Babybubblan är inte bara rosa, den har alla möjliga färger

Allt vi måste tala om görs i stolt samarbete med Mumin baby blöjor 

I samband med dagens avsnitt av vår podcast ordnar vi en grym tävling på vår Instagram, du kan nämligen vinna en hel månads förbrukning av Mumin baby blöjor åt ditt barn i valfri storlek! Gå in på vår Instagram @alltvimastetalaom för att vara med och tävla! ♥

Dagens avsnitt av podden heter ”Babybubblan är inte bara rosa” och handlar om första tiden med ett helt nytt litet liv. Från det att förlossningen tagit slut och livet som en familj börjat. Om hur de flesta har en tanke om att få upp babyn på bröstet direkt, men att det inte alltid blir så.

Jag berättar om de hemska känslorna jag fått av att vi inte fick den där stunden alla pratar om, när man får upp sitt barn på bröstet efter en 9 månaders längtan. Istället blev det akut snitt och min baby fördes till barnavdelningen. Känslorna svämmar över för mig när jag berättar om de 7 timmarna som följde innan jag fick upp henne på mitt bröst trots att hon mådde bra och låg utan nån sorts uppkoppling, i en ensam säng på barnavdelningen och fick ersättning i flaska. Ingen hade nångång berättat åt mig att det kan ta flera timmar innan mamman och babyn förenas efter förlossningen – helt utan medicinsk orsak. Och ingen hade berättat åt någon av oss att babyn som kommer ur ens mage är ju faktiskt din egen, inte BBs. En så självklar sak egentligen, men så svårt att fatta som nybliven förälder.

Första mötet med Lo, som jag talar mycket om i avsnittet:

Rebecka berättar om hur tuff deras start var med första barnet, med klippt underliv, sömnlösa nätter, amningsproblemen och ensamheten som kom på köpet i.o.m. allt det. Rebecka berättar ingående om hennes upplevelser hos amningspoli i Vasa, och hur det fick henne att inse hur mycket amningen är värd för henne, hur mycket är det värt att kämpa? Förutom allt det blir det snack om hur det större barnet reagerade när lillasyskonet kom hem, omställningen från ett barn till två, tiden efter ett kejsarsnitt och mycket mera.

En stor del av dagens avsnitt går också åt att jag för första gången öppnar upp och berättar om min förlossningsdepression som jag fick efter andra barnet. Förlossningsdepressionen som kom som en blixt från en perfekt klarrosa himmel. Hur den tog sig i uttryck och hur jag gjorde för att komma ur den..

Det och så mycket mer, i ett av våra mest känsloladdade avsnitt hittills. Ska du bara lyssna på ett av våra avsnitt, då borde det vara detta ♥

Vi vill här också passa på att tacka för de fina orden om podden
som publicerades i HBL här om dagen! TACK!
Du hittar artikeln här!

3 reaktioner till “Babybubblan är inte bara rosa, den har alla möjliga färger”

  1. T A C K för avsnittet. Fy vad jag grät när du berättade om dina känslor för barnen under förlossningsdepressionen. Jag kände igen mig till 100% och har aldrig själv vågat säga det högt att jag inte hade känslor för barnen under den perioden.. Men som du sa så är vi supermoms ändå för barnen KÄNDE ju sig älskade och det är ju de viktiga. Tack tack <3

  2. Åh så superintressant podd fast jag jälv inte ar barn ännu!

    Med tanke på traumat efter förlossningen med Lo undrar jag om du nånsin fått chanschabearbetaen bearbeta det med personalen som var där och om de kunnat förklara och motivera sina val för varför Lo inte fick vara hos er? Lite lika som Rebecka berättade att hon fick gå igenom sin första förlossning med sin barnmorska efteråt…

  3. Ni är så härliga ni två och passar bra tillsammans i podden! Det ni pratade om i det här avsnittet (och också i de andra) väcker så många känslor och minnen. Jag blev snittad med första barnet och det under narkos eftersom bedövningen inte fungerade (det är en sak jag aldrig har fått en förklaring på varför det inte fungerade) och träffade bara min son i dimman innan han hamnade på barnavdelningen. Det jag hade trauma från var bland annat att jag blev nersövd och missade ALLT, inklusive att vara vid mina sinnesfulla bruk när jag träffade min son första gången. Also hade vi blivit lovad att min man skulle hinna till BB innan vi åkte (icke akut eftersom det var planerat akut KS) till OP. Jag var inne pga havandeskapsförgiftning och min man sov hemma och måste köra 80 km på morgonen när det blev bestämt att det skulle bli snitt. Som tur är gick allt så mycket bättre vid andra snittet <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *