Att äga rätten till sin egen kropp

Vår lilla som bara är ett år men redan är en mästare på att äga rätten till sin egen kropp. ”Neee” *sur blick* säger hon ofta då nån frågar om de får ta henne i famnen/försöker lyfta upp henne och hon inte vill.

Detta har hon helt klart lärt sig av sin storasyster som även hon vet att hennes kropp är hennes egen och ingen annans. Stop min kropp! Ropar hon när hon inte villl vara med och kramas, busa eller kittlas längre. Och jag är som en stolt lejonmamma.

Mina döttrar ska alltid veta att deras kroppar är bara deras egna och _ingen_ annan människa har rätt att röra dem, ofreda dem, krama dem, slå dem eller överhuvudtaget NÅGOT annat mot deras vilja! Inte jag, inte klasskompisen, inte syskon, inte läraren, inte grannen, inte släktingen INGEN! Var och en med sin kropp” det är mottot här hemma.

Samtidigt som jag är stolt över både döttrarna och oss föräldrar som redan från att barnen är små pratar om detta, är jag ändå ledsen över att vi måste ha dessa samtal. Hur vi preppar våra döttrar inför att gå ut i stora världen där män tror sig äga rätten till kvinnors kroppar.

Men jag känner att det håller på att ändras. En revolution är på gång. Det är nära nu. Och jag önskar att våra döttrar, systrar, mammor och kollegor aldrig mer ska behöva känna sig nedvärderade, sexualiserade eller antastade sålänge de lever.. I mitt bakhuvud ekar nu orden ”det är nog för mycket begärt det Carro” men NEJ! Det ska fan inte vara för mycket begärt att få ha sin egen kropp ifred!!! #grlpwr #stopminkropp #tvingaaldrigbarnattkramas #meetoo #revolution Och nej, det har inte gått för långt, det har knappt börjat.

2 reaktioner till “Att äga rätten till sin egen kropp”

  1. Hej Carola! Jag har lagt en länk till din blogg på min blogg (i avsnittet om Stopp! Min kropp). Om du vill jag skall ta bort det är det bara att säga till. Ha en bra dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *