. (Såklart har jag stenkoll på henne genom fönstret ändå)

4. Hur kändes det då?
Det är något jag länge anammat, det med att bekräfta och se hennes känslor. När hon är ledsen över att behöva gå och sova så istället för att säga ”ja men nu är det bara så att vi måst gå och sova för annars orkar vi inte imoron” så säger jag ”känns det tråkigt att behöva gå och sova nu?” och i 9/10 av fallen slutar hon då gråta och vi kan prata om varför hon inte vill gå och sova. Sen i sängen kan hon ännu ta upp det och säga ”mamma jag vila int fara och sova!” så säger jag ”hur kändes det då när mamma sa att det är läggdags?” TRÅKIGT!! Dethär sättet är så mycket bättre än att hon bara ska vara ledsen och jag ska gnälla om att ”vi måste sova nu så vi orkar..” vem vill fara och sova mitt i en rolig lek eller mitt i barnprogrammet liksom? Inte jag, knappast Lo heller.

5. Vill du komma i famnen?
En kram när som helst under dagen är så viktig för oss båda. En stund när det bara är hon och jag. Varje gång hon sträcker ut armarna eller säger ”mamma uppa” så tar jag henne i famnen. Enda undantaget är när jag ammar, då säger jag istället kom och sitt här bredvid oss. Men ibland säger hon inte det alls under dagen, och då säger jag det istället. Så att det inte bara är hon som är den som efterfrågar kramar. Är hon lite trött, nere eller om jag ammat mycket så är det viktigt att hon också ska få närhet. Efter varje kram är både hon och jag gladare.

6. Jag älskar dig, mamma tycker så mycket om dig!
Det är ju sååå lätt att glömma bort att säga det, men jag är hård med mig själv att alltid minnas. De små orden som betyder så otroligt mycket, både för henne att höra men också för mig att säga. Hon ska veta att hur dagen än sett ut, vad vi än har gjort, hur många glas mjölk som än varit ut efter golvet så spelar det ingen roll, hennes mamma älskar henne villkorslöst och för alltid.

1. Nääähää jag tror inte att du kan! Visa mig då!
Omvänd pyskologi gillar jag inte. Vet att många kör med det här, och jag dömer inte dom, för jepp det fungerar ju. Men själv undviker jag att säga såhär för jag vill inte att hon nångång ska få uppfattningen om att jag inte tror att hon kan, vad det en handlar om. Och en tvååring förstår ju inte ironi.

2. Nej!
Ett platt nej leder nog ingen vart. ”Nej! Rör inte den där!” istället kanske man kan a. plocka bort alla vaser och småpill som inte barnen får röra. eller b. Istället säga ”den där vasen är av glas så man ska inte röra den för då kan den falla, den går jättelätt sönder och jag tycker det sku vara jättetråkigt om den gick sönder.” Så att barnet faktiskt hör vad det är man inte vill att hon ska göra istället för att bara skrika nej i tid och otid. När jag blir förskräckt, t.ex. om Lo klättrar upp nånstans varifrån hon kan falla och slå sig så ropar jag nog instinktivt ”Nej Lo!” och då får jag ju hennes uppmärksamhet och kan sen säga att jag vill att hon kommer ner. Så visst hörs nej här också, men jag aktar mig nog för nej-fällan.

3. Men se nu hur duktigt Pelle äter!
Jag vill behandla mina barn som en egen individ. Om Pelle sitter och äter lugnt och stilla medans Lo hoppar upp och ner på stolen kan man ju lätt utan att tänka säga ”men se nu hur duktig Pelle är, ska inte du också försöka sitta still och äta sådär?” men det skapar ju rivalitet och förmedlar ett budskap om att jag tycker Pelle är mycket bättre än Lo.

4. Skärp dig nu! Nu räcker det!
Om Lo t.ex. är ledsen och slänger sig på golvet så är det ju uppenbarligen något som brustit i kommunikationen eller rutinerna. Är hon arg för att hon är hungrig? Varför är hon hungrig? Har hon inte fått mellis? Vem har inte gett mellis åt henne? Jag. Då är det ju inte rätt av mig att säga ”nu räcker det!” om det är jag som är orsaken till hennes hunger. Om hon står och klänger på mig när jag kokar mat så kan det ju vara för att hon (är hungrig, då får jag ju bekräfta det och säga att maten strax är klar) eller att hon är på minussidan av närhet. Att stänga av plattan och hålla henne en stund tar inte mycket tid, men gör underverk, hon orkar en stund till och får den närheten hon var ute efter och jag såg henne. Att stå och laga mat och bara ryta till att barnet som klänger ska skärpa sig ser jag inte som någon lösning på klänget. Nångång när Lo har varit totalt envis med påklädase så har jag kunnat säga Men nu räcker det!!! Och jag får alltid så dåligt att vara efteråt så jag får gå ner på hennes nivå och be om förlåtelse och berätta varför jag reagerade som jag gjorde, det ledde då till att hon faktiskt gick med på att klä på sig, och då tänker jag ”jahapp varför sa jag inte från början istället hur jag kände kring situationen istället för att ropa att det räcker” hmm. Just Skärp dig tycker jag är väldigt nedlåtande och skulle själv inte uppskatta om t.ex. Robert eller min mamma sa så till mig, och jag anser att barn ska behandlas med respekt därför säger jag inte så.

5. Säg förlåt nu!
Jag har i en helt annan situation förklarat vad förlåt betyder så att hon vet hur och när hon ska/kan använda sig av det. Nu säger hon på eget bevåg förlåt när hon tycker att hon behöver be om förlåtelse (t.ex. om hon kastar leksak mot lillasyster elr dylikt.) Uppmanar henne inte/kräver inte att hon ska säga förlåt utan hon får själv ta initiativ till det, stannar dock upp i situationen och ser på henne så hon kanske förstår att nu kunde vara en sån stund där ett förlåt skulle behövas. ”Minns du vad man ska säga när man varit dum?” Jag vill inte tvinga fram förlåt, för jag minns själv hur jobbigt ett förlåt var hela min barndom (och fortfarande kan vara), när någon stod och sa ”SÄG FÖRLÅT!!” det hjälpte aldrig min motivation att säga det med innerlighet. Men som sagt, vi pratar ofta om ordet förlåt och dess innebörd. Och jag är noga med att själv säga förlåt både åt henne men också Robert så att hon ser konkreta situationer när ordet ska användas. (Jag har samma tankar kring att säga tack.)

6. Var int sådär nu! Nu är du nog för pjaso (känslig med andra ord)
Att kalla mitt barn för känsligt eller säga att hon överreagerar är ett sätt att ogiltigförklara hennes känslor. Det skuldbelägger henne och kan få henne att tänka att det är något fel på henne. Även om jag kan tycka att hennes reaktion är överdriven i vissa situationer måste jag respektera att det är så hon känner.

Och nej, inte är vi ju perfekta men dessa är iaf våra
riktlinjer inom föräldraskapet:)