Hur slutar man ens amma?

Idag har jag verkligen kramat barnen lite extra med tanke på den hemska trafikolyckan som inträffade på riksåttan. Livet är så fruktansvärt orättvist.. Robert kom hem senare från jobbet p.g.a. den också, så när han kom var vi redan ute på gården och lekte, och jag försökte få Gry att sova. Men det är svårt ska jag säga er! Det för att jag försöker begränsa amningen till endast kvällar och nätter nu. I 3 dagar har jag sysslat med detta och ja, det går väl nog helt okej tror jag. Igår ammade hon endast 3 gånger dagtid och idag 2 gånger. Den andra gången var då när jag tillslut fick se mig besegrad och ta upp henne ur vagnen för hon skulle inte somna utan att få ammas först.

Tanken med att endast amma kvälls- och nattetid började gro för några dagar sen då hon bet mig så hårt att jag ännu inte heller kan/vill amma på det vänstra bröstet. Kan inte ha bh och nää, alltså. Det tar så otroligt sjukt när hon ammar så jag vill bara gråta. Och då när hon ammar så rivs såret upp igen och igen och ja, nä ohållbart. Så nu har jag beslutat mig för att helt sluta amma på vänstra bröstet (sen jag bestämde det för några dagar sen har jag ammat med det 4 gånger så jag märker tydligt att produktionen går neråt, skönt!). Hon får ha högra bröstet till förfogande och det då helst endast på kvällen inför att hon ska sova och sen om det riktigt kniper, så på natten om hon vaknar. Dock känner jag nog att jag börjar bli riktigt trött på nattammandet nu. Så det kommer jag också försöka trappa ner med..

I början, då när bettet inträffade och min första tanke på att sluta amma kom, så kände jag mig för det första så jätte osäker: Hur slutar man ens amma? Vad gör man ens om man inte ammar? Hur ska hon kunna somna? Hur ska jag klara det? Hur ska vi få vår dagliga dos närhet? Är jag en dålig mamma om jag slutar amma fast hon egentligen inte ännu vill? Kommer hon få i sig tillräckligt med näring från maten så det väger upp bröstmjölken?

Men sen läste jag på, frågade runt och det viktigaste, läste att när man känner att man vill sluta/trappa, då ska man göra det utan skuldkänslor. Vare sig det är då babyn är 2 månader eller om det är då barnet är över 1 år. Så, nu jobbar jag med det att trappa ner utan skuldkänslor så att vänstra inte har någon produktion och att högra bara får starta igång maskineriet till kvällar och nätter. Får se får se.. Känns iaf som att jag bestämt mig nu så då gäller det att hålla fast vid det. Tillslut kanske det bara blir så att hon ammar då hon ska somna och då lär ju produktionen minska av drastiskt på det högra också, och sen kanske det bara rinner ut i sanden. Det skulle ju vara det bästa enligt mig!

Dagens fråga: Låta ett barn gråta

Hej! Hur tänker du kring att låta barnet gråta för sig själv när det t.ex. ska sova? Har ni nånsin låtit era barn gråta en stund för sig själva eller är ni strax där när gråten börjar? Jag tänkte mest på sovdags hemma hos oss. Vi har en halvårs bebis som somnar i egen säng, men gråter vissa kvällar pga trötthet. Hen somnar inte vid bröstet och när vi går in i sovrummet blir bebisen bara till sig och det blir ännu svårare att somna. Oftast gråter hen kanske i 5-10 minuter innan hen lugnar sig och somnar, och sover sedan i vår säng efter att hen ätit första gången på natten. Känner mig så dålig då jag bara lämnar bebisen och gråta, fastän det är det ända som riktigt funkar. Ifall gråten ändrar från tröttgråt till värre så går vi förstås dit för att lugna ner hen. Men ja, vad har du för tankar?

Hej på dig och tack för din kommentar! Först och främst vill jag säga att jag dömer dig inte, även fast det säkert kan uppfattas så på mitt svar. Som första gångs föräldrar så är det så svårt att veta hur man ska göra, man får ju bara testa sig fram! Det är en hel del grejer som vi i efterhand har kommit på att man ju inte kan gör när det kommer till Lo och då hon var mindre (t.ex. time out metoden, herregud tack och lov hann vi bara göra det typ 3 gånger..) MEN! Man är ju en väldigt bra förälder om man vill fundera över vad man kan göra annorlunda, se sig i spegeln och ta till sig tips och råd utan att ta det som kritik. Nyckeln till att bli så bra förälder man bara kan är väl nog att få så mycket information och se saker från så många vinklar som möjligt.. Tänker jag. Nu till din fråga!

Nej, vi har aldrig låtit barnen gråta. Med det sagt så kan jag också säga att vi aldrig heller har haft barn som gråter mycket. Jag har aldrig varit i den situationen att barnet har gråtit oavbrutet i 3 timmar och INGET verkar hjälpa. I de stunderna kan jag bara tänka mig att man måste få gå bort en stund och samla sig innan man orkar fortsätta försöka trösta. Men, nej, vi har aldrig och vi kommer aldrig låta våra barn gråta i ensamhet.

Lo sov i eget rum mellan 1-2 års ålder, och direkt hon ropade eller började gråta så gick vi dit. Ibland ville hon ha en kram, ibland räckte det med att vi visade oss i dörren och sa att vi är nog här.. Hon behövde bara få bekräftat att vi ännu var där utanför och att hon kan lita på att vi alltid kommer då hon behöver oss. Med tiden blev det ju till att hon visste att vi alltid var där, så hon ropade efter oss mindre och mindre. I dagsläget så ropar hon efter oss en gång per natt och jag och Robert möts ofta i vardagsrummet då vi är på väg till henne, då får en av oss svänga om och gå tillbaka till sängen och den andre går in till henne. Man kanske skulle kunna komma överens om vem som går men det är så inprogrammerat för oss båda att gå då hon är ledsen så det är svårt att minnas nått då man är i nattmössan.

Jag tänker att en baby som gråter gör det för att hen behöver något. Närhet, trygghet, mat, tröst, sömn, nedvarvning.. Och du säger att er baby gråter p.g.a. av trötthet. Då tänker jag spontant att har ni verkligen testat allt annat än att lämna hen att gråta? För om hen gråter och ni kommer in, då blir hen ju kanske till sig för att den blir lättad av att ni faktiskt kom den gången? Testa nått annat säger jag. Barn blir så otrygga av att behöva gråta sig till sömns. Sele? Vagn? Somna i vaggande famn? Vad som helst, men låt inte babyn gråta efter er i tystnad och mörker..

Sängen ska vara en trygg plats för barnet där hen sover och jag tror inte att sängen blir en trygg plats om man lämnar barnet gråtandes till sömns. I sängen ska vi slappna av för att kunna somna och avslappning är något vi måste lära barnen, inte tvinga fram på grund av utmattning. Barn lär sig samspel genom att man samspelar. Det lär dem omtanke och empati. Ett barn som inte får tröst som baby lär sig inte att trösta andra ledsna när de blir stora. Empati kan inte läras in senare i livet. Det här skapas när mamman och babyn interagerar. Du kan lära ut omtanke senare, men inte empati.


En passande dikt om ämnet. En dikt sett från babyns perspektiv.

5-minutersmetoden

Det är kväll –
jag känner det.

Allt är som det ska.

Mjuka händer
håller mig
ljummet vatten
omsluter mig.
Pappas leende
däruppe.

Allt är som det ska.

Jag torkas, kläs på.
Mamma håller mig ömt,
Lägger mig vid sitt bröst,

Mina läppar möter
hennes mjuka hud
varm söt mjölk
fyller min mun, min mage.

Allt är som det ska.

Ammandet gör mig dåsig
jag glider in i sömn

Då händer något.

Ett salt finger i min mungipa
Skiljer mig från bröstet
Jag gapar över luft
Lyfts och sänks ner
På platt, dött tyg.

Jag är ren.
Jag är mätt.
Jag är klarvaken.
Jag är ensam.

Allt är tyst.
Allt är mörkt
Allt är fel, fel, fel.
Så jag ropar på dem:

Jag är i fara!
Rädda mig!

Inget händer.

Som spöken kretsar
oron runt mig.
Slukar mig hel.

Allt jag kan göra
Är att om och om igen
ropa
så högt jag kan:

JAG ÄR I LIVSFARA!
RÄDDA MIG!
JAG DÖR!
Om och om igen
för att inte dö.

Korta stunder hör jag mammas röst

Långt långt borta,
Diffust genom mina egna rop.
Räddning på väg.
Jag ropar på henne.
Rösten tystnar.

En dörr slås igen.
Jag ropar och ropar
i förtvivlan
och dödsskugga.

Ropen bor i mina gener
har räddat mina
förfäder och förmödrar

De tysta fick aldrig egna barn.
Skräcken regerar.
Halsen, magen, huvudet, allt värker.

Ibland hör jag mamma
långt där borta
sen försvinner hon igen.

Till slut övermannas jag
av skräcken
Överlämnar mig åt ödet

Bereder mig på döden
Ja, jag ska dö.
Jag vet det nu.

Det är natt,
en farlig tid.
Ingen kommer.

Mamma och pappa är redan döda.
Jag är övergiven
Prisgiven
Orörlig i fiendeland.

Min enda, smala chans:
Att vara tyst
Låtsas redan vara död

Efter evigheters evighet:
Det är morgon.

Jag lyfts upp
av mamma
läggs till hennes bröst.

Jag överlevde.

Sen är allt som det ska.
Till nästa kväll.

© Marit Olanders 2013

Publicerad i Det grymma svärdet 17


Hoppas du inte känner dig dålig eller så nu, jag tycker det är jättebra att du tog dig tid till att skriva och skicka kommentaren! Det betyder ju att du ändå inom dig vet att ni kanske kunde göra på ett annat sätt, det är inte försent att ändra nattnings rutinerna ännu, verkligen inte. Lycka till ♥


Illustrationer av Hej Hej Vardag

En extra festlig helg

Denna helg har kärleken blomstrat om jag får säga det med smöriga ord. Igår var vi på Janina och Daniels bröllop i Vasa och ja, var ska jag ens börja? Det var så eget, så Janina och Daniel, precis allting! Men det ska jag göra ett skilt inlägg om imorgon. Ni som följer mig på instagram lär ju ha sett en hel del på min storie redan.

Jag har varit så trött idag, vi kom hem halv 3 inatt så att.. Man är ju inte van att vara uppe så sent. Lite vin på det som jag inte druckit på evigheter, ja det tog ut sin rätt idag, men det var de värt! Bröllopet var så kul! Nå, idag har vi varit på kalas, nämligen till Kokkola. Min lillasyster Cindy hade sin 23-års dag igår. Hela familjen var faktiskt på kalaset eftersom min äldsta syster var hemma från Stockholm. När vi kom hem ville vi bara pusta ut lite efter allt kalasande så vi gick ut på promenad.

Igår var ju första gången Gry var hela kvällen och halva natten med någon annan än mig eller Robert, och vet ni. Såklart hade det gått jättebra. Lite gråt i början men sen somnade hon gott och vaknade inte före vi kom hem sen på natten. Så, nu vet vi det! Känns nog som att nattamningen har blivit mindre sen jag skrev om det och har börjat tänka på det. Har 7 timmar under natten som jag försöker att inte nattamma, och hittills har jag nog ammat åtm 1 gång under dessa 7 timmar, men ändå tycker jag det är en väldigt bra början! Sen har jag inte på det sättet brått att få bort det heller, utan vi tar det i lugn takt.

Men, så skönt för mig att veta att hon börjar bli så stor och redo nu att hon kan nattas av andra än mig och Robert ♥

Sluta nattamma

Oj vad jag har varit slö idag. Gry tyckte att hon skulle amma 100 gånger inatt, och vara vaken 3 timmar. När brösten sen var helt tömda på mjölk så blev hon arg och försökte göra revolt där i sängen.. Slutade med att jag fick vagga henne till sömns. Där och då blev jag så himla färdig med nattamningen. Det är som att hon bara för att hon råkar nudda brösten tänker aha här fanns det tillgängligt, kanske jag tar mig en slurk. Inte för att hon är hungrig eller törstig.. Så nu börjar jag nog fundera om jag skulle försöka sluta med nattamningen, eller bara amma en gång. Hon äter ändå så ordentlig kvällsmat och ammas ju till sömns, så under natten tänker jag att hon ändå sku klara sig tills morgonen.

Tänkte testa att sova med en tight tröja på mig inatt, så att brösten inte är serverade på ett silverfat åt henne då hon råkar vakna.. Om hon märker att det inte finns något tillgängligt kanske hon bara somnar om (önsketänkande). Får se hur jag gör.. Hur har du gjort när du fasat ut nattamningen? OBS. Vill nog fortsätta amma dagtid och kvällstid.

Annars har vi haft en lugn och mysig söndag. Robert är på 24 timmars så vi har fått tiden att gå med pussel, promenad, lek hos mommos och lek med Olli och Betti.. Så fint höstväder idag!