BÅDA BARNEN I EGET RUM

Jag kommer ut ur sovrummet efter en 2 timmars nattning av en liten dam som ammat, somnat, vaknat, ammat, somnat, vaknat, ammat, ammat lite till, somnat, vänt sig, vänt sig på nytt, vaknat, ammat…
– När har du ambulans skiften pånytt?
– Om två veckor, då är jag ju ledig 1,5 vecka.
-Okej då ska jag sluta kvälls- och nattamma. Du får ha henne i 4 nätter och så får det bli.
-Jepp så gör vi.

Jag älskar att amma, det ska Gudarna veta. Och jag har egentligen inte något behov eller så av att sluta, men detta eviga kvällsammande! Nej det har börjat ta så länge och jag må vara egoistisk men efter 1,5 år så har jag verkligen lust att göra annat på kvällarna än att ligga och amma henne då hon lika bra skulle kunna sova och jag skulle kunna åka och träna, blogga, springa, se på film whtever.. På dagarna kan jag nog bra amma, fast det ju är nere på väldigt få gånger dagtid redan (kanske därför jag tycker det är överkomligt) men på kvällarna alltså..

Det var ju inte så längsen som jag skrev om att sluta amma på kvällarna och nätterna, och att sluta amma på det ena bröstet eftersom hon hade bitit mig och det tog så himla sjukt att amma från det då. Men men ser ni! Rokoan kvinno som int kan änder se! Jag märkte då när jag körde på Jay Gordons – sluta nattamma, att jag inte alls var redo att sluta amma ändå, och sen läkte ju såret så att vi föll tillbaka i gamla vanor. Men det kändes bra. Jättebra! Så det tog jag ingen stress över utan man ska ju göra så som det känns bäst i hjärtat. Och då kändes det bäst att fortsätta.

Men som sagt, nu. Nu är jag som så mycket mer tillfreds med tanken. Så, kvällarna och nätterna. Sluta amma då? Ja tack! Få henne att sova i eget rum (med all rätt att komma till oss på natten) Ja tack! Dock ser jag inte just detta med att sova i eget rum inom en väldigt snar framtid, haha.

Är inte helt hundra på om vi faktiskt ska göra sådär att Robert sover med henne t.ex. 4 nätter för att ”bryta vanan” eller om jag ska börja på med Jay Gordons sätt igen.. Kalla mig hemsk men det känns lättare att Robert bara tar henne faktiskt, även fast det kommer innebära mera skrik för hennes del. Och det är klart att hon ska få vara ledsen, men han tröstar ju henne. Tänkte att vi försöker natta tillsammans och sen går jag ut ur rummet och han fortsätter helt enkelt.. Nej jag vet inte ännu. Kom gärna med tips om du har!

Nej nu måste jag sluta, gissa vad jag ska göra? Jes, du gissade rätt. 2 timmar sen hon somnade så hon är ju förstås hungrig nu redan 

 

13 reaktioner till “BÅDA BARNEN I EGET RUM”

  1. Vi håller just nu på och försöker ta bort nattamningen. Nu är det tredje natten som sambon sover med vår kille. Och det har gått förvånansvärt bra. Jag hade förväntat mig mera protester. Vi får se sen hur det går när jag flyttar tillbaka… Går att följa på bloggen. Jag försöker lita på mina instinkter och de säger att jag skall lita på att sambon klarar detta!

  2. Vi har också gjort så med de två yngsta barnen att mannen har sovit med dem 2-3 nätter när jag slutat amma och det har gått helt bra. Visst den minsta grät otröstligt 2 timmar i sträck första natten och det är ju förståeligt..redan andra natten var det ingen sådan ihållande gråt. Lycka till!

  3. Försökte sluta flera gånger. Det var vilda protester stort sett hela natten, men när hon fyllde 1år och 8 mån så då gick det lite smidigare för oss. Pappan tog över nattningen och jag ”sov” med peltor på soffan.

  4. Vi gjorde också samma.. pappan sov med henne 3-4 nätter. Första natten var det mest skrik och gråt, men redan andra gick det mycket bättre. Lycka till☆

  5. Knappast är hon hungrig utan det är mer en vana. En 1. 5 åring behöver inte mat på natten för näringens skull om hon äter bra annars, dessutom är det inte bra för tänderna att äta hela tiden. Kämpa på, det går säkert bra bara du bestämt dig. Säkert är hon lite sur de första nätterna men det går över. Och som du sa, hon har sin pappa där som tröst och stöd. Lycka till!

  6. Jag sov 3 nätter på soffan. Första natten var lite orolig men sen sov hon som en stock. Så otroligt skönt att få sova en hel natt! Slutade när hon var 14 mån.

  7. Vi gjorde så att första natten åkte jag bort med storbarnet så pappan helt fick hitta sin egen rutin, dessutom tror jag att jag skulle ha haft svårt att vara hemma och höra gråten. Men förstås hade det gått jättebra och bebis hade bara varit vaken en gång för att sedan sova till 8.30 sen sov jag ännu ett par nätter på soffan innan jag var välkommen i sovrummet igen och nu sover vi gott tillsammans och ibland dricks det en slurk ur flaska men ändå hundra gånger skönare nätter än 12 nattamningar Lycka till hur ni än bestämmer er för att göra!

  8. Slutade just amma mitt barn, några dagar innan tvåårsdagen. Trappade ner hela december. Det som funkade för oss var att ta bort all dagamning först. Trappade ner innan först. Sedan trappade vi ner på kvällsamnkng och sedan nattamning.

    Tänk på att Gry kan bli hungrig på natten. Åtminstone mot morgonkvisten, hon är ju van att äta på nätterna 🙂 vi gjorde så att när det var dags att ta bort det allra sista nattamningstillfället så gav vi banan och vatten istället. Första natten slukade han bananen, andra så åt han bara en halv. Tredje ingenting och sen behövde vi inte erbjuda banan längre 🙂 han vaknar nog ännu på nätterna några gånger men behöver bara lite gos och så somnar han om. Mycket skönt.

    1. Kan tillägga att det på detta vis gick helt smärtfritt. Knappt något gnäll alls 🙂 då jag testat sluta att endast nattamma tidigare har det blivit för jobbigt. Så för oss funkade detta bäst.

  9. Jag slutade nattamma vid 14 månader. Stannade dock kvar i sängen med henne, istället för att amma så kramades vi och låg nära. Gråt de två första nätterna men tredje var det redan bättre och hon var nöjd att kramas och gosas istället.

  10. Jag förstår inte varför man rekommenderar att pappan ska ta över? Det är tufft nog för barnet att man slutar med amningen, så varför ta bort både bröstet OCH mamma? Med båda barnen har jag funnits där som tröst när jag slutat med amningen. Jag har kramat, gosat, pajjat och legat nära. Jag har väl haft tur, för det har gått både lätt och relativt odramatiskt båda gångerna. Själv lär jag ha gråtit i en vecka då min mamma slutade amma. Då var också rekommendationen att pappan skulle ta över, vilket min pappa gjorde. Men, som alltid, alla barn är olika. Man gör så som det känns bäst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *